Carl von Bergen

Blekingska nationen nr 222. Carl von Bergen, son af amiralitetsöfver- kommissarien Johan von B. (f 1732) och Elisabeth Gripenmarck; f. i Stockholm 9 jan. 1702; stud. skån. 1719; magister 1723; prestvigd 13 juni 1727; kyrkoherde i Frille- stad samma år; afsatt 1745; återinsatt 1752; d 14 juli 1760.

Se Biografiskt lexikon, 2. 135.

— Fadren, som 1704 kom till Carlskrona, begrofs på Aspö U A 1732.

— Gift

• 1) 1727 med Katrina Sommar (d 1736);
• 2) med prestenkan Katrina Radier , f. Tangé.

— Söner:

• Johan Peter (626) och
• Lars Magnus (f. 1735; student i Lund 1761; stadsläkare i Helsingborg; f 1797), fader till Johan Daniel (f.

1772; stud. skån. 1791; tullförvaltare; f i Ahus 1828) och Alexander Magnus (f. 1777; stud. skån. 1796; gästgifvare i Helsingborg; f  1836). 

— Dotter: Hedvig Sofia (f 1834), gift i Carlskrona

• 1) 1771 med kassören vid amiralitetsbarnhuset Carl Peter Roth ;
• 2) /DETTA ÄR FEL/ 1782 med amiralitetskaptenen Christian Moberg (f. 1743 f 1787).

— Styfdotter: Hedvig (Radier) (f. 1736 t 1795), gift med skeppsklareraren i Landskrona Paul Suell (f. 1721 f 1786).

---'---

Biografi i Försök til et biographiskt Lexicon öfver Namnkunnige och lärde ..., Volym 4 av Georg Gezelius. Där sägs att han har en äldre bror när familjen flyttar från Sockholm till Karskrona.

http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=18563

Arkivförteckning 1956/73 Arkivinstitution Landsarkivet i Lund (depå: Huvuddepån (LLA)) Landsarkivet i Lund: Lindberg, Otto (landskanslist) (1865 – 19??)nAlternativa namn: Lindbergska samlingen: Handlingar angående släkten von Bergen. Kronologiskt ordnade. Bunt, 1 volym.

Carl Bergen, von Född:1702-01-09 – Stockholms stad, Stockholms län Död:1760-08-04

Präst, Pietist

Band 03 (1922), sida 446 Meriter 1. Carl von Bergen, f. 9 jan. 1702 i Stockholm, d 4 aug. 1760. Föräldrar: amiralitetsöverkommissarien Johan von Bergen och Elisabet Gripenmarck. Uppfostrades i Karlskrona, dit föräldrarna flyttade i hans späda barndom; student i Lund 27 jan. 1719; disp. 11 maj 1723 (Diss. studii critico-philologici ad interpretationen! Novi imprimis foederis accommodati primas lineas adumbrans: prolegomena; pres. P. Estenberg) och 22 maj s„ å. (Diss. philos. consilia qusedam circa primam ad Parnas-sum viam leviter exhibens; pres. P. Estenberg); fil. magister 25 maj s. å. Kallades 1726 till kyrkoherde i Ekeby och. Frillestad (tillträdde 1727); prästvigd 13 juni 1727; suspenderad 30 okt. 1740; avsatt 3—5 juli 1745; återinsattes i ämbetet 16 aug. 1752, sedan avsättningsdomen 17 juni s. å. upphävts av Göta hovrätt.

Gift 1) 28 juni 1727 med Katarina Sommar, f. 24 sept. 1698, d 31 maj 1736, dotter till prosten och kyrkoherden Per Jonsson Sommar; 2) fjärdedag jul 1736 med Katarina Tangé, dotter till Klas Tangé och änka efter hospitalspredikanten i Hälsingborg Karl Gustav Radier. Biografi B: s namn är förknippat med den skånska pietismens historia. Han och den honom närstående Peter Murbeck voro nämligen de förnämsta representanterna för den halleska pietismen i Skåne. Endast tjugufem år gammal, blev B. på grund av patroneli kallelse kyrkoherde i Ekeby och Frillestads församlingar. Den nye kyrkoherden ägnade sig alltfrån början nitiskt åt att söka höja sina församlingar i religiöst och sedligt avseende. Det dröjde dock flera år, innan hans verksamhet ådrog sig vidsträcktare uppmärksamhet. I samband med sin första hustrus långvariga sjukdom och 1736 timade död synes han ha genomgått en religiös kris, ur vilken hän framgick än mer nitälskande. Han ivrade nu för en sträng kyrkotukt och höll med hjälp av utsedda uppsyningsmän en noggrann uppsikt över folkets leverne. Han hade bibelsamtal i sitt hem och ivrade i sina predikningar mot såväl grova synder som mot all blott yttre gudaktighet. I pietistisk anda hävdade han de omvändas plikt och förmåga att »hålla lagen» samt varnade för blinda ledare. Om korstecknet och exorcismen vid dopet uttalade han sig ganska fritt likaväl som om benämningen »Guds hus» på kyrkan. Dessutom ändrade han självrådigt de kyrkliga ceremonierna. Parallellt med B: s verksamhet i Ekeby och Frillestad utförde Murbeck sedan hösten 1738 ett likartat arbete i grannförsamlingarna Hesslunda och Risekatslösa. Det är givet, att härav skulle väckas oro och förargelse i trakten, och de båda pietistiska prästernas grannar dröjde ej att till Lunds domkapitel inberätta, vad som upprört dem. I domkapitlet hade just den strängt ortodoxe och i sin'kamp mot allt kätteri obeveklige Henrik Benzelius blivit domprost och fungerade i biskop K., Papkes frånvaro vid riksdagen som ordförande. Under Benzelius' auspicier beslöt domkapitlet 14 mars 1739 att med anledning av vad som inrapporterats anställa en visitation i de båda pietisternas församlingar. Till visitatorer utsagos två framstående kyrkoherdar. Då B. genom den ene av dessa erhöll underrättelse om vad som förestod, svarade han denne med ett brev, vari han häftigt protesterade mot visitationen och därjämte fällde förklenliga utlåtelser om domkapitlets ledamöter. I anledning härav blev han hösten 1739 instämd för domkapitlet att stå till svars för sin ohörsamhet och sina förgripliga uttalanden. B. inlade emellertid, i stället för att erkänna, att han i häftighet förgått sig jäv mot domkapitlets behörighet att döma över hans förseelse, emedan dess medlemmar uppfört sig som hans vederdelomän. Han trotsade även i det följande domkapitlet och vägrade tvenne gånger att oaktat vederbörliga stämningar inställa sig. Först sedan hans besvär blivit av Göta hovrätt avvisade, åtlydde han den tredje stämningen och infann sig i jan. 1740 inför domkapitlet. Nu var han ångerfull, beklagade sitt hetsiga lynne och lovade lydnad för framtiden. Biskop Papke, som vid detta tillfälle själv fungerade som domkapitlets ordförande, skall ha varit mycket vänlig. Något utslag kom emellertid ej nu att ges, och några dagar därefter dog till B: s olycka biskop Papke. Henrik Benzelius, som under året nämndes till biskop, blev därigenom enväldig i domkapitlet. Nu var det slut med varje hänsyn för kättaren, ja domkapitlet åsidosatte rentav laga former för att få honom näpst. På dess föranstaltande kom en visitation till stånd i B: s församlingar, utförd av män, som tydde allt till det värsta för honom, varjämte han hade att stå till svars inför häradsrätten, Lunds rådsturätt och domkapitlet. Medan ännu undersökningen om hans förseelser pågick inför häradsrätten, skyndade domkapitlet att avbryta hans verksamhet. Den 30 okt. 1740 föll dess utslag, varigenom B. tills vidare suspenderades från ämbetet, emedan »han hyst och försvarat sådana meningar, som strida mot en och annan grundartikel i vår rena evangeliska lära», i vissa fall handlat självrådigt i förhållande till kyrkoordning och handbok, samt uttalat sig förklenligt om läroståndet och ämbetsbröder. De besvär, som av B. ingåvos först hos K. M: t, sedan hos Göta hovrätt, ledde till intet resultat, alldenstund undersökningen inför häradsrätten i huvudmålen icke var avslutad och alldenstund en ny anklagelse för olovliga sammankomster blivit mot honom framställd. Häradsrättens rannsakning var till ända 1742, men först 1744 insändes av landsfiskalen ett sammandrag av vittnesmålen till domkapitlet. Detta ansåg sig nu kunna skrida till definitiv dom, lydande på avsättning. Domkapitlets utslag upptog ett tusental sidor, och för dess uppläsning erfordrades ej mindre än tre dagar. Över denna dom besvärade sig B. hos K. M:t, som hänsköt det besvärliga målet till Göta hovrätt med uppmaning till denna att skyndsamt avgöra ärendet. Först 17 juni 1752 kom hovrättens utslag. Detta gick domkapitlet emot. Dess åtgöranden underkastades av hovrätten en ingående kritik, som gick ut på att domkapitlet begått en rad av felaktigheter, kulminerande i att det genom själva avsättningsdomen överskridit sin befogenhet, enär rättigheten att avsätta prästman numera vore detsamma betagen. Då sålunda rättegången varit felaktig från början till slut, beslöt hovrätten upphäva både suspensionsutslaget och avsättningsdomen samt sätta saken i det stånd, den hade innan dessa domar föllo, så att B. skulle i ämbetet återinsättas.

På grund av hovrättens dom blev B. 16 aug. 1752 av häradsprosten åter installerad i ämbetet. Från denna tid fick han i relativt lugn utöva sitt kall. Genom sitt utslag hade hovrätten visserligen ej uttalat sig om hans renlärighet och ämbetsutövning, och det hade därför naturligen stått domkapitlet fritt att ånyo upptaga målet från början. Så blev emellertid ej fallet. Härtill har väl bidragit, att pietismens skarpe motståndare Henrik Benzelius lämnat Lund, i det han 1747 utnämnts till ärkebiskop. Men även andra orsaker ha säkerligen medverkat. Dels hade B. under processens förlopp både inför domkapitlet och hovrätten avgivit försäkringar, att han såväl i lärosätt som kyrkodisciplin ville låta sig rätta, där han felat. Dels måste åtminstone de måttfulla bland hans motståndare haft en känsla av att han lidit nog. Endast åtta år förunnades det honom att verka efter frikännandet. Under senare delen av sin levnad synes han, luttrad av lidandet, varit fri från vissa karaktärens brister, som tidigare utan tvivel vidlådde honom, så att han framstått som en i sanning föredömlig kristen. Författare G. Walli.

Tryckta arbeten Tryckt skrift: Diss. philos. consilia qusedam circa primam ad Parnassum viam leviter exhibens. Lund 1723. 3 bl, 21, (4) s. (Prass. P. Estenberg, auctor & resp. B.) Källor och litteratur Källor: L. M. von Bergen, Korrt lefwernes-beskrifning öfwer kyrkoherden, herr magister Carl von Bergen (1768); S. Cawallin, Lunds stifts herdaminne, 3 (1856); K. Henning, Bidrag till kännedomen om de religiösa rörelserna i Sverige och Finland efter 1730 (18911

• SBL,Svenskt Biografiskt Lexikon (Band 1-28 på CD-rom utg 1997), Band 3, sid 446.
• 1. Carl von Bergen, f. 9 jan. 1702 i Stockholm, † 4 aug. 1760.
• Föräldrar: amiralitetsöverkommissarien Johan von Bergen och Elisabet Gripenmarck.
• Uppfostrades i Karlskrona, dit föräldrarna flyttade i hans späda barndom;
• student i Lund 27 jan. 1719; disp. 11 maj 1723 (Diss. studii critico-philologici ad interpretationem Novi imprimis foederis accommodati primas lineas adumbrans: prolegomena; pres. P. Estenberg) och 22 maj s. å. (Diss. philos, consilia quædam circa primam ad Parnassum viam leviter exhibens; pres. P. Estenberg); fil. magister 25 maj s. å.
• Kallades 1726 till kyrkoherde i Ekeby och Frillestad (tillträdde 1727); prästvigd 13 juni 1727; suspenderad 30 okt. 1740; avsatt 3\emdash 5 juli 1745; återinsattes i ämbetet 16 aug. 1752, sedan avsättningsdomen 17 juni s. å. upphävts av Göta hovrätt.
• Gift 1) 28 juni 1727 med Katarina Sommar, f. 24 sept. 1698, † 31 maj 1736, dotter till prosten och kyrkoherden Per Jonsson Sommar; 2) fjärdedag jul 1736 med Katarina Tangé, dotter till Klas Tangé och änka efter hospitalspredikanten i Helsingborg Karl Gustav Radier.

Pietismen i Skåne förknippas främst med prästerna Carl von Bergen i Ekeby/Frillestad och Peter Muhrbeck i Hässlunda/Risekatslösa. Båda var uppvuxna i Karlskrona, där ”Halle-pietism” funnits sedan sekelskiftet 1700, och båda hade utbildats i Lund. von Bergen, blev direkt kyrkoherde i Ekeby/Frillestad 1727, efter en omstridd kallelse av patronus, major Morman på Gedsholm. Han skrev till domkapitlet att han och många församlingbor inte kunde komma till kyrkan om de fick någon annan präst. Bakom detta låg troligen hans tredje hustru, Maria Christina Cederkrantz. Muhrbeck var sex år yngre än von Bergen och hade tjänstgjort som adjunkt i Oxie, Malmö och Helsingborg innan han kom till Hässlunda som ”nådårspredikant” 1738.

Båda var övertygade pietister med stark kallelsevisshet. Som gamla testamentets profeter brännmärkte de fel hos allt och alla, vilket upprörde många. Om von Bergen sägs att han var ”en lärd man men hetsig och övermodig”. Muhrbeck var säkert den bättre talaren av dem. I Malmö hade han samlat lyssnare i tusental. Detta förtretade andra präster, men de hade inget att klandra honom för. De anklagade då anhängarna för osedlighet, eftersom de lagt sig till med vanan att hälsa varandra med omfamningar och kyssar. Muhrbeck försvarade sig lysande och påpekade att judarna försökt snärja Jesus med just sådana anklagelser. Relationerna blev ändå sådana att han måste flytta till Helsingborg, där problemen fortsatte med alltför många lyssnare och många fiender. När hans beskyddare i Helsingborg dog sökte han ett vikariat i Hässlunda och hoppades få kyrkoherdetjänsten där.

von Bergens hustru dog 1736. Han gifte om sig med Catharina Tagaeus, änka efter en pietistisk hospitalpredikant i Helsingborg. Efter det blev hans predikningar ohämmat pietistiska. Många förargades, men han fick också en liten trogen skara, med vilka han höll privata andakter i prästgården. Enligt religionshistorikern Hilding Pleijel var det en mycket blandad grupp av allmoge och ståndspersoner. Krönikören Barfod berättar 1791 att mamsellerna på Möllarp hört till den, liksom baronen på Bjärsgård nära Klippan, Nils Gyllenstierna (f. 1710), samt Appollonia Klerck, syster till kågerödprosten (gift 1740 med en präst i Esarp). Det är Barfod som använder uttrycket ”Andaktssocietet”; om de själva sagt så femtio år tidigare vet jag inte. Societet betydde nog bara sällskap eller sammankomst, inte överklass, men Barfod skrev om skånska adeln och nämnde därför bara herrskapet.

Andakterna var förstås o-tillåtna. von Bergen och Muhrbeck bevakades av domkapitlet, som samlade anmärkningar på hög. 1740 blev den härsklystne och oförsonlige pietisthataren Henric Benzelius biskop och fick dem suspenderade och åtalade. Detta utvecklades till en gigantisk kamp, som för von Bergens del varade i tolv år, innan han friades av hovrätten och återfick tjänsten i Ekeby/Frillestad 1752. Enligt biografin över Benzelius i Svenskt biografiskt lexikon hade han använt spioner och angivare och både lagliga och olagliga metoder. Domkapitlet hade i själva verket inte haft juridisk rätt att suspendera dem. Lunds stifts herdaminnen fastslår att Benzelius ”uppträdde på ett sätt som inte länder hans minne till någon heder”. Muhrbeck flyttade till Stockholm efter suspensionen. Där började han samarbeta med Tolstadius och friades flera år senare av kungen. I rättvisans namn måste konstateras att von Bergen och Muhrbeck själva hade stor del av skulden till att striden blev så hård. På äldre dar kunde von Bergen också konstatera att han ”med alt mit wälmenta stormande uträttat ganska lite”.

Enligt flera källor har processerna avsatt cirka 4000 sidor bevarade protokoll och inlagor. Mycket av detta bör ha funnits i Luggude härads domböcker, men var de aktuella banden finns vet man inte på Landsarkivet. Carl Grimberg, författaren av Lunds stifts herdaminnen och den nämnde religionshistorikern Pleijel måste haft tillgång till dem, det framgår av vad de skriver. Domkapitlets anklagelseakt ska ha varit på cirka 1000 sidor och tagit tre dagar att läsa upp. Muhrbeck ska ha dömts till böter för brott mot konventikelplakatet, tillsammans med 31 av sina anhängare. Efter ett par omgångar överklagande frikändes dock alla.

I brist på originalhandlingar får kampen illustreras med några citat från tiden. Först Gjörwells beskrivning av inkvisitorerna: ”Biskop var då dr Henric Benzelius, en lång, mager och ej synnerlig behaglig man, odio teologicus plenus, fullkomlig orthodox, grundlärd i historia ecclesiastica och österländska språken, en hatare av wolfianska philosophien och vida namnkunnig. Johan Engeström var då domprost, nu biskop, en stor fet och theologice vacker man, har et aldeles orthodoxiskt ansigte, ser myndig och dryg ut, som han ock är, äger stark lecture i historia ecclesiastica och philologien, är en god theologus, men judicum är ej hans grund. Begge dessa fäder äro uprigtiga förföljare af alla novatorer.”

Carl Grimberg refererar i Svenska folkets underbara öden en prostvisitation i Hässlunda. Friherrinnan Stackelberg klagade över att ”Muhrbeck i alla predikningar fördömde och förbannade, men aldrig predikade någon tröst, och att hon aldrig haft uppbyggelse av hans predikningar utan städse gått med ängslan hem”. Vidare påstod hon att de i församlingen som ”Muhrbeck höll för heliga” fördömde de andra, så att hat och ovänskap dagligen tillväxte. Mot detta protesterade en bonde och sade att ”Prästen Muhrbeck säger dem förbannelsen till, som bör hava’n, och välsignelsen den, som honom hava bör”.

Murbeck och von Bergen samarbetade förstås i kampen, men det finns inget som talar för att Murbeck även deltog i von Bergens andaktsgrupp. Den hade ju också startat medan Murbeck var i Malmö och Helsingborg. Efter von Bergens suspension kom en annan präst till Ekeby. Gruppen samlades troligen därefter till olagligt utvidgade husandakter på Gedsholm och Möllarp. Ersättaren hette Tufwe Hwaling och han lät i stort sett pietisterna hållas om de skötte andakterna diskret. Han lät dem också återkomma till kyrkan och nattvarden, som de och deras tjänstefolk tidigare blivit avstängda ifrån. 1749 förflyttades han till Svalöv, där det behövdes en smidig präst för att lugna känslor, som upprörts under företrädaren Johan Dröschers tid. Möjligen handlade det också där om pietister.(Andaktssocieteten i Kågeröd av Per Olov Ganrot)

http://www.sloff.se/sob/04-2/Andaktssocieteten.htm