Nicolaus Olai Hambræus

https://sv.wikipedia.org/wiki/Nicolaus_Olai_Hambr%C3%A6us

12. Nicolaus Olai Hambroeus härstammade från Helsingland och tillhörde en slägt, af hwarS medlemmar många warit Prester i Upsala stift. Han studerade omkring 1650 i Upsala under den lärde archceologen och häfdaforskaren prof. Johan Schefferus. Sedermera tjenstgjorde Han som prest wid armeen och kom af denna anledning till Skäne, blef 1666 stadskomminister i Helstngborg och omkring 1670 pastor i Landskrona. Sistnäinnde år har harr "/, instrifwit sig som student wid Lunds univerfitet och der disputerat för magistergraden. 1672 och 1675 war Han riksdagsman. 1673 erhöll Han kungligt bref på att wid inträffande ledighet fåQwistofta Pastorat säsom prebende till Landskrona; dock kom Han ej i åtnjutande af denna förmon, emedan Han 1677 förflyttades till Malmö pastorat, hwartill kom preposituren i Oxie härad. Under kriget blef Han en gång med sin familj fängslad af danskarna i Landskrona och förd till Köpenhamn, der Han måste qwarstanna några mänader På riksdagen i Halmstad 1678. Hambræus släktförhållanden är oklara, det är endast känt att han var född i Hälsingland. Cavallin uppger att många medlemmar av hans släkt varit präster i ärkestiftet. Han studerade från omkring 1650 vid Uppsala universitet för Johannes Schefferus, varpå han fick tjänst som präst vid ett regemente, vilket han medföljde till Skåne där han skulle kvarbli resten av livet. 1666 blev han komminister i Landskrona församling, för att cirka 1670 bli kyrkoherde där. Därmed kunde han slutföra sina studier vid Lunds universitet, där han tog magistergraden. Han blev 1677 förflyttad till Malmö församling och fick samtidigt Oxie härad som prepositur. Under den här tiden pågick Skånska kriget, vilket drabbade Hambræus och hans familj hårt eftersom de fängslades av fienden och fick sitta några månader i fångenskap i Köpenhamn. Hambræus var på förslag till biskopsstolen i Lund, och fick flera röster i biskopsvalet.

då flera bland presterskapets medlemmar ansägo nödigt att K.  M . "removerade eller licentierade gamle Winstrupium", nämndes också prosten Hambraeus säsom tjenlig till bistopsvikarie.  1686 war H. åter riksdagsman och erhöll 1688 ellofwa röster  wid bistopswalet i Lund, de fleste af pastorer i Oxie härad.  Han war säsom inan häraf ser en ansedd man; ocksä gjorde  Han gerna sin myndighet gällande. Prosten Swen KnutSson  i Hellestad berättar i bref till biflop Hahn 1680, att öfwerste  Dahlberg yttrat, att en biskoplig vikarie borde tillförordnas i  stiftet för den tid, då biflopen war frånwarande. Swen Knutsson yttrar den förmodan, att detta förslag utgått från någon, "som på sig sjelf droge reflerion samma parteg att ffola komma  att sustinera." Brefwet är skrifwet från Landskrona, der brefskrifwaren jemte Hambrarus då war för att anställa undersökning angående en twist mellan en fältprest och en skolkollega;  utan twifwel är det Hambrarus, som förmentes wilja blifwa  bistopsvikarie. Konsistorium tyckte ofta att dennes förhållande  war något egenmäktigt. 1687 stress till honom, att "man  Wille förnimma om lVlinigteriinn Malmoaiense wore med sådane privilegier försedt, att det nägra Consistorialsaker upptaga och afdöma kunde; Consistorium säge sig gerna libererad frän  åtskillige swårheter, hwarmed det graverades, men att andra  företoge sig i en och annan sak göra decision och Cons. der- före skulle wara responsabelt, künde ej begäras eller tillåtas"  m. m. Likwäl öfwerlämnade konsistorium s. å. åt "iVliiri- sterü klalwoAiensis /eie och pruclenoe " att afgöra, huru med  borgmästaren TörnffjärS absolution stulle förhällas, och yttrade  derwid endast den önskan, att dermed måtte tillgå så ordentligt  som möjligt (se I. 82). S. å. "/z päminte konsistorium om  infordrad förklaring, huruwida någon, som syndat mot 6:te budet, blifwit absolverad i ottesången eller inom lyckta dörrar,  och emedan generalguvernören yttrat mißnöje deröfwer "att in- quisitionen angäende det lättfärdige wäsen, som i staden yppats,  bedrefs långsamt och kallsinnigt, sä uppmanades voner. iVlirii- sterium att wäl iakttaga sin ämbetsplikt, på det synden måtte  straffas och K. M:S christelige intention att främja Guds ära  och afstyra förargelse efterlefwas." 1690 blef prosten Hambrerus inkallad för kapitlet såsom anklagad att wid lySning hafwa kallat en apothekaredotter för "ehreborne och dygdesame  jungfru" och wigt Henne i kyska brudars skrud, ehuru hon gjort  sig till sådant namn och prydnad owärdig. Af kons. prot. ^  s. ä. finner man, att H. gjort ett ännu dristigare försök att  handln på egen Hand. Del heter nemligen: "Wisst säsom  Konsistorium vahr kommen i ehrfaring, huru säsom Llinists- rluin Slnlmo^iense icke allenast brukade Consistorii nampn  utan och hade ^:o 1682 lätit göra sig ett sigill och derpä ut- sticht: 81^111. Oonsist. Alltsä blef Herr Probsten Mag. Hambraeus tillfrågat as hwad myndighet de sädant  gjorde och hwem sädant Konsistorium confirmerat hade? R.  Sädant hade af langlige tijder warit brukeligit ^), men lande  dock icke plur. vsner. Oonsi^torio I^unckonsi tili nägon prs-  ^uäiee, effter alla saker, som as nägon wicht vore, blefwe dijth  remitterade. Hans Högwyrdighet Bistopen lät H:r Probsten  dä föreläsa Kvngl. Maj:tS Allernädigste Resolution daterat d.  15 Juli 1680, hwarutinnan H. K. M s Konsistorium i Lund  allena auctoriseras att skohla wahra och hafwa det nampnet  här i stiftet. Blefv fördenskull Hr. Probsten stcängeliga ät- warnat ifrän den Titulen sig att enthalla, thy fast deth att  Uiinisterinul künde en och annan tijd, när sä behöfdrö, för- samblas och hälla ovnkoreuve om hwad som till en god ord,  ning i församlingen künde förnöden wahra, sä künde de doch  icke utan prHuckioe af K. M:S allernädigste resolution tillmäta  sig nampn af Omisistori»," 1». m. Saken afstannade härmed,  och fick H. sälunda intet eget konsistorium hafwa i Malmö;  deremot njöt Han ofta sedermera den utmärkelsen att war« ad- jungerad ledamot i LundS konsistorium. Han war en sjelfstän- dig man, och Hans flrifwelser till bistopen äro icke hällna i den  löjliga och krypande ton som flera andra prostarS. Hans nit  för unisormiteten syneS warit utan sjest och öfwerdrifwen be- ställsamhet. Död 1696. — G ift med khristina H off- man, som dog i Malmö 1698. Dottren Ebba war gift m theol. prof. H. Stridsberg i Lund. Huruwida Olof Ham,  broeus, som prestwigdeS 1690, war en son af prosten H., är  ej kändt.

Hambræus var riksdagsman 1672, 1675, 1678, och1686.

Han var gift med Christina Hoffman, och hade med henne dottern Ebba som var gift med Haquin Stridsberg.

Gunnar Carlqvist, Lunds Stifts Herdaminnen (Gleerups förlag, Lund, 1948), Serie 2, volym 2, sid 49. Malmö S:t Petri 10. NILS HAMBRÆUS (lat. Nicolaus Olai Hambræus). När i mars 1677 M.Pe. avled, voro trots segern vid Lund de mili­tära förhållandena i Skåne så allvarliga, att alla goda krafter måste samlas för att möta de ytterligare påfrestningar, som voro att vänta. Generalguvenören i Malmö Fabian von Fersen, som med stor energi förvaltade sitt ansvarsfulla värv, har vare sig han icke kände till eller avsiktligt förbigått det Malmö stad genom k.br. 1536 8/4 tillförsäkrade privilegiet att själv kalla sin kh., insett vikten av att i Malmö S:t Petri ha en pålitligt svensksinnad man och kort efter det M.Pe. avlidit, tillskrivit Karl XI om saken, vilket han kunde meddela den deputa­tion från staden, som 19/4 uppsökte honom för att konferera om kh.­valet. I magistraten hade nämligen denna dag frågan dryftats och det erinrats om att enl. gällande bestämmelser och stadens privilegier man inom 6 veckor hade att inkomma med förslag, men det proto­kollfördes att ehuru man ej ville försumma dessa sina privilegier, så ville man dock ingalunda härvid förbigå Hans Excellens fältmarskal­en utan först meddela sig med honom och förslagsvis (>alleniste discursive>) nämna överhovpred. och superintendenten Haqvin Spegel, hovpred. Peter Stiernman, mag. Nils Hambræus i Landskrona och stadskm. i Malmö Wilhelm Laurenberg. Det poängteras ängsligt, att man härmed ingalunda >wilde sielff foreschrifwe enten H. Kongl. Maj:t eller Hs Excell. huem mand dertill wilde udvelge>, utan att man blott icke ville försitta de stipulerade 6 veckorna. Fersen upptog den ödmjuka hänvändelsen >meget well> men förklarade, att eftersom H Hans Maj:t >war een rett Gudelskende och Christelig konning>, fann han för rådligast, att man >eij till noget wist wahl, enten af de ofuenschreffne forebracte personer eller andre sig udlod uden dette altsam­men Hs. Maj:ts egen disposition hemstellte>, varom han ock omedel­bart ville tillskriva kungen. S.d. har dock enl. magistratens kopiebok avgått en skrivelse till Haqvin Spegel; man förklarade där, att man i tillit till at kungen på lämpligt sätt skulle sörja för stadens behov av ny kh. >intett wille tänkia eller röra något om hafwande Privilegier och ett fritt wahl> men dock >att wij os något yttra mage> till H.S. som deras förmodade gode gynnare, >saa haa wij warit så temeraire och förmätne, att wij haa önskat oss Herr Superintendenten sielf så­som en rätt uthwald, Gudh och alle menniskor behageligh man ... dock under medföljande Titul af General Superintendens wed detta General Gouvernamente>, men då man förstått, att >sådant wårt hafde opsåth intet har warit rätt considererat och betrachtat eller i sig sielf compatibelt med Hr Superintendentens höga meriter sampt att ett mycket större accommodement för honom lär wara uthsett>, så har man i stället fäst tanken på hovpred. Stiernman. Även i fråga om den sistn. hade emellertid tydligen Malmöborna siktat alltför högt. 21/5 upplästes i magistraten en skrivelse från generalguvernören, med­delande att konungen utvalt kh. i Landskrona N.H. att vara kh. i Malmö och prost i Oxie och att denne med det snaraste måtte bli in­stallerad. Redan dagen därefter företrädde N.H. i magistraten och blev av rådsherrarna och tillstädesvarande borgare, >som dette med gott nöije optog>, gratulerad och lyckönskad. N.H. nämnes första gången ss. inskr. som student vid Uppsala univ. i aug. 1649 (>Nicolaus Olai Hamæus>); då hans son vid sin inskrivning i Lund betecknas som >Helsingus>, är det sannolikt, att N.H. varit bördig från Hälsingland, ehuru vi intet närmare veta om hans hemort och föräldrar eller om namnets ursprung (väl efter något av de många norrländska ortnamnen på Hammar-). Det finnes i Mel­lansverige åtskilliga medl. av en släkt H., vars äldste kände medl. är en Jakob Andersson H. >från Norrland>, fader till kh. i Norrtälje Anders H. (1659-1701). Om N.H. varit befryndad med denna släkt måste t.v. lämnas oavgjort, liksom det heller icke är känt, när och var han prästvigts eller vilken prästerlig tjänstgöring han därefter haft. Cav. uppger ur obekant källa, att han >tjänstgjort som präst vid arméen och kom av denna anledning till Skåne>. Detta överens­stämmer icke med vad vi av autentiska handlingar veta om han> överflyttning hit. I G. Baners generalguvernörsberättelse meddelas. att sedan magistraten i Hälsingborg på gr. av det dryga arbete stadens kh. hade, begärt få anställa en kaplan. hade gen.guv. 1665 30/5 resolverat. att han ville draga försorg därom, så snart han komme upp till Stock­holm, och senare s.å. 2/11 skriver Baner, att >Her Nicolaus Hambræus låtit sig av mig övertala att följa hit neder till att emottaga kaplan­tjänsten i Hälsingborg>, varför han rekommenderar honom till stadensmagistrat och landshövdingen. S.å. 28/11 meddelar magistraten till landshövdingen, att N.H. låtit höra sig och blivit mycket uppskattad i och att man önskar, att hans >introduction måtte matureras och kom­ma till en önskelig effect och framgång>. I ovannämnda berättelse upplyser dock Baner om att det var han, som förmådde staden Hälsing­borg att antaga N.H., som sedan blev kh. i Landskrona, >dock begge delarna med besvärighet, efter de helt ogärna därsammastädes wela hava svenska präster>. Att det sistnämnda är riktigt framgår tydligt av de omständigheter, varunder N.H. efter blott två års km.-tjänst i Hälsingborg förflyttades till den av svenska regeringen som särsk. betydelsefull betraktade kh.-befattningen i Landskrona. Omedelbart efter därv. kh. Jens Kieldsens död i okt. 1667 meddelade A. Bernfelt till gen.-guv., att magistraten i Landskrona önskade >en exem­plar svensk infödd man>, men 26/11 inkom mag. till gen.-guv. med sitt förslag för kh. i Härslöv Jakob Ernstsen Baden. som både var dansk­ född och nationellt opålitlig; under skånska kriget flydde han till Danmark, blev avsatt i Härslöv och fick ett nytt kh-ämbete på Själland. När biskop Winstrup i sept. 1669 skulle försvara sig inför Skånska kommissionen mot Oelreichs klagopunkter och ivrigt framhäver sina förtjänster om svenskars befordran, skriver han bl.a.: >Der magistraten ... hafde kaldet M. Jacob Ernstsön, da raadede jag hannem att hand i skulde staa derfra, fordi een svensk mand ved naffn Dr. Nicolaus Hambræus samme kald affecterede, som dett bekom>. Vare sig nu det är Baner el. Winstrup, som har största förtjänsten, så blev i dec. genom k.br. befallt, att N.H. skulle förhjälpas till Landskrona. Sedan han nyårsdagen 1668 provpredikat där, blev han 2/1 >på vanligt sätt solenniter uthi kyrkan kallat till kh.>. Däremot synes magistratens begöran 3/11, att han även skulle bli prost i Rönnebergs hd, icke ha efterkomrnits. Under Landskronatiden blev N .H. fil.mag. i Lund, sedan han 1670 24/1, under E. Elfvedahls presidium, utg. en disp. om Selectiores aliquot circa religionem quaestiones>. Med förhållandena i Landskrona var han föga nöjd. I mars 1670 supplikerade han till Skå nska kommissione, att han hade svårt att subsistera, bl.a. emedan >affectionen prövas vara icke såsom emot en infödd> och staden vore för ringa att underhålla 3 präster. Borgerskapet undan­drar sig alltmera offrandet, >görandes det villkorligt, som för detta för en lag hållet är>, varjämte han klagade över att >den ringa penning, som faller vid begravningar och vigslar> icke tillföll kh. utan den som veckotjänsten förrättade, varvid kh. och komministrarna hade var sin vecka, samtidigt med att komministrarna hade sina enskilda för­samlingar, så att i varje fall förste stadskm. hade bättre lägenhet än kh. Hans förslag, att det blott skulle finnas 2 präster i staden, ledde icke till efterföljd, men genom k.br. 1673 28/8 erhöll han expektans på Kvistofta pastorat, vilket han dock på gr. av förflyttningen till Malmö aldrig kom att tillträda. På gr. av sin svenska börd och sina insatser i fråga om försvensk­ningen har N.H. tydligen efter hand kommit att intaga en alltmera framskjuten ställning bland det skånska prästerskapet. 1672 och 1675 var han en av stiftets delegerade vid riksdagen, 1677 erhöll han den förnämliga posten som kh. i Sa Petri, vid riksdagen i Halmstad 1678, då man diskuterade, om det icke vore nödvändigt, att K.m:t >remo­verade eller licentierade gamle Wiustrupium>, har han varit en av de som vikarier påtänkta, 1681 återfick han det prebende lydande till Altare S:t Pauli, som blivit indraget under krigsstaten, vid prostar­nas val av 3 deputerade till riksdagen 1686 fick han 2:a rummet, och när 1688 Christian Papke valdes till biskop, hade N.H. 11 röster. Men N.H. har också varit en myndig och självmedveten man, som i sin strävan att hävda sin ställning upprepade gånger råkat i konflikt med stiftsstyrelsen. Framför allt väckte han CE:s förargelse genom att åt sig själv och sina Malmöpräster usurpera namnet >consistoriumo> och t.o.m. låta göra ett sigill med beteckningen > Sigill.Consist. Malmog.>. 168714/2 anhöll CE få veta >om Ministerium uti Malmö vore med sådana privilegier försett, att det några konsistorialsaker måtte upptaga och avdöma>; >CE skulle intet hellre se än ifrån en del av de svårheter, som det tid efter annan graveras med, att kunna libereras ... men att andra skola sig företaga uti en eller annan sak att göra decision och sedan CL därföre vara responsabelt>, kunde el begäras eller tillåtas. 1690 5/2 var N.H. inkallad för CE i anledning av samma sak. Då det frågades honom med vad rätt han brukade Consistorii namn och det ovannämn­da sigillet, förklarade han, att >sådant hade av långliga tider varit brukligt men lände dock icke Ven. CE till någon prejudice, efter alla saker, som av någon vikt vore, bleve det remitterade>. Biskop Papke lät då föreläsa honom k.resol. 1680 15/7, vari >CE allena auktoriseras att skola vara och hava det namnet här i stiftet>, och tillhöll honom strängeligen >ifrån den titulen sig att enthålla>, ty även om ministerium i Malmö kunde vid förekommen anledning hålla konferenser om sina församlingsangelägenheter, >kunde de dock icke utan prejudice av K.m:ts allernådigste resol. tillmäta sig namn av Consistorio>. Om N.H:s prästerliga verksamhet i Malmö veta vi föga. Han skym­tar i den gripande relationen om Jörgen Krabbes sista dagar och av­rättning i jan. 1678, då N.H, hade att jämte sin km. VV. Laurenberg ge den dödsdömde religionens tröst och för honom i Sa Petri höll en >saadan herlig Predichen och application, at alle bewegedis merchelig deroffuer och besönderlig H:r Baronen>. Och från N.H:s senaste ar ha vi ett vittnesbörd om hans vaksamhet över kyrklig ordning. 1691 15/9 infann han sig i magistraten och >klagel. tillkännagav>, att församlingen, när böner lästes i kyrkan, icke enl. kyrkoordningen föll på knä utan förblev sittande el. stående, liksom ock att när sådana psalmer sjöngos, då menigheten >böra uppstå och lova sin Gud>, man förblev sittande, vilket han med förargelse förmärkt vid tacksägelse­dagen för de kristnas victoria emot turken. Då även en representant för gen.-guv. förmenade, att det skett av arghet och ondska, och krävde att de skyldiga utan persons anseende måtte få plikta, bad magistraten ödmjukt om förlåtelse på församlingens vägnar men hemställde att prosten för framtiden ville vid sådana tillfällen med några ord förmana församlingen att göra sin skyldighet, då om någon be­funnes ohörsam, han exemplariter skulle avstraffas. Några andra vittnesbörd om att han stått i motsatsförhållande till sin församling äro icke kända; både på grund av hans svenska börd och hans makt­strävan kunde man annars misstänka, att så skulle ha varit fallet. Möjligen kan man förvåna sig över att vi från hans relativt långvariga ämbets tid icke ha en enda tryckt likpredikan av hans hand. I Malmö ägde och bebodde N.H. den östligaste av gårdarna i nuv. Kv. Hans Michelsen (n:r 298--299, nytt n:r I), vilken han kort efter sin flyttning köpt av tullöverinspektören Hägerflycht. H. avled 1696 28/8.