Abraham Larsson Rechardt

Abraham Larssons sonsöner Hans Israelsson och Israel Israelsson var de enda som tog namnet Rechard enl skriften Brottstycken ur det tidiga Haparanda-Tornio Bebyggelsen och människorna 1500-1700

Således hette Abraham Larsson bara Abraham Larsson

• http://www.genealogia.fi/genos/44/44_48.htm "Släkten Rechardts tidigare led" skrivet av Bengt Utterström.

Abraham Larsson, nämns första gången i skjutsfärdslängen för Nedertorneå socken 1609. Han var bosatt i Suensare (=Torneå). 1613 undertecknade Abraham Larsson som länsman för Älvsborgs lösen. Alla skattehemman betalade 1/10 av sin lösa egendom till Älvsborgs lösen. I kvarntullsmantalslängen för Haparanda 1642 uppges han vara borgmästare i Torneå. Med kyrkoherden Johan Tornaeus stod han på mindre god fot och bötfälldes 1643 för att i hastigt mod ha okvädat denne. Något senare samma år vägrade han att till Tornaeus lämna laxtionde, såsom hans antecessor hr Mårten Wargh åtnjutit.

Tornaeus fick dock stöd av landshövding Crusebjörn, och Abraham Larsson måste ge vika.

Släkten Rechardt intog från slutet av 1600-talet till förra delen av 1800-talet en ganska bemärkt ställning i Torneå och Haparanda. I sex eller sju generationer, dvs. i mer än 200 år, var nästan alla släktens manliga medlemmar i Torneå köpmän. Bland dem blev en borgmästare och åtminstone tre rådmän. Under samma tidsperiod ägde släkten tre hemman i Haparanda.

Om släktens ursprung kan man endast framföra gissningar. Torneå var under slutet av medleltiden och långt senare en av de viktigaste handelsplatserna i Bottenviken med ett handelsområde, som omfattade en stor del av den i dag sk. Nordkalotten. Dit samlades köpmän från när och fjärran, och orten hade intima förbindelser inte minst med Stockholm, vars borgerskap i äldre tid till stor del var tysk. Släkten Rechardts stamfader var kanske en tysk köpman.

Haparanda var i början av 1700-talet en liten by med endast sex hemman, av vilka ett var majorsboställe. Släkten ägde ett skattehemman om 1/2 mantal i Haparanda på 1600-talet som senare delades. Flera av dessa tidigare medlemmar synes ha bott ömsevis i Torneå, ömsevis i Haparanda utan att man med säkerhet kan avgöra, var släkten hade sitt engentliga och ursprungliga hemvist. Riktiga Tornebor blev Rechadtarna inte förrän på 1700-talet. De grenar av släkten som kom att stanna i Haparanda, ägde hemmanen nr 2, nr 3 och nr 4. Släkten utslocknade på manslinjen, och hemmanen ärvdes av ingifta släkter, som kallade sig Krook, Asplund och Israeli. Släkten Asplund bedrev ända in på 1850-talet ett gästgiveri i Haparanda.

Sheriff and tradesman and farmer in Torneå, Sweden.

Abraham Larsson, nämns första gången i skjutsfärdsmantalslängden för Nedertorneå socken 1609.[3] Han var då bosatt på Suensare (= Torneå). 1613 undertecknade han som länsman längden för Älvsborgs lösen [4] och i fortsättningen står han upptagen i jordeböckerna för Haparanda t.o.m. 1658 och i mantalslängderna t.o.m. 1656 - än för Torneå, än för Haparanda. I kvarntullsmantalslängden för Haparanda 1642 uppges att han var borgmästare. Befattningarna som länsman och borgmästare synes han ha uppehållit blott en kortare tid. Av ett domboksprotokoll 9/3 1663 [5] framgår att han hade affärsförbindelser med Stockholm och Raumo. Han synes alltså ha varit en bondeköpman av det slag som ej var ovanligt i äldre tid. Med kyrkoherden Johan Tornaeus stod han på mindre god fot och bötfälldes 1643 för att i hastigt mod ha okvädat denne.[6] Något senare samma år vägrade han att till Tornaeus lämna laxtionde, »såsom hans antecessor hr Mårten Wargh» åtnjutit. Tornaeus fick dock stöd av landshövding Crusebjörn, och Abraham Larsson måste ge vika.[6] Han var död senast 1660.

Kända barn (åldersordningen oviss):

Hans Abrahamsson står 1644 upptagen i tiondelängden för Haparanda som innehavare av ett hemman på 1/2 mantal, vilket han troligen köpt eller fått genom sitt äktenskap. 1656 saknas han i Haparanda men återfinnes i Torneå, där han var handlande, vilket han blivit senast 1653.[7] I Torneå domböcker under 1650- och 1660-talen nämnes han ofta. Att han var son till Abraham Larsson framgår av det förhållandet, att han i Torneå stads dombok den 8 augusti 1663 kallas för Israel Abrahamssons broder[8] och att Israel den 21 augusti 1660 »confirmerade» en obligation, utfärdad av Abraham Larsson, vilken obligation en tredje broder, Axel Abrahamsson, som övertagit faderns hemman, dömdes att betala,[9] 1641 dömdes Hans Abrahamsson till 20 marks böter för lägersmål.[10] Hans var troligen gift med Brita Wargh i hennes andra gifte, dotter till kyrkoherden i Nedertorneå Martinus Wargh och Valborg Wernberg samt änka efter komministern i Nedertorneå Johannes Kempe, död c. 1642. Johannes Kempes son »kyrkoherden i Lappmarken» (dvs. i Jukkasjärvi) Mårten Kempe kallas nämligen styvson till Hans Abrahamsson i Torneå stads dombok 19.-24.7. 1678. Johannes Kempe har emellertid haft en annan (troligen snarast hans första) hustru, som BYGDÉN inte känner till. Enligt Torneå stads dombok 12.3. 1677 var nämligen länsmannen Mats Clemetssons och Elsa Abrahamsdotters barn styvbarn till Johannes Kempe.

Samuel Abrahamsson är upptagen på Haparandahemmanet i Nedertorneå mantalslängd bl.a. åren 1665 och 1671. 1663 dömdes han till 40 marks böter för lägersmål andra gången.[11] Han hade en utomäktenskaplig son, Johan Samuelsson, som var trumslagare.[12]

Johan Abrahamsson står upptagen på Haparandahemmanet i Nedertorneå mantalslängd 1671. Han dömdes enligt 1652 års saköreslängd till böter för »mökrenkian».

Axel Abrahamsson, tab. 2.

Israel Abrahamsson, tab. 4.

Släkten Rechardts tidigare led

Lektor BENGT UTTERSTRÖM, Västerås

Släkten Rechardt intog från slutet av 1600-talet till förra delen av 1800-talet en ganska bemärkt ställning i Torneå. I EINO TAMLANDERs Tornion kaupungin pesäluetteloja 1666-1800 förekommer en rad personer med namnet Rechardt och dessutom några som tillhörde släkten utan att släktnamnet angivits. I sex eller sju generationer, dvs. i mer än 200 år, var nästan alla släktens manliga medlemmar i Torneå köpmän. Bland dem blev en borgmästare och åtminstone tre rådmän.

Namnet Rechardt uppträder jämförelsevis sent i källmaterialet. Under 1600-talet och början av 1700-talet förekommer det endast undantagsvis. I stället användes enligt tidens sed patronymika. Det tidigaste belägget på namnet i Torneå stad är Hans Regart i 1702 års mantalslängd. Några år tidigare undertecknade A. (?) Rechard 1695 års mantalslängd för Nedertorneå socken. Förmodligen är dock släktnamnet, som ju verkar tyskt, betydligt äldre. Länsmannen Abraham Larsson, som 1613 undertecknade längden för Älvsborgs lösen, har ett bomärke, som man gärna vill utläsa som bokstäverna A R, dvs. initialerna till Abraham Rechardt, i stiliserad form.[4]

Huru därmed än må förhålla sig, så verkar det otroligt att någon i Torneå eller Nedertorneå skulle ha antagit ett utländskt klingande namn. Även om namnet inte varit i dagligt bruk, måste släktmedlemmarna ha varit medvetna om dess existens. I början uppträder det under olika former: Regart, Rechard, Rechart, Regardt, Regott och Rechardt, av vilka det sistnämnda slutligen segrade. Möjligen är det endast en förvrängning av förnamnet Richard. Om släktens ursprung kan man endast framföra gissningar. Torneå var under slutet av medeltiden och långt senare en av de viktigaste handelsplatserna vid Bottenviken med ett handelsområde, som omfattade en stor del av den i dag s.k. Nordkalotten. Dit samlades köpmän från när och fjärran, och orten hade intima förbindelser inte minst med Stockholm, vars borgerskap i äldre tid till stor del var tyskt. Släkten Rechardts stamfar var kanske en invandrad tysk köpman.

Jag kom att intressera mig för släkten Rechardt i samband med efterforskningar efter förfäderna till en av mina anmödrar. Hon hette Anna Abrahamsdotter, var född i Haparanda by 28/9 1709, gifte sig 1737 med gästgivaren Erik Hansson Mörtberg (1704-1767) i Matarengi i Övertorneå socken och dog i Övertorneå 30/12 1799. Hon var dotter till kyrkvärden i Haparanda Abraham Axelsson. Ingenstädes, inte ens i bouppteckningen efter Anna Abrahamsdotter,[1] finns något släktnamn angivet, och även fadern omtalas alltid blott med patronymikon. Att hon skulle ha haft ett släktnamn, fanns det ingenting som antydde.

Det var därför med stor överraskning jag hos TAMLANDER fann en bouppteckning från 1782 (nr 198) efter Katarina Rechardt, gift med handlanden Israel Asplund, i vilken angavs såsom hennes närmaste arvingar systrarna Anna Mörtberg i Matarengi i Övertorneå socken, Margareta Rechardt i Nikkala, Elsa, g.m. Elias Gustafsson i Säivis, och systersonen, gästgivaren i Haparanda Abraham Johansson. Anna Mörtberg är identisk med Anna Abrahamsdotter och bör likaväl som systrarna ha haft rätt att bära namnet Rechardt.

Haparanda var i början av 1700-talet en liten by med endast Sex hemman, av vilka ett var majorsboställe. Det möter därför inga svårigheter att med hjälp av jordeböcker och mantalslängder följa släkten bakåt från Abraham Axelsson via dennes far Axel Abrahamsson till farfadern, den förut nämnde länsmannen Abraham Larsson. Släkten ägde ett skattehemman på ½ mantal. Under senare delen av 1600-talet och början av 1700-talet upptar jordeböcker och mantalslängder i regel för hemmanet två ägare, medlemmar av var sin släktgren. På 1690-talet synes det ha kluvits (tillfälligt?) och delades definitivt längre fram under 1700-talet och fick då numren 3 på 1/3 mantal och 4 på 1/6 mantal. Men dessutom kom tornegrenen av släkten att genom arv få hemmanet nr 2 på 1/3 mantal, och därigenom kom släkten att äga nästan halva byn. 0m borgarna i andra av de bottniska städerna, t.ex. Luleå, gäller att de länge visade en påtaglig obenägenhet att flytta från sina gamla hemman .[2] Något liknande tycks gälla släkten Rechardt. Flere av dess tidigare medlemmar synes ha bott ömsevis i Torneå, ömsevis i Haparanda utan att man med säkerhet kan avgöra, var släkten hade sitt egentiiga och ursprungliga hemvist. Riktiga tornebor blev Rechardtarna inte förrän på 1700-talet. De grenar av släkten, som ägde hemmanen 3 och 4, kom att stanna kvar i Haparanda, men om dem användes aldrig släktnamnet. De utslocknade också ganska snart på manslinjen, och hemmanen ärvdes sedan av andra släkter, som kallade sig Asplund och Israeli.

Nedanstående tabellariska framställning av släktens äldre led gör inte anspråk på att vara fullständig. För tiden före 1707, då Nedertorneå kyrkböcker börjar, föreligger ofta stor osäkerhet om huruvida en person med endast patronymikon hörde till släkten eller ej, särskilt om han var bosatt i Torneå, där andra personer med patronymika vanliga i släkten Rechardt kunde finnas. Så omtalas flere gånger under åren 1704-1714 i Torneå stads kyrkoräkenskaper en Israel Israelsson. Just så hette flere medlemmar av släkten Rechardt, men denne har jag ej kunnat placera och därför utelämnat, då det är troligt att han hörde till en annan släkt. Men även i Haparanda vållar namnskicket svårigheter. I början av 1700-talet fanns där inte mindre än tre hemmansägare med namnet Abraham, nämligen Abraham Axelsson, Abraham Israelsson och Abraham Clemetsson. Den sistnämnde, som ej hörde till släkten Rechardt annat än möjligen på mödernet, ägde hemmanet nr 6 på 1/3 mantal. Den rikliga förekomsten av namnet Abraham gör det ibland svårt att avgöra, vem som var far till en Abrahamsson eller Abrahamsdotter. Härtill kommer att torneå- och nedertorneåprästerna ofta underlåtit att i födelseboken uppge moderns namn och ej heller meddelat faddrarnas namn. Att de i stället i dödboken ofta uppgett den dödes mors namn, är visserligen en kompensation, men då faderns namn vanligen saknas, kan filiationen ej alltid med säkerhet fastställas. De osäkra fallen diskuteras på vederbörlig plats. Slutligen finns några personer med namnet Rechardt, vilkas samband med släkten i övrigt är ovisst. För dem redogörs i slutet av artikeln. Födelseåren är i viss utsträckning hypotetiska och bygger, då datum ej utsatts, på uppgifter i dödboken eller i bouppteckningar samt på uppgifter i födelseboken om moderns ålder vid ett barns födelse.

Borgare, husman Abraham Larsson (b. 1585, d. 1660)