Sjunne Björck

Tog värvning som volontär på Infanteriet I 6 vid 16-års ålder. Blev så småningom underofficer och tog avsked som fanjunkare c:a 1936. Var under några månader med i SAAR bataljonen. Jobbade ett tag som fångvaktare på Kristianstad länsfängelse under tiden han läste till vägingenjör på Hermods. Låg under kriget bl.a. vid gränsen mellan Sverige och Finland. Efter kriget blev han praktikant på vattenfall och var med om att bygga högspänningsledningen mellan Älvkarleby och Trollhättan, Familjen bodde då på flera ställen utmed sträckan ibland tre månader ibland lite längre. Det sista stället han bodde på var i en lägenhet för slussmaskinister vid slussarna i Trollhättan. Första sonen Bertil var då 4 år. Efter praktiken på vattenfall blev det anställning som biträdanade vägmästare i Dalby. 1950 blev han vägmästare i Södervidinge ett av de större områdena på den tiden med depåverkstad för länet. Han bodde i villan som ligger vid vägstationen än idag. 1957 flyttade han till Sjöbo där han byggde en egen villa. Han blev då vägmästare där. I Söbo engagerade han sig också politiken för folkpartiet. Han innehade många uppdrag i kommunen som på den tiden var under stark expansion. Ordf i byggnadsnämnden, ordf i tekniska nämnden ledamot i kommunstyrelsen och fullmäktige. Det blev mer än 25 år som kommunpolitiker. Han blev c:a 1963 en av de första driftledarna i Malmö. Tjänster som inrättades då efter omorganisation, Driftledaren hade ansvar för 3-4 vägmästarområden. Det sista året 1978 var hans granne i kristianstads län dvs driftledaren för det södra driftområdet där, hans egen son Bertil. Sjunne pensionerades 1978 och satsade på ett sommarhus i Maglehem som han själv med benäget bistånd byggde. Ett stort projekt under hans tid som driftledare var beläggning av grusvägar med oljegrus. En beläggning som utgjorde övergången mellan dåtidens grusvägar till dagens asfaltbeläggningar. Hans engagemang i detta var stort och han blev inbjuden till Island för att där introducera tillverkning och utläggning av oljegrus på vägarna runt Reikjavik. 20 år senare var hans son Bertil tillbaks till Island på uppdrag av Loftleidir för att utföra beläggning på landningsbanor på flygplatser. Även hans son Lennart har följt i hans spår och arbetar fortfarande på vägverket i Malmö.