Follow
Bjälboätten
Folkungaätten eller Bjälboätten är sentida benämningar på en medeltida svensk kungasläkt. Till Folkungaätten räknas en del av de agnatiska ättlingarna till Bengt snivil. Han hade tre kända söner, Birger, Magnus och Karl. Ättens medlemmar skall inte förväxlas med folkungar, en gruppering som gjorde flera uppror mot kungaättens styre.
Släkten brukar indelas i ett antal grenar och med Folkungaätten avses i allmänhet den gren som utgick från Birger jarl och i ett antal generationer från och med Birgers son Valdemar Birgersson kom att inneha kungamakten.
Folkungaätten dog ut i slutet av 1300-talet med Erik Valdemarsson (den yngre).
Namnet
Namnet Folkungaätten menas ibland vara efter en Folke Filbyter, vilken emellertid inte är en bevisad historisk person. Beteckningen infördes 1616 av Johannes Messenius som hämtade uppgifterna från en i senare avskrift bevarad 1400-talskälla. Enligt denna källa härstammade både Birger jarl och de av hans politiska motståndare som kallades folkungar från personer med namnet Folke.
Den ofta förekommande uppgiften att "folkungar" närmast skulle vara en "partibeteckning" framfördes först av Rolf Pipping som hans personliga uppfattning, som senare stöddes av Erik Lönnroth. Uppfattningen bygger på jämförelser med norska förhållanden och de där förekommande beteckningarna "kuvlungar" och "ribbungar" med flera.
Beteckningen Bjälboätten efter ättens stamgods Bjälbo i Östergötland kunde eventuellt vara en mer adekvat benämning för släkten eftersom Bjälbo är det tidigaste kända godset i dess ägo; dock är Folkungaätten sedan länge etablerat i historievetenskaplig, särskilt medeltidsgenealogisk, litteratur. Valet av beteckning är en historievetenskaplig konvention och som sådan en stipulativ definition. Den kan alltså varken vara rätt eller fel, bara mer eller mindre adekvat. Det som tvingar fram en dylik konvention är att släkten i fråga själv inte kallade sig någonting alls.