Gertrude Soye

http://personen.digitale-sammlungen.de/baltlex/Blatt_bsb00000600,00...

m. 1486, d. after 1524, 6 sons

https://www.adelsvapen.com/genealogi/Patkull_nr_237

Adliga ätten Patkull nr 237 † 1At (S). 2Medd. av baron W. Wrangell, Reval. 3OA. 4Krigskoll. Protokoll 1642-11-10 och 1648-06-23 (OA).

Natural. 1635, introd. s. å. Utdöd 1717-05-23.

Ätten Patkull uppträder i de livländska urkunderna tidigast mot slutet av 14:e århundradet. Äldst känd är ordensvasallen Andreas Patkulle, som förekommer som vittne under en urkund 1385-01-10. Sannolikt son till denne var Andreas Patkul, vilken, endast 26 år gammal, 1423 blev domherre och 1424 prost vid Riga domkyrka samt dog som påvlig kammarherre i Rom före 1429-01-22. En broder till honom var möjligen den Gert Patkul, vilken som ordensvasall undertecknade förbundet mot Litauen 1432-05-15. Först mot mitten av 15:e århundradet framträder den med visshet äldste kände gemensamma stamfadern för de olika grenarna av ätten, Evolt Patkull, som spelade en betydande roll under striderna mellan tyska orden och Livlands städer, i synnerhet Riga, under senare hälften av nämnda århundrade. Han förekommer i urkunderna första gången 1441-05-14 och sist 1486-07-31, samt torde snart därefter hava avlidit, säkert före 1499. Han samlade betydande jordagods, Kegel (1453), Jaunkalpen (1453), Podsem (1461), Waldau (1468) med fl., vilka ärvdes av sönerna Bartolomäus och Andreas. Härtill förvärvade desse gemensamt slottet Rosenbeck 1498 och 1508. Den yngre brodern Andreas kallas redan 1508 riddare och tillhörde redan då ärkestiftets i Riga råd. Han var gift med Anna Wettberch, men barnlös och förekommer sista gången i bevarade handlingar 1529-05-19. Den äldre brodern Bartolomäus 1485–1508, död före 1517-07-14, gift omkr. 1486 med Gertrud Soye, som levde 1524, dotter av riddaren Herman Soye till Hannijöggi, efterlämnade sönerna Evolt, död barnlös före 1532, och Bartolomäus 1518–1546, som efter farbroderns och broderns död ärvde samtliga farfaderns gods. Han var gift med Catharina Salis, som levde änka 1561 och hade med henne sex söner. Fem av dessa blevo stamfader för de grenar, i vilka ätten sedan fortlevde, nämligen husen Kegel, Jaunkalpen, Bergenhof, Posendorf och Hohenheyde. Av dessa blev Jürgen till Jaunkalpen stamfader för nedanstående ättegren och Wolter till Posendorf stamfader för friherrliga ätten Patkull von Posendorff. De olika grenarna utslocknade i Livland mot slutet av 1700-talet. Sist fortlevde huset Kegel, till vilket hörde ättens mest framstående medlem, diplomaten och krigaren Johan Reinhold von Patkul. Det utslocknade på svärdssidan 1866. Ätten, vars namn ej sällan på grund av likheten förväxlas med ätten Paykulls, i synnerhet när detta senare förekommer under namnformen Paytkull, var immatrikulerad på riddarhusen i Livland under nr 32, i Estland under nr 42, i Kurland under nr 297 och på ösel under nr 62. Litteratur: A. von Transehe, Zur älteren Geschichte der von Patkull i Jahrbuch für Genealogie, Heraldik und Sphragistik 1911–1913 (Mitau 1914).