Buntta Wahlroos

Bror Arne Napoleon ”Buntta” Wahlroos oli suomalainen talouselämän vaikuttaja. Hän toimi eri teollisuusyritysten ja yhteisöjen johtotehtävissä 1947–1968 sekä kauppa- ja teollisuusministeriön kansliapäällikkönä vuosina 1969–1992. Koulutukseltaan hän oli lakitieteen lisensiaatti. Wahlroos tunnettiin värikkäänä persoonana.

Bror Arne Napoleon Wahlroos, Dipl.ekon. 1947, ekon.kaiid. 1949, ekon.mag. 1958 (Handelshögsk. vid Åbo akademi). Jur. kand. 1953, jur.lic. 1957 (Hfrs univ.). Bokf.chef vid Finska pappersbruksfören. avd. II 1950—53, kontorschef o. dir.medl. vid Oy Telko ab jämte dotterbol. 1953 —58, dir.poster vid Finlands industriför¬bund sedan 1958, verkst. dir. 1963. (Källa: Åbo Svenska Samskola)

"”Ingen kan väl läsa medan man promenerar”

var en kommentar som jag ofta som

barn fick höra. Pappa brukade nämligen

alltid ha med sig en bok eller tidning som

han läste på butikspromenaden på Korpo

eller i Nokkala. Hans läsande var i det närmaste

maniskt, men samtidigt var det ett

sätt att kontrollera sin omgivning och sina

underställda. Han var oerhört stolt över

att alltid kunna siffrorna och vara snabbast

på huvudräkning.

Avigsidan med läsandet var att ingenting

fick gå förbi. Resultatet var att vi i allmänhet

hemma hade ett rum fyllt av dammiga

tidningar som väntade på att komma

in i hans ”lässystem”, och minst fem hyllmeter

av olästa böcker. Särskilt intresse

kände han för kalendrar och matriklar. I

trettonårsåldern lär han faktiskt ha kunnat

statskalendern utantill.

Det var fortsättningskrigets första år

och Bunta anslöt sig till Soldatgossarna

och fick en gång rentav skaka hand med

Marskalken under hans besök i Åbo. Mötet

blev otillfredsställande, emedan den

åldrande Mannerheim hade missuppfattat

svaret på sin fråga; Bunta hade berättat sig

gå i samskolan och sårades djupt av att

hans stora förebild fortsatte att skaka hand

med Åbopojkarna under uppfattningen att

han gick i ”Hamnskolan”.

Bunta kom under sitt liv att dekoreras av

mer än ett dussin europeiska länder, men

mest tyckte han ändå om att påminna om

att han veterligen var den enda människa

i världen som erhållit förtjänsttecken från

alla tre tyska stater. Som soldatgosse och

ordonnans hade han nämligen fått en förtjänstmedalj

av den tyska tropp som förlagts

till Åbotrakten och som han, politiskt

inkorrekt, fortsatte att bära vid sidan

om sitt DDR-storkors och sitt västtyska

kommendörstecken.

Under sista året i Åbo svenska samskola

anmälde han sig som frivillig till militärtjänst

och knöts till 75:e lätta avdelta luftvärnssektionen.

Dess andra rekryter, med

Ulf Roos och P-H Nyman i spetsen, förblev

hans vänner genom livet. I motsats till

så många andra tappade han ingen tid i kriget

utan kunde som sjuttonårig inleda sina

studier vid Åbo Hanken och utexamineras

som diplomekonom två år därefter.

Sedan följde de för en ung ekonom nästan

obligatoriska åren på Pappersbruksföreningen,

under vilka han avlade ekonomie

magisterexamen och inledde sina studier i

juridik vid Helsingfors Universitet. Snart

flyttade han till agenturfirman Telko och

avlade högre rättsexamen. Den påbörjade

doktorsavhandlingen i handelsrätt blev

aldrig färdig, men juris licentiatexamen

slutförde han samtidigt som han övergick

i Södra kajens tjänst.

Som verkställande direktör för Metallindustriföreningen

och Industriförbundet lade han grunden till den ledningsstil som

senare kom att ge anledning till mycken

kritik och en del uppskattning i media.

Han gavs mycket ansvar som mycket ung,

men innanför den självsäkra ytan stod nog

en ganska osäker ung man att finna.

Efter ett kort inhopp som vice verkställande

direktör på Fiskars, som då var ett

mångbranschföretag som producerade

allt från plasttallrikar och glasfiberbåtar

till armeringsstål och plogar, utnämndes

han år 1969 till kanslichef för handelsoch

industriministeriet. Det var en tjänst

han kom att inneha i mer än 23 år, under

vilka han arbetade med 38 regeringar och

26 ministrar. Mer än hälften av dem klassificerade

han som helt värdelösa, men

hade alltid ett gott ord att säga om Ulf

Sundqvist.

År 1978 blev en vattendelare i Buntas

liv. Han fyllde 50 år, men samtidigt tog

hans intensiva livsföring ut sin rätt. Han

insjuknade och fick att välja mellan att

ändra sin livsföring eller ett kort liv. Hans

beslut gav honom nästan trettio år till.

Slutet av sjuttiotalet medförde en tillnyktring

också i finsk ekonomisk och

industripolitik. I svallet av krisåren och

Valco-investeringen började man äntligen

se gränserna för statens engagemang i näringslivet.

Detta var år då Bunta lämnade

sina tydligaste spår i landets ekonomiska

historia. En lång rad statliga engagemang,

från Valco till Villayhtymä, måste redas

upp, personalunionen i ledningen för

Enso-Gutzeit och Valmet elimineras och

nya målsättningar för statens ägande fastställas.

År 1983 godkände statsrådet nya riktlinjer

för styrningen av de statliga bolagen,

och nu för första gången ställdes den

företagsekonomiska lönsamheten i första

rummet. Det var Bunta som hade hållit i pennan. Från att på 70-talet, då han också

stod fadder för stålverket i Torneå, ha förespråkat

statliga företagsinvesteringar,

tog en mer kritisk attityd nu över.

Snart var också tiden för de första privatiseringarna

inne, med Televa i spetsen.

Men någon hängiven förespråkare av laissez

faire blev Bunta nog ändå aldrig, därtill

hade han spenderat alltför många år med

att styra och ställa i det finska näringslivet.

Några gånger tog han också plats i

styrelserna för statsbolag, men i allmänhet

föredrog han att hålla sig till sin egen modell

för ”ägarstyrning”, med sig själv som

ordförande för revisorskollegiet.

Bunta var inte rädd för konflikter, tidvis

verkade han nästan attraheras av dem. För

honom fanns det i allmänhet bara en rätt

och riktig lösning, och där fick man inte

ge efter, även om det innebar motgångar i

politik och media. Minsta motståndets lag

var för honom helt främmande.

Men naturligtvis lyckades han också

såra och uppröra människor han kom i

kontakt med. Artificiell intelligens intresserade

honom inte, påstod han, men däremot

hade han hela tiden problem med naturlig

dumhet. Men under den barska och

dominerande ytan stod ändå en mycket

mjukare och med stigande ålder alltmer

familjeorienterad person att hitta.

Bunta pensionerades 1993 och fortsatte

sin bana i sin nya hemstad Hyvinges

stadsfullmäktige. Men det var till barndomens

Åbo han alltid längtade tillbaka.

Böckerna, hundarna och de två villorna på

Korpo var det som låg hans hjärta närmast

på ålderns höst.

BJÖRN WAHLROOS" (Källa: http://www.sfv.fi/sfv/filemanager/sfvkal2007.pdf) ¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨ Bror (Buntta) Arne Napoleon Wahlroos is Gustav I Vasa, Kung av Sverige's 11th great grandson! http://www.geni.com/path/Gustav+I+Vasa+Kung+av+Sverige+is+related+to+Bror+Buntta+Arne+Napoleon+Wahlroos?from=4369969&to=6000000004108593240

Holger Eugen Johan Erik von Knorring is Bror (Buntta) Arne Napoleon Wahlroos' 8th cousin! http://www.geni.com/path/Bror+Buntta+Arne+Napoleon+Wahlroos+is+related+to+Holger+Eugen+Johan+Erik+von+Knorring?from=6000000004108593240&to=6000000001981166645

Åminne -Joensuun kartanon edelliset omistaja-suvut ja nykyisen omistajan isä. http://www.geni.com/path/Bror+Buntta+Arne+Napoleon+Wahlroos+is+related+to+Philip+Edward+Eric+von+Knorring?from=6000000004108593240&to=6000000007221637288