Dr. Salomon Eberhard Henschen

Medicine och filosofie doktor. Professor i patologi vid Karolinska Institutet.

Professor vid Serafimerlasarettet i invärtes medicin. Sägs ha upptäckt syncentrum i hjärnanas nacklob.

Biografi:

Salomon Henschen (1847–1930) och hans hustru Gerda, född Sandell (1852–1907)? De gifte sig i Köpenhamn 1879. Salomon Henschen anses ha varit en av svensk medicins största män. Man kan följa hela hans liv och verksamhet genom arkivet.

Under perioden 1886–-1900 var han intendent och läkare vid Sätra Brunn. Han var professor i medicin vid Karolinska institutet 1900–1912. Hjärnan och dess sjukdomar blev tidigt hans viktigaste intresseområde och han blev sin tids främste hjärnspecialist. Han kallades därför, åtföljd av sonen Folke, även han professor vid Karolinska Institutet, till Lenins sjukbädd. Detta framgår av volymen »Anteckningar om patienter bl.a. Lenin 1923«.

Gerda Henschen var lärarinna och en flitig brevskrivare. Av breven till maken framgår att hon understundom hade klen hälsa och besökte olika kurorter, bl.a. Sätra brunn.

Henschenska släktarkivet:

ProfessorSalomon Henschens arkiv, som är en central del av släktarkivet, omfattar 53 volymer, varav brevsamlingen utgör ca 30 volymer. Varför spärrade Folke Henschen (1881–-1977) breven från Gerda till Salomon? Varför 90 år? Frågan är befogad inte minst därför att det finns en öppen volym med brev från Gerda i Salomons brevsamling. Fadern gifte om sig den 28 juni 1910 med Maria Pikulell (1877-–1965). Det finns skäl att tro att det helt enkelt var av hänsyn till modern som Folke ett par veckor innan fadern ingick ett nytt äktenskap förseglade en del av breven. Han ansåg troligen breven alltför privata för att någon utomstående skulle läsa dem. När han sedan överlämnade arkivet till Carolina satte han tidsgränsen till 2000.

Wikipediaartikel Salomon Eberhard Henschen, född 28 februari 1847 i Uppsala, död 1930, läkare, professor, far till Folke Henschen och Ingegerd Henschen-Ingvar, morfar till David H. Ingvar.

Henschen blev student i Uppsala 1862, medicine kandidat 1873, medicine licentiat i Stockholm 1877 samt promoverades 1880 till medicine doktor i Uppsala, sedan han 1879 utgivit en experimentell avhandling Om indigosvafvelsyradt natrons avsöndring i njurarna, för vilken han erhöll Svenska Läkaresällskapets pris. Han utnämndes 1880 till laborator i experimentell patologi och patologisk anatomi i Uppsala, speciminerade 1881 för professuren i praktisk medicin därstädes med en avhandling Studier öfver huvudets neuralgier och utnämndes till ifrågavarande professur 1882. Åren 1900-12 var han professor i invärtes medicin vid Karolinska institutet i Stockholm. I mars 1923 kallades han att delta i konsultationer vid Lenins sjukbädd.

Henschen ägnade sig med stor framgång åt studier över nervsystemets sjukdomar och redovisade dessas resultat dels i flera smärre avhandlingar, dels i det omfattande arbetet Klinische und anatomische Beiträge zur Pathologie des Gehirns (sju band, 1890-1923), som förskaffade honom Letterstedtska priset och två av Svenska Läkaresällskapets priser. I Penzoldts och Stintzings "Handbuch der therapie" skrev Henschen avdelningen Behandlung der Erkrankungen des Gehirns (1896, tredje upplagan 1903). Av hans omfattande produktion kan vidare nämnas Über die Hörsphäre (1916), belönad med Flormanska priset och Retzius’ guldmedalj, Zur Kenntniss der Migräne (1913), Erfahrungen über Diagnostik und Klinik der Herzklopfenfehler (1916), belönt med Alvarengapriset, I alkoholfrågan (1913), Om hjernans byggnad ock verksamhet (1921). Tillsammans med B. Nerman utgav han T. Hederströms "Fornsagor och Eddakväden" (1917-18).

Därjämte meddelade han, dels i Uppsala läkarförenings förhandlingar, dels i utländska tidskrifter ett antal smärre avhandlingar berörande olika områden av den invärtes medicinen. Även bör nämnas hans skrift Om äktenskaps ingående från hälsans synpunkt (1904, tysk översättning 1907). Han redigerade även sammelverket La lutte contre la tuberculose en Suède (1905) och i vilken han själv skrev ett par avhandlingar. Slutligen bedrev han även botaniska studier och utgav som resultat av sådan forskning i Brasilien (1867-69) Études sur le genre Peperomia comprenant les espèces des Caldas (i "Nova Acta Regiae Societatis Scientiarum Upsaliensis", ser. III-VII).

Sistnämnda skrift prisbelönades av Vetenskapssocieteten i Uppsala, av vilken Henschen 1892 blev ledamot. Han blev ledamot av Vetenskapsakademien 1897 och av Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg 1906. Han blev filosofie hedersdoktor i Uppsala 1900, i Halle 1920 och i Padua 1922. Han var även ledamot och hedersledamot av ett stort antal utländska lärda sällskap. År 1921 erhöll han Svenska Läkaresällskapets sekularmedalj. Han var ledamot av Medicinalstyrelsens vetenskapliga råd och av flera kommittéer. Då han fyllde 60 år (1907), hedrades han med en av kolleger och lärjungar honom tillägnad festskrift, utgörande ett band av "Zeitschrift für klinische Medicin".

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not)

Han vägrade att avlägga det kyrkliga löftet. Åkte då till Köpenhamn där han fick personlig dispens för vigsel där av Christian IX.

Länkar:

• SBL Salomon E Henschen
• Alvin DB alvin-person:53