Sven August Daniel Tunberg

Professor i historia. Ogift.

Fil. kand. i Uppsala 1903, fil. lic. 1908, docent i historia och fil. dr 1911. T. f. professor i historia 1912-1919, professor i historia vid Stockholms Högskola 1919, prorektor där 1924, rektor från 1927.

Ledamot av Nordiska museets nämndd från 1930, av Lettlands Vetenskapsakademi 1935, av kulturrådet 1935, av upplysningsnämnden sedan 1936, ordförande och chef för Statens Informationsstyrelse 1940-1944.

Skrifter: En romersk källa om Norden vid 1100-talets början (1910-12, 1913), Studier rörande Skandinaviens äldsta politiska indelning (1911), Västerås riksdag 1527 (1915), Ålands ställning i historisk tid (1919), utgivit Helgeandshusets i Uppsalas .lordebok 1528 (1911), Sv. Diplomat. 6:2, 6:3, 6:4 (1916, 1919, 1921), Sigismund och Sverige I-II (1917-1918), Stora Kopparbergs historia l (1922), Gustav Vasas konungaval 1523 (1923), Äldre medeltid (i Hildebrand-Stavenow, Sveriges historia 1926), Folkvandringen: -staterna (i Tunberg-Bring, Norstedts världshistoria 1928), Riksdagens uppkomst och utveckling intill medeltidens slut (1931), Svenska medeltidsregester (1937), Ålandsfrågan (1939), Götarnas rike (1940), Erik den helige (1941), uppsatser i historiska och politiska tidskrifter, redigerat Historiska tidskrifter 1920-1933.

Utmärkelser: Kmstk-NO, KIFOlkl, StOffLettTSO, KPol-Eestlkl, EöK3kl, UngFO2kl, NyaSv-M, LHA, LSkS.

Ur: Vem är vem, 1945, Stockholmsdelen