John Belfrage, till Esperöd

Hans (Befritz, pronounced Beverage, "Bevv-ritj") Belfrage, born 1614 in Scotland, came 1624 to Sweden. DNA verified via at least two sons, belonging to YDNA haplogroup R1b1a1a2a1a2c1c (FGC11134).

Sources:

• https://www.familytreedna.com/groups/sweden/about/results

Hans, kallade sig Befritz, adlad Belfrage, till Esperöd och Hult i Naglums socken, Älvsborgs län, Säffle i By socken, Värmlands län, mm, född 1614- 01-19 och döpt 1614-01-23 i Kirkaldy, Skottland.

Inkom till Sverige jämte modern 1624 och bosatte sig i staden Brätte. Handlande i staden Brätte 1638 och, sedan staden flyttats till Vänersborg, i Vänersborg 1648.

Rådman i Vänersborg 1657 och till förordnad borgmästare 1660-06-25.

Adlad 1666-12-03, (introducerad 1668-08-27 under n:o 782).

Död 1688-11-13 och ligger, jämte båda sina fruar, begravd i Naglums gamla kyrka, till vilken han givit predikstol.

Hans gravsten återfanns 1920 i skadat skick och är nu uppsatt i Vänersborgs kyrka. Han bidrog verksamt såväl genom penningeförsträckningar och värvningar som genom personligt deltagande i gränsortens försvar mot danskarna under Hannibals- och Gyldenlöwefejderna. Med anledning av tvist vid arvskiftet efter svärfadern Knut Roos på Säffle 1665 om hans adliga härkomst förskaffade han sig av magistraten i Culros i Skottland bevis om sin härstamning från den gamla släkten Belfrage i Skottland.

Familj:

Gift 1:o 1638 i Brätte med Elisabet Segolsdotter i hennes 2:a gifte (gift 1:o med överstelöjtnanten Henrik Sahlefeldt, vars son blev adlad Sahlefelt, nr 959), död 1657 i Vänersborg. Dotter av borgmästaren i Brätte Segol Svensson.

Gift 2:o 1658-08-08 på Säffle i By socken, Värmlands län med Brita Roos af Hjelmsäter, född 1633-10-09 på Säffle, död 1684-01-10. Dotter av Knut Persson Roos af Hjelmsäter och Ingrid Roos af Hjelmsäter, till Blomberg.

Avskrift av Sköldebrev (från Gunilla Önnberg):

WIJCARL MEDH GUDS NÅDHE, SWERIGES, GÖTHES OCH WENDES KONUNGH Och arf-förste, Storförste till Finlandh, Hertigh uthi Skåne, Estlandh, Lijfland, Carelen, Brohmen, Verden, Stetin, Pomern, Cassuben och Wenden, Förste till Rhügem. Herre öfver Ingermanlandh och Wissmar, så och Pfaltzgrefwe vidh Rhein i Beijern, till Gülich, Clewe och Bergen Hertigh, Giöre witterligit, att oss hafwer wår tro undersåthe och handelsman uthi Venersborgs stadh, oss Elskeligh Edet och Walbordigh Hans Belfrage till Esperö underdånigst framther, och af troverdig skäl och bewijs deducera låthit, huruledes han så till Faderne som till Möderne, alt ifrå fierde ledh, af en förnehm Adeligh slecht och familie, hvars stamhuus Penington bendh uti Skottlandh belägit, är födder och härkommen, hafvandes hans förfäder beklädt åthskillige förnehme tienster och ämbeten, och hoos sin nådige öfverheet fjordt sigh wälmeriterade, odh miukeligast anhollandes, att weij berde(?) hans Adelige Ståndh och herkomst förnya, jemwäl honom under wårt Ridderskap och Adel har i Serige antaga och insättia ville; Så alldenstundh han Belfrage hafver af ungdomen wistats här uthi Vårt Konugerijke Swerige, och sigh omsider nedsatt uthi vår Stadh Wenersborg, hvarest han en långh tijdh hafver företrädt så wäl Rådmans som Borgemestares ämbetet, och sig ther vidh ehrligen och wähl förhollit, män i synnerhet, helst widh fegdetider, gått wåre Priedecessorer och förfeder, Sweriges Konungar, icke allenast medh åthskillige store förstrechningar och werfningar troligen och villigt tilhands, uthan och sigh sielf på wacht och andre tillfällen, till wårt och Riksens wern och försvar oförtrutit bruka låthit, tilförtiga deth store besvär, som han alt framgent af wåre höge Minister och Generals personer hafver måst uthstå, och godvilligt undragit, så att wij förthenskuldh billigt ther a, fatte orsak honom medh wår Kongl. Ynnest och nådh att ihugkomma, föruthan deth att han sig tesslijkes, uthi Adeligt gifte, medh slecht och wederbörandes samtycke här i Swerige inlåtit, så att hans barn, them han i sådant Echtenskap aflar, kunde efter Ridderskapets och Adelens prir(?)..ier, och af sigh sielf pratendera den förmån, som han fadren nu på sin person anticipera underdånigst söker; alt derfore hafve wij af gunst och Nådhe, så och i anseende af ofwantalde skiäl och motiver, för berde(?) hans Adelige Ståndh härmedh i nåder welat förnya, och honom under wårt Ridderskap och Adel här i Swerige antaga, giöre och thet i kraft af thette wårt öpne bref, i så måtto att wij förunne skänke och gifve honom Hans Belfrage och alle hans Echta bröst Erfwingar, så man som kvinkön, så födde som ofödde, Adeligh titul nampn och Privilegier, samt efterföliande wapn och Sköldemerke, som hans förfeder sigh fröwerfvat och brukat hafwe, och han än förer och brukar, nämnbl.? En hehl och ofördelt skiöldh, med Siflfwerfergat felt, hwaruthi nederst är ett afstumpat Biurehufvudh af naturlig ferga, midh uthi skiölden ähr en half måna af rödh ferga, som wänder sine spitser opföre och öfwer thensamme ähro tu andre Biurehufvuden, äfven af naturlig ferga. Ofvanför är en öpen Tornerehielm, hvilken tillijka medh tecket och löfverket ähr af rödh, guhl, blå och hvit ferga fördelt, föranders alt öfverst en spitisg rödh halfmånadh emellan otta fahner, fyra på hwarthere sidan, aldeles som thet här hoos medh sine ?eg??elige(?) fergor reprasenterat och afmålat står; Eftersom wij och här medh nådigast efterlåthe honom och hans Echta lifs Erfiwingar och efterkommande, att the sigh här efter til en åthskildnadt ifrå andre Familier här i Rijket . Belfrage kalla nämna måge, så och företalde wapn och skiöldemerke föra och bruka i alle Adelige och Ridderlige saker, handlingar och samqvämer, såsom i Felt, Slachtningar tornerande, ringrennannde, så och alle andre occationer i skiempt och alfwar, till sin och theras nödhtorft, egen willia och behagh, lika som aandre Adelsmän här i wårt Rijke, och ther till medh niutha alla the privilegier frij och rättigheter, som Adelen i gemen fifne ahro, eller framdeles kunne medh begåfwade warda, doch hvars och ens ståndh och vilkor, efter privilegierne forbehollne; Wij begiare forthen skuldh af alle potentater, Konungar, Forstar, Frije Republiquer, som alle andre, efter hvars och ens högheet, condition och werde, respective vänligen och gunsteligen, så och binde och befalle alle i gemen, och hvar och een i synnerheet, som oss medh hörsamhet och lydno forplichtade ähro, och för wår skuldh vete och skole fiöra och låtha, att dhe erkänne mechrbe(??) mälte Hans Belfrage och hans echta lijfs Erfwingar, för rätte Adelsman, bewijsandes honom och them then ähra och respect, som thet Ståndet tillstår, och icke giörnades honom eller them här emot, något hinder, mehn eller förfång i någer måtto, nu eller i tillkommande tider. Till yttermehere visso, hafve wij thetta med wårt och wårt store ….? Witterlige underhägiande, så och wår högährade Eskel. K. Fru moders, sampt dhe andre wåre och wårt Rijkes respective förmyndare och Regerings underskrift bekräfta låthit; Gifvit på wårt Residents Slott Stockholm, den tredie dagh uthi Decebris månadh åht efter Christi bordh sextohundrade sextijonde siette.

HEDEUIG ELEONORA Seved Bååth Hennrich Horn Gustaf Otto Stenbock 1 R. Drotzens stelle 1.Rmarskens stelle S.R Amiral Magnus Gabriel De la Gardie Gustavus Soop S: R Cantzlur. Uthi Riksskattemästarens stelle ( L: S) Likheten med det Riddarhusets arkiv förvarade original sköldebrefvet för adliga ätten nr. 782 Belfrage, intygar Stockholm och Riddarhuskansliet den 23 april 1898. Ex offiers JOHN STUART Riddarhussekreterare (sigill)

En för släkthistoria mycket intresserad person, f.d statsinspektoren i Karlstad herr Lorentz Andersson, hvilken upptecknaren af dessa rader är mycken tack skyldig för de mångahanda bidrag, han lämnat till Hans Belfages biografi, har såsom sin åsikt, angående Hans ansökan om svenskt adelskap, uttalat, att det skedde, emedan Hans nu kunde känna sig trygg för vidare förföljelser från Skottland. Det är väl möjligt, att Hans äfven haft sina tankar på detta minne från sin barndom, men den verkliga orsaken var nog den, att det vid arfskiftet på Säffle, 1665, efter Herr Knut Roos, uppstått tvist mellan arfvingarne. Hans Befritz hustru Brita Roos, ställdes eller försökte af de öfriga ställas i sämre arfs-villkor, emedan de höllo före, att hon var gift med en ofrälse. Detta förtröt Hans och så fort sig göra lät, skaffade han sig från magistraten i Culros (Fife), Skottland, ett offentligt intyg om sin adliga härkomst. (Se Anrep).

Detta intyg, som här är afbildadt efter orginalet, lyder i svensk öfversättning sålunda:

Till alla i gemen och hvar och en i synnerhet, Konungar, Furstar, Hertigar, Markgrefvar, Ärkebiskopar, Biskopar, Abboter, Grefvar, Priorer, Adelsmän, Baroner, Borgmästare, Seneschaller, Städers ämbetsmän, rådmän, såsom och till alla Amiraler, landskaps, distrikts, städers och borgares höfdingar etc. ----- men i synnerhet till de vidtberömda borgmästare, domare och ämbetsmän i Wenersborgs frejdade samhälle; under den Stormäktigaste Svea Konungens välde (våra kära vänner). Wi Fogde, Borgmästare och Råd i den Kongl. Staden Culros i Konungariket Skottland och andra undertecknade en beständig lycka och välfärd (i honom, som är de sinas säkraste välfärd). På begäran af vår älskelige Johannes Belfrage till Esperö, medborgare i förnämnda Eder stad Wenersborg, att vi ville afgifva en offentlig intyg om hans lagliga härkomst; så hafva vi i kraft af oss åliggande embete, för att bekräfta sanningen, angående denna begäran, låtit anställa en noggrann ransakning och undersökning genom de trovärdigaste, på vår befallning härtill kallade män, hvilka hafva inställt sig inför oss, för rätta sittande till att döma och afhöra klagomål (på sedvanligt sätt), och efter att hafva vidrört det heliga Evangelium, med lyfta fingrar och framsträckta armar och förestafvade ord under åberopande af Gud såsom vittne, hafva svurit och intygat, (hvad som också är oss bekant) att förenämnde Johannes Belfrage till Esperö icke är af oäkta börd eller bastard, utan äkta, född af äkta, hedervärda, adliga, i lagligt äktenskap förenade föräldrar och så väl på fäderne som på mödernesidan härstammar från lysande ätter, fadren nämligen hedervärd man, magister Henrik Belfrage, äkta son af Jacob Belfrage till Penington och modern ärlig och dygdesam qvinna Joneta Balram, dotter till hedervärd man Jakob Balram, "baron af Balram". Farfadern var nyssnämnde Jakob Belfrage "till Penington" och farmodern Katharina Graham, dotter af hedervärd man Wilhelm Graham "till Cassilton "och Margareta Mercer, äkta dotter af ädel och högättad Herre Laurens Mercer "till Aldie", riddare. Morfadern var ofvannämde Jakob Balram, mormodern Elisabeth Stewart, äkta dotter af Herr Alexander Stewart "till Sanct Colme", broder till adelherre David Stewart "till Rosythe", riddare. Hans farfars far var Wilhelm Belfrage "till Penington och Tulliochie", farfars mor var Christina Ferrie, dotter af hedersvärd man Robert Ferrie "till Westerferrie". Hvilka alla ädla och hedervärda förfäder, såväl till fäderne som till möderne - härkomst, varit i lagligt äktenskap förenade och förbundna, utan någon fläck af skam eller vanära, hafva fört ett aktningsvärdt lif. Att allt detta, som förenämndt är, är sannt, intygas i sanning af oss, undertecknade vittnen, på grund af de säkraste inför oss företedda och framdragna bestyrkta handlingar. Till yttermera visso och bekräftelse af allt de förut sagda hafva vi detta närvarande bref, egenhändigt skrifvet af Robert Niwall, klerk i staden Culrose, med våra händers underskrift och våra egna sigill bekräfta låtit, som skedde i Culrose på den adertonde dagen i April månad, är Ettusen sexhundra sextio sex och af vår herres Carl den andres, af Guds nåde Konung af Stor-Brittanien, Frankrike och Irland samt trons försvarare, regering på det sjuttonde.

Robertus Ullball, Klerk David Mitchell, Domare Johannes (G?)linds, Domare Jacobus Machie, Hofka(?)--us. Prostonus de Villigstad, Milo Wilhelm Craich, Konsul Wilhelm Proston(?)us. Finus Klall(?), Konsul Wilhelm Drysdoall. Konsul

Rätterligen öfversatt efter det i Riddarhusets arkiv förvarade på latinska språket författade orginalet på pergament, intygas af Stockholm den 12 April 1898 G.O BERG Fil. D:r e.o. Amaneusens i Riksarkivet

Det är dock tydligt, att det icke var endast på grund af intyget från Culros, som Hans Befritz erhåller svenskt adelsskap, utan också på grund af de förtjänster, han som god, svensk medborgare vid så många tillfällen ådagalagt, och hvarom det heter i sköldebrefvet: --- "uthan och sigh sielf på wacht och andre tillfällen, till wårt Riksens wern och försvar oförtrutit bruka låthit --".

Anbytarforum: Släkter: Introducerad adel: Belfrage: Äldre inlägg (arkiv) till 21 november, 2006 postat av Lena Saravia den fredagen 12 oktober 2001 - 09:06:

Hej släktingar! Det här är vad jag funnit om vårt skotska ursprung (har mailat Clan Scott Society för att få detta bekräftat men har inte fått svar än). Sir Laurence Mercer of Aldie (se tidigare inlägg) tycks ha varit gift med en kvinna som hette Catherine Scott (född runt 1485). Hon hade 2 bröder, Sir William och Andrew. Hennes anor följer här... f - Sir William Scott, baron of Balwearie m - Isabel Lindsay, dotter till Patrick Linsay, fourth lord Lindsay of Byers/Byres ff - Sir William Scott, baron of Balwearie, dog 1532 fm - Janet Lundy, dotter till Thomas Lundy ff f - Sir William Scott, baron of Balwearie, levde med säkerhet 1463 och ännu 1498. ff m - Isabel Montcreiffe/Moncrief, dotter till Sir John Moncrief ff ff - Sir Michael Scott, levde med säkerhet 1440. ff fm - NN ff ff f - Sir William Scott, levde med säkerhet 1393 ff ff ff - Sir Andrew Scott, dog i slaget vid Berwick i Skottland 1355 ff ff ff f - Sir Henry Scott, levde med säkerhet 1304. ff ff ff ff - Sir Michael Scott, "the famous wizard", en av sin tids mest kända personligheter. Mycket lärd man. Levde med säkerhet 1290. ff ff ff ff f - Sir Michael Scott. ff ff ff ff m - Margaret Balwearie, dotter till Richard Balwearie. Margaret var ensam arvtagerska till Richard och maken Sir Michael tog därför över titeln baron of Balwearie som sedan gick i arv i klanen Scott. ff ff ff ff ff - Duncan Scott, levde med säkerhet 1231. ff ff ff ff ff f - Michael Scott, levde 1165. ff ff ff ff ff m - Margaret Syras, dotter till Duncan Syras ff ff ff ff ff ff - Richard Scott ff ff ff ff ff ff f - Uchtred Fitz-Scott, levde med säkerhet 1107 och 1128.

Levnadsbeskrivning Gravhällar ( Utdrag från " Vänersborgs Kyrka ", Historik och beskrivning av Sven Blomgren )

I vapenhusets södra vägg är två gamla gravhällar inmurade. Den ena är lagd över Hans Belfrage, en av de mest betydande männen i Vänersborg under 1600-talet, och hans bägge hustrur. Inskriptionen har följande lydelse: "HÄR WNDER LIGGER BEGRAFVEN FORDOM DEN (E)DLE OCH WÄLBORNE HERRE HER HANS BELFRAGE HERRE TIL E(SP):RÖDH OCH RYRBOHOLM SAMPT BEGGE HANS HVSFRVER O(CH BA)RN. GVD FÖRLÄNE DEM MED ALLA CHRISTROGHNE PÅ YTHERSTA DAG(EN EN) FRÖGDE FVL VSTÅNDELSE: EFTER ROLIGHET FINNER MAN (EJ HÄR): SORGH GIÖR OSS BLEKA OCH RÖDHA: HVAR DAGH MED SIGH ST(OR OMSO)RG BÄR IA ARBETE OCH MÖDA: OSTADIGHET SOM HVAR MAN VET (FAST ALLE SV)CKA OCH QVIJDHA: THERFÖR KOM SNART MIN BRVDHGVM: (MIN SJÄL) MON TIGH FÖRBIJDHA: ROM 5: VERS" Hans Belfrage föddes i Kirkaldy i Skottland den 19 januari 1614 och kom med sin moder till Sverige 1624. Han blev handlande i Brätte och sedermera i Vänersborg, där han också blev rådman och tf. borgmästare. Han kallades i Sverige Befritz, innan han 1666 blev adlad under sitt egentliga namn Belfrage. Han är stamfader för adliga ätten nr 782. Han gifte sig första gången 1638 med Elisabeth Segolsdotter (till vänster på gravhällen), död 1657, dotter till borgmästaren Segol Svensson i Brätte, andra gången 1658 med Britta Roos af Hjelmsäter (till höger på gravhällen), död 1683, dotter till Knut Roos till Säffle och Rud. Hans Belfrage dog den 13/11 1688 och fick "för evärdeliga tider" sin grav i Naglums kyrka, men sedan denna raserats, blev graven förstörd och den täckande hällen bortförd. Delar av denna återfanns 1920 och 1921 i Överby, där de låg som golvhällar framför spisar, och sedan de hopfogats, fick den restaurerade gravstenen sin plats i Vänersborgs kyrka. Den blev ytterligare restaurerad 1972. Han kallades i Sverige Befritz, innan han 1666 blev adlad under sitt egentliga namn Belfrage. Han är stamfader för adliga ätten nr 782. I adelsbrevet, daterat den 3 december 1666, beskrivs vårt vapen som följer: "en hehl och ofördelt skiöldh, med Silfwerfergat felt, hwaruti nederst är ett afstumpat Biurehufvudh af naturlig ferga, mit uthi skiölden ähr en half måna af rödh ferga, som wänder sine spitser opföre ocg öfwer thensamme ähro tu andre Biurehufvuden, äfven av naturlig ferga".

I brevfet finns även vapenbilder ...

ur "Vapnet" - Åke L:son Belfrage, Lidingö november 1991

Om den Belfrageska vapenskölden och Skotska historia.

Patrick Belfrage, Februari 2007. Vid en tidigare vistelse i London fann Helena Belfrage en bild av en vapensköld som enligt affärsinnehavaren tillhörde släkten Belfrage och hänvisade till en bok som visade detta. Kopior av denna från vår ”egna” vapensköld helt åtskilda sköld finns hos Patrick, Frank och Erik B. Jag har alltid varit nyfiken på denna sköld och undrat var den härstammar ifrån. I samband med planeringen av en resa till Scotland stegrades denna nyfikenhet och jag har sökt efter eventuella förklaringar. En del data fick jag fram men tyvärr inte hela historien. Förutom Jenny Belfrages ” Bidrag till släkten Belfrages historia” har till stor hjälp varit en äldre bok som jag lyckades lokalisera på krigsarkivet i Stockholm efter att förgäves försökt hitta den i något antikvariat. Det märkliga är att denna bok tidigare tillhört någon medlem av familjen Belfrage, vilket framgår av ett delvis skymt exlibris med familjens vapensköld. Boken heter: “The story of the Beveridge families in England and Scotland” och är skriven av en präst, S. Beveridge, som var bosatt i Australien. Boken är tryckt i Melbourne i början av 1900-talet. Av denna bok framgår klart att Belfrage härstammar från Beveridge. Beveridgesläkten återfanns i södra England innan den vandrade norrut och återfanns senare i Scotland. En teori till namnets ursprung är att våra förfäder bodde på eller i närheten av ön ”Beaver island” i floden Severn strax norr om Worchester. Detta skulle kunna förklara dels namnet och dels förekomsten av bävrar i familjens vapensköld. Senare i historien har antagligen någon gren av släkten från att kalla sig Beveridge gått över till att kalla sig Belfrage. Detta framgår bl.a av att man kan återfinna personer som omväxlande kallat sig Beveridge och Belfrage. Belfridge, Beverage, Bevidge, Berridge, Burridge, Burrage är andra varianter som återfinns, men Beveridge tycks vara den vanligaste varianten. Vår käre anfader Hans kallade sig själv Befritz i många år innan han återtog sitt ursprungsnamn. Det verkar inte ha varit så noga med stavning på denna tid. Enligt uppgift kallade sig Shakespeare omväxlande Shakspere eller t.om Shaxpere. I Beveridgeboken avbildas både vår svenska vapensköld och den skotska vapenskjölden ( som Helena B. tidigare lokaliserat i London), tyvärr utan någon närmare förklaring. Ytterligare en intressant källa har varit ”The general armory of England, Scotland, Ireland and Wales” By Burke och dess ”Addition” by Morant. I dessa två stora kataloger, som måste vara heraldikernas ”bibel”, återfinns beskrivningar över tusentals vapensköldar bl.a det vapen som tillhört Belfragerna i Scotland, likaså Beveridge’s vapen. Den ”svenska” vapenskölden som vår familj använder finns inte beskriven i dessa uppslagsböcker. En mera kommerciellt inriktad källa har varit en internett-sajt (www.houseofnames.com) Här uppger man sitt namn och mot betalning kan man få en vacker bild av familjens vapen. Där tyckte man att vi skulle använda Beveridges sköld eftersom det är släktens ursprungsnamn, men lyckades också plocka fram den skotska varianten av Belfragevapnet. Det Svenska vapnet hade man däremot inte i sina register. Det där med familjenamn och familjevapen tycks inte vara någon helt precis vetenskap, och framförallt har det under årens lopp hela tiden skett förändringar. Man kan koppla namnet Belfrage till två helt olika sköldar, som båda har ett oklart ursprung. Genom Riddarhusets genealog Per Nordenvall som också intresserade sig för vår historia har ytterligare ett faktum kommit fram. Det pergament som finns på Riddarhuset med den Belfrageska släkten i Skottland, med ett tidigare oklart ursprung, har vi nu fått lite mera data om. Genom efterforskningar vid Court of the Lord Lyon i Edinburgh har det kommit fram att namnteckningen på Pergamentet tillhör en”Charles Areskine,Lyon” som var en välkänd och pålitlig person. Detta innebär sannolikt att dokumentet är autentiskt att bilderna på de olika vapnen är korrekta och att vårt vapen med tre bävrar fanns redan innan Joneta och Hans B. flydde till Sverige. Det märkliga är ändock att detta vapen med tre bävrar inte går att återfinna i Skotska arkiv, där namnet Belfrage endast kopplas till vapnet med det centrala blåa korset. Eftersom vår släkt med stor sannolikhet härstammar från familjen Beveridge är kanske det ursprungliga vapnet Beveridges lejon! Väl hemkommen från Skotland kan följande tilläggas. Den mest intressanta delen av Skotland ur familjenamnets synpunkt torde vara Kinross. Det finns där en mycket gammal och vacker kyrkogård på en udde mitt emot Castle island (Där Maria Stuart en gång hölls fången, men även lyckades fly från ön) Enligt S. Beveridge’s bok är många Beveridge begravda där. När jag besökte platsen var många gravstenar borttagna från sin ursprungliga plats och lagda utmed kyrkogårdens yttre gränser. De flesta var oläsliga eller svårlästa och var hårt åtgångna av tiden. En Beveridge grav återfann jag men denne hade gått bort omkring 1850. En mycket avlägsen släkting! Eftersom många Belfrage bodde i detta område är det väl inte osannolikt att de begravts i denna kyrkogård. Frågan är om det finns något gammalt register över vilka som är begravda på denna plats. Den äldst dokumenterade Belfrage, Wilhelm Belfrage gift med Margareta Mercer är kopplad till två gods alldeles intill Kinross, Pennington och Tullilochie. Pennington har försvunnit och kan inte återfinnas, men Tullilochie finns kvar. Jag kunde där inte återfinna några spår av vår släkt. Husen var rätt nya och området föreföll att användas till hästskötsel. Inga levande Belfrage fanns registrerade i detta område. Aldie Castle ett fortfarande rätt välbevarat ”slott” alldeles i närheten brukar ibland förevisas som släkten Belfrages ursprung, kanske beroende på det spektakulära utseeendet. Jag tycker inte att detta är helt korrekt. Aldie Castle är förknippat med släkten Mercer och inte Belfrage. Någon manlig Belfrage har aldrig ägt eller bott i Aldie Castle Det enda verkligen nya som jag funnit mera av en slump är vår anfader Hans (= John) Belfrages dopattest från den 23 January 1614 i kyrkan i Kirkcaldy. Han kallas där John Bewrage och föräldrarna Henrie Bewrage och Janet Baram. Utskriften är handskriven och stavningen kan antagligen tolkas på olika sätt, Belfrage, bellrage, balram etc. Dokumentet är officielt och finns i Old Parochial register och kan erhållas från General register office i Edinburgh. Varför Joneta och Hans B. lämnade Skotland omkring 1624 är oklart. Den politiska situationen i Skotland var då relativt stabil. Charles I, vars brist på politisk ”feeling” och kompromisslöshet skulle leda till de svåra religionskrigen och hans egen död på schavotten, tillträdde först 1625 och de allvarliga religionstriderna mellan presbyterianer och episkopaler startade efter 1630. Visserligen var Skotland vid denna tidpunkt en orolig del av världen, men antagligen inte mera än många andra europeiska länder, och det är nog tveksamt att påstå att det var religionskrigen som tvingade vår anfader och hans mor att lämna Skotland. Mycket oklart är också Henriks, Hans far, öde. Jag har varit i kontakt med en Skotsk genealog, Ian McClumpha, och via internett gått igenom rätt många register, över födda, gifta och begravda under denna period utan att hitta några spår av Henrik. Han titulerades Magister och var kanske präst. Följde han med Joneta och Hans och dog under resan? Skilde han sig från Joneta före 1624? Skulle han följt med familjen senare men dog av någon oklar anledning innan han skulle lämna Skotland? 1624 var Henrik omkring 35 år. Det finns en Henrie Beverage som begravdes 1625 i Dunfermline, i närheten av Kinross och Kirkcaldy, men det kan naturligtvis vara en helt annan person. Släktträdet på pergament i Riddarhuset från Wilhelm Belfrage gift med Margareta Mercer till John(Hans) Belfrage, undertecknat av Charles Areskine, Lyon. Tyvärr så kom inte bilderna med i denna skrift///Carina

• http://belfragefamily.se/cm/Applications/RegularPage.aspx?user=belf...