Erik Magnusson, hertig av Södermanland

Erik Magnusson (hertig)

• http://finnholbek.dk/genealogy/getperson.php?personID=I14636&tree=2
• http://snl.no/.nbl_biografi/Erik_Magnusson/utdypning

Duke of Südermannland Erik MAGNUSSON

Ingeborg HAAKONSDOTTIR, born 1301; died Aft. 1360; married (1) Duke of Südermannland Erik

MAGNUSSON September 29, 1312; died 1318; married (2) Duke of South Halland Knut PORSE June

21, 1327; died May 30, 1330.

---

Eric, Duke of Södermanland

Eric Magnusson (1282-1318) was a Swedish prince, Duke of Södermanland and heir to the throne of Sweden. He was the father of King Magnus who became king of both Norway and Sweden.[1]

Background

Eric was born circa 1282, the second son of King Magnus III of Sweden and his Queen consort Helvig of Holstein. He later became the Duke of Södermanland and a part of Uppland in 1302. [2]

Erik is reported as being more skilled and intelligent than his elder brother who became King Birger of Sweden. He was also bold and ambitious, and his social skills won him many allies. His younger brother Valdemar Magnusson, the duke of Finland, became his close ally and helped him in all his projects.

Life

King Birger, who feared his brothers' plans, forced them to sign a paper, in 1304, so as to render them less dangerous. They then fled to Norway, but in 1305, they reconciled with the king and regained their duchies.

Eric was also in possession of Kungahälla, which he had been given during his exile by the Norwegian king, and northern Halland which he had been given by the Danish king Eric VI of Denmark. Duke Eric planned to topple Birger's marshal Torgils Knutsson who was in the way of his ambitious plans. As the clergy were in opposition to the marshal, they joined Eric. They prevailed on the weak Birger in 1306 to execute Torgils, who was a faithful counsellor. Little more than half a year later, Birger was imprisoned by his brothers (September 1306), and his brothers took control of Sweden.

Birger's brother-in-law, Eric VI of Denmark arrived with his army to support Birger. Haakon V of Norway, however, was on the side of the younger brothers. In 1308, Eric and Valdemar were forced by the Danish king to release Birger, but they did so under humiliating conditions. When Birger was free, he sought aid in Denmark, and the strife began anew. The course of events turned against duke Eric. By concluding a peace treaty with the Danish king, unbeknownst to Haakon V, Eric lost Haakon's trust. Håkon wanted to have Kungahälla back, but Eric refused.

War

A war broke out between Haakon V of Norway and Eric in 1309, and the kings of Norway and Denmark concluded peace, and allied against the dukes. Through his strategic skills, Eric managed to ride out the storm, and defeated the Norwegians, and also the Danes who arrived as far as Nyköping in 1309.

He attacked Norway and reconquered Kungahälla, which he had lost to Haakon in 1310. Finally, there was peace at Helsingborg, in which Sweden was divided between Birger and his brothers. Eric received Västergötland, Dalsland, Värmland and Kalmar County, as well was northern Halland as a fief from Denmark, but he promised to return Kungahälla to Norway.

Marriage

In spite of the fact that Eric never returned Kungahälla, and broke almost all his promises to Haakon, he managed to win his approval. He married Haakon V of Norway's 11-year old daughter Ingeborg Haakonsdatter. In 1312, Eric married Ingeborg in a double wedding in Oslo. At the same time, Eric's brother Valdemar Magnusson married Ingeborg Eriksdottir of Norway, the daughter of King Eric II of Norway. In 1316 Eric and Ingeborg had a son, the future king Magnus IV of Sweden and in 1317 daughter Euphemia of Sweden.

Duke Eric seemed close to reaching his goals: he was now in possession of a composite territory consisting of some parts of all the three Scandinavian kingdoms, centered on the coast of Skagerrak-Kattegat with Varberg as his ducal seat, he had a son who was the heir apparent of the kingdom of Norway, and he was the de facto ruler of Sweden.

Treachery

However, his career was stopped and his life was shortened by the treachery of his brother King Birger, the de jure ruler of Sweden. During a call on his brother in Nyköping, the so-called Nyköping Banquet, Eric and his brother Valdemar were arrested and chained, the night between the 10th and 11th of December 1317. No one knows for certain what happened to the two brothers.

At the imprisonment of their husbands, their wives became the leaders of their spouses followers. On 16 April 1318, the two duchesses entered into a treaty in Kalmar with Esger Juul, Archbishop of Lund and Christopher, brother of Eric VI of Denmark and Duke of Halland-Samsö, to free their husbands. Later the same year their husbands were confirmed to have died.

Legacy

King Birger was subsequently ousted by his brothers' supporters in 1318 and sent into exile to his brother-in-law King Eric VI of Denmark. Eric's son, Magnus was elected king of Sweden on 8 July 1319 and acclaimed as hereditary king of Norway in August of the same year under the Regencies of his Grandmother Queen Helvig and his Mother Duchess Ingeborg.

In all of Scandinavia, the death of Eric and Valdemar caused great dismay and sorrow, which caused many people to forgive their misdeeds, and only to remember their positive qualities. However, their ambitions had caused great troubles for Sweden. The time of civil war between the brothers were one of the grimmest eras in Swedish history.

Eric's life was portrayed in a positive light in Eric's Chronicle (Erikskrönikan) created by his supporters. Eric's Chronicle is the oldest surviving Swedish chronicle written between about 1320 and 1335. It is one of Sweden's earliest and most important narrative sources. Its authorship and precise political significance and biases are debated, but it is clear that the chronicle's main protagonist and hero is Eric.[3]

References

^ Erik Magnusson – utdypning (Store norske leksikon)

^ Kings of Norway

^ Erikskrönikan (Project Runeberg)

Sources

Lindqvist, Herman Historien om Sverige. Från islossning till kungarike (Norstedts: 1997)

Harrison, Dick Jarlens sekel: en berättelse om 1200-talets Sverige (Ordfront. 2002)

Bergman, Mats Nyköpingshus. En rundvandring i historia och nutid (Almqvist & Wiksell. 1992)

Mannervik, Cyrus Sagor och sägner - Från Nordens forntid och medeltid (AV Carlsons. 1958)

Erik Magnusson (hertig)

• http://finnholbek.dk/genealogy/getperson.php?personID=I14636&tree=2
• http://snl.no/.nbl_biografi/Erik_Magnusson/utdypning

Erik Magnusson, hertig av Södermanland 1303. Född omkring 1282, död i fångenskap på Nyköpingshus 16 februari 1318, begravd i Storkyrkan i Stockholm. Son till Magnus Ladulås och Helvig av Holstein.

Erik kom tidigt att framstå som populärare än brodern Birger, som skulle ärva kronan. I konkurrensen fick han också stöd av brodern Valdemar.

Prinsessan Ingeborg var från ett års ålder (1302) (MCCCII, Ericus dux swecie desponsauit filiara regís norwegie), förlovad med hertig Erik. När han krävde bröllop år 1308 vägrade dock kung Håkan att ge bort sin sjuåriga dotter eftersom han kommit att stödja brodern Birger i den svenska maktkampen ("Håtunaleken"); Erik förlovade sig då med Sofia av Mecklenburg-Werle (död 1339 och systerdotter till Erik Menved). Erik gjorde senare en pilgrimsfärd till Wien och upplöste därefter sin förlovning, varefter han återigen förlovade sig med Ingeborg. De gifte sig 1312 i Oslo.

Om maktkampen mellan hertigarna och kung Birger, se Håtunaleken och Nyköpings gästabud. Erik avled i fängelse på Nyköpingshus 1318.

Erikskrönikan är en propagandaskrift som utgår från hertig Erik men som egentligen handlar om hans efterföljande.

Erik fick följande barn med norska prinsessan Ingeborg Håkansdotter:

1.Magnus Eriksson (1316-1374), kung av Sverige 1319-1364

2.Eufemia Eriksdotter (1317-1363/1370), gift med hertig Albrekt den store av Mecklenburg (1318-1379)

Kommentar 

Av Annales Lubicenses framgår att en dotter av marsken Tyrgils Knutsson - marscalei [regis] filia - var maka till hertig Erik - Erico duci - men att dessa skilde sig. Ingeborg Håkansdotter var således Eriks andra maka. Det är högst sannolikt att den unge Erik giftes bort med marskens dotter i ett dubbelbröllop kort efter 2 december 1302, dvs samtidigt som brodern Valdemar Magnusson äktade en annan dotter av marsken Tyrgils vid namn Kristina. Det är också högst troligt att bröderna lät skilja sig från marskens döttrar vid samma tidpunkt - det är känt att Valdemar skilde sig från Kristina den 9 december 1305. [Annales Lubicenses 1305, MGH SS XVI, sida 419]

---

SDHK-nr: 860

Utfärdat: 12660716, Kalmar Innehåll: ”B” (Birger) jarl kungör att han med samtycke av sina söner kung ”W”(aldemar), hertig Magnus, junker Erik och ”scholaris” Bengt till johannitorden i Eskilstuna skänkt sin gård Karleby i Strängnäs stift med alla dess lösa och fasta tillhörigheter och att han till klosterbröderna överlämnat att sköta rättssaker, även kungliga, som där kan uppkomma, utom vad gäller ledungsskatten (ius expeditionis), som skall erläggas på sedvanligt sätt. Vittnen vid överlämnandet, som skedde när broder Henrik, kallad ”de hoousheit”, var prior i ”andwarthæscogh”, var ärkebiskop Lars i Uppsala samt biskoparna Henrik i Linköping, Ulf i Skara, Karl i Västerås och Asker i Värend m.fl. klerker och lekmän.

OBS: Detta att han kan ha kallats junker Erik förefaller varit ett vanligt sätt att skriva för en yngre person även hans brorson kallades det

• https://sv.wikipedia.org/wiki/Junker

  ---

http://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Magnusson_%28hertig%29

Erik Magnusson (hertig)

Prins Erik av Sverige, hertig av Södermanland (från hans kungliga sigillet)

Erik Magnusson, hertig av Södermanland 1303. Född omkring 1282, död i fångenskap på Nyköpingshus 16 februari 1318, begravd i Storkyrkan i Stockholm. Son till Magnus Ladulås och Helvig av Holstein.

Erik kom tidigt att framstå som populärare än brodern Birger, som skulle ärva kronan. I konkurrensen fick han också stöd av brodern Valdemar.

Som ung förlovades Erik med Ingeborg Håkansdotter av Norge. När han krävde bröllop år 1308 vägrade dock kung Håkan att ge bort sin dotter eftersom han kommit att stödja brodern Birger i den svenska maktkampen.

Erik gjorde senare en pilgrimsfärd till Wien, och upplöste därefter sin förlovning med Sofia av Mecklenburg-Werle (död 1339 och systerdotter till Erik Menved), varefter han återigen förlovade sig med Ingeborg. Han gifte sig slutligen år 1312 i Oslo med Ingeborg Håkansdotter av Norge.

Om maktkampen mellan hertigarna och kung Birger, se Håtunaleken och Nyköpings gästabud. Erik avled i fängelse på Nyköpingshus 1318.

Erikskrönikan är en propagandaskrift som utgår från hertig Erik men som egentligen handlar om hans efterföljande.

Erik fick följande barn med norska prinsessan Ingeborg Håkansdotter:

  1. Magnus Eriksson (1316-1374), kung av Sverige 1319-1364

2. Eufemia Eriksdotter (1317-1363/1370), gift med hertig Albrekt den store av Mecklenburg (1318-1379)
Kommentar [redigera]

Av Annales Lubicenses framgår att en dotter av marsken Tyrgils Knutsson - marscalei [regis] filia - var maka till hertig Erik - Erico duci - men att dessa skilde sig. Ingeborg Håkansdotter var således Eriks andra maka. Det är högst sannolikt att den unge Erik giftes bort med marskens dotter i ett dubbelbröllop kort efter 2 december 1302, det vill säga samtidigt som brodern Valdemar Magnusson äktade en annan dotter av marsken Tyrgils vid namn Kristina. Det är också högst troligt att bröderna lät skilja sig från marskens döttrar vid samma tidpunkt - det är känt att Valdemar skilde sig från Kristina den 9 december 1305. [Annales Lubicenses 1305, MGH SS XVI, sida 419]

Se även [redigera]

   * Sveriges hertigdömen

* Brödrastriden
* Freden i Oslo
* Freden i Helsingborg
* Älvsyssel
* Kungahälla
* Ragnhildsholmen
* Lödöse
Sidan ändrades senast den 20 december 2009 kl. 17.36.

---

---

http://sv.wikipedia.org/wiki/Rikissa_Magnusdotter_av_Sverige

Rikissa Magnusdotter av Sverige

Från Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök

Prinsessan Rikissa av Sverige hade hand om Sankta Klara kloster på Norrmalm.

Rikissa Magnusdotter, född 1285/1287, död 17 december 1348, dotter till Magnus Ladulås och Helvig av Holstein, klarissa och abbedissa vid Sankta Klara kloster i Stockholm från 1335.

Sidan ändrades senast den 16 mars 2010 kl. 17.41.

---

http://en.wikipedia.org/wiki/Eric,_Duke_of_S%C3%B6dermanland

---

Erik Magnusson, född omkring 1282, död i fångenskap på Nyköpingshus 16 februari[k%C3%A4lla behövs] 1318, var hertig av Södermanland från 1303 till sin död. Han var son till Magnus Ladulås och Helvig av Holstein. Erik kom tidigt att framstå som populärare än brodern Birger, som skulle ärva kronan. I konkurrensen fick han också stöd av brodern Valdemar. Som ung förlovades Erik med Ingeborg Håkansdotter av Norge. När han krävde bröllop år 1308 vägrade dock kung Håkon Magnusson att ge bort sin dotter eftersom han kommit att stödja brodern Birger i den svenska maktkampen. Erik gjorde senare en pilgrimsfärd till Wien, och upplöste därefter sin förlovning med Sofia av Mecklenburg-Werle (död 1339 och systerdotter till Erik Menved), varefter han återigen förlovade sig med Ingeborg. Han gifte sig slutligen år 1312 i Oslo med Ingeborg Håkansdotter av Norge. Om maktkampen mellan hertigarna och kung Birger, se Håtunaleken och Nyköpings gästabud. Erik avled i fängelse på Nyköpingshus 1318. Erikskrönikan är en propagandaskrift som utgår från hertig Erik men som egentligen handlar om hans efterföljande. Erik fick följande barn med norska prinsessan Ingeborg Håkansdotter: Magnus Eriksson (1316-1374), kung av Sverige 1319-1364 Eufemia Eriksdotter (1317-1363/1370), gift med hertig Albrekt den store av Mecklenburg (1318-1379) Erik Magnusson är begravd i Uppsala domkyrka. Äktenskapsteori [redigera]

Av Annales Lubicenses framgår att en dotter till marsken Tyrgils Knutsson - marscalei [regis] filia - var maka till hertig Erik - Erico duci - men att dessa skilde sig. Ingeborg Håkansdotter skulle då vara Eriks andra maka. Sannolikt giftes den unge Erik i så fall bort med marskens dotter i ett dubbelbröllop kort efter 2 december 1302, det vill säga samtidigt som brodern Valdemar Magnusson äktade en annan dotter till marsken Tyrgils vid namn Kristina. Bröderna kan då ha låtit skilja sig samtidigt från marskens döttrar - det är känt att Valdemar skilde sig från Kristina den 9 december 1305. [Annales Lubicenses 1305, MGH SS XVI, sida 419]