Oscar II, King of Sweden and Norway

How are you related to Oscar II, King of Sweden and Norway?

Connect to the World Family Tree to find out

Oscar II, King of Sweden and Norway's Geni Profile

Share your family tree and photos with the people you know and love

  • Build your family tree online
  • Share photos and videos
  • Smart Matching™ technology
  • Free!

HM Oscar II Fredrik Bernadotte of Sweden (Bernadotte), King of Sweden and Norway

Swedish: Oscar ll Fredrik Bernadotte av Sverige (Bernadotte), Konung avSverige och Norge, Norwegian: Oscar II Bernadotte, kung av Sverige och Norge
Birthdate:
Birthplace: Kungliga slottet, Stockholm, Sverige (Sweden)
Death: December 08, 1907 (78)
Kungliga slottet, Stockholm, Sverige (Sweden)
Place of Burial: Stockholm, Sverige
Immediate Family:

Son of Oscar I, King of Sweden and Norway and Josephine of Leuchtenberg Queen Consort of Sweden and Norway
Husband of Sophia of Nassau, Queen consort of Sweden and Norway
Ex-partner of Ebba Albertina Stålhane; Greta Hemström; Emma Maria Elisabeth Hoffman; Elisabet Hedvig Ingeborg Stephens; Sophie Teurnell (Racle) and 1 other
Father of Axel Fredrik Agaton Stålhane; Karl Oskar Vilhelm Olsson; Anna Hoffman-Uddgren; Valerie Norman (Fredsell); Carl Oskar Johan Suneson and 4 others
Brother of Charles XV of Sweden; Prins Gustaf; Eugénie, prinsessa av Sverige and Hertig August av Dalarna, Sveriges och Norges arvfurste
Half brother of Marie Charlotte Sæther; Oscara Hilder; Hjalmar Högquist and Max Högquist

Occupation: King of Sweden, Konge av Sverige
Managed by: Tomas Per Olof Tysén
Last Updated:

About Oscar II, King of Sweden and Norway

https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Presentation.aspx?id=7812

Predecessor: Charles XV Successor: Gustaf V

  • King of Norway Reign 1872 – 1905 Coronation 18. July 1873

Predecessor: Charles IV Successor: Haakon VII


GEDCOM Note

Oscar I, fapos;f6dd 4 juli 1799 i Paris, dapos;f6d 8 juli 1859 papos;e5 Stockholms slott i Stockholm, var kung av Sverige och Norge frapos;e5n 1844 till 1859. Den 22 maj 1823 gifte han sig med Josefina av Leuchtenberg. Oscar I:s fullstapos;e4ndiga namn var Joseph Franapos;e7ois Oscar, vilket papos;e5 svenska blev Josef Frans Oscar. Kungen sjapos;e4lv och moderna skribenter har stavat kunganamnet Oscar, medan det svenska kungahuset anvapos;e4nder stavningen Oskar.

Uppvapos;e4xttiden
Oscar I fapos;f6ddes den 4 juli 1799 i Paris papos;e5 291 Rue Cisalpine (dagens adress: 32 Rue de Monceau). Oscar var son till dapos;e5varande krigsministern i Frankrike, generalen Jean Baptiste Jules Bernadotte (sedermera kung Karl XIV Johan) och Bernhardine Eugapos;e9nie Dapos;e9sirapos;e9e Clary (sedermera drottning Desideria). Han fick namnet Joseph efter sin fadder Joseph Bonaparte, som var gift med moderns apos;e4ldre syster Julie, men fick apos;e4ven namnen Franapos;e7ois Oscar. Det senare namnet valde Napoleon I, efter en av hjapos;e4ltarna i Ossians sapos;e5nger, och kom att anvapos;e4ndas i familjen, frapos;e4mst av modern och mostern. Med sin mor och moster bodde han, dels i Paris, dels papos;e5 Joseph Bonapartes slott Mortefontaine eller papos;e5 Bernadottes slott Grosbois, bapos;e5da i Paris omnejd.

apos;c5r 1807 fick han sin fapos;f6rste informator, Le Moine, och napos;e4r Oscars far, som dapos;e5 var furste av Pontecorvo, 1810 fapos;f6reslogs som tronkandidat fapos;f6r Sverige, framhapos;f6lls att han redan hade en son som ett viktigt motiv fapos;f6r att vapos;e4ljas. Ett portrapos;e4tt av den unge Oscar, som spreds vid valriksdagen i apos;d6rebro, fungerade som draghjapos;e4lp fapos;f6r Bernadotte, som 21 augusti 1810 valdes till svensk tronfapos;f6ljare. Den 26 september faststapos;e4lldes successionsordningen fapos;f6r hans ”apos;e4kta manliga brapos;f6starvingar”. I samband med hapos;e4ndelsen utsapos;e5gs Oscar till hertig av Sapos;f6dermanland.

Oscar, som apos;e5tfapos;f6ljts till Sverige av Le Moine, fick genast en lapos;e4rare i svenska och kunde snart tjapos;e4nstgapos;f6ra som sin fars tolk. apos;c5r 1812 fick han en svensk informator, friherren G. L. Cederhielm som efter Gustav III:s kuppliknande grundlagsfapos;f6rapos;e4ndring 1789 lapos;e4mnat statstjapos;e4nsten. Karl Johan angav vissa tydliga riktlinjer fapos;f6r prinsens uppfostran, bl a: ”Upprepa fapos;f6r honom alltid att en svag regent apos;e4r ett av de stapos;f6rsta straff, varmed himlen kan hemsapos;f6ka ett folk.”[3] Redan 1811 papos;e5 sommaren hade Oscars mor Desideria apos;e5tervapos;e4nt till Frankrike, och han apos;e5tersapos;e5g henne fapos;f6rst efter elva apos;e5r. Inom armapos;e9n utnapos;e4mndes han 1812 till apos;f6verstelapos;f6jtnant vid de tre gardena, 1815 till apos;f6verste, 1817 till generalmajor.

Under 1810-talet undervisades Oscar apos;e4ven i norska, humaniora, administration och statsrapos;e4tt, vetenskap och konst, frapos;e4mst av N. M. af Tannstrapos;f6m. Per Daniel Amadeus Atterbom undervisade honom i tyska, Jacob Berzelius i kemi, Johan Olof Wallin i ”lutherska religionen”. Han konfirmerades 1815. Napos;e5gra apos;e5r senare hade han Johan Gabriel Richert som handledare i juridiska apos;e4mnen. Fredric Westin var prinsens lapos;e4rare i mapos;e5lning, Adolf Fredrik Lindblad lapos;e4ngre fram i musik.

Kronprins Oscar komponerade en sorgmarsch som framfapos;f6rdes vid Karl XIII:s begravning, vilket var hans fapos;f6rsta offentligt uppmapos;e4rksammade insats. Ryktet om detta spreds nu vida omkring och Ludwig van Beethoven skrev till fadern Karl Johan och erbjapos;f6d honom att bidra till att ytterligare utveckla kronprinsens talang. Hapos;e4ndelsen hapos;e4nger samman med det faktum att det fanns ett gammalt vapos;e4nskapsband mellan Beethoven och Karl Johan, kopplat till perioden dapos;e5 Bernadotte 1798 residerade som fransk minister i Wien.

Kronprinstiden Napos;e4r Karl XIV Johan blev unionskung 1818 blev Oscar Sveriges och Norges kronprins. Han utnapos;e4mndes 1819 till general i de svenska och norska armapos;e9erna och till befapos;e4lhavare fapos;f6r en rad armapos;e9kapos;e5rer: liv- och hustrupperna, generalbefapos;e4lhavare i Skapos;e5ne, generalfapos;e4lttygmapos;e4stare och chef fapos;f6r Sveriges och Norges artilleri, chef fapos;f6r en kavalleribrigad. 1818 valdes han apos;e4ven till universitetskansler i Uppsala dapos;e4r han tillbringade en hapos;f6sttermin. Bland annat gick kronprinsen papos;e5 fapos;f6relapos;e4sningar av Erik Gustaf Geijer, Nils Fredrik Biberg, Japos;f6ns Svanberg och Lars Georg Rabenius. Redan 17 januari 1816 hade han valts till "fapos;f6rste ledamot" (med senare terminologi hedersledamot) av Kungliga Vetenskapsakademien.

1815 genomgick han en lapos;e4ttare sjukdom. Vid denna tid bapos;f6rjade politikerna intressera sig fapos;f6r kronprinsens giftermapos;e5l. Efter mapos;e5nga fapos;f6rberedelser papos;e5bapos;f6rjade prinsen 1822 sin friarfapos;e4rd, under vilken han i Aachen trapos;e4ffade sin mor. Sedan hans fapos;f6rlovning med Josefina av Leuchtenberg, dotter till prins Eugapos;e8ne och hertiginnan Augusta av Bayern, blivit ingapos;e5ngen i Eichstapos;e4tt, styrdes fapos;e4rden till Italien. Papos;e5 hemvapos;e4gen lyckades prinsen gapos;f6ra ett besapos;f6k i Verona under den papos;e5gapos;e5ende kongressen och mottogs av de dapos;e4r fapos;f6rsamlade furstarna och statsmapos;e4nnen. Hans bilapos;e4ger firades i Stockholm den 19 juni 1823.

Den 1 februari 1824 utnapos;e4mndes kronprinsen till vicekung i Norge. Den 11 april anlapos;e4nde Oscar och Josefina till Kristiania, dapos;e4r ett storting papos;e5gick. Hela stortinget uppvaktade fursteparet, som under de napos;e4rmaste mapos;e5naderna hapos;f6ll hov i den norska huvudstaden.

Den 11 oktober nedlade Oscar vicekonungavapos;e4rdigheten och apos;e5tervapos;e4nde till Stockholm. Fapos;f6ljande apos;e5r var han fapos;f6r fapos;f6rsta gapos;e5ngen ordfapos;f6rande i Sveriges regering under konungens besapos;f6k i Norge. 1826 utnapos;e4mndes han till ordfapos;f6rande i en sjapos;f6fapos;f6rsvarskommittapos;e9 och 1 december samma apos;e5r till storamiral. Han kom dapos;e4rigenom att samarbeta med Baltzar von Platen, som gjorde allt fapos;f6r att vinna honom fapos;f6r sina apos;e5sikter om bapos;e4sta sapos;e4ttet att ordna sjapos;f6fapos;f6rsvaret. Bernhard von Beskow blev Oscars handsekreterare 1824 och papos;e5verkade vapos;e4sentligt utvecklingen av hans artistiska intressen och anlag inom mapos;e5leriets sapos;e5vapos;e4l som musikens omrapos;e5de. Under en fapos;f6ljd av apos;e5r var Oscar kansler fapos;f6r Akademien fapos;f6r de fria konsterna, en kort tid apos;e4ven chef fapos;f6r Kungliga teatern. Kansler fapos;f6r Lunds universitet var han frapos;e5n 1824, fapos;f6r Kristianias universitet (dock endast till namnet) frapos;e5n 1822.

Oscar sapos;e4ndes 1830 till Sankt Petersburg, en artighetsbetygelse mot kejsar Nikolaj I av Ryssland som inte gillades av den allmapos;e4nna opinionen i Sverige. Som vicekonung i Norge vistades han napos;e5gra mapos;e5nader 1833 i Christiania och Bergen samt deltog 1834 i riksdagsbearbetningar och ”Statstidningens” dirigerande, men avlapos;e4gsnades efter riksdagen. Kronprinsen sysslade i stapos;e4llet med mapos;e5lning och litografiering, med sapos;e5ngapos;f6vningar och musikkompositioner (till exempel musik till ord av Victor Hugo och Esaias Tegnapos;e9r, partier av Eduard Brendlers sapos;e5ngspel Ryno och marscher som Svenska armapos;e9ns tapto), med utarbetande av militapos;e4ra handbapos;f6cker och sapos;e5 vidare

Han vistades i Tyskland en stor del av sommaren 1837. 1838 blev spapos;e4nningen emellan Karl XIV Johan och oppositionen starkare apos;e4n napos;e5gonsin. Kronprinsen lyckades i sammanhanget avbapos;f6ja ett tilltapos;e4nkt apos;e5tal fapos;f6r majestapos;e4tsbrott. Karl Johan begav sig till Norge och lapos;e4t Oscar som ordfapos;f6rande i en tillfapos;f6rordnad regering delta i riksstyrelsen under ett halvt apos;e5r (december 1838-juni 1839).

Under denna tid rapos;e5dgjorde apos;e5tskilliga av riddarhusoppositionens ledare med bapos;e5de tidningsmapos;e4n och missnapos;f6jda hapos;f6gre fapos;f6rtroendemapos;e4n om gemensamt upptrapos;e4dande vid den stundande riksdagen. Det antogs, att kronprinsen inte var alldeles frapos;e4mmande fapos;f6r denna ”koalition”, som skulle sapos;f6ka framtvinga en ministapos;e4rfapos;f6rapos;e4ndring, kanske abdikation. Oppositionen drog vid 1840-41 apos;e5rs riksdag politisk fapos;f6rdel av den konstitutionsvidriga skuld ”kabinettskassan” apos;e5samkat sig, till sist med personlig borgen av bapos;e5de konung och kronprins, och som senaste statsrevision kommit underfund med. Saken mapos;e5ste framlapos;e4ggas fapos;f6r riksdagen, och trots de upplysningar som lapos;e4mnades beslapos;f6ts i fapos;f6rstapos;e4rkt statsutskott att inga medel kunde anvisas fapos;f6r skuldens betapos;e4ckande. Man fapos;f6rsapos;f6kte dapos;e4rmed fapos;f6rgapos;e4ves tvinga kungen att abdikera. Skulden, omkring 1 miljon rdr, betalades smapos;e5ningom av Karl XIV Johan och Oscar I, och den senare avbapos;f6jde ett fapos;f6rslag att vid 1844 apos;e5rs riksdag fapos;e5 fapos;f6rlusten gottgjord.

Just under apos;e5ren 1840-42 hade Oscar papos;e5 en helt ny bana vunnit en rent personlig framgapos;e5ng. Han var mycket intresserad av kriminalvapos;e5rd och fapos;f6rde 1840 fram de nya straffteorierna med en skrift Om straff och straff-anstalter, dock utan utsatt fapos;f6rfattarnamn. Oscar slapos;f6t sig till Beaumonts, Alexis de Tocquevilles, Aylies och Julius' idapos;e9er, men specialiserade fapos;f6r Sverige det system han antagit och utvecklat. I fapos;f6retalet sapos;e4ger han:

”Fredens vapos;e4rv”, ”ehuru mindre glapos;e4nsande apos;e4n krigets bragder, har burit rika skapos;f6rdar, inte ensamt i vetenskapliga framsteg och industriell utveckling, utan ocksapos;e5 i en stapos;f6rre vapos;f6rdnad fapos;f6r mapos;e4nniskors vapos;e4rde, i en apos;f6mmare vapos;e5rd om de lapos;e4gre klassernas upplysning och vapos;e4lstapos;e5nd. apos;c4dla omsorger har strapos;e4ckt sig apos;e4ven till den papos;e5 brottets avvapos;e4gar fapos;f6rirrade, som man bapos;f6rjat betrakta mindre sapos;e5som en fapos;e5gelfri, fapos;f6r alltid fapos;f6rskjuten varelse, apos;e4n sapos;e5som en vilsefapos;f6rd, fallen like, fapos;f6r vars omvapos;e4ndelse och bapos;e4ttring man kapos;e4nner sig manad att tapos;e4nka och handla.”

Han framstapos;e4ller fapos;f6rst sina apos;e5sikter om straff. Dapos;f6dsstraffets rapos;e4ttmapos;e4tighet undersapos;f6kes och bestrides, fapos;f6r sapos;e5 vitt det tillapos;e4mpas under det vanliga rapos;e4ttstillstapos;e5ndet. Vidare utdapos;f6mas spapos;f6- och risstraffen samt deportation. Det 1832 utgivna kriminallagfapos;f6rslaget vinner Oscars lovord och erkapos;e4nnande. I enlighet dapos;e4rmed upptas som rapos;e4ttvisa och fapos;f6rnuftiga straff: straffarbete och fapos;e4ngelsestraff. Dapos;e4refter behandlas ”fapos;f6rbapos;e4ttringssystemet”, enligt vilket fapos;e4ngelset skall undvika att fapos;f6rsapos;e4mra, men strapos;e4va att fapos;f6rbapos;e4ttra fapos;e5ngen. Till det hapos;f6r ensamhetssystemet, med religiapos;f6s undervisning, strapos;e4ngt arbete och vapos;e5rd om den frigivne. Skriften gjorde en viss verkan papos;e5 riksdagen, men vida stapos;f6rre papos;e5 allmapos;e4nna opinionen, sapos;e5vapos;e4l i Sverige som utomlands. Ny upplaga utkom 1840; norska, tyska, franska, nederlapos;e4ndska, engelska, italienska apos;f6versapos;e4ttningar utgavs under de napos;e4rmaste apos;e5ren, och Oscar erhapos;f6ll frapos;e5n utlapos;e4ndska rapos;e4ttslapos;e4rde och fapos;e4ngelsedirektapos;f6rer tacksamma erkapos;e4nnanden. Hans bok utapos;f6vade i Nederlapos;e4nderna inflytande papos;e5 fapos;e4ngelsereformen i landet; den franske apos;f6versapos;e4ttaren ville med den svenske prinsens bok papos;e5verka franska kammarens diskussioner i frapos;e5gan. Hans intresse fapos;f6r fapos;e4ngelsereformen fapos;f6ljde honom apos;e4ven som kung fapos;f6r att apos;e5tminstone delvis omsapos;e4ttas i verklighet och hans obenapos;e4genhet att stadfapos;e4sta en dapos;f6dsdom apos;e4r kapos;e4nd.

Oscar I som kung Oscar apos;f6vertog styrelsen 8 mars 1844 (han krapos;f6ntes i Stockholm 28 september 1844 men blev inte krapos;f6nt i Norge). I maj upphapos;e4vde han 1812 apos;e5rs fapos;f6rbud mot allt umgapos;e4nge mellan svenska medborgare och den avsatta kungafamiljen (Gustav IV Adolfs familj). Hans arbete med regeringsapos;e4rendena strapos;e4ckte sig apos;e4nda till detaljerna och kunde ibland fortgapos;e5 natten igenom. Han lapos;e4ste sjapos;e4lv korrektur till viktigare fapos;f6rordningar. Han ville regera sjapos;e4lv och fapos;e5 apos;e4ran av de initiativ som togs, ibland helt rapos;e4ttvist.

Det fanns inte en enhetlig ministapos;e4r och vanligen var det kungen sjapos;e4lv som papos;e5 egen hand vapos;e4nde sig till den eller dem som skulle delta i statsrapos;e5det. Det hapos;e4nde ocksapos;e5 att han i viktiga frapos;e5gor rapos;e5dgjorde med personer utanfapos;f6r statsrapos;e5det, och att han under en riksdag personligen tog kontakt med utskottens medlemmar. Han hade inga riktiga gunstlingar och knappast heller vapos;e4nner.

Oscar lapos;e4mnade efter sig en mapos;e4ngd anteckningar och uppsatser i olika apos;e4mnen, apos;e4ven dagboksanteckningar, som vittnar om stora kunskaper och mapos;e5ngsidiga intressen. En samtida, som alltifrapos;e5n ungdomen kapos;e4nde honom vapos;e4l, prisar hans djupa insikter i samhapos;e4llsfrapos;e5gorna, men talar ocksapos;e5 om en olycklig obeslutsamhet i fapos;f6rening med stor sjapos;e4lvtillrapos;e4cklighet, om ett lapos;e5ngt drivet ”gungningssystem”, en stark misstro till hela vapos;e4rlden och benapos;e4genhet att uppskjuta avgapos;f6randet.

Med en nybildad moderat-liberal ministapos;e4r mapos;f6tte Oscar sin fapos;f6rsta riksdag. Frapos;e5n den fapos;f6regapos;e5ende vilade ett representationsfapos;f6rslag. Regeringen fapos;f6rhapos;f6ll sig neutral, och fapos;f6rslaget fapos;f6rkastades. Kungen hade i sjapos;e4lva verket inget djupare intresse fapos;f6r en grundlig omdaning av representationen.

Med sapos;e5 mycket stapos;f6rre sympatier omfattade han det nya strafflagfapos;f6rslaget, men sent framlagt, kom det aldrig under behandling, och riksdagen napos;f6jde sig med att anta napos;e5gra allmapos;e4nna huvudgrunder. Dapos;e4remot var det papos;e5 kungen personligen det berodde, att lagen om lika arvsrapos;e4tt fapos;f6r son och dotter kom till stapos;e5nd. Vid samma riksdag stadfapos;e4stes ocksapos;e5 beslutet om indragningsmaktens upphapos;e4vande.

De napos;e4rmaste gjordes en rad reformer: Ny civillag och rapos;e4ttegapos;e5ngsordning Napos;e5gra specialdomstolar upphapos;e4vdes Napos;e4ringstvapos;e5nget lindrades Skrapos;e5vapos;e4sendet avskaffades Den fapos;f6rsta fattigvapos;e5rdsfapos;f6rordningen Lapos;e4roverksfrapos;e5gan utreddes Representationsfrapos;e5gan utreddes Grundskatteregler fapos;f6renklades Tulltaxan reformerades

Napos;e4stfapos;f6ljande riksdag (1847-48) mapos;f6ttes av en rad viktiga propositioner: om en ny strafflag, om utstrapos;e4ckning av bevapos;e4ringens apos;f6vningstid, om sjapos;f6fapos;f6rsvarets ordnande, om fapos;f6rhapos;f6jd brapos;e4nnvinsbeskattning, om ny tullagstiftning i frihandelsvapos;e4nlig riktning, om grundskattefapos;f6renkling, om lapos;e4roverksorganisationen. Men motstapos;e5nd restes frapos;e5n olika hapos;e5ll, regeringens anslagskrav mapos;e5ste avprutas, och de flesta fapos;f6rslagen fick falla. Representationskommittapos;e9ns fapos;f6rslag apos;f6verlapos;e4mnades endast till riksdagens kapos;e4nnedom, till de liberalas stora harm.

Dapos;e5 intrapos;e4ffade som ett slags fapos;f6ljd av februarirevolutionen i Paris de tapos;e4mligen meningslapos;f6sa marsoroligheterna i Stockholm. Kungen gjorde en napos;e4stan fullstapos;e4ndig ministapos;e4rfapos;f6rapos;e4ndring. Den nya ministapos;e4rens huvuduppgift blev att utarbeta ett nytt representationsfapos;f6rslag. Redan fapos;f6re riksdagen hade emellertid konungens stapos;e5ndpunkt undergapos;e5tt en vapos;e4sentlig fapos;f6rapos;e4ndring. Hans moderata reformpolitik hade inte rapos;f6nt det erkapos;e4nnande han vapos;e4ntat papos;e5 liberalt hapos;e5ll, medan den papos;e5 samma gapos;e5ng avlapos;e4gsnat de konservativa.

Regeringen, till och med Oscar I personligen, bapos;f6rjade angripas i pressen, och snart hapos;f6rde man att han vaknat ur sina illusioner, att de liberala kastat masken fapos;f6r tidigt, att han mapos;e4rkt, hur de ville apos;e5t konungamakten. Det nya representationsfapos;f6rslaget mapos;f6ttes av skarp kritik frapos;e5n bapos;e5de konservativt och liberalt hapos;e5ll, och redan fapos;f6re 1850 apos;e5rs riksdag var det kapos;e4nt att Oscar I personligen inte lapos;e4ngre trodde papos;e5 det. Det blev ocksapos;e5 fapos;f6rkastat. Kungen fapos;f6rklarade att eftersom det blivit sapos;e5 illa mottaget och regeringens avsikter sapos;e5 misstydda, skulle ingen mapos;e4nsklig makt fapos;f6rmapos;e5 honom att framlapos;e4gga ett nytt, om han apos;e4n levde i hundra apos;e5r.

De mer liberala medlemmarna av ministapos;e4ren uttrapos;e4dde snart och ersattes av strapos;e4ngt konservativa. En svapos;e5r sjukdom avbrapos;f6t 1852 Oscar I:s verksamhet, men redan fapos;f6ljande apos;e5r kunde en ny verksamhetsperiod papos;e5bapos;f6rjas. Representationsfrapos;e5gan avfapos;f6rdes tills vidare frapos;e5n programmet, sedan greve Lagerbielkes fapos;f6rslag papos;e5 riksdagen 1853-1854 blivit fapos;f6rkastat. Man grep sig i stapos;e4llet an med de ekonomiska reformerna. Sistnapos;e4mnda riksdag blev epokgapos;f6rande bapos;e5de i avseende papos;e5 brapos;e4nnvinslagstiftningen och statens japos;e4rnvapos;e4gspolitik, och fapos;f6r bapos;e5da frapos;e5gornas lapos;f6sning intresserade sig Oscar I personligen. Ett fapos;f6rsta fapos;f6rslag om grundskattefapos;f6renkling antogs av riksdagen. Ministapos;e4ren ombildades i en mera moderat-liberal riktning, och papos;e5fapos;f6ljande riksdag blev apos;e4ven den i hapos;f6g grad en japos;e4rnvapos;e4gsriksdag. I frapos;e5ga om tullagstiftningen togs ett betydande steg i frihandelsriktning. En kunglig proposition om ogift kvinnas myndighet vid 25 apos;e5rs apos;e5lder antogs av riksdagen, och regeringen framlade en proposition om utvidgad religionsfrihet, men som bara ledde till konventikelplakatets upphapos;e4vande. Napos;e4r napos;e4sta riksdag sammantrapos;e4dde var Oscar I:s krafter redan brutna.

Utrikespolitiken under Oscar I Utrikespolitiken blev sapos;e4rskilt ett omrapos;e5de fapos;f6r Oscar I:s verksamhet. Till viktigare depescher eller instruktioner uppsatte han sjapos;e4lv gapos;e4rna koncept och var Sveriges egentlige utrikesminister; de som officiellt bar den titeln var endast hans bitrapos;e4den. Redan efter ett par apos;e5r sattes hans fapos;f6rmapos;e5ga papos;e5 prov. Den nyvaknade skandinavismens vapos;e5gor hade gapos;e5tt hapos;f6gt papos;e5 studentmapos;f6tet i Kapos;f6penhamn 1845, och Oscar I omfattade snart denna rapos;f6relse med sympati.

Redan under den danske konungen Kristian VIII:s livstid skedde ett napos;e4rmande mellan de bapos;e5da kungahusen, och apos;f6msesidiga besapos;f6k avlades. Napos;e4r dapos;e4refter kort efter Fredrik VII:s tronbestigning 1848 det schleswig-holsteinska upproret utbrapos;f6t och bapos;e5de Tyska fapos;f6rbundet och Preussen understapos;f6dde de upproriska, fapos;f6rklarade Oscar I, att de fapos;f6renade rikena inte med lugn kunde apos;e5se saken, om Jylland och de danska apos;f6arna hotades.

En konvention om hjapos;e4lpsapos;e4ndning avslapos;f6ts med Danmark. En svensk-norsk armapos;e9kapos;e5r sammandrogs, en mindre del apos;f6verfapos;f6rdes till Fyn. Jylland utrymdes snart av de tyska trupperna, men frapos;e5n varje aktivt deltagande i kriget avhapos;f6ll sig Oscar I, under fapos;f6rutsapos;e4ttning att de egentliga danska omrapos;e5dena inte hotades igen.

Under tiden begav han sig sjapos;e4lv ned till Malmapos;f6 och skapos;f6tte personligen de underhandlingar, som ledde till stillestapos;e5ndsfapos;f6rdragen 2 juli och 26 augusti 1848. Kriget utbrapos;f6t papos;e5 nytt 1849, men en preliminapos;e4r fred avslapos;f6ts 10 juli, och under det nya vapenstillestapos;e5ndet hapos;f6lls norra Slesvig besatt av svensk-norska trupper. Sedan definitiv fred ingapos;e5tts, deltog dapos;e4refter Sverige i de fapos;f6rhandlingar som ledde till uppsapos;e4ttande av de s.k. Londonprotokollen 1850 och traktaten 1852, som avsapos;e5g bevarande av det danska rikets integritet och ordnande av den danska tronfapos;f6ljden.

Krimkriget stapos;e4llde apos;e4nnu stapos;f6rre krav papos;e5 Oscar I:s diplomatiska fapos;f6rmapos;e5ga. Visserligen avgavs fapos;f6r de fapos;f6renade rikenas rapos;e4kning i december 1853 en neutralitetsdeklaration (en lika lydande frapos;e5n Danmarks sida), men redan 1854 bapos;f6rjade papos;e5tryckningar frapos;e5n vapos;e4stmakternas sida i syfte att fapos;e5 Sverige-Norge med i kriget. Oscar I var i och fapos;f6r sig inte obenapos;e4gen fapos;f6r saken, men uppstapos;e4llde som villkor, att kriget frapos;e5n att ha varit orientaliskt skulle bli europeiskt. Dessutom stapos;e4llde han som villkor att apos;d6sterrike skulle komma med, att Finland borde lapos;f6sgapos;f6ras frapos;e5n Ryssland med mera. De underhandlingar som nu fapos;f6ljde leddes av kungen personligen.

Under tiden fapos;f6rgick mapos;e5nad efter mapos;e5nad, tills slutligen vapos;e4stmakterna kom med de fapos;f6rslag, som ledde till traktaten 21 november 1855 (”Novembertraktaten”). Nu hade man fapos;e5tt garantier mot varje fapos;f6rlust i landomrapos;e5de, Sveriges deltagande i kriget tycktes vara napos;e4ra fapos;f6restapos;e5ende, men sapos;e5 kom helt ovapos;e4ntat freden i Paris. De apos;f6nskningar Oscar I under fredsunderhandlingarna lapos;e4t framstapos;e4lla blev edast i ringa mapos;e5n tillgodosedda genom deklarationen att apos;c5landsapos;f6arna i fortsapos;e4ttningen inte skulle befapos;e4stas. Det var ett magert resultat, men ett mycket spapos;e4nt fapos;f6rhapos;e5llande intrapos;e4tt till Ryssland.

Under denna situation inledde Oscar I papos;e5 fullt allvar en skandinavisk politik, med hjapos;e4lp frapos;e5n Fredrik VII. Hans upptrapos;e4dande under studentmapos;f6tet 1856 gav ett tydligt vittnesbapos;f6rd om den apos;e4ndrade kursen. Hemliga underhandlingar drevs under hapos;f6sten i Paris, och inom apos;e5rets slut tycktes man fapos;e5tt visshet om att varken Frankrike eller Storbritannien skulle motsapos;e4tta sig en skandinavisk union. Hemliga fapos;f6rhandlingar drevs apos;e4ven i Kapos;f6penhamn genom ministern K. A. Virgin, som trapos;e4dde i fapos;f6rbindelse med de danska skandinaverna. Oscar I hade personligen instruerat honom.

Napos;e4rmaste mapos;e5l skulle bli ett fapos;f6rsvarsfapos;f6rbund mellan de fapos;f6renade rikena och Danmark, och Oscar I uppsatte med egen hand ett fapos;f6rslag till en sapos;e5dan traktat, som tillstapos;e4lldes Fredrik VII papos;e5 vapos;e5ren 1857. Dapos;e5 intrapos;e4dde ett omslag hos denne oberapos;e4knelige monark: eftersom Holstein inte var inbegripet, kunde han inte godkapos;e4nna fapos;f6rslaget. Oscar I drog sig djupt sapos;e5rad tillbaka, och samtidigt intrapos;e4dde det sjukdomstillstapos;e5nd, som hindrade honom att vidare befatta sig med regeringen. Hans initiativ inom utrikespolitiken hade fapos;e5tt en snapos;f6plig utgapos;e5ng.

Kung Oscar och Norge I Norge kapos;e4nde man den nye konungen sapos;e5 litet, att man inom vissa politiska kretsar fruktade att han skulle gapos;f6ra en statskupp. Man skulle snart finna sitt misstag. Den stora unionskommittapos;e9, som Karl XIV Johan 1839 tillsatt, framlade mot slutet av 1844 ett omsorgsfullt utarbetat fapos;f6rslag till fapos;f6reningsakt. Men redan dessfapos;f6rinnan hade Oscar I lapos;e5tit framlapos;e4gga fapos;f6rslagen om unionsflagga och vapen. Inom kort sanktionerades lagar om unionsvapen och unionsmapos;e4rke i de bapos;e5da rikenas sapos;e5vapos;e4l apos;f6rlogs- som handelsflaggor. Redan vid sin tronbestigning hade Oscar I tillmapos;f6tesgapos;e5tt norska apos;f6nskningar i frapos;e5ga om placering i konungatiteln av Norges namn framfapos;f6r Sveriges i handlingar rapos;f6rande inre norska angelapos;e4genheter.

I Norge hade man fapos;e5tt framskjutna apos;f6nskemapos;e5l uppfyllda, och intresset fapos;f6r en fullstapos;e4ndig revision av fapos;f6reningsvillkoren fapos;f6rsvann. Unionskommittapos;e9ns fapos;f6rslag lades efter napos;e5gra apos;e5r till handlingarna, och det lyckades inte fapos;f6r Oscar I att i napos;e4mnvapos;e4rd mapos;e5n stapos;e4rka unionsbanden. En ny konsulsstadga utkom visserligen 1858, och de bapos;e5da rikenas bidrag till den fasta konsulsfonden, liksom till den egentliga utrikesbudgeten, reglerades. Men de fapos;f6rslag om de bapos;e5da rikenas bidrag till det gemensamma fapos;f6rsvarsvapos;e4sendet blev direkt fapos;f6rkastade i Norge. Fapos;f6rslagen rapos;f6rande deras inbapos;f6rdes handel och sjapos;f6fart, och verkstapos;e4llande i det ena riket av domar fapos;e4llda i det andra, antogs inte heller av norrmapos;e4nnen.

Oscar I:s fapos;f6rhoppningar om ett napos;e4rmande mellan de bapos;e5da folken hade gapos;e4ckats, och han sades mot slutet av sin regering ha klagat apos;f6ver, att unionen var olycklig och fapos;f6r framtiden inte kunde bli annat. I mitten av 1850-talet avgick den siste riksstapos;e5thapos;e5llaren, och kronprins Karl utnapos;e4mndes till vicekung, men hans verksamhet som sapos;e5dan blev snart avbruten. I apos;f6vrigt fapos;f6retedde den inre utvecklingen i Norge motsvarande drag mot den i Sverige.

Oscar I:s hapos;e4lsa hade aldrig varit stark, och redan tidigt visade han apos;f6gonblick av frapos;e5nvaro dapos;e5 han kunde tystna mitt i en mening fapos;f6r att fortsapos;e4tta en stund senare som om inget hade hapos;e4nt. I bapos;f6rjan av 1850-talet framtrapos;e4dde sjukdomssymtomen starkare, och 1852 var han tvungen att gapos;f6ra en badresa till Bad Kissingen. Under hapos;f6sten samma apos;e5r drabbades han av en livsfarlig sjukdom (tyfoidfeber) som han blev frisk ifrapos;e5n fapos;f6rst apos;e5ret efter. Under sjukdomstiden hade en interimsregering under tvapos;e5 tillfapos;e4llen varit tvungen att verka i regentens stapos;e4lle.

1853 verkade Oscar I ha apos;e5terhapos;e4mtat sig och apos;e5terkom till sin post som regent. 1857 brapos;f6t dock sjukdomen (hjapos;e4rntumapos;f6r) ut papos;e5 nytt och apos;f6vergick efterhand i en fullstapos;e4ndig fapos;f6rlamning. Under hapos;f6sten samma apos;e5r fapos;f6rklarade lapos;e4karna att enda mapos;f6jligheten till ett tillfrisknande var ett apos;f6verlapos;e4mnande av alla plikter; dapos;e4rfapos;f6r apos;f6vertogs regeringen av kronprinsen Karl den 25 september, efter att representanter fapos;f6r bapos;e5da rikena hade godkapos;e4nt apos;f6verlapos;e4mnandet. Oscar I avled papos;e5 Stockholms slott den 8 juli 1859; han hade dapos;e5 varit sapos;e4ngliggande i ett apos;e5r. Vid obduktionen fann man en apos;e4ggstor hjapos;e4rntumapos;f6r. Han ligger begraven i Riddarholmskyrkan.

Barn Barn med drottning Josefina Karl XV (1826-72) Gustaf (1827-52) Oskar II (1829-1907) Eugapos;e9nie (1830-89) August (1831-73) Barn med apos;e4lskarinnan Emilie Hapos;f6gqvist Hjalmar Hapos;f6gqvist (1839-74) Max Hapos;f6gqvist (1840-72). Barn med apos;e4lskarinnan Jaquette Lapos;f6wenhielm (fapos;f6dd Gyldenstolpe) Oscara Meijergeer (1817-1880), gift Hilder

About Oscar II, King of Sweden and Norway (Français)

Oscar II (en suédois : Oscar II), né le 21 janvier 1829 à Stockholm et mort le 8 décembre 1907 dans la même ville, est roi de Suède de 1872 à sa mort en 1907 et de Norvège de 1872 à 1905.

Wikipedia

view all 24

Oscar II, King of Sweden and Norway's Timeline

1829
January 21, 1829
Kungliga slottet, Stockholm, Sverige (Sweden)
January 21, 1829
- March 13, 1854
Stockholm, Stockholm County, Sweden
January 28, 1829
Kungliga slottet, Stockholm, Stockholm County, Sweden
1854
March 13, 1854
- September 18, 1872
Age 25
Stockholm, Stockholm County, Sweden
1855
May 25, 1855
Visby (I), Gotland, Sweden
1856
October 1, 1856
Karlskrona, Blekinge län
1858
June 16, 1858
Drottningholms slott, Ekerö (B), Uppland, Sweden
1859
November 15, 1859
Stockholm, Sverige (Sweden)