Bengt Magnusson Lejon (Folkungaättens lagmansgren)

Bengt Magnusson (Folkungaättens lagmansgren)

Bengt Magnusson (son of Magnus Bengtsson, tab. 11). Was the layman in Östergötland, mentioned as such for the first time in 1269. Mentioned as a member of the Swedish National Council on September 11, 1288. Must have taken off on pilgrimage in 1289. Again active as a layman in 1291-1292. It is said to have died in 1294, which, however, seems to be in conflict with the fact that his son Magnus is mentioned as lawman already in 1293.

Marriages

• Married: (1) Margareta, possibly born from Tjust, who was dead in 1275, when the husband of, among others. a. The salvation of her soul donated property in Östergötland and in Tjust hd in Småland to a canonate in Linköping,
• Married: (2) Sigrid the Fair, who died in 1289 and is buried in Skänninge dominican monastery. According to Margareta Klausdotter's familiar, partly purely historical story"Sigrid the fair" of lower burden than the man.

Children:

• 1. Magnus Bengtsson According to Ericus Olai, he became lawman in Östergötland at his father's departure from the kingdom in 1289. In that case, he must have resigned the office by 1291 but is mentioned again in 1293 as lawman, when he is titled "dominus M. legifer osgothorum" and even placed before Marshal Tyrgils Knutsson. Certainly died before 1304, when the office was held by a deputy.
• 2. Ingeborg Bengtsdotter, Died in September 1314 and buried in Uppsala Cathedral. According to her will on the deathbed, a number of grants would be paid to Uppsala Cathedral and several monasteries. The inheritance after her was changed in 1320. Apart from a few difficult-identified properties, it consisted of land in Aspelands, Handburds, Sevede and Stranda hd, all in Småland. Was 20.2 1301 married to the lawman in Uppland the knight and the national council Birger Petersson ( Finstaätten ) to Finsta, who was previously married to Kristina Johansdotter, who died in 1293 and was the daughter of the knight Johan Elofsson (the family of the Elof Sons ) and his wife, a daughter of Mr Karl Tjelvason ( Fånöätten). Mr. Birger died on 3.4 1327. In the marriage between him and Ingeborg Bengtsdotter was born, among other things. a. the holy Birgitta.
• 2. Ramborg Bengtsdotter, First mentioned in 1313 and then called wife. Lived another 1349. Buried in Riseberga monastery. Owned property in Grimsten's hd in Närke and Lysings hd in Östergötland. According to Margareta Klausdotter, he was married to an otherwise unknown Erengisl, who apparently died long before his wife and is said to have been buried in Svanhals in Lysings hd in Östergötland.
• 2. Katarina Bengtsdotter, Stayed another 1350 at Aspenäs in Malexander's snow in Outer hd in Östergötland. Sold, for example, with his children 's consent Rönnäs in Asby snow in the same height. Was 5.9 1319, well for a long time, married to the knights knight Knut Jonsson ( Aspenäsätt ), who is mentioned as living 1292–1345 but was dead 18.3 1347.

Links

• http://www.adelsvapen.com/genealogi/Folkunga%C3%A4tten#TAB_12
• http://genealogics.org/getperson.php?personID=I00280493&tree=LEO

Sources

Litteratur [redigera]

Nordisk Familjebok, Uggleupplagan, band 2, s. 1352, Stockholm 1904

ÄSF 1:1 s. 39-41, Stockholm 1957

ÄSF 1:2 s. 117, Stockholm 1965

http://sv.wikipedia.org/wiki/Bengt_Magnusson_(Folkunga%C3%A4ttens_lagmansgren)

Magnus Bengtsson och hans son Bengt Magnusson förde denna variant av Folkungaättens vapen Bengt Magnusson, storman, riksråd, lagman i Östergötland, död omkring 1294 och son till lagman Magnus Bengtsson (Bjälboätten) (död 1263).

Bengt Magnusson nämns som lagman i Östergötland första gången år 1269, och den 11 september 1288 var han medlem av riksrådet. 1289 skall han ha dragit ut på pilgrimsfärd varvid sonen Magnus insattes som lagman i Östergötland. Magnus måste dock ha frånträtt ämbetet senast 1291 eftersom Bengt återigen var verksam som lagman i Östergötland 1291-1292. Bengt uppges ha dött 1294, vilket står i viss strid med det faktum att sonen Magnus tillträdde lagmansämbetet på nytt redan 1293.

Bengts sigill var till en början ett upprest åt vänster gående lejon, senare ett upprest åt höger gående lejon över tre balkar, samma som hans far. Kanske efterträdde Bengt fadern som lagman omedelbart vid den senares död 1263.

Vid Bengt Magnussons namn har i senare tider anknutit sig den välkända romantiska sägen, som gjort honom till Birger jarls yngre broder och låtit honom på Ulvåsa, mot brodern Birgers vilja, fira sitt bröllop med Sigrid den fagra, en kvinna av låg börd, men med så utmärkta själsegenskaper och ett så intagande yttre, att hon därmed avväpnade själve jarlens vrede. I sin äldsta form förekommer sägnen i en krönika om heliga Birgitta och hennes släkt, skriven av den 1486 avlidna abbedissan i Vadstena Margareta Klausdotter. För historien om den ryktbara kappan, vars öden redan där skildras, kan ju någon sanning ligga till grund, men i övrigt har kritiken farit illa med sägnen. Bengt är ej längre Birger jarls broder; han har troligen gift sig med Sigrid först efter dennes död, och om Ulvåsa, vilket sannolikt fått sitt namn först av heliga Birgittas man, Ulf Gudmarsson (Ulvåsaätten), tillhört honom - därom vet historien intet.

Bengt Magnusson var först gift med Margareta (död före 1275). Paret fick följande barn:

1.Magnus Bengtsson (död före 1304), lagman i Östergötland från 1293, enligt Ericus Olai tillfälligt insatt som lagman i Östergötland 1289-1291 då fadern drog på pilgrimsfärd Bengt gifte om sig med Sigrid den fagra (död 1289 och begravd i Skänninge dominikankloster). Hon var enligt Margareta Klausdotters delvis rent ohistoriska berättelse av lägre börd än maken Bengt. Paret fick följande barn:

1.Ingeborg Bengtsdotter, (heliga Birgittas mor), gift med Birger Persson till Finsta 2.Ramborg Bengtsdotter, enligt Margareta Klausdotter gift med en Erengisl 3.Katarina Bengtsdotter, gift med Knut Jonsson (Aspenäsätten) I äldre litteratur, exempelvis i Nordisk Familjebok (se litteraturförteckningen), har lagman Bengt Magnusson även tillskrivits en son Bryniolf Bengtsson, vilken i sin tur blev farfar till den ryktbare hertig Bengt Algotsson. Hans Gillingstam (ÄSF 1965) har visat att denne Bryniolf Bengtsson i själva verket var son till lagmannen i Västergötland Bengt Hafridsson.

Litteratur [redigera]

Nordisk Familjebok, Uggleupplagan, band 2, s. 1352, Stockholm 1904 ÄSF 1:1 s. 39-41, Stockholm 1957 ÄSF 1:2 s. 117, Stockholm 1965

SDHK-nr: 977

Utfärdat: 12750416 Innehåll: Östergötlands lagman Bengt (”B”) tillkännager att han på sina egna, sin fars, sin mors, sin framlidna hustru Margaretas och alla deras barns vägnar instiftar ett kanonikat vid Linköpings domkyrka, till vilket han anslår ett antal jordagods med avkastning av desamma: en gård i Skrukeby (Ö. Skrukeby socken) med därtill knuten patronatsrätt, från vilken 13 tön säd och 13 öre penningar skall utbetalas årligen, en gård i Bjärka (Vists socken), från vilken 10 tön säd och 10 öre penningar skall utbetalas årligen, byn ”gaddostad”, från vilken 20 tön säd och 4 1/2 mark penningar skall utbetalas årligen, och alla gods i Tjust han ärvt efter sin hustru, närmare bestämt 16 åttingar, från vilka 21 mark penningar skall utbetalas årligen. Vidare kungör han att kanonikatet instiftas till martyren S:t Peters av predikarorden ära och att han förbinder sig att instifta ett altare med alla dess tillhörigheter till denne, och han vill även att de framtida innehavarna av kanonikatet förser altaret med nödiga tillhörigheter, när de han skänkt är förbrukade. Slutligen förser han sin jordegåva med villkoret att innehavaren av kanonikatet varje tisdag eller dagen efter håller en mässa för s:t Peter och att hans arvingar skall tillse att detta villkor följes allt framgent. Sigillanter är, förutom utfärdaren, kung ”W”(aldemar), hertig ”M”(agnus), biskop H(enrik) i Linköping m.fl. stormän i riket.

SDHK-nr: 1112

Utfärdat: 12791011, Idö Innehåll: V (Ulvhild) Magnusdotter kungör att hon i närvaro av sin bror östgötalagmannen B(engt) med sin make B(irger) Filipsson bytt gårdar på så sätt att hon mottagit en gård kallad ”frøsbierg” (Fredsbergs socken?) i Västergötland med alla tillägor, varvid Martin ”de slyckio” givit fasta, och till maken lämnat en gård, kallad Vi (Norra Vi socken) i Ydre med alla tillägor, varvid Dan från ”arastad” givit fasta, varefter hennes make med hennes goda minne till brodern Bengt, Östergötlands lagman, sålt nämnda gård Vi för 360 mark, räknat med stort hundrade. Sigillanter är kung M(agnus), ärkebiskopen i Uppsala, biskoparna i Linköping, Skara och Strängnäs, herrarna Johannes Filipsson och Johannes Karlsson samt utfärdaren och hennes make.

SDHK-nr: 1454

Utfärdat: 12890612 Innehåll: Kung Magnus av Sverige kungör att abbedissan i Vreta K(atarina), Svantepolks dotter, på hans och hans bror biskop B(engt)s i Linköping inrådan låtit Ranveg(1, dotter till Magnus och Ingegerd från ”Kalfstadum”, inträda i klostret, efter det att östgötarnas lagman B. och herr Svantepolk undersökt det lagenliga i detta och funnit det legitimt och även Ranvegs farbror/morbror linköpingskaniken Birger intygat att så var fallet. Vidare berättas att Ranvegs far Magnus, såsom särskild testamentsgåva (till klostret eller till dottern?), skänkt en åtting i ”Ramnstadum”, som bytts från ”Kydiauadum”, på villkor att man, om dottern överlevde honom, med hjälp av denna åtting skulle låta bygga en gård med alla nödvändiga tillbehör, men att en åtting av det gods som skänkts till henne skulle övergå i klostrets eviga ägo, om hon dog före honom, av vilket det för alla bör framgå,att föräldrarna ville ha nyttjanderätten till denna gåva så länge de levde,och att den, om dottern överlevde dem, därefter skulle tjäna till att sörja för hennes nödtorft.

Utfärdaren och hans bror biskop Bengt beseglar. SDHK-nr: 1657

Utfärdat: 12950609, Ekenäs Innehåll: Biskop Isar i Strängnäs och Södermanlands lagman Johan Ingevaldsson kungör att Dan Jonsson och Erik Petersson inställt sig hos dem med anledning av en arvsdelning, som visserligen redan gjorts av marsken Bengt, Östergötlands lagman, och andra på inrådan av kungen men som åter kommit till utfärdarnas kännedom genom kungens rådsherrar och av ovannämnda personer hänskjutits till dem såsom skiljedomare. Dessa förklarar nu att berörda gods i enlighet med tidigare beslut skall fördelas på så sätt att herr Dan genom utfärdarnas tilldömande skall ha ”Kithlinge”, Säby, ”Kangor” och 5 örtugland i ”vdby” i Svealand, och genom herr marskens och andra beskyddares tilldöms ”rodhestae” och ”sveæstade” i Östergötland samt ”sighvalstade” i Västergötland med jordlotter i ”deghiorø”, ”holmgersthorp” och Väsby, kvarnar i ”hakafors” och gården ”linkæløsø”. Vidare skall Erik i stället för 2 andelar, nämligen Kumla och ”hithinzø” i Svealand och Östergötland, ha ”nesthnæ” med kvarnarna därstädes och mark i ”øknom”, ”myryby”, ”ekehamar”, ”biærghæ” med mark i ”geztæ”, ”sigvalstadæ” i Östergötland, ”Rænnæfiællæ”, ”stemnæ”, Borgunda med mark i ”gasaløt”, ”brytheke” och i ”guthagarthom”, ”lundby”, ”raby”, ”holmborgæthorp” med kvarnar i ”rytlø” och Kumla samt mark i ”Othinsø” och ”Tangestom”. Övriga här inte nämnda gods skall fördelas dem emellan i enlighet med landets lagar. Sigillanter är utfärdarna samt de båda kontrahenterna Dan Jonsson och Erik Petersson.

Sources

• Alla vägar bär till Rom: 75 generationer från von Wachenfeldt och Uggla till By Bjarne Persson- https://books.google.com/books?id=IqoyDwAAQBAJ&pg=PA89&lpg=PA89&dq=...

Bengt Magnusson (Folkungaättens lagmansgren)

• http://www.adelsvapen.com/genealogi/Folkunga%C3%A4tten#TAB_12
• http://genealogics.org/getperson.php?personID=I00280493&tree=LEO

Magnus Bengtsson och hans son Bengt Magnusson förde denna variant av Folkungaättens vapen Bengt Magnusson, storman, riksråd, lagman i Östergötland, död omkring 1294 och son till lagman Magnus Bengtsson (Bjälboätten) (död 1263).

Bengt Magnusson nämns som lagman i Östergötland första gången år 1269, och den 11 september 1288 var han medlem av riksrådet. 1289 skall han ha dragit ut på pilgrimsfärd varvid sonen Magnus insattes som lagman i Östergötland. Magnus måste dock ha frånträtt ämbetet senast 1291 eftersom Bengt återigen var verksam som lagman i Östergötland 1291-1292. Bengt uppges ha dött 1294, vilket står i viss strid med det faktum att sonen Magnus tillträdde lagmansämbetet på nytt redan 1293.

Bengts sigill var till en början ett upprest åt vänster gående lejon, senare ett upprest åt höger gående lejon över tre balkar, samma som hans far. Kanske efterträdde Bengt fadern som lagman omedelbart vid den senares död 1263.

Vid Bengt Magnussons namn har i senare tider anknutit sig den välkända romantiska sägen, som gjort honom till Birger jarls yngre broder och låtit honom på Ulvåsa, mot brodern Birgers vilja, fira sitt bröllop med Sigrid den fagra, en kvinna av låg börd, men med så utmärkta själsegenskaper och ett så intagande yttre, att hon därmed avväpnade själve jarlens vrede. I sin äldsta form förekommer sägnen i en krönika om heliga Birgitta och hennes släkt, skriven av den 1486 avlidna abbedissan i Vadstena Margareta Klausdotter. För historien om den ryktbara kappan, vars öden redan där skildras, kan ju någon sanning ligga till grund, men i övrigt har kritiken farit illa med sägnen. Bengt är ej längre Birger jarls broder; han har troligen gift sig med Sigrid först efter dennes död, och om Ulvåsa, vilket sannolikt fått sitt namn först av heliga Birgittas man, Ulf Gudmarsson (Ulvåsaätten), tillhört honom - därom vet historien intet.

Bengt Magnusson var först gift med Margareta (död före 1275). Paret fick följande barn:

1.Magnus Bengtsson (död före 1304), lagman i Östergötland från 1293, enligt Ericus Olai tillfälligt insatt som lagman i Östergötland 1289-1291 då fadern drog på pilgrimsfärd

Bengt gifte om sig med Sigrid den fagra (död 1289 och begravd i Skänninge dominikankloster). Hon var enligt Margareta Klausdotters delvis rent ohistoriska berättelse av lägre börd än maken Bengt. Paret fick följande barn:

1.Ingeborg Bengtsdotter, (heliga Birgittas mor), gift med Birger Persson till Finsta

2.Ramborg Bengtsdotter, enligt Margareta Klausdotter gift med en Erengisl

3.Katarina Bengtsdotter, gift med Knut Jonsson (Aspenäsätten)

I äldre litteratur, exempelvis i Nordisk Familjebok (se litteraturförteckningen), har lagman Bengt Magnusson även tillskrivits en son Bryniolf Bengtsson, vilken i sin tur blev farfar till den ryktbare hertig Bengt Algotsson. Hans Gillingstam (ÄSF 1965) har visat att denne Bryniolf Bengtsson i själva verket var son till lagmannen i Västergötland Bengt Hafridsson.

Litteratur [redigera]

Nordisk Familjebok, Uggleupplagan, band 2, s. 1352, Stockholm 1904

ÄSF 1:1 s. 39-41, Stockholm 1957

ÄSF 1:2 s. 117, Stockholm 1965

http://sv.wikipedia.org/wiki/Bengt_Magnusson_(Folkunga%C3%A4ttens_lagmansgren)

Magnus Bengtsson och hans son Bengt Magnusson förde denna variant av Folkungaättens vapen Bengt Magnusson, storman, riksråd, lagman i Östergötland, död omkring 1294 och son till lagman Magnus Bengtsson (Bjälboätten) (död 1263).

Bengt Magnusson nämns som lagman i Östergötland första gången år 1269, och den 11 september 1288 var han medlem av riksrådet. 1289 skall han ha dragit ut på pilgrimsfärd varvid sonen Magnus insattes som lagman i Östergötland. Magnus måste dock ha frånträtt ämbetet senast 1291 eftersom Bengt återigen var verksam som lagman i Östergötland 1291-1292. Bengt uppges ha dött 1294, vilket står i viss strid med det faktum att sonen Magnus tillträdde lagmansämbetet på nytt redan 1293.

Bengts sigill var till en början ett upprest åt vänster gående lejon, senare ett upprest åt höger gående lejon över tre balkar, samma som hans far. Kanske efterträdde Bengt fadern som lagman omedelbart vid den senares död 1263.

Vid Bengt Magnussons namn har i senare tider anknutit sig den välkända romantiska sägen, som gjort honom till Birger jarls yngre broder och låtit honom på Ulvåsa, mot brodern Birgers vilja, fira sitt bröllop med Sigrid den fagra, en kvinna av låg börd, men med så utmärkta själsegenskaper och ett så intagande yttre, att hon därmed avväpnade själve jarlens vrede. I sin äldsta form förekommer sägnen i en krönika om heliga Birgitta och hennes släkt, skriven av den 1486 avlidna abbedissan i Vadstena Margareta Klausdotter. För historien om den ryktbara kappan, vars öden redan där skildras, kan ju någon sanning ligga till grund, men i övrigt har kritiken farit illa med sägnen. Bengt är ej längre Birger jarls broder; han har troligen gift sig med Sigrid först efter dennes död, och om Ulvåsa, vilket sannolikt fått sitt namn först av heliga Birgittas man, Ulf Gudmarsson (Ulvåsaätten), tillhört honom - därom vet historien intet.

Bengt Magnusson var först gift med Margareta (död före 1275). Paret fick följande barn:

1.Magnus Bengtsson (död före 1304), lagman i Östergötland från 1293, enligt Ericus Olai tillfälligt insatt som lagman i Östergötland 1289-1291 då fadern drog på pilgrimsfärd Bengt gifte om sig med Sigrid den fagra (död 1289 och begravd i Skänninge dominikankloster). Hon var enligt Margareta Klausdotters delvis rent ohistoriska berättelse av lägre börd än maken Bengt. Paret fick följande barn:

1.Ingeborg Bengtsdotter, (heliga Birgittas mor), gift med Birger Persson till Finsta 2.Ramborg Bengtsdotter, enligt Margareta Klausdotter gift med en Erengisl 3.Katarina Bengtsdotter, gift med Knut Jonsson (Aspenäsätten) I äldre litteratur, exempelvis i Nordisk Familjebok (se litteraturförteckningen), har lagman Bengt Magnusson även tillskrivits en son Bryniolf Bengtsson, vilken i sin tur blev farfar till den ryktbare hertig Bengt Algotsson. Hans Gillingstam (ÄSF 1965) har visat att denne Bryniolf Bengtsson i själva verket var son till lagmannen i Västergötland Bengt Hafridsson.

Litteratur [redigera]

Nordisk Familjebok, Uggleupplagan, band 2, s. 1352, Stockholm 1904 ÄSF 1:1 s. 39-41, Stockholm 1957 ÄSF 1:2 s. 117, Stockholm 1965

SDHK-nr: 977

Utfärdat: 12750416 Innehåll: Östergötlands lagman Bengt (”B”) tillkännager att han på sina egna, sin fars, sin mors, sin framlidna hustru Margaretas och alla deras barns vägnar instiftar ett kanonikat vid Linköpings domkyrka, till vilket han anslår ett antal jordagods med avkastning av desamma: en gård i Skrukeby (Ö. Skrukeby socken) med därtill knuten patronatsrätt, från vilken 13 tön säd och 13 öre penningar skall utbetalas årligen, en gård i Bjärka (Vists socken), från vilken 10 tön säd och 10 öre penningar skall utbetalas årligen, byn ”gaddostad”, från vilken 20 tön säd och 4 1/2 mark penningar skall utbetalas årligen, och alla gods i Tjust han ärvt efter sin hustru, närmare bestämt 16 åttingar, från vilka 21 mark penningar skall utbetalas årligen. Vidare kungör han att kanonikatet instiftas till martyren S:t Peters av predikarorden ära och att han förbinder sig att instifta ett altare med alla dess tillhörigheter till denne, och han vill även att de framtida innehavarna av kanonikatet förser altaret med nödiga tillhörigheter, när de han skänkt är förbrukade. Slutligen förser han sin jordegåva med villkoret att innehavaren av kanonikatet varje tisdag eller dagen efter håller en mässa för s:t Peter och att hans arvingar skall tillse att detta villkor följes allt framgent. Sigillanter är, förutom utfärdaren, kung ”W”(aldemar), hertig ”M”(agnus), biskop H(enrik) i Linköping m.fl. stormän i riket.

SDHK-nr: 1112

Utfärdat: 12791011, Idö Innehåll: V (Ulvhild) Magnusdotter kungör att hon i närvaro av sin bror östgötalagmannen B(engt) med sin make B(irger) Filipsson bytt gårdar på så sätt att hon mottagit en gård kallad ”frøsbierg” (Fredsbergs socken?) i Västergötland med alla tillägor, varvid Martin ”de slyckio” givit fasta, och till maken lämnat en gård, kallad Vi (Norra Vi socken) i Ydre med alla tillägor, varvid Dan från ”arastad” givit fasta, varefter hennes make med hennes goda minne till brodern Bengt, Östergötlands lagman, sålt nämnda gård Vi för 360 mark, räknat med stort hundrade. Sigillanter är kung M(agnus), ärkebiskopen i Uppsala, biskoparna i Linköping, Skara och Strängnäs, herrarna Johannes Filipsson och Johannes Karlsson samt utfärdaren och hennes make.

SDHK-nr: 1454

Utfärdat: 12890612 Innehåll: Kung Magnus av Sverige kungör att abbedissan i Vreta K(atarina), Svantepolks dotter, på hans och hans bror biskop B(engt)s i Linköping inrådan låtit Ranveg(1, dotter till Magnus och Ingegerd från ”Kalfstadum”, inträda i klostret, efter det att östgötarnas lagman B. och herr Svantepolk undersökt det lagenliga i detta och funnit det legitimt och även Ranvegs farbror/morbror linköpingskaniken Birger intygat att så var fallet. Vidare berättas att Ranvegs far Magnus, såsom särskild testamentsgåva (till klostret eller till dottern?), skänkt en åtting i ”Ramnstadum”, som bytts från ”Kydiauadum”, på villkor att man, om dottern överlevde honom, med hjälp av denna åtting skulle låta bygga en gård med alla nödvändiga tillbehör, men att en åtting av det gods som skänkts till henne skulle övergå i klostrets eviga ägo, om hon dog före honom, av vilket det för alla bör framgå,att föräldrarna ville ha nyttjanderätten till denna gåva så länge de levde,och att den, om dottern överlevde dem, därefter skulle tjäna till att sörja för hennes nödtorft.

Utfärdaren och hans bror biskop Bengt beseglar. SDHK-nr: 1657

Utfärdat: 12950609, Ekenäs Innehåll: Biskop Isar i Strängnäs och Södermanlands lagman Johan Ingevaldsson kungör att Dan Jonsson och Erik Petersson inställt sig hos dem med anledning av en arvsdelning, som visserligen redan gjorts av marsken Bengt, Östergötlands lagman, och andra på inrådan av kungen men som åter kommit till utfärdarnas kännedom genom kungens rådsherrar och av ovannämnda personer hänskjutits till dem såsom skiljedomare. Dessa förklarar nu att berörda gods i enlighet med tidigare beslut skall fördelas på så sätt att herr Dan genom utfärdarnas tilldömande skall ha ”Kithlinge”, Säby, ”Kangor” och 5 örtugland i ”vdby” i Svealand, och genom herr marskens och andra beskyddares tilldöms ”rodhestae” och ”sveæstade” i Östergötland samt ”sighvalstade” i Västergötland med jordlotter i ”deghiorø”, ”holmgersthorp” och Väsby, kvarnar i ”hakafors” och gården ”linkæløsø”. Vidare skall Erik i stället för 2 andelar, nämligen Kumla och ”hithinzø” i Svealand och Östergötland, ha ”nesthnæ” med kvarnarna därstädes och mark i ”øknom”, ”myryby”, ”ekehamar”, ”biærghæ” med mark i ”geztæ”, ”sigvalstadæ” i Östergötland, ”Rænnæfiællæ”, ”stemnæ”, Borgunda med mark i ”gasaløt”, ”brytheke” och i ”guthagarthom”, ”lundby”, ”raby”, ”holmborgæthorp” med kvarnar i ”rytlø” och Kumla samt mark i ”Othinsø” och ”Tangestom”. Övriga här inte nämnda gods skall fördelas dem emellan i enlighet med landets lagar. Sigillanter är utfärdarna samt de båda kontrahenterna Dan Jonsson och Erik Petersson.

Sources

• Alla vägar bär till Rom: 75 generationer från von Wachenfeldt och Uggla till By Bjarne Persson- https://books.google.com/books?id=IqoyDwAAQBAJ&pg=PA89&lpg=PA89&dq=...