Prest/The Reverend Jacob Jørgensen Wesseltoft

Wesseltofts dopnamn var Jacob Jørgensen Schee och han använde först detta namn som student också men ändrade sedan efternamnet till Wesseltoft efter sin hemort Wesseltoft som idag heter Visseltofta. Han tog prästexamen från Köpenhamns universitet med några av de högsta betygen i teologi någonsin, delvis tack vare hans examenspredikan om den helige Paulus. Han var också en av danske kungens åtta personliga livvakter, utval pga sin längd och styrka. Han berömdes av kung Christian V som "Unser lieber getreuer Jacob Jürgen Wesseltofft” och vidare ”…einen Ehrliebenden tapferen Soldaten, Officirer und getreuer diener.” Trots detta var han ursprungligen pacifist och vägrade göra krigstjänstgöring tills han fått sitta på stockhuset i fem veckor. När han väl blivit soldat gjorde han sin plikt i nära fem år med högt beröm från kungen och övriga danska myndigheter. När han efter skånska kriget försökte återvända till Skåne så sattes han i arrest av den svenske befälhavaren Rutger von Ascheberg för att han tjänat Danmark och anklagades för 'snapphaneri' men Ebbe Ulfeldt fick ut honom ur arresten. Han blev dock dömd till evig landsförvisning.

Jacob blev sedermera kyrkoherde i Inderöya i Trondheim stift. Under den svenska invasionen 1718 blev Wesseltoft först arresterad som 'svensk' men när myndigheterna begrep att han var infödd dansk och hade krigserfarenhet fick han trots sin ålder leda det lokala försvaret - un uppgift han klarade med glans. Som präst fick han däremot många klagomål eftersom han bla krävt fattiga församlingsbor på pengar för att ge dem nattvarden. Han anklagades också för att spela kort hela natten tills det var dags att predika och för att skälla ut församlingsborna och ha handgripligen avlägsnat åtminstone en av dem från sin kyrka. Dessutom erkände han att han under krigstiden i Skåne huggit av huvudet på en svensk adelsfröken med sin yxa för hon inte ville ge honom sitt guldhalsband. På grund av dessa händelser kallades han 'demonen Wesseltoft' och avsattes slutligen vid 75 års ålder. Kort tid därefter avled han av en hjärtattack i sin bror Simons hus i Bergen. Under senare år använde han sig också av efternamnet Tuxen.

Idag kan vi förstå att Wesseltoft förmodligen led av PTSD.

(Källa: SoH-97)

Jacob was a student at Copenhagen University before the Scanian War of 1676-79. He studied theology and got brilliant marks for all his works and especially the sermon on Saint Paul that he did for his final exams. The sermon in still in the Danish National Library. At this point, he seemed to have excellent prospects in the clerical world. Unfortunately, war broke out in his homeland and he was recruited by General Arensdorff in person because of his impressive stature. Jacob refused to fight at first and claimed he only wanted to preach but he was imprisoned at the 'Stockehus' prison in Copenhagen on water and bread for five weeks. After that, he agreed to sign up and served both in the national guards and as an organiser of paramilitary troops in Scania (friskytter/snaphaner) until the end of the war. During his later life in Norway, he told many stories of his terrible wartime experiences. After the war, he found himself on the losing side and he and his father appealed for amnesty for him so that he would be able to return to his family but the Swedish authorities refused to grant him a pardon letter. Instead the Danish authorities offered him a parish in Norway (then part of Denmark) and Jacob accepted the offer. He had a long and colourful career up there and often ended up in trouble with the authorities because of his fondness for pubs and card games and rude words. He was imprisoned in Denmark for refusing to carry arms, then in Sweden for having fought the Swedes, finally in Norway for being Swedish when war broke out again between Denmark-Norway and Sweden. This was caused by the fact that his county of origin, Scania, was a Danish territory that had been conquered by Sweden. Wesseltoft justly maintained that he was a Dane and won his freedom: he was then charged with the task of organising the fight against the Swedes in his area. He died from a heart attack after having been suspended from his position because he was accused of having physically removed a troublesome parishioner from his church. For further information and articles please contact joanna.vadenbring@abdn.ac.uk (PhD in history)