Olof Biander

Olof kom att gå i sin morfas far Carl Bommius fotspår och valde prästyrket. Han blev 1783 elev vid Nyköpings skola, gymnasist där 1786, student vid Uppsala Universitet 1794, prästvigd av biskop Stefan Insulin i Strängnäs domkyrka 20/12 1795. Pastorsadjunkt i Kräklinge 1795, i Floda 1797, vice komminister i Halla 1800, pastorsadjunkt i Floda pånytt 1801, nådeårspredikant i Sköldinge 1802, åter pastorsadjunkt i Floda 1803 samt vice pastor i Toresund samma år. Han ägde två delar i Kronoskattehemmanet Bie Västergård, som han sålde till sin bror Carl 1791 och 1792.

Olof Biander var enligt Strängnäs stifts herdaminnen den förste av vice pastorer i Toresund under kyrkoherde Caléns 21 år långa sjukdom. Biander råkade ut för obehag i samband med kyrkoherdens konkurs 1804. Lektor Algren i Strängnäs anklagade Biander för att ha sålt Caléns spannmål till underpris i Mariefred. Biander försvarade sig med att försäljningen brådskade eftersom kontanta medel saknades och han bl.a. var tvungen att lösa ut kyrkoherden från en vistelse i Stockholm. Tillgångarna efter Olof Biander själv var dock rikliga. Enligt bouppteckningen från 1807 uppgick boet till 932 riksdaler banco, skulder 162 rd banco. Bland hans efterlämnade tillhörigheter kan nämnas två byråer, ett spelbord av ek, en tagelstoppad kanapé med blårutiga dynor samt 12 gråmålade stolar med överdrag. Efterlämnade kläder bestod av en brun, en svart och två blå vadmalsrockar, två svarta klädesfrackar, en svart klädeskaftan (värd 10 rd), en prästkappa av brüsselkamlott (8 rd), en grå ridjacka av vadmal med byxor. Det fanns även 94 volymer böcker (enbart vetenskapliga) i det bianderska hemmet. Vidare ägde han 3 hästar, varav ett sto (16 rd var), 2 par oxar (32 rd per par), 2 tjurar, 7 kor, 2 kvigor, 3 årskalvar, 2 baggar, 14 tackor, 4 årslamm och 15 svin.