Påhl Andersson

Finsknybyggare

Orimlig ålderskillnad mot hans barn enligt många släktforskningssajter.

Pål Anderssons födelseår och dödsår är beräknade.Han var bonde i St.Mörtsjön nr 1-2,Torp(Y) under åren 1630-1670.Enligt 1640 års boskapslängd ägde Pål det året 12 kor,5 kvigor,18 får,3 svin,samt hade 4 tunnor utsäde.År 1652 uppges i domboken att fadern till Pål,Anders Pålsson,hotas? av sina söner,Anders,Påwel (Pål) och Jöran.De får avträda hemmanet till brodern Pål. Pål Andersson var inte bara bonde,han var även en mycket anlitad och berömd s.k."wysman" ( vis man ),,dvs en sorts trollkarl som kunde bota både djur och människor nar det behövdes,och som det står angivet för: "intet mänskligt var främmande".Han torde vara den mest eftersökte "wysmannen" i Norrland under 1600- talet.Folk åkte långa vägar i hela Norrland för att träffa honom och för att få hjälp av olika slag.Ibland var han ute och reste,och då kunde man passa på att rådfråga honom direkt när man stötte på honom.Han kunde då ge råd,trollformler,eller medeciner till de som behövde ha hans hjälp.Under senare århundraden kom sådana män att att kallas för "kuckelgubbar".På den tiden när det inte fanns läkare eller andra medecinkunniga,så var man tvungen att vända sig till "wysmannen " eller kuckelgubben. Pål kände säkert till mycket av örtmedeciner och salvor av olika slag,vilka han säkert själv även tillverkade,men med de trollformler och spåsändningar han gav fick nog oftast hänföras till folktron som var mycket utbredd på den tiden. Det sägs i gamla skrifter att han en gång t.ex hade hjälpt en bonddotter ifrån Järvsö med en kärleksmedecin,som skulle uppväcka kärlek hos den åtrådda gossen.Pål hade också förmåga att" borttaga påsatta sjukdommar och bortvända spåsändningar" som andra trollkarlar hada skickat ivåg. Finnarna på den tiden skjilde tydligen mellan"Panentataauti" och "Jumalantauti",alltså dels ont som påsatts,och dels sjukdommar som pålagts av Gud.De senare gav man sig inte i kast med,de måste bäras,men de förstnämda kunde man tillintetgöra med hjälp av en "wysman" som Pål Andersson: Att hans kraft var stor visar tydligt en händelse ifrån 1644 då det omtalas att en annan finsk wysman,Per Nilsson i Långskog,Attmar,skulle "sätta Skått" på Pål som tydligen var en antagonist till honom.Men "skottet" tog inte på Pål,utan råkade istället hans mor(Anders Pålssons hustru) så "att hon deraff dödh bleff".Påls kraft var tydligen större än Attmarfinnen Per Nilsson,som fick plikta med livet för sitt tilltag.Han dömdes till döden,halshöggs och steglades. Pål Andersson var även en stor jägare,och det berättas när han med sin kusin,Israel Pederson,ifrån Kölsjön i Hassela,en gång drog ända till Ramsele och Jämtland på jakttåg. Pål var också i strid med sina kusiner på Kjölsjön om slättermyrar och svedjeåsar i gränstrakterna kring Hälsingland och Medelpad.Det gick så långt att båda parter vandrade hela de 70 milen ner till Stockholm,och personligen uppvaktade rikskanslern Axel Oxienstierna och riksdrotsen Per Brahe på slottet för att få tvisten löst. En del av ovanstående är hämtat ur boken"Medelpads Finnmarker" av Richard Gothe 1945

Pål Anderssons födelseår och dödsår är beräknade.Han var bonde i St.Mörtsjön nr 1-2,Torp(Y) under åren 1630-1670.Enligt 1640 års boskapslängd ägde Pål det året 12 kor,5 kvigor,18 får,3 svin,samt hade 4 tunnor utsäde.År 1652 uppges i domboken att fadern till Pål,Anders Pålsson,hotas? av sina söner,Anders,Påwel (Pål) och Jöran.De får avträda hemmanet till brodern Pål. Pål Andersson var inte bara bonde,han var även en mycket anlitad och berömd s.k."wysman" ( vis man ),,dvs en sorts trollkarl som kunde bota både djur och människor nar det behövdes,och som det står angivet för: "intet mänskligt var främmande".Han torde vara den mest eftersökte "wysmannen" i Norrland under 1600- talet.Folk åkte långa vägar i hela Norrland för att träffa honom och för att få hjälp av olika slag.Ibland var han ute och reste,och då kunde man passa på att rådfråga honom direkt när man stötte på honom.Han kunde då ge råd,trollformler,eller medeciner till de som behövde ha hans hjälp.Under senare århundraden kom sådana män att att kallas för "kuckelgubbar".På den tiden när det inte fanns läkare eller andra medecinkunniga,så var man tvungen att vända sig till "wysmannen " eller kuckelgubben. Pål kände säkert till mycket av örtmedeciner och salvor av olika slag,vilka han säkert själv även tillverkade,men med de trollformler och spåsändningar han gav fick nog oftast hänföras till folktron som var mycket utbredd på den tiden. Det sägs i gamla skrifter att han en gång t.ex hade hjälpt en bonddotter ifrån Järvsö med en kärleksmedecin,som skulle uppväcka kärlek hos den åtrådda gossen.Pål hade också förmåga att" borttaga påsatta sjukdommar och bortvända spåsändningar" som andra trollkarlar hada skickat ivåg. Finnarna på den tiden skjilde tydligen mellan"Panentataauti" och "Jumalantauti",alltså dels ont som påsatts,och dels sjukdommar som pålagts av Gud.De senare gav man sig inte i kast med,de måste bäras,men de förstnämda kunde man tillintetgöra med hjälp av en "wysman" som Pål Andersson: Att hans kraft var stor visar tydligt en händelse ifrån 1644 då det omtalas att en annan finsk wysman,Per Nilsson i Långskog,Attmar,skulle "sätta Skått" på Pål som tydligen var en antagonist till honom.Men "skottet" tog inte på Pål,utan råkade istället hans mor(Anders Pålssons hustru) så "att hon deraff dödh bleff".Påls kraft var tydligen större än Attmarfinnen Per Nilsson,som fick plikta med livet för sitt tilltag.Han dömdes till döden,halshöggs och steglades. Pål Andersson var även en stor jägare,och det berättas när han med sin kusin,Israel Pederson,ifrån Kölsjön i Hassela,en gång drog ända till Ramsele och Jämtland på jakttåg. Pål var också i strid med sina kusiner på Kjölsjön om slättermyrar och svedjeåsar i gränstrakterna kring Hälsingland och Medelpad.Det gick så långt att båda parter vandrade hela de 70 milen ner till Stockholm,och personligen uppvaktade rikskanslern Axel Oxienstierna och riksdrotsen Per Brahe på slottet för att få tvisten löst. En del av ovanstående är hämtat ur boken"Medelpads Finnmarker" av Richard Gothe 1945