Thorsten Adolf Adolf Arwidsson

♊ Thorsten Adolf Arvidsson is Eric Larsson af Kumo's 11th great grandson.
Sjömilitär, slutligen kommendör i kungliga flottans reserv och chef för sjökarteverket, uppfann det s.k. Arwidssons instrument, ett instrument för mätning af strömhastigheter.

• Historieböcker Stockholms finska församling Döpta: Född 21.7.1827 Döpt 6.8.1827 Fader amanuenc vid Kongl. Biblisteket. Adolf Ivar Arvidsson Moder Joh. Carol. Armfeldt 32 år Barn Torsten Adolf
• Svenskt biografiskt lexikon (art av Per Dahlgren): Thorsten A Arwidsson Född: 1827-07-21 – Stockholms stad, Stockholms län. Död: 1893-02-06 – Stockholms stad, Stockholms län. Sjöofficer, Kartograf.
• Meriter
• f. 21 juli 1827 i Stockholm, d. 6 febr. 1893 därstädes. Kadett vid krigsakademin å Karlberg 1 juni 1842; sekundlöjtnant vid K. M:ts flotta 31 mars 1848; premiärlöjtnant 26 aug. 1856; kapten vid skärgårdsartilleriet 25 sept. 1866; chef för sjökarteverket från 1 jan. 1872; major 5 apr. s. å.; kommendörkapten vid flottan 1 okt. 1873; ledamot i kommittén angående meteorologiska observationer å svenska fartyg 29 okt. 1875–11 jan. 1876; överflyttad till flottans permanenta reservstat 8 dec. 1876; ledamot i kommittéerna angående nya fyrar 18 maj–10 okt. 1877, angående Sveriges offentliga kartverk 18 maj 1877–6 maj 1878, angående nya fartygscerter för flottan 1 okt. 1879–28 juni 1880 samt angående de ekonomiska och topografiska kartverkens framtida bearbetande 28 maj 1880–21 okt. 1882; kommendör 16 maj 1884; ledamot i kommittén angående sjöfartsnäringens tillstånd 8 jan. 1890–12 sept. s. å. LÖS 1865; LKrVA 1866; RSO 1874; RNO 1876; KSO1kl 1889; HedLÖS 1890.
• Gift 30 okt. 1869 med Matilda Fröberg, f. 4 mars 1845, dotter till grosshandlaren Johan Erik Fröberg.
• Biografi
• Det rent sjömilitära gav på A:s tid icke tillfälle till full verksamhet för en handlingskraftig man. Ett stort och föga bearbetat arbetsfält fanns dock i våra kustfarvatten, och åt deras uppmätning ägnade A. från 1851 hela sin återstående tjänstetid, först såsom tjänstgörande officer och från 1872 till sin död såsom chef för sjökarteverket. Själv synnerligen skicklig mätningsofficer och begåvad med utpräglade chefsegenskaper, fullföljde A. sjökarteverkets uppgifter med den kraft, som tidens njuggt tillmätta anslag medgåvo. I sammanhang med denna verksamhet utförde han, delvis i samarbete med andra personer, uppmärksammade jordmagnetiska undersökningar inom riket samt intresserade sig särskilt för utvecklingen av de nautiska och hydrografiska instrumenten. Han dels förbättrade, dels konstruerade själv dylika instrument, av vilka somliga ännu i dag (1919) brukas. Ävenså föranstaltade han om tillverkning här i landet av spritkompasser, och han var en av de första svenskar, som efter införandet av järnfartyg ägnade djupare studium åt att avhjälpa olägenheterna av det nya materialets inverkan på fartygskompasserna. Han intresserade sig vidare i hög grad för flottans s. k. militärspecialer, och deras planläggning torde i mycket vara hans verk. Om än ovannämnda arbeten förnämligast togo A:s tid i anspråk, sträckte sig dock hans energi och initiativlust till flera andra områden. Han deltog i verksamheten vid flera industriella anläggningar; vid Bergsunds mekaniska verkstad var han en ledande kraft. Han var vice ordförande i Sveriges allmänna exportförening, ledamot i magasinsbolaget, ordförande i styrelsen över slöjdskolan i Stockholm. Vid sidan av allt detta var han liksom fadern varmt intresserad av vetenskap och litteratur samt ägde, förutom sina fackkunskaper, en omfattande humanistisk bildning. För de i socialt hänseende sämre lottade hade han ett varmt hjärta, och ett av hans strävanden var att förbättra tjänstefolkets ställning, särskilt att förskaffa det en tryggad ålderdom.
• bildning. För de i socialt hänseende sämre lottade hade han ett varmt hjärta, och ett av hans strävanden var att förbättra tjänstefolkets ställning, särskilt att förskaffa det en tryggad ålderdom.
• Tryckta arbeten
• Seglings-beskrifning öfver Norra Qvarken och svenska kusten vid Bottenviken; från Stjernö udde till Haparanda. Sthm 1862. IX, 40 s. (Den svenske lotsen, D. 1.) — Seglings-beskrifning öfver Bohusbugten och Kattegatt. Sthm 1869. X, 76 s., 11 pl. (Den svenske lotsen, D. 6 [= N. F., 1].) — Seglings-beskrifning öfver Östersjön, Öresund och Belterne. Sthm 1872. XVIII, 193 s., 11 pl. (Den svenske lotsen, D. 4—5 [= N, F., 2].) — Seglings-beskrifning öfver Bottniska viken. Sthm 1873. X, 80 s., 6 pl. (Den svenske lotsen, D. 3.) — Underrättelser för sjöfarande om nyupptäckte grund, klippor och bankar, nybyggde eller förändrade fyr-och känningsbåkar samt sjömärken, tillkomna fyrfartyg, bojar och prickar, m. m. å in- och utländska orter; jemte diverse underrättelser och kungörelser rörande sjöfarten samt lista på svenska fyrar. Sammanfattade af Thorsten Arwidsson (Underrättelser för sjöfarande af Kongl. sjökartekontoret i Stockholm, H. 6 [1863/64] —31 [1883]). — På anteckningar av A. äro därjämte grundade: Observations magnétiques, faites par Th. Arwidsson sur les cotes de la Suede pendant les années 1860—1861. Publ. par V. Carlheim-Gyllensköld. Sthm 1895. 4:o 22 s. (VA Handl., Bd 27, N :o 8.) / Hämtad 2020-03-20.