Olaus / Olof Isaksson Holmbom

Isaksson Holmbom, Olaus. Nybyggare i Njunjes, resekateket. Född 1793-05-15. Döpt 1793-05-19. Död 1872-07-09.

  Olof Holmbom blev 1816 den förste nybyggaren i Parkijaur. Nybygget som hade anlagts 1799 av baron Hermelin med frälserätt, hade tidigare inte varit bebott.

  Omkring 1822 flyttade han emellertid till Mattisudden där han av Konungens befallningshavande 1828 antogs till åbo på nybygget Nedre Nelkerim på den så kallade Aspudden vid Nelkerimselet. Han hade fått besittningsrätten transporterad på sig. Detta nybygge hade anlagts 1794 av skogslappen Anders Larsson Rim på dennes skatteland Nelkerim. Efter en tvist med ägarna till Mattisudden lämnade han 1834 Nedre Nelkerim.

  Han blev nu nybyggare i Njunjes eller Storvallen som det till att börja med kallades. Njunjes ligger vid Tarrajokk väster om Kvikkjokk. Den förste nybyggaren där var tuorponlappen Lanne Larsson Nalta eller Nalta-Lanni som hade bosatt sig på sitt höstviste. Detta nybygge förföll snart och någon nybyggesansökan eller anläggningssyn hade ej ägt rum. Den enda byggnad Nalta-Lanni hade åstadkommit var en kåta. Resenären J Engström fann vid sitt besök 1834 att nybygget bestod av en gammal lappkåta, hopsatt av störar, ris och torv samt ett fähus jämte ett kapplands nyodling. Gott om betesmark fanns, men största lockelsen för nybyggaren var troligtvis fiske och i synnerhet ripjakt. Nybygget skattlades 1851 till 1/16 mantal.

  Olof Holmbom var under många år resekateket och blev också nämndeman.

Anta Pirak berättar i sin bok En nomad och hans liv om kateketen Olof Holmbom: Nog har jag hört talas om en som man kallade kateket. Lapparna kallade den skolläraren vid hans rätta namn Gubben Holmbom. Då han kom till en by, stannade han där och undervisade i innanläsning någon dag och ibland inte ens en dag. Och jag har hört, att han var ytterst noggrann med att man skulle lära sig läsa rent efter bokstaven. Jag har hört av den tidens människor, att man ivrigt strävade efter att läsa rent och att lära mera av andra. - Jag här hört att gubben Holmbom undervisade lapska och svenska barn hos den han kom till. Gubben var själv svensk och läste med lapparna på lapska.

  Till de mest kända lapska offerplatserna hör Passeuksa, Heliga porten i en ravin under Tarrekaise vid Tarraure. Man antar att offrandet i Kanijuksa upphörde någon gång i slutet av 1600-talet. Olof Holmbom som var en religiös man, gick en gång upp till offerplatsen och kastade omkull avgudastenen, varefter han samlade ihop särskilt renhornen som låg kringströdda i massor på marken, varefter han på vinterföret med häst körde flera hästlass horn ned till Njuonjes där han högg upp och kokades lim av dem, som han sedan avyttrade på marknaden i Jokkmokk. En gång, då han skulle frakta ned sina produkter till Jokkmokks marknad, körde han ner sin häst genom isen strax nedanför Njuonjesgården. Därvid var han tvungen att avliva djuret. Lapparna påstod därvid att det berodde på att han ofredat och ringaktat guden Kanij-uksa, som ville hämnas honom

_________

"En sommardag 1834 kom en man vandrande genom Tarre­jokks dalgång ovanför Kvikk­jokk. Han 'hette Olof Isaksson Holmbom, var från Nelkerim vid Lilla Luleälv och kateket. Det betydde att han vandrade omkring, stannade en kort tid i varje by och där lärde barnen läsning och elementär kristendom.

På sin vandring genom dalen kunde Holmbom se att där fanns gott om vilt, och Tarraure såg ut att vara en utmärkt fiskesjö. På sluttningen nedanför Njunjes (Näsberget) stannade han till. Ett öppet område med frodig och vacker gräsväxt bredde ut sig framför honom. Holmbom bestämde sig för att slå sig ner där med sin familj. Han blev en av de tusentals nybyggarna i Lappland under 1800-talet. (...) Olof Holmbom var som person inte representativ för de tidiga nybyggarna. Han kom från en prästsläkt och var läs- och skrivkunnig, medan de flesta andra kolonisatörer var fattiga och analfabeter. Men hans och hans familjs nybyggarliv blev som de flesta andras, och tack vare hans ättlingar har vi fått ingående kunskaper om det tidiga nybyggarlivet."Karl Olof Anderszin i tidskriften Släkthistoria juni 2020