Vicekansler Michael Madssøn Medelfar, Wibe

public profile

Is your surname Medelfar, Wibe?

Research the Medelfar, Wibe family

Vicekansler Michael Madssøn Medelfar, Wibe's Geni Profile

Share your family tree and photos with the people you know and love

  • Build your family tree online
  • Share photos and videos
  • Smart Matching™ technology
  • Free!

Vicekansler Michael Madssøn Medelfar, Wibe (Wibe)

Also Known As: "Michel", "Mattsson", "Michel Mattsson", "Michael Wibe Oldenburg"
Birthdate:
Birthplace: Lund, Skåne, Sweden
Death: May 01, 1690 (62)
Copenhagen, Denmark
Place of Burial: St. Petri, Copenhagen, Denmark
Immediate Family:

Son of Mads Jensen Middelfart and Mette Michelsdatter Lund
Husband of Margrethe Cathrine Reimer
Father of Cathrine Hedevig Michelsdatter Wibe; Ditlev Michelsen Wibe, stattholder i Norge; Anne Margrethe Margarethe Wibe; Anne Christine Christine Michelsdatter Wibe; Christian Wibe and 5 others
Brother of Jens Madsen Medelfart; Ingeborg Margrethe von Numsen, II; Christian Madsen Medelfart; Cathrine Madsdatter Lund; Karen Madsdatter Middelfart Lund and 3 others
Half brother of Susanna Madsdatter Medelfar; Jens Madsen Medelfart; Jacob Madsen Lund and Christian Madsen

Occupation: Vicekansler, geheimeraad Amtmand over Svavested Amt m.m.
Managed by: Private User
Last Updated:

About Vicekansler Michael Madssøn Medelfar, Wibe

Michael Wibe (1627-90) Vicekansler. Ridder af Danebrog (5 mai 1684)

Fødtes 24. Dec. 1627 i Lund som Søn af Biskop Mads Jensen Medelfar i dennes 3. Ægteskab med Mette Vibe, hvis Faders Navn hendes Søn fik.

Efter at være undervist i Hjemmet sendtes han til Viborg Skole, hvorfra han 1644 som en lovende Yngling dimitteredes til Universitetet, hvilket han efter 2 Aars Studietid forlod for yderligere at uddanne sig ved fremmede Højskoler. I Leiden (immatrikuleret Jan. 1647) studerede han i 1 1/2 Aar Rets- og Statsvidenskab, Historie og Litteratur; over Paris kom han til Blois, hvor han anvendte et Aar paa at lære Fransk, i Strasburg havde han den berømte Boecler til Lærer i Statsret, Historie m. m. Hjemkommen til Kjøbenhavn 1650 tiltrak han sig snart Opmærksomhed, og Rigsraad Christen Skeel antog ham som Vejleder for sin Søn Otto; efter et kortere Ophold ved Akademiet i Sorø tiltraadte de 1652 en 6aarig Rejse til Tyskland, Frankrig, Nederlandene og Italien.

Saa godt et Omdømme havde han nu erhvervet sig, at Statholderen Grev Christian Rantzau snart efter hans Hjemkomst 1658 betroede ham at ledsage sin 14aarige Søn Ditlev til Tübingen, hvor V. under et 4aarigt Ophold i den Grad vandt Hertugen af Württembergs Yndest, at denne ønskede at knytte ham enten til Universitetet eller til sine nærmere Omgivelser. Men V. ville ikke skilles fra den unge Rantzau, med hvem han efter et Fjerdingaars Ophold paa Breitenburg paa ny begav sig udenlands, denne Gang til Nederlandene og Frankrig. Ved Efterretningen om Christian Rantzaus Død (1663) vendte de hjem til Holsten, og kort efter (April 1664) udnævnte Ditlev Rantzau, nu Rigsgreve til Grevskabet Rantzau, V. til sin Raad og 5 Aar efter til Bestyrer af Grevskabet. Henimod 40 Aar gammel giftede V. sig 21. Juni 1667 med Margrethe Cathrine Reimers (f. 30. Marts 1643 d. 9. Jan. 1683), Datter af Inspektør paa Grevskabets Godser Heinrich R. og Anna Hannemann. Ved hende blev han Fader til 8 Børn.

Gjennem Grevinde Rantzau, der stod i nøje Venskabsforhold til Griffenfeld, kom V. i Forbindelse med denne Statsmand, med hvem han derefter stadig korresponderede. Ad denne Vej blev han dragen ind i Statstjenesten, hvortil en Mand med V.s utvivlsomme Begavelse og Verdenskundskab maatte egne sig fortrinlig; det første Skridt paa denne Bane gjorde han, da han 1673, uden at opgive sit Forhold til Rantzau, blev Kancelliraad ved Hertugdømmernes Regering i Glückstadt, og som saadan ledsagede han 1677 den holstenske Vicekansler Conrad Wasmer til den nedersachsiske Kredsdag i Brunsvig. Imidlertid var det først efter Griffenfelds Fald V. opnaaede en indflydelsesrigere Stilling, i det han 1678 kaldtes til Kjøbenhavn for som Inspektør for den 7aarige Prins Frederik (IV) at lede hans Opdragelse og Undervisning; samtidig udnævntes han til Justitsraad. Hvem han kunne takke for dette, kan kun gjættes; maaske begge hans gamle Elever, der nu vare i høje Embedsstillinger.

At V. passede til denne ansvarsfulde Post, tør man ikke paastaa, i det mindste ikke, hvad Undervisningen angik; thi, foruden at den lededes paa Tysk, var den i flere Henseender mangelfuld, og kun ved sin Energi og kraftige Vilje formaaede Prinsen senere nogenlunde at indhente det forsømte. Men Kongen fandt i hvert Fald Behag i V., der i sin Stilling daglig havde Lejlighed til at færdes i dennes Nærhed og forstod at omgaas Majestæten paa en Maade, der tiltalte ham højlig. Og Følgerne af den kongelige Gunst viste sig meget snart, i det V. allerede 1679 fik fast Fod i Centraladministrationen som Etatsraad og Kommerceraad; endnu inden Aarets Udgang erhvervede han Vaabenbrev. De Forbindelser, som V. klogelig sluttede med de Mænd, der paa de Tider især havde Kongens Øre – A. L. Knuth, Biermann, Brandt m. Fl. – styrkede i den Grad hans Position, at han 1680 optoges som Gehejmeraad i Konseillet; og faa Aar senere, Juni 1683, efterfulgte han Holger Vind som Vicekansler i Danske Kancelli, en Post af stor Betydning, og det saa meget større, som han forstod at lede Kongen efter sit Ønske, i det han vidste paa en behændig Maade at forberede denne paa sine Forestillinger.

Næppe har noget af de andre Medlemmer af den «Kabale», bestaaende af V., Biermann, Brandt, Jessen og v. Støcken, der i 1680erne faktisk styrede Landet, haft Kongens Tillid som V. Med Vicekanslerembedet fulgte Udnævnelsen til Justitiarius i Højesteret. At hans Hverv som Kronprinsens Hovmester maatte lide under denne Akkumulation af Embeder, der hvert for sig kunde lægge stærkt Beslag paa en Mands Tid og Tanker, er indlysende; men den almindelige Svaghed hos Christian V at overvælde sine betroede Mænd med forskjellige Bestillinger stadfæstede sig ogsaa over for V. Under Udarbejdelsen af Danske Lov havde han Sæde i de 2 sidste Revisionskommissioner (1680-82); i den første af disse havde han til Kollega bl.a. sin gamle Elev Otto Skeel; samtidig var han Medlem af en 1681 udnævnt Kommission til Revision af en Del uafgjorte Regnskaber og af en anden til Overvejelse af Midler til Landboforholdenes Forbedring. At han tilmed 1684 efter Inddragelsen af den gottorpske Del af Slesvig blev Amtmand over Svabsted Amt, har mindre at sige; han har næppe nogen Sinde taget sig af Forretningerne i Amtet, men kun oppebaaret Indtægterne. S. A. hædredes han med Danebrogsordenen. Det blev dog ikke nogen lang Aarrække V. stod paa sin Lykkes og Magts Tinde, og han tænkte sig sikkert at naa endnu højere; efter Paaske 1690 blev han angreben af en ondartet Feber, som bortrev ham 1. Maj.

Om V.s gode Evner, hans Klogskab, hans Forsigtighed og hans dermed følgende Held til at holde sig til den rette, den for ham og hans Planer gavnligste Side ved et rænkefuldt Hof, ere alle hans samtidige enige. At han lod sig give Præsenter af Kongen, var ikke andet, end hvad de fleste andre i lignende Stilling gjorde. En saadan Kongegave fik han, da han 1684 forlenedes med M. Wedderkopps konfiskerede Gods Søgaard m. m. i Slesvig; men da disse Ejendomme ved forliget i Altona 1689 tilbagegaves, overdroges ham et stort inddiget Terræn i Oldenborg, Altenhoven kaldet, som et frit adeligt Gods Freienfelde. Naar Molesworth sigter ham for som Vicekansler og Justitiarius at influere paa Højesterets Kjendelser, saa de ikke altid stemte med den strænge Ret, tør man næppe lægge for megen Vægt paa en saadan Insinuation. I den haarde Medfart, som timedes Oluf Rosenkrantz, har man ogsaa villet tillægge V. en væsentlig Andel, i det han derved paa ham fik hævnet den Vold, som Rosenkrantz’ Fader i sin Tid havde øvet mod V.s Fader. Men det viser, hvilket haardt og hævngjerrigt Sind man tillagde den Mand, der til Valgsprog havde «Pietate et Justitia». At Beskyldningen for umaadeholden Drik rammer V. som flere andre af Christian V’s Yndlinger, gjør ham heller ikke sympathisk.

Kilder


  • Dansk biografisk Lexikon / XVIII. Bind. Ubbe - Wimpffen / 504: Vibe, Michael, 1627-90, Vicekansler














Michael Wibe (1627-90) rektor. Knight of Danebrog (5 maj 1684)

Född 24 dec. 1627 i Lund som son till biskop Mads Jensen den genomsnittliga fadern i sitt tredje äktenskap med Mette Vibe, vars fars namn gavs till hennes son.

Efter att ha lärt sig hemma skickades han till Viborg School, där han tog examen som en lovande ungdom 1644, till universitetet, som han lämnade efter två års studier för att fortsätta sin utbildning på utländska högskolor. I Leiden (oregistrerad jan 1647) studerade han i 1 1/2 år lag, statsvetenskap, historia och litteratur; över Paris kom han till Blois, där han tillbringade ett år på att lära sig franska, i Strasburg hade han den berömda Boecler som lärare i statsrätt, historia osv. När han återvände till Köpenhamn 1650 väckte han snart uppmärksamhet, och Rigsraad Christen Skeel accepterade honom som chef för hans son Otto; efter en kortare vistelse på akademin i Sorø, tog de en sex-årig resa till Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Italien 1652.

Han hade förvärvat ett så gott rykte att grevinnan Christian Rantzau strax efter sin återkomst 1658 anförtrot honom att följa sin 14-åriga son Ditlev till Tübingen, där V. under en fyraårig vistelse i den grad vann hertigen av Württemberg till förmån. att associera honom antingen med universitetet eller med sin omgivning. Men V. skulle inte separeras från den unga Rantzau, med vilken han, efter en fjortonårs vistelse i Breitenburg, åkte till utlandet igen, denna gång till Nederländerna och Frankrike. Efter tillkännagivandet av Christian Rantzaus död (1663) återvände de till Holsten, och kort efter (april 1664) utsåg Ditlev Rantzau, nu Rigsgrave till länet Rantzau, V. till sitt råd och fem år senare till guvernören i länet. Vid 40 års ålder gifte sig V. 21 juni 1667 med Margrethe Cathrine Reimers (f. 30 mars 1643, 9 januari 1683), dotter till inspektören för länsgodset Heinrich R. och Anna Hannemann. Av henne blev han far till åtta barn.

Genom grevinne Rantzau, som var i nära vänskap med Griffenfeld, kom V. i kontakt med denna statsman, med vilken han då fortfarande korresponderade. På detta sätt drogs han in i statstjänsten, till vilken en man med V.s tveksamma gåva och världsliga kunskap måste göra sig själv utmärkt; Han tog det första steget på denna kurs när han 1673, utan att ge upp sitt förhållande till Rantzau, blev kansler för hertigdomens regering i Glückstadt, och 1677 följde honom till Lower Saxony Circuit Day i Brunswick 1677, rektor Conrad Wasmer. Det var emellertid först efter Griffenfelds fall V. att han fick en mer inflytelserik position, där han kallades till Köpenhamn 1678 för att agera som inspektör för den 7-åriga prins Frederick (IV); samtidigt utnämndes han till justitetsrådet. Vem han kunde tacka för detta kan bara gissas; kanske båda hans gamla elever, som nu satt på höga tjänster.

Att V. passar in i detta ansvarsfulla inlägg får man inte våga säga, åtminstone inte vad undervisningen handlade om; för förutom att det leddes på tyska, var det brist i flera avseenden, och bara av hans energi och kraftfulla vilja lyckades Prinsen senare kompensera för de försummade. Men i alla fall tyckte kungen njutning av V. som i sin position dagligen hade tillfälle att röra sig i hans närvaro och förstått hur han skulle behandla majestätet på ett sätt som tilltalade honom mycket. Och återverkningarna av den kungliga favören visade sig mycket snart, i V. redan 1679 fick fasta fötter i den centrala administrationen som statsrådet och handelsrådet; Redan före årets slut skaffade han sig ett vapenbrev. De förbindelser som V. klokt slutade med de män som vid den tiden särskilt hade kungens öra - A. L. Knuth, Biermann, Brandt och andra. - i den utsträckning han stärkte sin ställning att han antogs som Gehejmeraad i rådet 1680; och några år senare, i juni 1683, efterträdde han Holger Vind som rektor för danska kanslern, en post av stor betydelse, och det såg mycket större ut, eftersom han förstod att leda kungen enligt hans önskan, att veta på ett skickligt sätt att förbereda den här i hans föreställningar.

Knappast någon av de andra medlemmarna i "kabalen", bestående av V., Biermann, Brandt, Jessen och V. Støcken, som faktiskt styrde landet på 1680-talet, hade kungens förtroende som V. Med rektorens kansli följde utnämningen högsta domstolens rättvisa. Att hans uppgifter som kronprinschefen var tvungen att drabbas av denna ansamling av kontor, som individuellt kunde ta upp en mans tid och tankar, är uppenbart; men Christian V: s allmänna svaghet att övervälda sina betrodda män med olika order bekräftades också mot V. Under utarbetandet av dansk lag hade han sitt säte i de två senaste revisionsutskotten (1680-82); i den första av dessa hade han bland annat kollegan. hans gamla elev Otto Skeel; samtidigt var han ledamot i en kommission som utsågs för granskning av vissa konton i väntan och i en annan för övervägande av fonder för förbättring av landsbygdsförhållanden. Att han till och med 1684, efter att Göteborgs del av Schleswig var involverad, blev länsguvernör i Svabsted län, har mindre att säga; han har knappast någonsin tagit hand om verksamheten i länet, men bara tjänat intäkterna. S. A. han hedrades med order från Danebrog. Det var dock inte länge att V. stod på toppen av sin lycka och kraft, och han tänkte säkert nå ännu högre; efter påsk 1690 attackerades han av en ondartad feber, som slet honom den 1 maj.

Av alla hans samtida är alla hans samtida överens om V: s goda förmågor, hans försiktighet, hans försiktighet och hans därmed lycka att hålla sig till rätten, det mest fördelaktiga för honom och hans planer. Att han fick ge kungens presenter var inte annorlunda än vad de flesta andra i en liknande position gjorde. Han fick en sådan kunggåva när han 1684 tilldelades M. Wedderkopps konfiskerade Gods Søgaard, etc. i Schleswig; men när dessa fastigheter återställdes av bebyggelsen Altona 1689 fick han en stor förortsterräng i Oldenborg, kallad Altenhoven, som en fritt ädla Gods Freienfelde. När Molesworth, som rektor och rättvisa, syftar till att påverka högsta domstolens beslut, så att de inte alltid håller med om den strikta regeln, vågar man knappast lägga för stor vikt på en sådan insinuation. I det hårda samhället som tidpunktade Oluf Rosenkrantz, önskade man också att tillskriva V en väsentlig del, genom att han därigenom hämnade på honom det våld som Rosenkrantz far hade utövat mot Vs far på sin dag. Men det visar hur hårt och vinkande sinnet tillskrivades mannen som hade för valspråket "Pietate et Justitia". Det faktum att anklagelsen för omoral drickning påverkar inte heller V. som flera av Christian V: s favoriter.

Källor Dansk biografisk Lexikon / XVIII. Bind. Ubbe - Wimpffen / 504: Vibe, Michael, 1627-90, Vicekansler kongehuset.dk: Ordener og medaljer kongehuset.dk: De Kongelige Ridderordeners Våbenbøger Dannebrogordenens Våbenbog tome I, 1671-1722: Michael Wibe - side 98-99 - Våbenbog side 79,80,81 (5 mai 1684) Dansk Wikipedia: Michael Vibe Den Store Danske: Michael Wibe, Michael Vibe, 24.12.1627-1.5.1690, vicekansler finnholbek.dk: Michael Wibe Reference: MyHeritage Family Trees - SmartCopy: Oct 25 2017, 23:09:36 UTC

view all 18

Vicekansler Michael Madssøn Medelfar, Wibe's Timeline

1627
December 23, 1627
Lund, Skåne, Sweden
1669
October 20, 1669
paa Breitenburg
1670
November 15, 1670
Breitenburg, Schleswig-Holstein, Germany
1673
January 23, 1673
Breitenburg, Denmark
1675
December 13, 1675
Osterhof, Itzehoe, Schleswig-Holstein
1677
February 18, 1677
Breitenburg, Munsterdorf, Slesvig-Holstein, Prussia
1678
May 3, 1678
Osle, Arkershus, Norway
1679
1679
Kobenhavn, Kobenhavn, Denmark
1680
1680
Osle, Arkershus, Norway