Anna Sofia Ahlberg

Född tvillingsyster med Olof 14/7 1875 i Rostock. Död 1929.

Gick några år i Henrikssons privatskola,m några år i Halmstads högre flickskola och forsatte så i Lund, där hon erhöll avgångsbetyg från en 7-årig flickskola.

Någon kortare tid hjälpte hon sin äldsta bror som kassörska i bokhandeln i Halmstad. 1899 fick hon kontors??? på SJs maskinavdelning i Göteborg. Den 16 Januari1904 gifte hon sig med sedemra förrådsintendentenvid SJ Hjalmar Bruzelius. familjen bodde först i Göteborg, där sönerna Rolf och Sommar (Acke) föddes. Sedan i Örebro, där sonen Gunnar såg dagens ljus. Sina sista år bodde moster Anna i Malmö, där hon dog 1929, vid endast 54 års ålder. För den som skriver dessa rader, var hon som storasyster, hon var endast 12 år äldre än jag. Jag beundrade henne mycket och var alltid stolt över min vackra moster. Som många av sin syskon, besatt hon i hög grad husmors gåva. Till högtidsdagar i familjen skrev hon ofta träffande ?????? på vers. I en sådan stod bl.a 

"Gulli är alltid på sin kant

till henne får ingen säga,

varken du eller tant"

Då Anna ???? in i Lund påstår malisen, att hon vid frågan, vem som upptäckt Amerika, skulle ha svarat - "Luther". trost att hon absolut förnekade detta, fick min mamma ?? rektor Vademar Ekedahl, Malmö till svar på frågan när han skulle pensioneras: "Jag måste förstås stanna kvar tills "Luthers" tre söner tagit studenten"

Jag vill berätta en liten episod om Anna. Hon och hennes goda vän fru Silverstolpe voro bjudna upp till goda vänner i Luleå, där fanns ganska mycket SJ folk, som de kände förut. Första middagen halkade Anna på en matta, hon satt kvar hela över hela måltiden, men när hon skulle resa sig upp svimmade hon. Doktor tillkallades som konstaterade blodutgjutning i vristen. Under vistelsen i Luleå var hon varje dag på middagar kafferep, då hon bars till de olika tillställningarna. På hemresan stannade hon över i Slatsjöbaden hos en ingenjör Sabelström. Så reste hon hem och möttes under vägen av sin make. När hon fick se honom kunde hon inte fullt behärska sig och började gråta. under resan hade det värsta varit, då tåget stannade eller satte igång. Vid framkomsten till Malmö tillkallades järnvägsläkaren som konstaterade - Lårbensbrott. Han yttrade därvis "det finns ingen annan än fru Bruzelius som kan uthärda detta."  Hon sköttes på Malmö ??? Sjukhus, låg i ??? och blev så småningom återställd - och haltade inte det minsta! En medalj borde hon haft.

Handskriven memoar av Ninne Rinnblad