Per Månsson Utter, till Hult och Uttersberg

https://sv.wikipedia.org/wiki/Peder_M%C3%A5nsson_Utter http://www.adelsvapen.com/genealogi/Utter_nr_213

Sedermera svensk adlig ätt nr 213, adlad 1632 och 1636, introducerad 1634 och 1636, numera utdöd.

Peder Månsson Utter, 1566-1623 * Kung Sigismunds sekreterare

Peder Månsson Utter som gett namn åt säteriet Uttersberg i Krokek, fick under många år fly undan segrarna från slaget vid Stångebro. Emellertid kom han så småningom att få upprättelse. Även om han inte var född östgöte så har hans liv på flera sätt haft inflytande på vårt län.

Peder Månsson Utter föddes den 19 september 1566 i Stockholm, där hans far, Måns Pedersson, var skeppsgårdsskrivare. Hans mor, Catharina Persdotter var av en åländsk släkt, där namnet Utter tidigare hade förekommit. Det berättas att han redan i moderlivet hördes gråta, vilket kan ha varit ett förebud till de svårigheter som komma skulle.

Efter studier kom Peder Månsson att omkring 1584 anställas i kungliga kansliet där han bland annat biträdde Rasmus Ludvigsson som hade hand om de indragna handlingarna från kyrkor och kloster. År 1593 blev han kung Sigismunds sekreterare och åtnjöt stort förtroende hos denne. Efter slaget vid Stångebro blev han efterlyst från alla rikets predikstolar såsom Sigismunds anhängare och den som ”rått konungen till allt ont”. En riklig belöning var utfäst till den som kunde få honom fast. Hertig Karl trodde antagligen också att Utter satt inne med upplysningar om de rådsherrar som hade flytt till Polen.

Enligt sägnen tog Utter sin tillflykt till en präst han kände på landsbygden, kanske i Östergötland. Under tre år gömde han sig i prästens bostad men efter ett inbrottsförsök där så gömdes han i stället i ett stort skåp som stod i kyrkans sakristia. Endast prästen och dennes hustru kände till det. Under dagarna måste han hålla sig gömd, men nattetid kom han ut och fick lysa sig med vaxljus. Detta ska ha pågått i 3-4 år, innan hans hemvist röjdes, genom att ljuset hade setts och kronobetjäningen varslats.

Nu satt han under två år i hårt häkte på Nyköpings slott i väntan på rannsakning. Säkerligen en eländig tid för Utter. Men en oväntad vändning skedde. Karl IX drabbades av slaganfall och blev sjuk och försvagad. Han ville då försona sig med sina fiender och lät förstå att han ville kalla till sig ”den gamle grå”, som han sa. Han hade glömt Utters namn. Kungen kunde nu knappt tala, men lade sin hand på Utters huvud för att visa att han ville att allt det gamla skulle vara förlåtet.

Utter kom nu att återinträda i tjänst, först som kammarråd hos hertig Johan och efter dennes död i kungliga kansliet. Såsom sekreterare i riksarkivet blev han i praktiken vår förste riksarkivarie och påbörjade som sådan ett banbrytande arbete med att systematiskt ordna upp samlingarna. Han sammanställde även en rad genealogiska arbeten av betydelse.

Redan 1595 hade han av änkedrottning Gunilla erhållit Berg i Krokek och Hult i Kvillinge. Senare blev han även ägare till Kolstad i Risinge. Han ägde tidigare även Navsta i Torsvi socken. Av Berg bildades sedan säteriet Uttersberg som kom att gå i släkten i flera generationer. Släkten Utter utdog under 1700-talets senare del.

Peder Månsson Utter var gift två gånger. Han hade flera barn och några av dem är väl kända. Äldste sonen Anders, född 1592, blev så småningom överstelöjtnant och ska enligt uppgift ligga begravd i Risinge kyrka, utanför Finspång. Den andre sonen Johan nådde samma titel, men hamnade i Uppland. Båda sönerna adlades på 1630-talet. Ena dottern Catharina gifte sig med borgmästaren i Söderköping, Arvid Larsson och även deras barn adlades så småningom medan den yngsta dottern Sara giftes in i den adliga släkten Teit. Vi ser alltså att flera av vår äventyrare, Peder Månsson Utters ättlingar avancerade in i adelsståndet. Själv avled Utter i pesten den 23 september 1623, 60 år gammal. Uppgifter finns om att även han ska ligga begravd i Risinge.

För en person som levde på 1500-och 1600-talen är källäget givetvis ganska osäkert. Vissa uppgifter finns belagda, men sedan förekommer det berättelser och uppgifter som är helt omöjliga att kontrollera, men spännande i alla fall. En av dessa återger en fascinerande om än något osannolik händelse som ska ha hänt i Utters barndom.

Under badning i en sjö med sina bröder och sin lärare, försvann Utter och troddes ha drunknat. Man draggade efter honom i tre dagar, då man slutligen märkte att någon grep om den båtshake man använde. Under stor förvåning drog man upp den levande och fullt friske pojken som berättade att en stor bubbla bildats kring hans huvud och han stått på så sätt på botten. Han hade märkt att man sökt med båtshaken men hade inte förrän nu kommit åt den. Han hade också varit rädd att fiskarna skulle spräcka luftbubblan.

Text av: Freddie Hallberg, Östergötland länsmuseum, oktober 2006

Källor Elgenstierna, Gustaf, Svenska adelns ättartavlor, del VIII. (1934) Ridderstad, Anton, Fornsägner och kulturbilder från Östergötland. (Stockholm, 1920) Topelius, Christer, Sällsamheter i Östergötland. Del 1. Stockholm, 1981. Kolmården. Del 1. Kommunen, hembygden. (utgiven av Krokeks kommun) (Motala, 1965) Nordisk familjebok, band 31. (Stockholm, 1921) Svenska män och kvinnor, band 6. (Stockholm, 1955) Biografiskt lexikon efter namnkunnige svenske män, band 19. (Uppsala, 1852) Tidningsartikel i ÖD 1955-02-19, NT 1945-08-04

Per Månsson Utter - genealog och arkivsekreterare Till Navsta i Trosvi socken (Uppsala l.), som han fick i livstidsförläning före 1592 och å vilken han erhöll ärftligt frälse den 25/2 1611. Han erhöll även förläning å Kolstad i Risinge socken (Östergötland) av hertig Johan den 19/10 1613 samt å Hult i Kvillinge socken och Uttersberg i Krokeks socken (båda i Östergötland).

Han var född i Stockholm den 19/9 1566. Tjänstgjorde i k. kansliet med säkerhet från 1584 (kanske tidigare) till 1588 som biträde hos Rasmus Ludvigsson, som under sin vård hade de indragna kyrko- och klosterarkivalierna. Kvarstod sedemera i kansliet till november 1593. Förföljd av hertig Carl såsom misstänkt för sympatier för konung Sigismund, men höll sig dold i landet, benådades på kungens dödsbädd 1611. Återinträdde efter dennes död i mars 1618 i k. kansliet. Arkivsekreterare hösten 1618. Dog den 23/9 1623 av pesten innan det adelsbrev, varpå han fått konung Gustav II Adolfs löfte, hann uppsättas. Begravdes i Risinge k:a.

Per Månsson Utter är den bekante arkivmannen och genealogen, vars största arbete är de i handskrift i riksarkivet befintliga Collectanea genealogica.

-"Om honom berättades att han i moderlivet tycks gråta samt att han i barndomsåren, under det att han med sina bröder lögade sig i en sjö, nedfallit till botten, där han först på tredje dagen med en båtshake, den han grep fast uti, blivit upphämtad och varit vid liv, emedan en väderblåsa satt sig omkring huvudet på honom.

Han måste efter konung Sigismunds nederlag vid Stångebro hålla sig undan, under det han med mycken iver efterslogs av hertig Carl, som lät utgå lysning om hans fasttagande mot belöning o. gömdes då av en vän, en präst på landet, först i hans nattstugukammare och sedan, efter det en piga där velat bryta sig in för att stjäla, i ett skåp i sakristian, där prästen och hans hustru ensamma gav honom mat.

Men där han likväl efter några års förlopp blev upptäckt av klockaren, som en natt märkte att det brann ljus i sakristian samt lät gripa honom och föra honom till kung Carl IX. Han insattes av denne i ett svårt, tvåårigt fängelse på Nyköpings slott, under det att rannsakningen försiggick; blev därefter av kungen, som glömt hans namn och kallade honom den Gamla Grå, framkallad och fick nåd; bodde sedan på sin egendom Uttersberg till dess han åter för sin redlighet och skicklighet blev inkallad i tjänst. Han gifte sig 1589 med Margareta Andersdotter, vilken dog den 18/7 1611 samt begravdes i Norrköping. Hon var dotter av kyrkoherden i Västeråkers pastorat av Uppsala ärkestift, Andreas Erici, och Catharina Olofsdotter. Gifte om sig den 11/7 1613 i Stockholm med Birgitta Simonsdotter i hennes andra gifte, som levde änka 1631. (Gift 1:o m. Jakob Long).

Uttersberg - en gammal gård i Krokek

Tio år fram i tiden, det vill säga år 1594, året innan hemmanen sammanfogades till ett säteri och donerades till Peder Månsson Utter, finner vi som kronobönder Lasse i Berg, Olaff i Berg, Jöran i Hult och Per i Rössla. Hur dessa vid säteribildningen inordnades i nya förhållanden, därom täljes i hävdens blad intet. Ej heller har författaren lyckats finna någon uppgift, huruvida och på vad sätt landshövdingen Herr Arvid Göstaffson blev soulagerad för förlusten av hemmansräntorna. Som trogen anhängare till konung Sigismund hade Stenbock på ett tidigt stadium kommit i klammeri med Svea Rikes föreståndare, Herr Carl av Södermanland, och det förefaller sannolikt, att han av denna anledning, möjligen redan före 1595 blivit skild från hövdingebefattningen samt »utdriven från Wadstena slott» och samtidigt gått miste om sina hemmansräntor.

Evärdelig egendom Som i det föregående antytts, blev Berg-gårdarna jämte Hult år 1595 av änkedrottning Gunilla donerade på livstid till Peder Månsson Utter. Egendomarna svarade då tillsammans för l mantal. Donationen konfirmerades den 28. maj 1611 av hertig Johan av Östergötland, men begränsades då ej till Utters livstid utan skulle avse »evärdelig egendom». Sedan Peder Månsson år 1617 av konung Gustaf Adolf förordnats att vårda Riksens arkivalier och därmed blivit vårt lands förste riksarkivarie, erhöll han genom Kungl. Brev den 26. april 1620 högtidligen bekräftelse på förläningen. Den skulle avse honom själv, hans hustru och äkta bröstarvingar under adlig frihet och frälse. Redan tidigare hade tillstånd givits att av de tre gårdarna bilda en sätesgård. Med all sannolikhet har denna av Utter bebyggts på ett efter dåtida begrepp ståndsmässigt sätt. Peder Månsson avled år 1623, varefter hans änka och sedan sönerna innehade säteriet.

Bekräftelse på besittningsrätten lämnades av drottning Christina genom brev den 15. juli 1645, men trots detta ansåg Peder Månssons yngre son, Johan Persson Utter erforderligt att ytterligare säkra besittningsrätten genom att den 20. november 1645 köpa allodialrätt till egendomen för en summa, som något översteg 2000 riksdaler.

En strimma av glansen från vår storhetstid kan skönjas, då vi av C. F. Broocmans östgötabeskrivning förnimma, att en av Peder Månssons söner, överstelöjtnanten Anders Utter, på sin tid förde kommandot i Buxtehude, en av de fästningar, genom vilka Sverige tryggade sin besittningsrätt över Bremen-Verden.

Genom köp och donationer förstorades säteriet betydligt under 1600-talet. Anders Utter köpte Kulla och Mörtnäs, Johan Persson köpte från Kronan fem hemman i Östra Stenby socken, nämligen tre Järstadgårdar, Kjortlinge och Ulfvetorp, varjämte han som förläning fick de tre kronotorpen Eketorp, Björndalen och Skinnarbo.

Sonen Per Johansson Utter utvidgade ytterligare domänerna genom köp på 1660-talet av Råssla och år 1677 av Böksjö, som förut innehafts av Christiern Rotkirch. Utom de avsevärda områden i Krokek, som på så sätt tillförts säteriet, omfattade detta 4 1/6 mantal gårdar i tre olika socknar och härad.

På 1680-talet drabbades gårdskomplexet av den stora reduktionen. Själva huvudgården reducerades trots den förvärvade allodialrätten, och de tillhörande hemmanen drabbades mer eller mindre hårt. Visserligen medgavs för major Utter rätt att under sin livstid sitta kvar på säteriet, men den allmänna upplösning av detta, som reduktionen orsakade, blev ett hårt slag mot familjens ekonomi, vilket hade till följd, att flera av de tidigare genom köp förvärvade gårdarna måste säljas eller förpantas. Böksjö och Mörtnäs förpantades till ägaren av Stafsjö bruk, Gerhard von Berchner, som senare köpte dessa gårdar. Böksjö uppläts av von Berchner till boställe för bruksbokhållaren Peter Wallenius.

Berustat säteri Ännu i 1720 års jordebok anges majoren Per Utter som ägare till det av Uttersberg och Hult sammansatta säteriet, vilket förefaller oegentligt, då majoren avled redan år 1694. Saken kan väl förklaras med, att major Utters änka, Sidonia Lillie av Aspenäs satt kvar på säteriet, vilket uppges vara reducerat 1683, samma år återlämnat till sönerna och 1691 fått karaktären av »berustat säteri» för nr. 100 på livkompaniet av Östgöta ryttare.

Även Kulla synes ha återlämnats till Utter-släkten. Efter fru Sidonia Lillies frånfälle gjorde tydligen Kronan åter sina anspråk på säteriet gällande. Det redovisas på 1740-talet som »immediate Crono». År 1757 sålde Kronan Uttersberg och Hult till kammarherren Georg Thomas von Berchners barn och arvingar. Dessa innehade fortfarande Stafsjö bruk, och således kom Uttersbergs säteri i likhet med ett stort antal andra gårdar i Krokek att under en lång tid lyda under detta bruk.

av E. G. Casparsson via Internet www.nsb.norrkoping.se Per Månsson Utter

- Brev 1613

- Brev 1620 "O Jesu frälsare min gif" Något om mig

Per Månsson Utter var sekreterare och chef för Riksarkivet.han var en av stamfäderna för den adliga ätten Utter nr 213 adlad 1632. Namnet utter kom från moderns åländska släkt. Det var hans mormorsfarfarsfar Olof Utter som var släkten Utters stamfar

Peder Månsson Utter. Collectanea genealogica
https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/R0001344_00001#?c=&m=&s=&cv=...

https://sv.wikipedia.org/wiki/Peder_M%C3%A5nsson_Utter http://www.adelsvapen.com/genealogi/Utter_nr_213

Sedermera svensk adlig ätt nr 213, adlad 1632 och 1636, introducerad 1634 och 1636, numera utdöd.

Peder Månsson Utter, 1566-1623 * Kung Sigismunds sekreterare

Peder Månsson Utter som gett namn åt säteriet Uttersberg i Krokek, fick under många år fly undan segrarna från slaget vid Stångebro. Emellertid kom han så småningom att få upprättelse. Även om han inte var född östgöte så har hans liv på flera sätt haft inflytande på vårt län.

Peder Månsson Utter föddes den 19 september 1566 i Stockholm, där hans far, Måns Pedersson, var skeppsgårdsskrivare. Hans mor, Catharina Persdotter var av en åländsk släkt, där namnet Utter tidigare hade förekommit. Det berättas att han redan i moderlivet hördes gråta, vilket kan ha varit ett förebud till de svårigheter som komma skulle.

Efter studier kom Peder Månsson att omkring 1584 anställas i kungliga kansliet där han bland annat biträdde Rasmus Ludvigsson som hade hand om de indragna handlingarna från kyrkor och kloster. År 1593 blev han kung Sigismunds sekreterare och åtnjöt stort förtroende hos denne. Efter slaget vid Stångebro blev han efterlyst från alla rikets predikstolar såsom Sigismunds anhängare och den som ”rått konungen till allt ont”. En riklig belöning var utfäst till den som kunde få honom fast. Hertig Karl trodde antagligen också att Utter satt inne med upplysningar om de rådsherrar som hade flytt till Polen.

Enligt sägnen tog Utter sin tillflykt till en präst han kände på landsbygden, kanske i Östergötland. Under tre år gömde han sig i prästens bostad men efter ett inbrottsförsök där så gömdes han i stället i ett stort skåp som stod i kyrkans sakristia. Endast prästen och dennes hustru kände till det. Under dagarna måste han hålla sig gömd, men nattetid kom han ut och fick lysa sig med vaxljus. Detta ska ha pågått i 3-4 år, innan hans hemvist röjdes, genom att ljuset hade setts och kronobetjäningen varslats.

Nu satt han under två år i hårt häkte på Nyköpings slott i väntan på rannsakning. Säkerligen en eländig tid för Utter. Men en oväntad vändning skedde. Karl IX drabbades av slaganfall och blev sjuk och försvagad. Han ville då försona sig med sina fiender och lät förstå att han ville kalla till sig ”den gamle grå”, som han sa. Han hade glömt Utters namn. Kungen kunde nu knappt tala, men lade sin hand på Utters huvud för att visa att han ville att allt det gamla skulle vara förlåtet.

Utter kom nu att återinträda i tjänst, först som kammarråd hos hertig Johan och efter dennes död i kungliga kansliet. Såsom sekreterare i riksarkivet blev han i praktiken vår förste riksarkivarie och påbörjade som sådan ett banbrytande arbete med att systematiskt ordna upp samlingarna. Han sammanställde även en rad genealogiska arbeten av betydelse.

Redan 1595 hade han av änkedrottning Gunilla erhållit Berg i Krokek och Hult i Kvillinge. Senare blev han även ägare till Kolstad i Risinge. Han ägde tidigare även Navsta i Torsvi socken. Av Berg bildades sedan säteriet Uttersberg som kom att gå i släkten i flera generationer. Släkten Utter utdog under 1700-talets senare del.

Peder Månsson Utter var gift två gånger. Han hade flera barn och några av dem är väl kända. Äldste sonen Anders, född 1592, blev så småningom överstelöjtnant och ska enligt uppgift ligga begravd i Risinge kyrka, utanför Finspång. Den andre sonen Johan nådde samma titel, men hamnade i Uppland. Båda sönerna adlades på 1630-talet. Ena dottern Catharina gifte sig med borgmästaren i Söderköping, Arvid Larsson och även deras barn adlades så småningom medan den yngsta dottern Sara giftes in i den adliga släkten Teit. Vi ser alltså att flera av vår äventyrare, Peder Månsson Utters ättlingar avancerade in i adelsståndet. Själv avled Utter i pesten den 23 september 1623, 60 år gammal. Uppgifter finns om att även han ska ligga begravd i Risinge.

För en person som levde på 1500-och 1600-talen är källäget givetvis ganska osäkert. Vissa uppgifter finns belagda, men sedan förekommer det berättelser och uppgifter som är helt omöjliga att kontrollera, men spännande i alla fall. En av dessa återger en fascinerande om än något osannolik händelse som ska ha hänt i Utters barndom.

Under badning i en sjö med sina bröder och sin lärare, försvann Utter och troddes ha drunknat. Man draggade efter honom i tre dagar, då man slutligen märkte att någon grep om den båtshake man använde. Under stor förvåning drog man upp den levande och fullt friske pojken som berättade att en stor bubbla bildats kring hans huvud och han stått på så sätt på botten. Han hade märkt att man sökt med båtshaken men hade inte förrän nu kommit åt den. Han hade också varit rädd att fiskarna skulle spräcka luftbubblan.

Text av: Freddie Hallberg, Östergötland länsmuseum, oktober 2006

Källor Elgenstierna, Gustaf, Svenska adelns ättartavlor, del VIII. (1934) Ridderstad, Anton, Fornsägner och kulturbilder från Östergötland. (Stockholm, 1920) Topelius, Christer, Sällsamheter i Östergötland. Del 1. Stockholm, 1981. Kolmården. Del 1. Kommunen, hembygden. (utgiven av Krokeks kommun) (Motala, 1965) Nordisk familjebok, band 31. (Stockholm, 1921) Svenska män och kvinnor, band 6. (Stockholm, 1955) Biografiskt lexikon efter namnkunnige svenske män, band 19. (Uppsala, 1852) Tidningsartikel i ÖD 1955-02-19, NT 1945-08-04

Per Månsson Utter - genealog och arkivsekreterare Till Navsta i Trosvi socken (Uppsala l.), som han fick i livstidsförläning före 1592 och å vilken han erhöll ärftligt frälse den 25/2 1611. Han erhöll även förläning å Kolstad i Risinge socken (Östergötland) av hertig Johan den 19/10 1613 samt å Hult i Kvillinge socken och Uttersberg i Krokeks socken (båda i Östergötland).

Han var född i Stockholm den 19/9 1566. Tjänstgjorde i k. kansliet med säkerhet från 1584 (kanske tidigare) till 1588 som biträde hos Rasmus Ludvigsson, som under sin vård hade de indragna kyrko- och klosterarkivalierna. Kvarstod sedemera i kansliet till november 1593. Förföljd av hertig Carl såsom misstänkt för sympatier för konung Sigismund, men höll sig dold i landet, benådades på kungens dödsbädd 1611. Återinträdde efter dennes död i mars 1618 i k. kansliet. Arkivsekreterare hösten 1618. Dog den 23/9 1623 av pesten innan det adelsbrev, varpå han fått konung Gustav II Adolfs löfte, hann uppsättas. Begravdes i Risinge k:a.

Per Månsson Utter är den bekante arkivmannen och genealogen, vars största arbete är de i handskrift i riksarkivet befintliga Collectanea genealogica.

-"Om honom berättades att han i moderlivet tycks gråta samt att han i barndomsåren, under det att han med sina bröder lögade sig i en sjö, nedfallit till botten, där han först på tredje dagen med en båtshake, den han grep fast uti, blivit upphämtad och varit vid liv, emedan en väderblåsa satt sig omkring huvudet på honom.

Han måste efter konung Sigismunds nederlag vid Stångebro hålla sig undan, under det han med mycken iver efterslogs av hertig Carl, som lät utgå lysning om hans fasttagande mot belöning o. gömdes då av en vän, en präst på landet, först i hans nattstugukammare och sedan, efter det en piga där velat bryta sig in för att stjäla, i ett skåp i sakristian, där prästen och hans hustru ensamma gav honom mat.

Men där han likväl efter några års förlopp blev upptäckt av klockaren, som en natt märkte att det brann ljus i sakristian samt lät gripa honom och föra honom till kung Carl IX. Han insattes av denne i ett svårt, tvåårigt fängelse på Nyköpings slott, under det att rannsakningen försiggick; blev därefter av kungen, som glömt hans namn och kallade honom den Gamla Grå, framkallad och fick nåd; bodde sedan på sin egendom Uttersberg till dess han åter för sin redlighet och skicklighet blev inkallad i tjänst. Han gifte sig 1589 med Margareta Andersdotter, vilken dog den 18/7 1611 samt begravdes i Norrköping. Hon var dotter av kyrkoherden i Västeråkers pastorat av Uppsala ärkestift, Andreas Erici, och Catharina Olofsdotter. Gifte om sig den 11/7 1613 i Stockholm med Birgitta Simonsdotter i hennes andra gifte, som levde änka 1631. (Gift 1:o m. Jakob Long).

Uttersberg - en gammal gård i Krokek

Tio år fram i tiden, det vill säga år 1594, året innan hemmanen sammanfogades till ett säteri och donerades till Peder Månsson Utter, finner vi som kronobönder Lasse i Berg, Olaff i Berg, Jöran i Hult och Per i Rössla. Hur dessa vid säteribildningen inordnades i nya förhållanden, därom täljes i hävdens blad intet. Ej heller har författaren lyckats finna någon uppgift, huruvida och på vad sätt landshövdingen Herr Arvid Göstaffson blev soulagerad för förlusten av hemmansräntorna. Som trogen anhängare till konung Sigismund hade Stenbock på ett tidigt stadium kommit i klammeri med Svea Rikes föreståndare, Herr Carl av Södermanland, och det förefaller sannolikt, att han av denna anledning, möjligen redan före 1595 blivit skild från hövdingebefattningen samt »utdriven från Wadstena slott» och samtidigt gått miste om sina hemmansräntor.

Evärdelig egendom Som i det föregående antytts, blev Berg-gårdarna jämte Hult år 1595 av änkedrottning Gunilla donerade på livstid till Peder Månsson Utter. Egendomarna svarade då tillsammans för l mantal. Donationen konfirmerades den 28. maj 1611 av hertig Johan av Östergötland, men begränsades då ej till Utters livstid utan skulle avse »evärdelig egendom». Sedan Peder Månsson år 1617 av konung Gustaf Adolf förordnats att vårda Riksens arkivalier och därmed blivit vårt lands förste riksarkivarie, erhöll han genom Kungl. Brev den 26. april 1620 högtidligen bekräftelse på förläningen. Den skulle avse honom själv, hans hustru och äkta bröstarvingar under adlig frihet och frälse. Redan tidigare hade tillstånd givits att av de tre gårdarna bilda en sätesgård. Med all sannolikhet har denna av Utter bebyggts på ett efter dåtida begrepp ståndsmässigt sätt. Peder Månsson avled år 1623, varefter hans änka och sedan sönerna innehade säteriet.

Bekräftelse på besittningsrätten lämnades av drottning Christina genom brev den 15. juli 1645, men trots detta ansåg Peder Månssons yngre son, Johan Persson Utter erforderligt att ytterligare säkra besittningsrätten genom att den 20. november 1645 köpa allodialrätt till egendomen för en summa, som något översteg 2000 riksdaler.

En strimma av glansen från vår storhetstid kan skönjas, då vi av C. F. Broocmans östgötabeskrivning förnimma, att en av Peder Månssons söner, överstelöjtnanten Anders Utter, på sin tid förde kommandot i Buxtehude, en av de fästningar, genom vilka Sverige tryggade sin besittningsrätt över Bremen-Verden.

Genom köp och donationer förstorades säteriet betydligt under 1600-talet. Anders Utter köpte Kulla och Mörtnäs, Johan Persson köpte från Kronan fem hemman i Östra Stenby socken, nämligen tre Järstadgårdar, Kjortlinge och Ulfvetorp, varjämte han som förläning fick de tre kronotorpen Eketorp, Björndalen och Skinnarbo.

Sonen Per Johansson Utter utvidgade ytterligare domänerna genom köp på 1660-talet av Råssla och år 1677 av Böksjö, som förut innehafts av Christiern Rotkirch. Utom de avsevärda områden i Krokek, som på så sätt tillförts säteriet, omfattade detta 4 1/6 mantal gårdar i tre olika socknar och härad.

På 1680-talet drabbades gårdskomplexet av den stora reduktionen. Själva huvudgården reducerades trots den förvärvade allodialrätten, och de tillhörande hemmanen drabbades mer eller mindre hårt. Visserligen medgavs för major Utter rätt att under sin livstid sitta kvar på säteriet, men den allmänna upplösning av detta, som reduktionen orsakade, blev ett hårt slag mot familjens ekonomi, vilket hade till följd, att flera av de tidigare genom köp förvärvade gårdarna måste säljas eller förpantas. Böksjö och Mörtnäs förpantades till ägaren av Stafsjö bruk, Gerhard von Berchner, som senare köpte dessa gårdar. Böksjö uppläts av von Berchner till boställe för bruksbokhållaren Peter Wallenius.

Berustat säteri Ännu i 1720 års jordebok anges majoren Per Utter som ägare till det av Uttersberg och Hult sammansatta säteriet, vilket förefaller oegentligt, då majoren avled redan år 1694. Saken kan väl förklaras med, att major Utters änka, Sidonia Lillie av Aspenäs satt kvar på säteriet, vilket uppges vara reducerat 1683, samma år återlämnat till sönerna och 1691 fått karaktären av »berustat säteri» för nr. 100 på livkompaniet av Östgöta ryttare.

Även Kulla synes ha återlämnats till Utter-släkten. Efter fru Sidonia Lillies frånfälle gjorde tydligen Kronan åter sina anspråk på säteriet gällande. Det redovisas på 1740-talet som »immediate Crono». År 1757 sålde Kronan Uttersberg och Hult till kammarherren Georg Thomas von Berchners barn och arvingar. Dessa innehade fortfarande Stafsjö bruk, och således kom Uttersbergs säteri i likhet med ett stort antal andra gårdar i Krokek att under en lång tid lyda under detta bruk.

av E. G. Casparsson via Internet www.nsb.norrkoping.se Per Månsson Utter

- Brev 1613

- Brev 1620 "O Jesu frälsare min gif" Något om mig

Per Månsson Utter var sekreterare och chef för Riksarkivet.han var en av stamfäderna för den adliga ätten Utter nr 213 adlad 1632. Namnet utter kom från moderns åländska släkt. Det var hans mormorsfarfarsfar Olof Utter som var släkten Utters stamfar

Peder Månsson Utter. Collectanea genealogica
https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/R0001344_00001#?c=&m=&s=&cv=...