Count Per Brahe, The Younger

https://sv.wikipedia.org/wiki/Per_Brahe_den_yngre

https://en.wikipedia.org/wiki/Per_Brahe_the_Younger

https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Presentation.aspx?id=18054

http://historiesajten.se/visainfo.asp?id=27

http://www.blf.fi/artikel.php?id=2547

http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=U2

http://www.adelsvapen.com/genealogi/Brahe_nr_1#TAB_7

http://runeberg.org/perbrahe/0382.html

http://runeberg.org/perbrahe/0400.html

http://fi.wikipedia.org/wiki/Pietari_Brahe#Nuoruus_ja_suku

Per Brahe (d.y.), riksdrots, greve till Visingsö. Född 18 februari 1602 på Rydboholms slott, Rydbo, Uppland, son till Abraham Pedersson Brahe (och sonson till Per Brahe d ä). Per Brahe avled år 12 september 1680 på Bogesunds slott i Uppland, och blev gravsatt i Östra Ryds kyrka. Kort därefter beslöt Karl XI om en reduktion av kungliga förläningar, vilket innebar att grevskapet Visingsborg drogs in till kronan.

År 1630 utnämndes han av Gustav II Adolf till riksråd, 1637 till generalguvernör över Finland, till riksdrots 1641. Som guvernör över Finland bidrog han till bland annat grundandet av städerna Tavastehus och Nyslott (1639), Brahestad, Kristinestad, Kristina och Villmanstrand (1640), Kajana (1651) och Brahea i norra Karelen och Veckelax Nystad (1653). Han medverkade till Helsingfors flyttning till en plats närmare havet.

År 1640 var han medverkande till grundandet av Kungliga akademien i Åbo (som efter stadens brand 1828 flyttades till Helsingfors och nu verkar under som Helsingfors universitet.

Han ärvde 1633 grevskapet Visingsborg, med sina 747 mantal, efter sin farbror Magnus Brahes År 1650 förlänas han friherreskapet Kajana i Finland, efter att tidigare erhållit det s k Brahelinna län i Savolax.

Gift 1628 med Kristina Katarina Stenbock (1609—1650)

Barn:

Elsa Beata Persdotter Brahe (1629—1653)

Kristina Katarina Stenbock avled 1650 och gravsattes i Brahekyrkan på Visingsö. Omgift 1653 med Beata Johansdotter De la Gardie (1612—1680)

I grevskapet Visingsborg lät greven bygga ut Visingsborgs slott, han uppförde Brahehus och byggde om Västanå slott. Tillsammans bildade de tre slotten en slottstriangel, mitt i denna anlade han år 1652 en stad Brahe-Grenna. På Visingsborg höll greven en liten armé omfattande ca 200 man. I Röttle söder om Gränna anlades en rad småindustrier som bl a framställde vapen och annat till den lilla armén. Här fanns också ett pappersbruk. På Visingsö inrättade Per Brahe ett tryckeri, och på Visingsborgs slott fanns ett imponerande bibliotek. Redan år 1636 hade han också, trots kyrkligt motstånd, grundat en skola på ön. Ute på en klippa vid sjön Noen, i Jönköpings län, anlade Per Brahe d y lustslottet Brahehälla.

Per Brahe d. y. (son av Abraham Brahe Se Tab. 6), greve till Visingsborg, friherre till Kajana, herre till Rydboholm, Lindholmen, Brahelinna, Dimbo, Lyckås och Ulfstorp samt Bogesund i Östra Ryds socken, Stockholms län, Källås i Hömbs socken, Skaraborgs län, Östanå, Västanå och Brahehus, alla i Gränna landsförsamling Jönköpings län m m. Riksdrots. Född på Rydboholm i Roslagen d. 18 febr. 1602

Per Brahe den yngre, gemenligen kallad »gref Per», omfattade i ungdomen krigaryrket, utmärkte sig vid flera tillfällen för mod och skicklighet och var en av Gustaf Adolfs käraste ungdomsvänner. Vid mognare ålder fann han de administrativa bestyren dock mera överensstämmande med sitt lynne, varför han lämnade krigarståndet och utnämndes 1630 till riksråd och lagman över Västmanland, Bergslagen och Dalarna. Axel Oxenstierna synes emellertid icke gärna ha sett honom såsom medlem av regeringen, varför han 1635 förordnades till generalguvernör i Preussen och två år senare till samma befattning i Finland. Detta viktiga ämbete förestod han två särskilda gånger och inlade därunder de odödliga förtjänster, som från menighetens sida, och i dess enkla, men uttrycksfulla språk, tolkades i det bekanta ordspråket: »Det var i grevens tid;» d. v. s. i en lycklig stund, under omständigheter, vilka medförde framgång och välsignelse, liksom i greve Per B:s dagar. Han genomreste det vidsträckta, till en del öde, landet i alla riktningar, ordnade dess angelägenheter, försåg flera städer med skolor, Viborg med gymnasium och Åbo med ett universitet, vars förste kanslär han själv blef 1646. Några år därefter erhöll han Kajaneborg och Kajana socken samt Kuopio och Idensalmi i förläning, anlade där städerna Kajana, Kristinestad och Brahestad, samt förbättrade på egen bekostnad Kajaneborgs fästning. Återkommen till fäderneslandet, anlade han i sitt grevskap staden Grenna, uppbyggde Brahehus, förbättrade Visingsborg, inrättade ett boktryckeri och gymnasium på Visingsö, där han till underhåll för lärare och lärjungar anslog flera hemmansräntor. Efter Gabriel Oxenstiernas död utsedd till riksdrots 1641, inträdde han också i förmyndarestyrelsen. Han blev 1660 en af Carl XI:s förmyndare. I rådet under Axel Oxenstiernas tid var Per B. ofta av olika mening med rikskanslären, kanske emedan han var mera utpräglad aristokrat än denne; men var det av övertygelse och i detta ords vackraste mening med blicken alltid i första rummet fäst på fäderneslandets ära och fördelar. Efter Carl Gustafs död satte sig B. med beslutsamhet i spetsen för de män, som ur förmyndarestyrelsen uteslöt den oregerlige hertig Adolf Johan, trots denne varit gift med Per B:s dotter. Lika oförfärad motsatte han sig ock de orimliga anspråk drottning Kristina vid samma tid framställde. När de la Gardieska partiet under förmyndarestyrelsen hade störtat rikshushållningen i brist och oreda, var det Per B. som föreslog och genomdrev först den efterräkning, som blev bekant under namn av Blå boken och sedermera, den år 1669 uppgjorda, sparsammare statsregleringen. Då Sverige och till och med dess huvudstad 1676 svävade i fara, var det den sjuttiofyraårige gubben, som på det berömligaste sätt trädde i spetsen för dem, vilka med beslutsamhet och själfuppoffring ville våga allt för fäderneslandet. Ehuru vid tämligen oförminskade själsförmögenheter började han dock vid den tiden bliva sjuklig och trött. Han behövde flera dagar för att hämta sig efter de mödosamma resorna från Visingsborg till Stockholm och förmådde ej mer uthärda flera timmars oavbrutet arbete i rådet. Från 1678 blev han där allt mer sällsynt och tystlåten. Sommaren 1680 ville styrelsen att den numera till ett barn vordne gubben skulle taga avsked från det viktiga drotsämbetet. Man känner ej om förslaget blev framburet, eller hur det besvarades. Med eller mot sin önskan fick han dock tjänstledighet, först av konungen och strax därefter av en högre makt, då han d. 12 sept. 1680 avled, efter att ha varit Svea rikes råd i femtio och riksdrots nära fyrtio år och därunder tvenne gånger som riksförmyndare deltagit i hela landets styrelse. Hans af W. Runeberg modellerade staty aftäcktes i Åbo 1887. Gift 1:o 1628-04-16, med sin syssling, friherrinnan Christina Catharina Stenbock, dotter av riksrådet och ståthållaren friherre Gustaf Stenbock (nr 12 ) och grevinnan Beata Margareta Brahe. Gift 2:o 1653-07-25 friherrinnan Beata De la Gardie i hennes 2:a gifte, dotter av riksrådet friherre Johan De la Gardie nr 4, och hans 1:a fru friherrinnan Catharina Oxenstierna af Eka och Lindö, nr 1.

Per Brahe den yngre (1602–1680) gjorde en karriär som har få motsvarigheter i Sveriges historia. Som 39-åring blev han riksdrots och skulle därmed vara beredd att styra landet om regenten blev sjuk eller avled. Detta gjorde att han redan av samtiden kallades vicekungen.

Stora delar av 1600-talet kom att präglas av Per Brahe. Utifrån sin höga position kunde han styra den utveckling som ledde till att Sverige blev en stormakt. Genom att följa hans liv får man ett nytt perspektiv på 1600-talet, en tid där man alltför ofta fokuserat på monarkerna.

Från sitt huvudsäte på Visingsö i Vättern styrde Per Brahe över landets största och mest inkomstbringande förläning, grevskapet Visingsborg. Själv levde han mycket enkelt. Inte ens på sitt andra bröllop klädde han upp sig eller höll någon påkostad bjudning, trots att han verkade under en epok då adeln brukade använda lyxkonsumtion för att manifestera sin ställning.

Brahes arbetsvilja och ansvarskänsla smittade av sig på landets ledande krafter. Han var högadelns främste representant i de under 1600-talet allt hårdare ståndsstriderna. Där hävdade han starkt bördens värde, men stod med tiden allt ensammare i denna fråga. Brahe blev lika mycket en symbol för högadelns inflytande över riksstyrelsen som för dess lojalitet mot kungamakten.

Biografin över Per Brahe innehåller ett stort antal illustrationer, varav många aldrig har visats tidigare. Till de mer okända målningarna hör ett av de främsta porträtten av drottning Kristina, som Brahe både kom att kröna och sedan tvingas se abdikera.

https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/2266000?term=...