Lt. Gen. Axel Andersson Gyllenkrok, till Svenstorp

Axel Gyllenkrok, till Svenstorp i Odarslövs och Igelösa m. fl. socknar samt Markie i Anderslövs socken.

Född sannolikt 1664-08-02 i Åbo. Student därst. 1677. Gemen vid livgardet 1683. Förare därst. 1685. Sergeant s. å. fältväbel 1688. Fänrik s. å. Utbildade sig i utländsk krigstjänst 1691-1695. Löjtnant vid livgardet 1693. Kapten därst. 1696.

Generalkvartermästarlöjtnant vid fortifikationen i Kurland 1701. Major vid livgardet s. å. Överstelöjtnant därst. 1706. Tjf. Generalkvartermästare i fält s. å. Överste och generalkvartermästare 1707. Generallöjtnant av infanteriet 1722.

Landshövding i Göteborgs och Bohus län samt överkommendant å nämnda läns fästningar 1723.

Friherre 1727-08-04 (introd. s. å. under n:o 195).

Död 1730-09-17 på Svenstorp, jordfäst s. å. 27/11 i Caroli kyrka i Malmö och begraven i Igelösa kyrka.

"Bevistade belägringen av Namur, slaget vid Steenkerke, bombarderingen av Charleroi, belägringarna av Tournay och Huy, slaget vid Landen, belägringarna av Charleroi och Dixmuiden samt bombarderingen av Bryssel. Han blev vid övergången av Dünaströmmen blesserad i ena sidan, nyttjades såsom kvartermästare av konung Carl XII att indriva brand- och krigsskatter, vilket han alltid lyckligt utförde, undkom vid Poltava med konungen till Bender, men blev fången vid Czernovitz 1709 och förd först till Moskva och sedan till Voskresenski, därifrån han först efter fredsslutet återkom." 

Hans relationer från Carl XII:s krig utgåvos 1913 av Nils Sjöborg.

Gift 1723-09-01 på Svenstorp med Maria Hegardt i hennes 3:e gifte, född 1686-10-07, död 1753-12-07 på Svenstorp och begraven 1754-01-03 i Igelösa kyrka, dotter av råd- och handelsmannen i Malmö Peter Hegardt och hans 2:a hustru Margareta Faxe.

Maria Hegardt stiftade 1713-02-16 Stora Markie fideikommiss för sin son Hakvin Stiernblad och Svenstorps fideikommiss för sin son F. G. Gyllenkrok.

/////

http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=13380

Axel, friherre, krigare, född i Åbo d. 18 Aug. 1665, gick tidigt i krigstjenst och var 1696 kapten vid lifgardet. Vid öfvergången af Düna (1701) utmärkte sig G., hvarför han s. å. befordrades till generalqvartermästare-löjtnant. I de polska fälttågen deltog han samt utnämndes 1707 till öfverste och generalqvartermästare. Efter nederlaget vid Pultava följde han Karl XII till Bender, men skickades derifrån med en mindre truppstyrka till polska gränsen för att upprätthålla förbindelsen mellan den i Polen stående svenska armékåren och konungen. Han blef emellertid på vägen tillfångatagen af ryssarna vid Caruovitz i Moldava (d. 24 Sept. 1709) samt förd först till Moskva, sedan till Vosresensky. 1722 återkom han till Sverige, utnämndes s. å. till generallöjtnant och 1723 till landshöfding i Göteborgs och Bohus län. 1727 upphöjdes han i friherrligt stånd. Död på Svenstorp i Odarslöfs socken, Malmöhus län, d. 17 Sept. 1730. G. efterlemnade en värdefull Berättelse om Karl XII:s uppbrott utur Saxen samt hvad under hans fälttåg till Poltava, jemväl hvad i dess belägring och derefter uti Poltava batalj förefallit (tryckt i Fants "Handlingar till upplysning af sv. historien

   Axel Gyllenkrok (1665–1730), son till Anders Gyllenkrok, friherre, krigare, född 18 augusti 1655 i Åbo, död 17 september 1730 på Svenstorp i Odarslös socken, Malmöhus län. Han gick tidigt i krigstjänst, blev 1696 kapten vid livgardet till fots, sårades vid Narva och Düna och blev 1701 major vid gardet och generalkvartermästarlöjtnant. Han förde i slaget vid Klissov 1702 en av livgardets fyra bataljoner, fick 1703 befälet över fortifikationsfältstaten och blev 1706 överstelöjtnant vid gardet samt generalkvartermästare i fält. Vid svenskarnas inmarsch i Sachsen ledde han besättandet av Leipzig. Under Karl XII:s fälttåg mot Ryssland och operationer i Ukraina 1707-09 hade Gyllenkrok att särskilt sörja för truppernas förläggning och underhåll. Efter Poltava följde han med konungen över Dnjepr till Bender. Därifrån sändes han med en liten avdelning (det uppges 300-400 man) reguljära trupper, varav de flesta var sårade och bara 160 verkligen stridsdugliga, samt därtill 900 zaporoger, mot polska gränsen för att söka förbindelse med den svenska här, som under general Krassows befäl stod i Polen. Detta för att förbereda Karl XII:s återvändande till Polen. I staden Czernowitz i Moldau (på dåvarande turkiskt område) överfölls han emellertid av en överlägsen rysk avdelning och kapitulerade 24 september 1709. Enligt den Gyllenkrok åtföljande fortifikationskaptenen H. Schultz minnesanteckningar till defensionsdeputationen (”försvarsrådet”) 1723 skulle avsikten med expeditionen varit att lura ryssarna att begå en våldshandling på turkiskt område. Mot uppgörelsen fördes officerarna till det inre av Ryssland. Gyllenkrok hölls en tid i så sträng arrest i Moskva, att han blev sinnessjuk (mars 1712). Senare fördes han liksom flertalet fågna officerare från Moskva. Som hans senare uppehållsort nämnes Voskresenskij. 1722 återkom han till Sverige, blev samma år generallöjtnant samt 1723 landshövding i Göteborgs och Bohus län. 1727 upphöjdes han till friherreligt stånd. Hos omvärlden har Gyllenkrok blivit känd mest genom sina båda berättelser om Karl XII:s marsch mot Ryssland och om slaget vid Poltava. 

Axel Gyllenkrok, till Svenstorp i Odarslövs och Igelösa m. fl. socknar samt Markie i Anderslövs socken.

Rulla över krigsfångar Stora Nordiska Kriget - Fången vid Voskresensk

Född sannolikt 1664-08-02 i Åbo. Student därst. 1677. Gemen vid livgardet 1683. Förare därst. 1685. Sergeant s. å. fältväbel 1688. Fänrik s. å. Utbildade sig i utländsk krigstjänst 1691-1695. Löjtnant vid livgardet 1693. Kapten därst. 1696.

Generalkvartermästarlöjtnant vid fortifikationen i Kurland 1701. Major vid livgardet s. å. Överstelöjtnant därst. 1706. Tjf. Generalkvartermästare i fält s. å. Överste och generalkvartermästare 1707. Generallöjtnant av infanteriet 1722.

Landshövding i Göteborgs och Bohus län samt överkommendant å nämnda läns fästningar 1723.

Friherre 1727-08-04 (introd. s. å. under n:o 195).

Död 1730-09-17 på Svenstorp, jordfäst s. å. 27/11 i Caroli kyrka i Malmö och begraven i Igelösa kyrka.

Bevistade belägringen av Namur, slaget vid Steenkerke, bombarderingen av Charleroi, belägringarna av Tournay och Huy, slaget vid Landen, belägringarna av Charleroi och Dixmuiden samt bombarderingen av Bryssel. Han blev vid övergången av Dünaströmmen blesserad i ena sidan, nyttjades såsom kvartermästare av konung Carl XII att indriva brand- och krigsskatter, vilket han alltid lyckligt utförde, undkom vid Poltava med konungen till Bender, men blev fången vid Cernowitz1709 och förd först till Moskva och sedan till Voskresenski, därifrån han först efter fredsslutet återkom.

Hans relationer från Carl XII:s krig utgåvos 1913 av Nils Sjöborg.

Gift 1723-09-01 på Svenstorp med Maria Hegardt i hennes 3:e gifte, född 1686-10-07, död 1753-12-07 på Svenstorp och begraven 1754-01-03 i Igelösa kyrka, dotter av råd- och handelsmannen i Malmö Peter Hegardt och hans 2:a hustru Margareta Faxe.

Maria Hegardt stiftade 1713-02-16 Stora Markie fideikommiss för sin son Hakvin Stiernblad och Svenstorps fideikommiss för sin son F. G. Gyllenkrok.

/////

http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=13380

Axel, friherre, krigare, född i Åbo d. 18 Aug. 1665, gick tidigt i krigstjenst och var 1696 kapten vid lifgardet. Vid öfvergången af Düna (1701) utmärkte sig G., hvarför han s. å. befordrades till generalqvartermästare-löjtnant. I de polska fälttågen deltog han samt utnämndes 1707 till öfverste och generalqvartermästare. Efter nederlaget vid Pultava följde han Karl XII till Bender, men skickades derifrån med en mindre truppstyrka till polska gränsen för att upprätthålla förbindelsen mellan den i Polen stående svenska armékåren och konungen. Han blef emellertid på vägen tillfångatagen af ryssarna vid Caruovitz i Moldava (d. 24 Sept. 1709) samt förd först till Moskva, sedan till Vosresensky. 1722 återkom han till Sverige, utnämndes s. å. till generallöjtnant och 1723 till landshöfding i Göteborgs och Bohus län. 1727 upphöjdes han i friherrligt stånd. Död på Svenstorp i Odarslöfs socken, Malmöhus län, d. 17 Sept. 1730. G. efterlemnade en värdefull Berättelse om Karl XII:s uppbrott utur Saxen samt hvad under hans fälttåg till Poltava, jemväl hvad i dess belägring och derefter uti Poltava batalj förefallit (tryckt i Fants "Handlingar till upplysning af sv. historien

   Axel Gyllenkrok (1665–1730), son till Anders Gyllenkrok, friherre, krigare, född 18 augusti 1655 i Åbo, död 17 september 1730 på Svenstorp i Odarslös socken, Malmöhus län. Han gick tidigt i krigstjänst, blev 1696 kapten vid livgardet till fots, sårades vid Narva och Düna och blev 1701 major vid gardet och generalkvartermästarlöjtnant. Han förde i slaget vid Klissov 1702 en av livgardets fyra bataljoner, fick 1703 befälet över fortifikationsfältstaten och blev 1706 överstelöjtnant vid gardet samt generalkvartermästare i fält. Vid svenskarnas inmarsch i Sachsen ledde han besättandet av Leipzig. Under Karl XII:s fälttåg mot Ryssland och operationer i Ukraina 1707-09 hade Gyllenkrok att särskilt sörja för truppernas förläggning och underhåll. Efter Poltava följde han med konungen över Dnjepr till Bender. Därifrån sändes han med en liten avdelning (det uppges 300-400 man) reguljära trupper, varav de flesta var sårade och bara 160 verkligen stridsdugliga, samt därtill 900 zaporoger, mot polska gränsen för att söka förbindelse med den svenska här, som under general Krassows befäl stod i Polen. Detta för att förbereda Karl XII:s återvändande till Polen. I staden Czernowitz i Moldau (på dåvarande turkiskt område) överfölls han emellertid av en överlägsen rysk avdelning och kapitulerade 24 september 1709. Enligt den Gyllenkrok åtföljande fortifikationskaptenen H. Schultz minnesanteckningar till defensionsdeputationen (”försvarsrådet”) 1723 skulle avsikten med expeditionen varit att lura ryssarna att begå en våldshandling på turkiskt område. Mot uppgörelsen fördes officerarna till det inre av Ryssland. Gyllenkrok hölls en tid i så sträng arrest i Moskva, att han blev sinnessjuk (mars 1712). Senare fördes han liksom flertalet fågna officerare från Moskva. Som hans senare uppehållsort nämnes Voskresenskij. 1722 återkom han till Sverige, blev samma år generallöjtnant samt 1723 landshövding i Göteborgs och Bohus län. 1727 upphöjdes han till friherreligt stånd. Hos omvärlden har Gyllenkrok blivit känd mest genom sina båda berättelser om Karl XII:s marsch mot Ryssland och om slaget vid Poltava.