Andreas Borg

"Prost, hovpredikant, kyrkoherde i Farhult och Jonstorp (M). Född 16 mars 1785 i Lund. Död 25 mars 1849 i Farhult (M) [Carlquist 8 s. 125 f]. Fil. dr. [Sv. slk 1943 s. 149]. Andreas Borg, min morfars farfar, efterträdde Lars Peter Wåhlin, min farfars morfar, som kyrkoherde i Farhult. Av Söta Louise framgår följande [s. 106 f]: Han fick hovpredikants titel 1817 sedan han flera gånger hade predikat för kronprins Karl Johan då denne var i Skåne. Enligt Cavallius herdaminne var han skämtsam och lustig, men grov och svor mycket. Han sägs ha huggit ner prästgårdens ekar och sålt timret eller använt det för att bygga eget hus. I Carlquists herdaminne får han ett mycket gott betyg. I Skåne ägde prästen själv prästgården och var skyldig att underhålla den för en viss summa. De förbättringar han själv gjorde, s.k. överbyggnad, måste efterträdaren lösa ut. Det blev en årslång tvist då L.P. Wåhlin lämnade över till Borg. I ett brev skriver L.P. Wåhlin att Andreas Borg är "[en av] de menniskor som mest skadat mig i verlden". Inger Rudberg skriver i Söta Louise [s. 106]: "Säkert var Lars [W%C3%A5hlin] något avundsjuk på Borg som blev hovpredikant, vilket han själv inte blev." P.G.Ahnfeldt ger i sina Studentminnen (Stockholm 1882) ofta mycket elaka beskriv-ningar av dem han mött. Men om Andreas Borg har han endast gott att säga. Han skriver: "Prosten Borg var en särdeles godmodig gammal man, hade i sina yngre dagar varit mycket lefnadsglad, men var nu mätt af lefvande och längtade att gå hädan, enär han 'ej mer kunde göra någon nytta i verlden'. Af mig begärde han anvisning på någon lämplig läsning öfver vintern, ty han hade sjelf ett svagt bibliotek, och vinterqvällarna voro långa. 'Bodde du mig ändå litet närmare, så att jag en och annan gång kunde få se och höra dig! Jag har aldrig varit så fägnad af någon menniskas umgänge som af ditt' sade han den sista gången vi voro tillhopa och dervid tryckte han min hand med stor hjertlighet." [Ahnfelt 2 s. 236] Mycket omsorgsfull är en av A.B. utarbetad sockenbeskrivning daterade 1828 [Carlquist 8 s. 127]. Ytterst blid och foglig, de senare åren också sjuklig och oförmögen att sköta sitt ämbete [C.V.%C3%85kerman].

Gift 14 oktober 1809 i Malmö Sankt Petri (M) med Nikolina Rudolfina Braune. Född 11 maj 1784 i Malmö Karoli (M). Död 22 mars 1870 i Helsingborg [Carlquist 8 s. 127]. Hon var ytterst kolerisk med en kraftig vilja, rastlöst verksam, styrde och ställde både inom- och utomhus som en hel karl. Det sägs att på söndagseftermiddagarna kunde spolrocken sättas igång för att arbetet i vävstolarna skulle börja tidigt och ej försummas av brist på spolar på måndagsmorgonen. Uppe kl. 4 om morgnarna väckte hon tjänarna, drängarna satte hon till deras arbete på åker och äng, och ve den som knystade eller var lat, då vankades det på öronen så det sved, och pigorna till sina spinnrockar eller vävstolar. Hon ej blott befallde, hon såg också efter att befallningarna åtlyddes. Hon stod i från morgon till kväll. Det sägs att hon ej ens höll sig för god att lassa gödsel när så behövdes. Men på kvällarna var hon alltid snygg och fin. "Om dagen i grovt arbete, om kvällarna klädd som en docka", heter det än i dag från de gamla, som minns henne. Efter mannens död och nådårets slut flyttade hon till Helgaröd, en egendom inte långt från prästgården. En natt bröt sig tjuvar in genom att knacka ut ett fack i korsvirkesväggen och stal vad de kom över, mest kläder. Nicolina ville då inte bo kvar längre utan sålde egendomen och flyttade till Helsingborg och hyrde en vå-ning i sin svärsons dr Stenkulas gård. Där bodde hon till sin död, mest sänglig-gande på grund av ett brott på lårbenshalsen. Gravölet efter henne firades på gammaldags sätt med gillesmat och dryck i långa banor. Sorgmodigheten tystades ner och glädjen triumferade med kortspel och dans. [C.V.%C3%85kerman] Far: Josua Emanuel Braune. Stadssekreterare i Ystad. Född 1756. Mor: Lucia Margare-ta Malmstedt. Född 2 mars 1756. Död 21 januari 1833 i Farhult (M) [C.V.%C3%85kerman].

Barn:

Fredrik Emanuel Borg. Född 28 januari 1810 i Malmö. Död 23 december 1869 i Malmö.

Johan Rudolf Borg. Född 16 oktober 1811 i Malmö Sankt Petri (M). Död 9 september 1818 i Helsingborg [Carlquist 8 s. 127].

Wilhelm Georg Borg. Född 2 februari 1813 i Helsingborg. Död 5 december 1869 i Göteborg.

Jöns Peter Borg. Född 4 augusti 1814 i Helsingborg. Död 6 juli 1835 i Lund [Carlquist 8 s. 127].

Otilda Benedicta Borg. Född 9 april 1816 i Helsingborg. Död 4 december 1816 i Helsingborg.

Otilda Fredrika Martina Borg. Född 31 oktober 1817 i Helsingborg.

Johannes (Johan) Ludvig Borg. Född 15 februari 1820 i Helsingborg. Död 22 mars 1877 i Helsingborg.

Hedvig "Hedda" Margareta Maria Borg. Född 23 februari 1821 i Farhult (M). Död 29 januari 1908 i Örkelljunga.

Christina Margareta Borg. Född 26 oktober 1822 i Farhult (M)."

(Källa: Per Henrik Adrian. Hemsida: http://www.adrian-borg.nl/) []http://www.adrian-borg.nl/[]

Anders (Andreas) Borg

Prost, hovpredikant, kyrkoherde i Farhult och Jonstorp (M). Född 16 mars 1785 i Lund. Död 25 mars 1849 i Farhult (M) [Carlquist 8 s. 125 f]. Fil. dr. [Sv. slk 1943 s. 149].

Andreas Borg, min morfars farfar, efterträdde Lars Peter Wåhlin, min farfars morfar, som kyrkoherde i Farhult. Av Söta Louise framgår följande [s. 106 f]: Han fick hovpredikants titel 1817 sedan han flera gånger hade predikat för kronprins Karl Johan då denne var i Skåne. Enligt Cavallius herdaminne var han skämtsam och lustig, men grov och svor mycket. Han sägs ha huggit ner prästgårdens ekar och sålt timret eller använt det för att bygga eget hus. I Carlquists herdaminne får han ett mycket gott betyg. I Skåne ägde prästen själv prästgården och var skyldig att underhålla den för en viss summa. De förbättringar han själv gjorde, s.k. överbyggnad, måste efterträdaren lösa ut. Det blev en årslång tvist då L.P. Wåhlin lämnade över till Borg.

I ett brev skriver L.P. Wåhlin att Andreas Borg är "[en av] de menniskor som mest skadat mig i verlden". Inger Rudberg skriver i Söta Louise [s. 106]: "Säkert var Lars [W%C3%A5hlin] något avundsjuk på Borg som blev hovpredikant, vilket han själv inte blev."

P.G.Ahnfeldt ger i sina Studentminnen (Stockholm 1882) ofta mycket elaka beskriv-ningar av dem han mött. Men om Andreas Borg har han endast gott att säga. Han skriver: "Prosten Borg var en särdeles godmodig gammal man, hade i sina yngre dagar varit mycket lefnadsglad, men var nu mätt af lefvande och längtade att gå hädan, enär han 'ej mer kunde göra någon nytta i verlden'. Af mig begärde han anvisning på någon lämplig läsning öfver vintern, ty han hade sjelf ett svagt bibliotek, och vinterqvällarna voro långa. 'Bodde du mig ändå litet närmare, så att jag en och annan gång kunde få se och höra dig! Jag har aldrig varit så fägnad af någon menniskas umgänge som af ditt' sade han den sista gången vi voro tillhopa och dervid tryckte han min hand med stor hjertlighet." [Ahnfelt 2 s. 236]

Mycket omsorgsfull är en av A.B. utarbetad sockenbeskrivning daterade 1828 [Carlquist 8 s. 127].

Ytterst blid och foglig, de senare åren också sjuklig och oförmögen att sköta sitt ämbete [C.V.%C3%85kerman].

Gift 14 oktober 1809 i Malmö Sankt Petri (M) med Nikolina Rudolfina Braune. Född 11 maj 1784 i Malmö Karoli (M). Död 22 mars 1870 i Helsingborg [Carlquist 8 s. 127].

Hon var ytterst kolerisk med en kraftig vilja, rastlöst verksam, styrde och ställde både inom- och utomhus som en hel karl. Det sägs att på söndagseftermiddagarna kunde spolrocken sättas igång för att arbetet i vävstolarna skulle börja tidigt och ej försummas av brist på spolar på måndagsmorgonen. Uppe kl. 4 om morgnarna väckte hon tjänarna, drängarna satte hon till deras arbete på åker och äng, och ve den som knystade eller var lat, då vankades det på öronen så det sved, och pigorna till sina spinnrockar eller vävstolar. Hon ej blott befallde, hon såg också efter att befallningarna åtlyddes. Hon stod i från morgon till kväll. Det sägs att hon ej ens höll sig för god att lassa gödsel när så behövdes. Men på kvällarna var hon alltid snygg och fin. "Om dagen i grovt arbete, om kvällarna klädd som en docka", heter det än i dag från de gamla, som minns henne. Efter mannens död och nådårets slut flyttade hon till Helgaröd, en egendom inte långt från prästgården. En natt bröt sig tjuvar in genom att knacka ut ett fack i korsvirkesväggen och stal vad de kom över, mest kläder. Nicolina ville då inte bo kvar längre utan sålde egendomen och flyttade till Helsingborg och hyrde en vå-ning i sin svärsons dr Stenkulas gård. Där bodde hon till sin död, mest sänglig-gande på grund av ett brott på lårbenshalsen.

Gravölet efter henne firades på gammaldags sätt med gillesmat och dryck i långa banor. Sorgmodigheten tystades ner och glädjen triumferade med kortspel och dans. [C.V.%C3%85kerman]

Far: Josua Emanuel Braune. Stadssekreterare i Ystad. Född 1756.

Mor: Lucia Margare-ta Malmstedt. Född 2 mars 1756. Död 21 januari 1833 i Farhult (M) [C.V.%C3%85kerman].

Barn:

Fredrik Emanuel Borg. Född 28 januari 1810 i Malmö. Död 23 december 1869 i Malmö.

Johan Rudolf Borg. Född 16 oktober 1811 i Malmö Sankt Petri (M). Död 9 september 1818 i Helsingborg [Carlquist 8 s. 127].

Wilhelm Georg Borg. Född 2 februari 1813 i Helsingborg. Död 5 december 1869 i Göteborg.

Jöns Peter Borg. Född 4 augusti 1814 i Helsingborg. Död 6 juli 1835 i Lund [Carlquist 8 s. 127].

Otilda Benedicta Borg. Född 9 april 1816 i Helsingborg. Död 4 december 1816 i Helsingborg.

Otilda Fredrika Martina Borg. Född 31 oktober 1817 i Helsingborg.

Johannes (Johan) Ludvig Borg. Född 15 februari 1820 i Helsingborg. Död 22 mars 1877 i Helsingborg.

Hedvig "Hedda" Margareta Maria Borg. Född 23 februari 1821 i Farhult (M). Död 29 januari 1908 i Örkelljunga.

Christina Margareta Borg. Född 26 oktober 1822 i Farhult (M).

(http://www.adrian-borg.nl/andersandreasborg.html)

14) Anders Borg var född i Lund 1785 och son till färgaren Fredrik Borg. År 1800 blev han student, fil, mag. 1805, lärare i Malmö 1810 och prästvigdes samma år. Sedan han verkat som stadskomminister i Hälsingborg åren 1812–1820, valdes han till kyrkoherde här den 14 juni 1820 och tillträdde samma år. Hans dödsdag var den 25 mars 1849. År 1817 hade han utnämnts till hovpredikant och erhöll prosttiteln 1828.

I 29 år fick han alltså verka i Jonstorp–Farhult. Icke minst barnundervisningen låg honom varmt om hjärtat, men även för andra kulturella och humanitära strävanden hyste han intresse. Härom kunna sockenstämmoprotokollen vittna. I begåvning och lärdom kan han visserligen icke jämföras vare sig med sin företrädare eller närmaste efterträdare, men hans arbete blev till stor fromma för församlingarna. Hans efterträdare, P. G. Ahnfelt, säger om honom, att ”prosten Borg var en särdeles godmodig gammal man, hade i sina yngre dagar varit mycket lefnadsglad”. Hans stoft vilar å Farhults kyrkogård.

Borg var gift med Nicolina Rudolfina Braune, dotter av regementsskrivaren Emanuel Braune i Ystad. I äktenskapet föddes två söner, Fredrik Emanuel, rektor i Malmö, och Wilhelm Georg, handlande, samt tre döttrar.