Bishop David Johannis Lund

https://sok.riksarkivet.se/Sbl/Mobil/Artikel/9735

https://sv.wikipedia.org/wiki/David_Lund_%28biskop%29?wprov=sfla1

Viipurin XIV piispa David Lund syntyi Halikossa 1657. Kirjoitettuaan ylioppilaaksi Turussa 1673, hän opiskeli Uppsalan yliopistossa 1678, Wittenbergin yliopistossa 1682, Jenassa sekä Hollannissa 1683–1685. Suomeen palattuaan hän toimi Turun akatemian runousopin professorina 1688, kreikan ja heprean kielten professorina 1691 ja teologian professorina 1697. Papiksi Lund vihittiin 1691, Viipurin piispaksi 1705. Lundin uran Viipurissa katkaisi venäläisten hyökkäys Suomeen 1710. Ruotsiin paennut piispa nimitettiin Växjön piispaksi 1712, kuoli siellä 1729.

Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852 Henkilötiedot

kl. 1673 David Lund David Johannis, Bjernoensis 2257. * Halikon Åminnessa 13.3.1657. Vht: Perniön Latokartanon vuokraaja, rykmentinkirjuri Johan Jakobsson Lund († 1702) ja Margareta Davidsdotter Gyllenbögel. Turun katedraalikoulun oppilas 27.3.1671 (in cl. rect. circ. super., David Johannis Lund Biernoensis) – 10.5.1673 (testim. David Johannis Lund Biernoens.). Ylioppilas Turussa kl. 1673 [Lund] Dav. Johannis Episc [_ 110. 145]. Respondentti 1675 (Marklin), pr. Jakob Flachsenius 787. Ylioppilas Uppsalassa 30.5.1678 David Lund [Aboa accessere honesto ornati testimonio.] | Episcopus Wiburg. inde Wexionens. Ehrenlundiorum Pater. Uudestaan ylioppilas Turussa 1679/80 [Lund Dav. Johannis Episc _ 110. 145]. Ylimmän luokan stipendiaatti sl. 1680 – sl. 1685. Respondentti 26.3.1681 pro gradu, pr. Johan Flachsenius 981. Ylioppilas Wittenbergissä 11.9.1682 Lund, David, Finland. Svecus. FM Turussa 7.12.1682. Ulkomaanmatka Saksaan ja Hollantiin 1683–85. Ylioppilas Jenassa 24.7.1683 [Lund] Dav., Finl. Svecus. Vihitty papiksi Turun hiippakunnassa 30.11.1691. Preeses 19.6.1701 pro doctoratu. TT Turussa 14.10.1702. — Austraalisen osakunnan inspehtori 1689–97, Pohjalaisen osakunnan 1694–1705. Fil. tiedek. promoottori 1697, teol. tiedek. 1703. — Turun akatemian varasihteeri 1680, 2. filosofian apulainen 1685, runousopin professori 1688, kreikan ja heprean kielten professori 1691, kolmas teologian professori 1697, toinen 1700, samalla palkkapitäjänsä Paimion kirkkoherra 1695, Turun ruots. tuomiok. seurak. kirkkoherra ja tuomiorovasti 1697 sekä Kaarinan kirkkoherra 1698. Akatemian rehtori 1693–94. Turun tuomiokapitulin jäsen 1696–97. Viipurin hiippakunnan piispa 1705, samalla palkkapitäjiensä Lappeen, Luumäen ja Taipalsaaren kirkkoherra s.v. Växjön hiippakunnan piispa 1711. Valtiopäivämies 1710, 1713–14, 1719, 1720 ja 1723. † Växjössä 12.10.1729. Pso: 1:o 1687 Margareta Flachsenius († 1707); 2:o 1709 Kristina Gezelius tämän 2. avioliitossa († 1733).

Lapset aateloitu 1719 nimellä Ehrenlund.

Wikipedia

Viipurin XIV piispa David Lund oli Viipurin piispa 1705 alkaen.

Lundin vanhemmat olivat Perniön Latokartanon vuokraaja, rykmentinkirjuri Johan Jakobsson Lund († 1702) ja Margareta Davidsdotter Gyllenbögel. David Lundin lapset aateloitiin 1719 nimellä Ehrenlund.

Kirjoitettuaan ylioppilaaksi Turussa 1673 ja Uppsalan yliopistossa 1678 sekä Wittenbergin yliopistossa 1682 Lund opiskeli Jenassa sekä Hollannissa 1683–1685. Suomeen palattuaan hän toimi Turun akatemian runousopin professorina 1688, kreikan ja heprean kielten professorina 1691 ja teologian professorina 1697. Papiksi Lund vihittiin 1691.

Runousopin professorinvirkaan astuessaan Lund piti 1691 johdantopuheen, joka ilmestyi myös painettuna. Literarum humaniorum seriis cultoribus et admiratoribus sinceris (Humanistisen kirjallisuuden vakaville ystäville ja aidoille ihailijoille) esitti, ettei ihminen ole luonnostaan täydellinen, mutta runouden ansiosta ihmissuku tuli tietoiseksi omasta tilastaan ja alkoi inhota eläinten kaltaista harhailua, liittyi yhteen ja perusti kaupunkeja. Lisäksi hän jatkoi, että:

"runoilijat ovat olleet ensimmäisiä, varhaisimpia ja parhaimpia kaikkien hyveiden, kaikkien taitojen ja tieteiden ja kaiken oppineisuuden opettajia."

Toimittuaan mm. Paimion ja Turun ruotsalaisen seurakunnan kirkkoherrana Lund nimitettiin Viipurin piispaksi 1705.

Lund kuului niihin jumaluusoppineisiin, jotka ottivat tehtäväkseen kehittää puhdasoppista luterilaisuutta siihen suuntaan, että kristilliset sisällys- ja siveellisyysvaatimukset tulisivat entistä paremmin toteutetuiksi. Näitä tavoitteitaan saavuttaakseen Lund kiersi ahkerasti hiippakuntaansa ja julkaisi useita paimenkirjeitä.

Lundin uran Viipurissa katkaisi venäläisten hyökkäys Suomeen 1710. Ruotsiin paennut piispa nimitettiin 1712 Växjön piispaksi.

Ylioppilasmatrikkeli 1640–1852 Henkilötiedot

David Lund, David Johannis, Bjernoensis.

Synt. Halikon Åminnessa 13.3.1657. Vht: Perniön Latokartanon vuokraaja, rykmentinkirjuri Johan Jakobsson Lund († 1702) ja Margareta Davidsdotter Gyllenbögel.

Turun katedraalikoulun oppilas 27.3.1671 (in cl. rect. circ. super., David Johannis Lund Biernoensis) – 10.5.1673 (testim. David Johannis Lund Biernoens.). Ylioppilas Turussa kl. 1673 [Lund] Dav. Johannis Episc [_ 110. 145]. Respondentti 1675 (Marklin), pr. Jakob Flachsenius 787. Ylioppilas Uppsalassa 30.5.1678 David Lund [Aboa accessere honesto ornati testimonio.] | Episcopus Wiburg. inde Wexionens. Ehrenlundiorum Pater. Uudestaan ylioppilas Turussa 1679/80 [Lund Dav. Johannis Episc _ 110. 145]. Ylimmän luokan stipendiaatti sl. 1680 – sl. 1685. Respondentti 26.3.1681 pro gradu, pr. Johan Flachsenius 981.

Ylioppilas Wittenbergissä 11.9.1682 Lund, David, Finland. Svecus. FM Turussa 7.12.1682. Ulkomaanmatka Saksaan ja Hollantiin 1683–85. Ylioppilas Jenassa 24.7.1683 [Lund] Dav., Finl. Svecus. Vihitty papiksi Turun hiippakunnassa 30.11.1691. Preeses 19.6.1701 pro doctoratu. TT Turussa 14.10.1702.

Austraalisen osakunnan inspehtori 1689–97, Pohjalaisen osakunnan 1694–1705. Fil. tiedek. promoottori 1697, teol. tiedek. 1703. — Turun akatemian varasihteeri 1680, 2. filosofian apulainen 1685, runousopin professori 1688, kreikan ja heprean kielten professori 1691, kolmas teologian professori 1697, toinen 1700, samalla palkkapitäjänsä Paimion kirkkoherra 1695, Turun ruots. tuomiok. seurak. kirkkoherra ja tuomiorovasti 1697 sekä Kaarinan kirkkoherra 1698.

Akatemian rehtori 1693–94. Turun tuomiokapitulin jäsen 1696–97. Viipurin hiippakunnan piispa 1705, samalla palkkapitäjiensä Lappeen, Luumäen ja Taipalsaaren kirkkoherra s.v. Växjön hiippakunnan piispa 1711.

Valtiopäivämies 1710, 1713–14, 1719, 1720 ja 1723.

† Växjössä 12.10.1729.

Pso: 1 1687 Margareta Flachsenius († 1707)

Pso: 2 1709 Kristina Gezelius tämän 2. avioliitossa († 1733).

Lapset aateloitu 1719 nimellä Ehrenlund.

David Johannis Lund, biskop och skriftställare, född 13 mars 1657 på Åminne gård i Halikko socken i Egentliga Finland, död 12 oktober 1729 i Växjö. Son till regementsskrivaren vid Nylands regemente, Johan Jakobsson Lund († 1702) och Margareta Davidsdotter Gyllenbögel.

David Lund var student vid Kungliga Akademien i Åbo och Uppsala universitet, disputerade i Åbo och blev magister där 1682, studerade även i Tyskland och Holland. Lund utnämndes till kyrkoherde för Åbo stads och Nummis församling, samtidigt som han alltsedan 1688 verkade som professor ibland annat lingvistik och teologi vid akademin i sin hemstad. Åren 1693–1694 var Lund Akademins i Åbo rektor och 1705 blev han biskop i Viborgs stift, men flydde till Sverige 1710 efter att ryssarna hade intagit Viborg under Stora ofreden. Den 21 april 1711 utnämndes Lund till biskop i Växjö stift och höll den tjänsten i knappt i 18½ år, fram till sin död hösten 1729. Han begravdes i Växjö domkyrka.

Fem riksdagar – 1710, 1713, 1719, 1720 och 1723 – besökte Lund och 23 maj 1719 erhöll han adelskap för sina barn, som kom att ta sig namnet Ehrenlund. Lund gav ut talrika publikationer, men är kanske mest känd för att ha medverkat i avslutandet av Gezeliernas bibelverk, då han var ingift i familjen. Lund var gift två gånger och fick 18 barn:

1: a hustrun – Margareta Flachsenia, död 1707. 2: a hustrun – Kristina Gezelia var änka efter assessor Loskjöld och dotter till Johannes Gezelius d.y. och Hedvig Nikolausdotter Lietzén. Hustrun dog 1733.

/////

David Lund, biskop, orientalist.

Född 13 mars 1657 på Åminne, Halikko, Finland (Humble, likpred), d 12 okt 1729 i Växjö. Föräldrar: regementsskrivaren Johan L o Margareta Gyllenbögel. Skolgång i Tavastehus, inskr vid Åbo akad 72, vid UU 30 maj 78, v akad:sekr vid Åbo akad 16 april 80, mag där 7 dec 82, studier i Tyskland o Holland 82—85, inskr vid univ i Wittenberg 11 sept 82, i Jena 24 juli 83, adjunkt o eo prof vid fil fak vid Åbo akad 23 aug 85, prof i poesi där 30 nov 87, akad:sekr 88, prof i orientaliska språk där 3 dec 91, kh i Pemar 95, tredje teol prof vid Åbo akad 12 mars 97, kh i Åbo domkyrkas sv förs o S:ta Carin 98, andre teol prof vid Åbo akad 12 juni 00, förste teol prof där 02, teol dr 3 april 02, biskop i Viborg 31 okt 05, led av prästeståndet 10, 13/14, 19, 20 o 23, biskop i Växjö från 21 april 11.

G 1) 15 dec 1687 i Åbo (bröllopsvers) m Margareta Flachsenia, f 1666 (Orig:geneal) där, d 1707, dtr till prof Jakob Flachsenius o Susanna Meisner.

G 2) 6 april 1709 (bröllopsvers) m Christina Gezelia i hennes 2:a g, f 1685, d 2 jan 1733 (Orig:geneal), dtr till biskop Johannes Gezelius (bd 17, s 104) o Hedvig Lietzen samt förut gm assessorn i Åbo hovrätt Erik Losköld.

Under sin studietid hade L förvärvat gedigna kunskaper, inte minst i klassiska språk och hebreiska. Sina studier bedrev han dels i Åbo och Uppsala, dels vid universitet i Holland och Tyskland. I Wittenberg följde han Georg Caspar Kirchmaiers undervisning.

Som professor i Åbo tycks L ha varit synnerligen aktiv. Med honom som preses hölls ett stort antal disputationer. Kanske var de mest betydande av hans teologiska arbeten De excidio orbis substantiali & totali (1701–06) och det lärda arbetet Consilium Dei circa salutem nostram, evidens in decreto passionis Jesu (1701). L visar ej prov på någon större originalitet i sitt teologiska författarskap, men hans skrifter bär vittnesbörd om stor beläsenhet i teologisk och annan litteratur. I första hand hämtar han sina tankar från protestantiska teologer i Tyskland.

Genom sitt andra giftermål fick L till svärfar den lärde åbobiskopen Johannes Gezelius d y. Denne arbetade, liksom sin far, under många år med en bibelförklaring, det s k Gezeliusska bibelverket, och kunde 1711 och 1713 utge Nya testamentet. Arbetet fullföljdes efter Gezelius' död i första hand av L och dennes svåger Johannes Gezelius (nepos). 1724–28 publicerades Gamla testamentet.

Vid biskopsvalet i Viborgs stift 1705 vann domprosten Petrus Carstenius valet med bred marginal. Efter att ha erhållit domkapitlets förord utnämndes emellertid L. Under sin tid som biskop ägnade han sig med stor plikttrohet åt stiftsstyrelsen och sökte befrämja ordningen i stiftet. Han skaffade sig goda kunskaper om sitt fögderi genom visitationsresor och prästmöten. Inte minst arbetade han för att förbättra folkbildningen. Kriget med Ryssland gjorde dock L:s episkopat till en svår tid för stiftet. Viborg föll i juni 1710 i ryssarnas händer. Dessförinnan hade invånarna utsatts för stora lidanden. Några månader efter Viborgs fall uppdrogs stiftsstyrelsen på förslag av L till eo konsistorier i Borgå och S:t Michel.

Innan den ryska belägringen av Viborg börjat, hade L begivit sig till Sthlm för att delta i 1710 års utskottsmöte. Han stannade kvar i huvudstaden efter mötets slut men fortsatte att följa utvecklingen i sitt stift. I herdabrev till prästerskapet under hösten 1710 och våren 1711 förehöll han bl a prästerna att iaktta skötsamhet och att uppmana församlingsborna till trohet mot fäderneslandet. Sommaren 1711 återvände han en kort tid till Finland. Efter att 27 sept en sista gång ha presiderat i konsistoriet i Borgå, lämnade han sitt finska stift för gott.

Biskopsstolen i Växjö hade stått tom sedan 1708. När, L skulle tilldelas ny tjänst, var därför Växjö ett av de stift som kunde komma i fråga. Biskopsvalet vanns av domprosten Andreas Goeding med klar majoritet. L fick inte någon röst. Trots detta utnämndes han i april 1711 till stiftschef. Precis som i Viborg sex år tidigare tilldelades alltså L ett biskopsämbete i strid med prästerskapets i val uttalade önskan. I början av mars 1712 presiderade han för första gången i domkapitlet. 25 maj utsände han en cirkulärskrivelse till stiftets präster. I denna underströks vikten av att prästerskapet undervisade i katekesen och ordentligt förberedde sina predikningar. Skolundervisningen ägnades också uppmärksamhet i skrivelsen. Liksom under sin tid i Viborgs stift sökte L att upprätthålla nära kontakt med stiftets präster. Han var en flitig visitator och höll tio prästmöten.

Förutom i utskottsmötet 1710 deltog L i riksdagarna 1713/14, 1719, 1720 och 1723. Det är svårt att bilda sig en uppfattning om hans politiska betydelse. Vid författningsrevisionen efter Karl XII:s död förekommer hans namn, och i prästeståndet synes hans inflytande på vissa frågor ha varit ganska stort. L var aktiv i riksdagsarbetet och yttrade sig ofta i debatten. Exempelvis gjorde han tungt vägande inlägg i diskussionen vid 1719 års riksdag om huruvida konkordieboken skulle räknas till de symboliska böckerna eller inte och avgav 1723 ett digert betänkande om kyrkoväsendet. L ådagalägger i det senare mycken lärdom och ett stort nit om den evangeliska läran. Han föreslog, att prästeståndet skulle dels inge ett memorial till K M:t med förslag till åtgärder mot pietismen, dels avsända en cirkulärskrivelse till prästerskapet i landet bl a innehållande förmaningar om vaksamhet mot irrläror. Båda aktstyckena, som färdigställdes och avgick efter några månader, innehåller långa utdrag ur L:s betänkande. De var till en del föranledda av pietismens utbredning. Men de skall också ses mot bakgrund av ett 1723 framlagt förslag om en ecklesiastik deputation med uppgift att öva tillsyn över kyrkoväsendet.

L intog en ortodox ståndpunkt i tidens religiösa frågor men var inte blind för behovet av reformer. Sin ortodoxa hållning gav han inte minst uttryck för, när han avstyrkte ett förslag 1718 om samverkan mellan den anglikanska och sv kyrkan. Sv ministern i London Carl Gyllenborg hade efter hemkomsten därifrån i brev till flera – möjligen alla – sv biskopar 20 jan 1718 aktualiserat frågan. L:s inflytande på sin tids sv kyrkopolitik tycks ha varit betydande och har knappast beaktats tillräckligt (C-E Normann). Han har karakteriserats som "en redbar gammalluthersk biskop med god insikt om det praktiska kyrkolivets krav" (Pleijel).

L:s barn adlades Ehrenlund.