Ericus Andreæ

Erik Andersson, Landsprost 1526-1563 i Oviken. Jämtlands reformator.

https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/15391, Svenskt biografiskt lexikon (art av Birgit Ericsson.), hämtad 2023-07-23:

Om E:s börd är intet känt. Sannolikt är han identisk med den »Ericus Andree de Upsalia», som den 21 april 1512 immatrikulerades vid Rostocks universitet. Härför talar även i viss mån det förhållandet, att E:s ende son, Johannes Erici Isopedius (»Hans Eriksson Jämten»), 1564 inskrevs som student vid samma universitet. År 1525 utnämndes E. av dåvarande ärkebiskopen i Uppsala Johannes Magnus till kyrkoherde i Oviken och prost i Jämtland, vilken befattning han på hösten samma år hade tillträtt. Under vårvintern 1526 åtföljde E. Johannes Magnus på dennes visitationsresa i Jämtland, varvid man, enligt vissa uppgifter, i Undersåker fick kontakt med ärkebiskop Olav i Trondheim.

Som innehavare i nära fyrtio års tid av den högsta kyrkliga befattningen i Jämtland under reformationens brytningsskede kom E. att spela en betydande roll såväl på det kyrkliga som det politiska området. Hans ställning var icke lätt. Jämtland lydde rent politiskt under danske kungen och förvaltades av dansk-norska länsherrar och fogdar, men det hörde sedan gammalt i kyrkligt avseende till Uppsala ärkestift. Då Gustav Vasa genom Västeråsbesluten 1527 blev den svenska kyrkans högste styresman, tillspetsades situationen ytterligare. Genom ett kungligt brev av den 12 okt. 1527 fick E. liksom övriga prostar i Norrland order att infinna sig vid distingen i Uppsala för att överlägga med konungen i skilda kyrkliga frågor. Gustavs försök att med prostens hjälp underlägga sig en del av tiondeuppbörden från Jämtland, motarbetades emellertid bestämt av den dansknorske länsherren Vincens Lunge. E:s ställning blev härigenom vansklig. Hans personliga inriktning förefaller dock klar. E., som förmodligen under sin studietid kommit i kontakt med reformationsidéerna, anslöt sig avgjort till Gustav Vasas politik och blev under en lång följd av år dennes pålitligaste stöd i Jämtland. Redan på hösten 1527 synas Gustavs motståndare ha känt till E:s sympatier för denne. Härför talar bl. a. en uppgift om att den s. k. daljunkern under sin flykt genom Jämtland till Norge som en hämndeåtgärd passat på att hemsöka Oviksprosten med skövling. Vidare tvang Vincens Lunge E. att utlämna 80 mark av biskopstionden, som Gustav gjorde anspråk på. Motsättningen till Vincens Lunge torde för övrigt förklara ett visst samgående mellan E. och den katolske ärkebiskop Olav i Trondheim under den senares försök 1529 att fråntaga herr Vincens Jämtland. Att E. dock avgjort stod på den svenske konungens sida, framgick tydligt, då Kristian II sökte återtaga sina kronor. Konung Gustav tackade 1531 E. för ofta visad trohet. Tacksägelserna upprepades följande år, varvid Ovikens gäll utökades med Hackås socken. E. erhöll 1533 i förläning Västerhus gård, som förut legat under Uppsala domkyrka. Vidare utfärdade Gustav vid en senare tidpunkt skyddsbrev för E. mot övergrepp från danske kungens fogdar. E. utnyttjades av Gustav på mångahanda sätt. Han hade uppsikt över tiondeuppbörden, över vilken han ägde att göra räkenskap. Han inlevererade kyrkosilver till kammaren, skaffade konungen eftertraktade skinnvaror såsom mård, lo och svarta rävar samt förhandlade med allmogen. Synnerligen värdefulla voro de upplysningar, som E. tack vare sina tydligen omfattande norska förbindelser kunde lämna om politiska och militära förhållanden i Norge. Särskilt under ärkebiskop Olavs stämplingar vid 1530-talets mitt och i det skärpta läget efter Kristian III:s död 1559 synes konungen ha fäst stor vikt vid E:s rapporter om rustningar och utskrivningar. Betecknande nog upptas också E. i en förteckning från 1561 över Erik XIV:s kunskapare.

Då lugnare politiska förhållanden inträdde med Kristian III:s tronbestigning i Norge 1537, kunde E. på allvar ägna sig åt genomförandet av reformationen i Jämtland. Dock äro endast huvuddragen av hans verksamhet skönjbara. Han anskaffade protestantiska kyrkohandböcker, företog talrika visitationsresor, sökte förbättra förhållandena i avlägsna och efterblivna kapell och deltog i kyrkliga konferenser med domkapitlet i Uppsala. Med Gustavs stöd kunde E. utöva den domsrätt i kyrkorättsliga frågor, som sedan gammalt tillkommit prosten i Jämtland. Hans pastorat var det största och rikaste i Jämtland, och hans inkomster ökades genom förmånliga uppgörelser med konungen om biskopstionden och laxfisket i Fors. Då det senare 1551 lades under medelpadsfogdens förvaltning, kompenserades E. genom befrielse från en del pålagor. Sitt jordinnehav ökade E. även genom köp av hemman i pastoratet.

Den kraftfulle och erfarne jämtlandsprosten synes ha åtnjutit, allmogens förtroende och ofta anlitats även i privaträttsliga ärenden. Därom vittna de många köpebrev och arvskifteshandlingar, som uppgjorts under hans medverkan. Om E:s personliga förhållanden är däremot föga känt. Med sin hustru hade han tre döttrar och en son. E. avled 1563 och begrovs i Ovikens kyrka. Den latinska inskriften på den numera försvunna gravstenen karakteriserade honom som en vördnadsvärd och from man.

Landsprost (1526-1563). Bosatt Oviken sn (Z). Död 1563 Oviken sn (Z). Jämtlands reformator, är förmodligen identiskt med Ericus Andree de Upsala, som 1512-04-21 som inskrevs som student i Rostocks universitetsmatrikel. Hans första framträdande i Jämtland daterar sig från början av år 1526, då han som nyutnämnd landsprost och kyrkohede.i Oviken ledsagade ärkebiskop Johannes Magnus på dennes visitionsresa i församlingarna och bevisligen varit närvarande i Lit och Undersåker. Hans förmåga och skicklighet sattes snart på hårda prov under de svåra nya förhållanden, som inträdde i och med reformationen, vilken särskilt i Jämtland ledde till många slitningar. Landskapet var ju ett norskt land, styrt av dansk-norska fogdar, och lydde i kyrkligt avseende under Uppsala ärkebiskopsdöme. Det övervägande flertalet präster voro svenskar, tillsatta av domkapitlet i Uppsala, dit biskopstionden och andra prästerskapet pålagda gärder utgingo. Sedan ärkebiskopen flytt ur riket och Gustav Vasa med stöd av riksdagsbeslutet i Västerås 1527-06-24 brytit med påven i Rom, varigenom första steget till den svenska kyrkans reformation var taget. Vågade konungen ej länge att sätta sina kyrkopolitiska planer i verkställighet. I skrivelse till Jämtlandsprosten 12 okt. samma år framhåller han sig jämlikt riksdagsbeslutet ha rätt att >>nogot vetha athåff then rentha oc saker som j her til haffue vthkraft och vpbåret på biscopens vägne vti edert prosterij>>, samt befaller honom infinna sig i Uppsala och vid nästkommande disting härföra göra räkenskap, då han i likhet med övriga landsproster i norrland skall få underrättelse, hur framdeles må förfaras i detta avseende (KGR 4, s. 346). Enligt Carl Wangby så finns det inga säkra belägg för att Erik skall ha varit gift, men att han troligen var det. Det kan naturligtvis tänkas att han hade en s k rådskvinna eller "forsija" (frilla), vilket inte var ovanligt bland det katolska prästerskapet, vid denna tid; Erik var ju förordnad som präst under den katolska tiden.

Källa: Bygdén, Härnösands stiftsherdaminne. "Jämtlands Reformator" Landsprosten Erik Andersson i Oviken, av Carl Wangby

Erik Andersson är prost i Jämtland och bosatt i Oviken, har studerat i Rostock. Hans släktingar från Billsta har också studerat där. har förbindelser med Kungsnär och Hamar.

Se:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ericus_Andre%C3%A6_%28J%C3%A4mtlands_r...
Her er også kilde til profilbildet, minnestenen over Erik Andersson, Jämtlands reformator!

Erik Andersson – prästen från Oviken som tjänade kungen Gustav I (Eriksson) Vasa

Under 1500-talet fanns två huvudcentra i Jämtland, nämligen Frösön som var säte för länsmannen och lagmanstinget och Oviken som var centralorten för landsprosten och den kyrkliga förvaltningen.

Vid riksdagen i Västerås 1527 genomdrevs beslutet om reformationen av den svenska kyrkan. Landet hade under många år varit katolsk , Reformationen genomdrevs alltså 1527 och vid denna tidpunkt började Gustav I att rikta sina blicka mot Jämtland.

Under den tiden för reformationen tillhörde Jämtland och Härjedalen Norge rent politiskt – och styrdes av dansk-norska fogdar - men kyrkligt sorterade landskapet under domkapitlet i Uppsala, dvs Sverige. Den person som utsågs till konungens man i Jämtland/Härjedalen var lantprosten Erik Andersson 1525, som tillträdde sin tjänst 1527.

Orsaken till reformationen i de nordiska länderna var främst av ekonomisk och politiskt art. Enkelt uttryckt kan man säga att den katolska kyrkans egendomar konfiskerades/nationaliserades, den katolska kyrkans egendomar och intäkter fördes över till kronan, vilket även hela den kyrkliga maktappraten gjorde. Nu blev den svenska kungen och inte påven i Rom som blev den nya nationella kyrkans högsta överhuvud .

Det anses att Jämtland kristnades tidigt och det under den tid det tillhörde Sverige. Jämtland blev norsk provins på 1100 talet, kom det att vara förenat med Uppsala stift till 1570 då det kom under Trondheims stift.

Första gången som Erik Andersson omnämns som prost i Jämtland och kyrkoherde i Oviken torde vara juli 1525, då han omnämns vittne. Erik Andersson kallas Jämtlands reformator och han torde vara identisk med en Ericus Andree de Upsala som den 21 april 1512 inskrivs som student vid Rostocks universitet. Universitetet grundades redan 1419 och blev efter reformationen av stor betydelse för Sverige då många svenskar studerade där. Universitetet var ett av de allra äldsta i Nordeuropa.

Erik Andersson var lojal mot Gustav I, och han innehade sin tjänst i Oviken i Jämtland mellan åren 1525 till sin död 1563. Han vilar i en grav i Ovikens gamla kyrka, en kyrka som har anor ända tillbaka till medeltiden. Det är inte helt klart när kyrkan byggdes, men en större tillbyggnad invigdes 1503 då ärkebiskopen Jacob Ulvsson deltog. Det är obekant var den ursprungliga gravhällen låg, med en minnessten har rests i kyrkogården .

Erik Andersson omnämns ibland som nitisk, bl a tillskrevs han ansvaret att alla katolska inventarier togs bort från Ovikens kyrka. Dock påstås att hans ekonomiskas sinne hindrade honom från att förstöra allt – ex ett skåp, man kunde sälja det och annat och därmed berika den svenska – ja snarare Gustav Vasa egen kassa.

Gustav Vasa agerade raskt. I sina konfiskationer mot kyrkan gick han ännu längre än vad någon tänkt sig. I ett kungligt brev av den 31 jan 1531 kräver han av varje kyrka en klocka och dessutom församlingens löandgille eller hela skatt under detta år – dvs alla deras ordinarie inkomster med undantag av det som behövdes för inköp av vax och vin.

Det beräknas att sex och ett halvt ton kyrksilver samlades i Gustav Vasas personliga skattkammare, det berömda s k Eskils gemak. Den nya kyrkan organiserades under kungens översyn och kontroll. Den gamla kyrkan - med sina befästa biskopsborgar - hade under åren lagt under sig nära en femtedel av rikets jord. Även bygdekyrkorna drabbades av konfiskering, Ingen kyrka fick vara i fred, de plundrades på sitt silver och sin utsmyckning.

Den svenska kyrkan blev genom reformationen statskyrka.

Norrmännen reagerade helt naturligt då de började förstå att kung Gustav vill lägga under sig den kyrkliga makten över Jämtland och Härjedalen.

Det var 1528 som beslut om den nya kyrkopolitiken tog vid ett möte i Uppsala och Erik Andersson tycks snabbat ha anammat de nya besluter. Det är dock oklart när arbetet med reformationen påbörjade i Jämtland, sannolikt dröjde det till 1530-talets slut som arbetet.

Det finns uppgifter som menar att både Gustav och Erik studerade i Uppsala, på Katedralskolan. Den är Uppsalas äldsta kända utbildningsinstitution och en av Sveriges äldsta. Katedralskolans rötter finns i 1200-talets klerikala utbildning av präster och kyrkliga funktionärer.

Gustav Vasa som enligt Peder Svarts krönika var elev vid Katedralskolan i sin barndom.

Att Erik Andersson – som kyrkoherde – skaffat sig en akademisk utbildning är klart. Rimligt kan då vara att han påbörjade sina studier på Katedralskolan i Uppsala. Det kan också vara helt möjligt att han där träffade Gustav Eriksson – sedermera Gustav I och Gustav Vasa. Då Gustav Eriksson blev kung och planerade att genomföra reformationen i Sveriges land är det inte helt uteslutet att han kallade sin gamle vän och skolkamrat Erik Andersson och utsåg honom till reformator för Jämtland.

Det tycks vara helt klart att Gustav Vasa i Erik Andersson hade en mycket trogen och lokal tjänare, och följaktligen erhöll Erik Andersson kungliga belöningar för sitt arbete. År 1533 erhöll Erik A gården Västerhus på Frösön som förläning, denna gård hade tidigare tillhört Uppsala Domkyrka, men blev konfiskerad av Gustav Vasa.

Känt är också att Gustav Vasa och Erik Andersson genom åren hade regelbundna kontakter. Gustav Vasa brev till Erik finns bevarade, men Eriks brev till Gustav Vasa torde ha förstört i samband med att Stockholms slott brann 1563.

Erik Andersson var landsprost i 38 år – intill sin död 1563, dvs tre år efter Gustav Vasas död och då var det värsta stridigheterna över vad gäller reformationens införande. Däremot stod att annat krig inför dörren, det nordiska sjuårskriget 1563-1570, ett krig präglat av mycken nöd för jämtarnas del.

Källor:

• Gunnar Söderholm. Erik Andersson Jämtlands reformator. Ett 400-års minne ur boken Från Ådalar till fjäll. Härnösands stifts julbok, 1964, sid 38-46.