Arendt Persson Örnflycht, till Granhammar

Arent Persson, till Granhammar samt Ornäs i Torsångs socken Kopparbergs län, som han erhöll genom sitt 1:a gifte.

Bergsman på Ornäs. Bevistade riksdagarna i Västerås 1527 och i Strängnäs 1529. Bidrog 1529 att förebygga oroligheter i Dalarna. Fick Konungsbyn i Irsta socken Västmanlands län i förläning s. å. Häradshövding i Bro härad i Uppland 1534 och flyttade då till Granhammar.

Är troligen identisk med den Arent Persson, väpnare, som satt i domstolen över myntmästaren Anders Hanssons sammansvärjning.

Död före 1547-04-17.

Han nämnes icke i några källor förrän i samband med den bekanta episoden om Gustaf Vasas besök på Ornäs, då den blivande konungen räddades undan hans försåt genom Barbro Stigsdotters ingripande.

Gift 1:o med Barbro Stigsdotter, född på 1490-talet, död omkr. 1534, dotter av fogden över Östra Silvberg Stig Hansson, som i vapnet förde tre ginbalksvis ställda rosor, och hans 2:a hustru Karin Olofsdotter (Sexuddig stjärna). Före hennes giftermål hade hennes fader avböjt ett av riksföreståndaren Svante Sture framfört frieri å sin sven, sedermera slottsfogden i Stockholm Bengt Erikssons vägnar.

Gift 2:o med Sigrid Kyle, fru Sigrid på Sjösa kallad, i hennes 1:a gifte (gift 2:o med hövidsmannen Jöns Olofsson (Gyllenhorn)), som levde änka 1574, dotter av slottsloven Claes Kyle och Margareta Pedersdotter (Fargalt).

Barn:

1. Margareta Arentsdotter, levde änka 1573. Gift före 1551 med väpnaren och
häradshövdingen Carl Bengtsson (Månesköld af Seglinge, nr 62) i hans 2:a gifte. 1. Brita Arentsdotter, levde änka 1572.6 Gift 1:o med Per Eriksson (Schack), till Hamra i Fröslunda socken Uppsala län. Gift 2:o med fogden Peder Larsson, till Hamra (genom sitt gifte), som levde 1565.6 1. Barbro Arentsdotter, levde 1562.6 Gift med Carl Nilsson (Schack), till Hornby, som levde 1560. 1. Bengt Arentsson. Se Tab. 4. 1. Carin Arentsdotter. Gift med fogden Jöns Ingemarsson, död efter 1586, en av stamfäderna för adl. ätten Hiort af Ornäs, nr 2012. 1. Ingeborg Arentsdotter. Gift med väpnaren Göran Bonde, nr 11, i hans 1:a gifte, död 1598. 2. Agneta Arentsdotter. Hovmästarinna hos hertiginnan Maria av Södermanland 1583. Död 1602-01-24 enl. en i väggen å Svärta kyrka Södermanlands län inmurad gravsten med hennes och hennes 1:a mans bilder. Gift 1:o 1566-02-24 med fogden på Kalmar slott Joen Karlsson, som i vapnet förde en blå falk, till Åstada och Ettak, adlad 1564-02-15, stupade 1568-01-03 vid Norrby. Gift 2:o 1578-02-09 i Söderköping med ståthållaren Esbjörn Pedersson (Lilliehöök af Fårdala, nr 1), död 1580.

Det är sen eftermiddag när Gustav lämnar Rankhyttan. Han vandrar utefter sjön Runn. När han på natten skall gå över vid färjelägret mellan Vika och Torsång brister isen. Vattnet är inte så djupt, men det är kallt och han blir genomvåt. Han får värma sig och övernatta i färjkarlens stuga. Idag finns en minnessten över denna händelse vid Torsångs hembygdsgård.

Nästa morgon kommer Gustav fram till Ornäs. Denna gård ligger på en udde vid sjön Runn. Gården ägs av Arendt Persson och hans hustru Barbro Stigsdotter. Hela den släkten är anhängare till Danmarks kung. Men det vet inte Gustav. Han tänker bara på att Arendt Persson, liksom Anders Persson på Rankhyttan, varit hans kamrat i Uppsala. Dessutom har han och Arendt stridit tillsammans under Sten Sture. Utan tvivel bör han här finna en man, som vågar ställa upp för Gustav och Sverige. Arendt tar vänligt emot Gustav, som utan omsvep redogör för sina framtidsplaner att befria landet från kung Kristian. Arendt lyssnar uppmärksamt och förklarar sig villig att göra vad han kan. Han erbjuder sig att genast fara till grannarna och ta reda på deras åsikt.

Efter samtalet visar Arendt sin gäst upp på loftskammaren, där han skall sova över natten. Gustav tror att han funnit en man att lita på och går nöjd till sängs. Arendt Persson däremot skyndar till sin granne Måns Nilsson i Aspeboda. För denne berättar han vilken dyrbar fånge han har i sitt hus. Han ber Måns om hjälp att ta den sovande Gustav till fånga och överlämna honom till kung Kristians folk. Sedan kan de dela på belöningen som utlovats till den som griper Gustav. Måns Nilsson svarar dock nej. Han kan inte tänka sig att förråda en sovande gäst. Arendt far besviken och arg därifrån. I ilande fart beger han sig söderut till Säter, där kungens befallningsman Brun Bengtsson bor. Denne lyssnar intresserat till Arendts berättelse och de enas om att tidigt följande morgon gripa den så länge efterspanade Gustav.

På sin väg från Aspeboda till Säter måste Arendt passera sin egen gård. Det är sent på kvällen. Av en slump råkar hans hustru Barbro se när han far förbi och hon förstår att något särskilt är i görningen. Hon känner väl till sin makes tillgivenhet för den danske kungen. Därför skräms hon nu vid tanken på det öde som väntar deras nattgäst.

Drängen Jakob finns ännu att beskåda i Ornässtugan.

En dräng som hon vågar lita på får spänna för en häst och hålla på baksidan av huset. Själv skyndar hon upp på loftet till den lugnt sovande Gustav. I största hast väcker hon honom och berättar vad som är på gång. Han måste genast fly därifrån. Med hjälp av en duk firar hon ned honom genom hemlighuset på loftets baksida, där drängen Jakob och häst väntar. Ingen annan i huset märker något och lättad hör fru Barbro släden avlägsna sig nedåt Runn. 

Tidigt på morgonen kommer Arendt Persson hem tillsammans med Brun Bengtsson och ett tjugotal man för att gripa Gustav. Men loftet är tomt. Arendt förstår att hans hustru ligger bakom Gustavs flykt.

Det sägs att Arendt visserligen fortsatte att dela säng med sin hustru, men att han aldrig mer talade till henne.

Under den nationalromantiska eran på 1800-talet och tidigt 1900-tal lyftes myten om Barbro Stigsdotter fram. 1907 restes ett monument till hennes ära vid Lodstöparbo invid Ljustern nära Säter. Texten lyder: Åt Minnet Af Barbro Stigsdotter/Den Behjärtade och fosterländska kvinna/Helgas denna sten/Af Tacksamma Dalabor.

Att vi fortfarande kan besöka Ornässtugan och gå på guidade turer genom rummen är till stor del Jakob Brandbergs förtjänst. Brandberg har samlat såväl på föremål som uppgifter om dalkarlarna och om Gustav Vasas äventyr i Dalarna. I ett av rummen finns fyra träfigurer i naturlig storlek och klädda i tidsenliga dräkter. En är drängen Jakob, som skjutsade Gustav till Svärdsjö. Den andre är Engelbrekt, som hann upp Gustav i Sälen. Så har vi en av de sexton morakarlar, som utgjorde Gustavs livvakt. Slutligen har vi kungen själv i full harnesk. I höger hand håller han en kommandostav medan han lägger den vänstra på 1541 års Bibelöversättning.

på Ornäsgården

GEDCOM Note

Levnadsbeskrivning Adliga ätten nr 84. Till Granhammar och Ornäs. Elgenstierna

[https://sv.wikipedia.org/wiki/Arent_Persson_(%C3%96rnflycht)]

Adelsvapen Arent Persson, till Granhammar samt Ornäs i Torsångs socken Kopparbergs län, som han erhöll genom sitt 1:a gifte.

Bergsman på Ornäs. Bevistade riksdagarna i Västerås 1527 och i Strängnäs 1529. Bidrog 1529 att förebygga oroligheter i Dalarna. Fick Konungsbyn i Irsta socken Västmanlands län i förläning s. å. Häradshövding i Bro härad i Uppland 1534 och flyttade då till Granhammar.

Är troligen identisk med den Arent Persson, väpnare, som satt i domstolen över myntmästaren Anders Hanssons sammansvärjning.

Död före 1547-04-17.

Han nämnes icke i några källor förrän i samband med den bekanta episoden om Gustaf Vasas besök på Ornäs, då den blivande konungen räddades undan hans försåt genom Barbro Stigsdotters ingripande.

Gift 1:o med Barbro Stigsdotter, född på 1490-talet, död omkr. 1534, dotter av fogden över Östra Silvberg Stig Hansson, som i vapnet förde tre ginbalksvis ställda rosor, och hans 2:a hustru Karin Olofsdotter (Sexuddig stjärna). Före hennes giftermål hade hennes fader avböjt ett av riksföreståndaren Svante Sture framfört frieri å sin sven, sedermera slottsfogden i Stockholm Bengt Erikssons vägnar.

Gift 2:o med Sigrid Kyle, fru Sigrid på Sjösa kallad, i hennes 1:a gifte (gift 2:o med hövidsmannen Jöns Olofsson (Gyllenhorn)), som levde änka 1574, dotter av slottsloven Claes Kyle och Margareta Pedersdotter (Fargalt).

Barn: 1. Margareta Arentsdotter, levde änka 1573. Gift före 1551 med väpnaren och häradshövdingen Carl Bengtsson (Månesköld af Seglinge, nr 62) i hans 2:a gifte. 1. Brita Arentsdotter, levde änka 1572.6 Gift 1:o med Per Eriksson (Schack), till Hamra i Fröslunda socken Uppsala län. Gift 2:o med fogden Peder Larsson, till Hamra (genom sitt gifte), som levde 1565.6 1. Barbro Arentsdotter, levde 1562.6 Gift med Carl Nilsson (Schack), till Hornby, som levde 1560. 1. Bengt Arentsson. Se Tab. 4. 1. Carin Arentsdotter. Gift med fogden Jöns Ingemarsson, död efter 1586, en av stamfäderna för adl. ätten Hiort af Ornäs, nr 2012. 1. Ingeborg Arentsdotter. Gift med väpnaren Göran Bonde, nr 11, i hans 1:a gifte, död 1598. 2. Agneta Arentsdotter. Hovmästarinna hos hertiginnan Maria av Södermanland 1583. Död 1602-01-24 enl. en i väggen å Svärta kyrka Södermanlands län inmurad gravsten med hennes och hennes 1:a mans bilder. Gift 1:o 1566-02-24 med fogden på Kalmar slott Joen Karlsson, som i vapnet förde en blå falk, till Åstada och Ettak, adlad 1564-02-15, stupade 1568-01-03 vid Norrby. Gift 2:o 1578-02-09 i Söderköping med ståthållaren Esbjörn Pedersson (Lilliehöök af Fårdala, nr 1), död 1580.

Ornäs Det är sen eftermiddag när Gustav lämnar Rankhyttan. Han vandrar utefter sjön Runn. När han på natten skall gå över vid färjelägret mellan Vika och Torsång brister isen. Vattnet är inte så djupt, men det är kallt och han blir genomvåt. Han får värma sig och övernatta i färjkarlens stuga. Idag finns en minnessten över denna händelse vid Torsångs hembygdsgård.

Nästa morgon kommer Gustav fram till Ornäs. Denna gård ligger på en udde vid sjön Runn. Gården ägs av Arendt Persson och hans hustru Barbro Stigsdotter. Hela den släkten är anhängare till Danmarks kung. Men det vet inte Gustav. Han tänker bara på att Arendt Persson, liksom Anders Persson på Rankhyttan, varit hans kamrat i Uppsala. Dessutom har han och Arendt stridit tillsammans under Sten Sture. Utan tvivel bör han här finna en man, som vågar ställa upp för Gustav och Sverige. Arendt tar vänligt emot Gustav, som utan omsvep redogör för sina framtidsplaner att befria landet från kung Kristian. Arendt lyssnar uppmärksamt och förklarar sig villig att göra vad han kan. Han erbjuder sig att genast fara till grannarna och ta reda på deras åsikt.

Efter samtalet visar Arendt sin gäst upp på loftskammaren, där han skall sova över natten. Gustav tror att han funnit en man att lita på och går nöjd till sängs. Arendt Persson däremot skyndar till sin granne Måns Nilsson i Aspeboda. För denne berättar han vilken dyrbar fånge han har i sitt hus. Han ber Måns om hjälp att ta den sovande Gustav till fånga och överlämna honom till kung Kristians folk. Sedan kan de dela på belöningen som utlovats till den som griper Gustav. Måns Nilsson svarar dock nej. Han kan inte tänka sig att förråda en sovande gäst. Arendt far besviken och arg därifrån. I ilande fart beger han sig söderut till Säter, där kungens befallningsman Brun Bengtsson bor. Denne lyssnar intresserat till Arendts berättelse och de enas om att tidigt följande morgon gripa den så länge efterspanade Gustav.

På sin väg från Aspeboda till Säter måste Arendt passera sin egen gård. Det är sent på kvällen. Av en slump råkar hans hustru Barbro se när han far förbi och hon förstår att något särskilt är i görningen. Hon känner väl till sin makes tillgivenhet för den danske kungen. Därför skräms hon nu vid tanken på det öde som väntar deras nattgäst.

Drängen Jakob finns ännu att beskåda i Ornässtugan.

En dräng som hon vågar lita på får spänna för en häst och hålla på baksidan av huset. Själv skyndar hon upp på loftet till den lugnt sovande Gustav. I största hast väcker hon honom och berättar vad som är på gång. Han måste genast fly därifrån. Med hjälp av en duk firar hon ned honom genom hemlighuset på loftets baksida, där drängen Jakob och häst väntar. Ingen annan i huset märker något och lättad hör fru Barbro släden avlägsna sig nedåt Runn. Tidigt på morgonen kommer Arendt Persson hem tillsammans med Brun Bengtsson och ett tjugotal man för att gripa Gustav. Men loftet är tomt. Arendt förstår att hans hustru ligger bakom Gustavs flykt.

Det sägs att Arendt visserligen fortsatte att dela säng med sin hustru, men att han aldrig mer talade till henne.

Under den nationalromantiska eran på 1800-talet och tidigt 1900-tal lyftes myten om Barbro Stigsdotter fram. 1907 restes ett monument till hennes ära vid Lodstöparbo invid Ljustern nära Säter. Texten lyder: Åt Minnet Af Barbro Stigsdotter/Den Behjärtade och fosterländska kvinna/Helgas denna sten/Af Tacksamma Dalabor.

Att vi fortfarande kan besöka Ornässtugan och gå på guidade turer genom rummen är till stor del Jakob Brandbergs förtjänst. Brandberg har samlat såväl på föremål som uppgifter om dalkarlarna och om Gustav Vasas äventyr i Dalarna. I ett av rummen finns fyra träfigurer i naturlig storlek och klädda i tidsenliga dräkter. En är drängen Jakob, som skjutsade Gustav till Svärdsjö. Den andre är Engelbrekt, som hann upp Gustav i Sälen. Så har vi en av de sexton morakarlar, som utgjorde Gustavs livvakt. Slutligen har vi kungen själv i full harnesk. I höger hand håller han en kommandostav medan han lägger den vänstra på 1541 års Bibelöversättning.