Giovanni Battista Pinello, till Ramneberg

Born: Giovanni Battista Pinello Changed to Swedish name: Johan Baptist Pinello. Member of "Riddarhuset", Swedish families of knights and nobles.

• PINELLO, Adel. ätten Pinello, N:o 1964 (Svenska adelns Ättar-taflor utgifna af Gabriel Anrep)
• Karl XII:s officerare. Biografiska anteckningar

Pinello, born in Genoa 1682, travelled as a 12 year old to Leyden in Holland to study. His ship sunk close to the coast of Norway in 1694. Later on made company with some Swedish guys and followed them to Sweden where he later on enlisted in the Swedish army as a soldier in king Karl XII: s army. He changed his faith from catholic to protestant and thereby became disinherited. He participated in the Kings campaigns and soon advanced into lieutenant. After the defeat at Poltava he became a Russian prisoner and was sent to Tobolsk. In 1715, he managed to escape and could soon after that reengage in his military career.

As a Captain at the Bohus County dragoon regiment, Pinello was in 1748 entitled knight of the Sword-order, and in 1751 he was ennobled. He deceased on his farm Ramneberg in Svarteborg in Bohuslän 1775, 93 years old.

From Genoa via Poltava to Bohuslän

By Sven H. Gullman (Translation from Swedish by Ulf Lanekoff)

Nor could he or his family have a clue about what turns his life would take.

He was born into a noble family in Italy, in a family who among their members had a Doge, the ruler of the republic of Genoa. The independent state competed with Venice about the dominance at sea. They did not lack money and owned several palaces in the city. His father died while the son was still young.

The young Pinello - he was born in 1682 - was sent in 1694, only 12 years old, by his grandfather, to Leiden in the Netherlands to start his studies. Leiden was famous for its university and a 12 year old student was not strange, it could also happen in Sweden at this time. Giovanni’s study-plans was interrupted by a big storm that drove his ship north into the North Sea and it stranded on the west coast of Norway. Pinello was one of the few survivors, among the drowned was all his servants.

He spent the winter in Bergen, Norway but by spring he went to Leiden, Netherlands to start two years of studies. Among the subjects to participate in for a young noble is the art of sword-fighting and that subject later on sent him to Paris, France and later on to Madrid in Spain. He was now 18 years old and the future was in his hand, he could do whatever he wanted. He was supposed to go back to Genoa to take care of his family´s business and properties, but that could wait.

So, what happened then? He went to Schleswig, Germany where he got to know two Swedes, one of them was a priest in Munktorp in the central part of Sweden. They told him that as a noble man he could have a brilliant career in Sweden. In the protestant country in the north it was forbidden for Catholic’s to live and work, but his new friends told him that was going to be sorted out as soon he was established. So, Giovanni Battista Pinello assumed the challenge and went by horse and wagon to Copenhagen and then by boat to Malmoe, Sweden. They continued their travels by horse and wagon to Munktorp. He was not poor at all and had a full purse of money, so to welcome him the priest arranged all the best for him, but he was also up to something else for his new friend ...

Well in place in Sweden he wrote a letter to his grandparents explaining his change of plans. It took a while before the letter reached its destination and by that time their grandson was already introduced to the higher society in Stockholm and was accepted into the army. What they did not know, was that the priest immediately after reaching Sweden, began to teach him about the Lutheran faith. The young man was a fast learner and soon he renounced his catholic faith and became a member of the Swedish Lutheran church.

Now the last obstacle for making a career in Sweden was gone, and by the way, a Swede cold not have the name Giovanni Battista. It became Johan Baptist. Although the name referred to “John the Baptist” it was not good enough to have that same name in Swedish, that only works in the Mediterranean countries.

Prisoner of war

The now 20 year old Pinello started his military career as a horseman at the “life-regiment” and he started to advanced in ranks. In 1702 the regiment went by boat over the Baltic sea to Kurland and the following years he was involved at the battles of Thorn, Lemberg, Frauenstadt, Holofzin, Mohilev and Veprik.

But so in 1709 came the dire defeat at Poltava and the Swedish king had to flee to Bender. Pinello was seriously hurt as was still in the battlefield. The Russian soldiers took him for dead but two days later he came to life and was brought eastbound. It was Siberia that was the final destination for the Swedish prisoners but Pinello was lucky, due to his excellence in different languages he was noticed by the Governor of Tobolsk who made him tutor to his daughters. He managed, after six long years, to escape and finally was back in Sweden. At this point he was only 32 years old.

It was not sure that he would have made it so far, even though he survived all the battles. Most of the people who died during the fatigues of the war died from diseases, most likely dysentery. Back home is Sweden he went back to serve as a soldier and he participated in the Swedish attack against Norway in 1716. At that time he was a Captain in the “Bohuslän dragoon battalion”.

It wasn´t until 1725, at the age of 43 that he got a wife, Justina, that was 21 years younger than him and daughter to a Schoutbynacht* by the name of Nils Schruuf. They settled on the farm Ramneberg at Bullaren. His father in law was ennobled and took the name Gyllenschruf. Hence Johan Baptist was from a noble family in Italy, his family was entered as a member of "Riddarhuset", Swedish families of knights and nobles, in 1751. The Pinello family was blessed with 16 children but six of them died as infants. Johan Baptist and Justina are both buried at Svarteborg church and many of their descendants still live in the same geographical area today.

• A schoutbynacht is someone who is in charge of a ship during the night, when the Captain is sleeping.

Giovanni Battista Pinello is also the name of a famous Italian composer, who was born in Genoa in 1544 and died I Prague June 15, 1587. He served as a conductor in Vicenza, Innsbruck and Dresden 1580-1584. He was also engaged in the Royal orchestra in Prague and was involved in the fights between German and Italian musicians at the court of Dresden. Any relationship between the both have not been presented.

https://www.ts.fi/puheenvuorot/1074000940: Norjan, Saksan ja Ruotsin kautta Suomeen

Hänen poikaansa, Giovanni Babtistaa odotti monivaiheinen elämä. Merimatkalla hän haaksirikkoutui Norjan rannikolla, ja ainoana pelastui siitä. Hän vietti talven Norjassa ja matkusti seuraavana kesänä etelämmäksi ja osallistui erääseen kongressiin Saksan Schleswigissä. Giovanni tutustui kahteen ruotsalaiseen hengenmieheen, matkusti näiden mukana Ruotsiin ja vaihtoi uskontonsa luterilaiseksi.

Giovanni Babtistasta tuli Henkivartiokaartin upseeri. Hän osallistui luutnanttina Pultavan taisteluun 1709, joutui vaikeasti haavoittuneena sotavangiksi, ja tällöin hänet sijoitettiin Tobolskiin, Siperian kenraalikuvernöörin, ruhtinas Labanoffin poikien opettajaksi.

Giovanni pakeni Tobolskista 1715 ja ehti osallistua Kaarle XII :n Norjan-retkeen. Hänet hyväksyttiin Ruotsin kansalaiseksi 1751, ja hän kuoli everstiluutnanttina 1775.

Tämän Giovanni Babtista Pinellon poika, Dominicus Julius , syntyi 1738. Hän kuoli armeijan laivaston everstinä Turussa 1821. Hänen kymmenestä lapsestaan eli aikuisiksi vain kaksi, tytär ja sitten poika, 17.8.1802 syntynyt Nils Henrik.

https://www.adelsvapen.com/genealogi/Pinello_nr_1964

Född Giovanni Battista Pinello, försvenskat till Johan Baptist Pinello. Inskriven i Riddarhuset.

Pinello var född i Genua 1682, reste i unga år till Leyden Holland för att studera. Led skeppsbrott utanför Norges kust 1694. Följde senare med ett par svenska vänner till Sverige och lät sig där värvas som soldat i Karl XII:s armé. Antog vår religion och blev därmed arvlös. Han följde med på kungens fälttåg och avancerade till löjtnant. Vid Poltava blev han rysk krigsfånge och skickades till Tobolsk. År 1715 lyckades han fly, och kunde snart återuppta sin militära bana.

Som kapten vid Bohus läns dragonregemente blev Pinello 1748 riddare av Svärdsorden, och 1751 blev han adlad. Han avled på sin gård Ramneberg i Svarteborg i Bohuslän 1775, 93 år gammal.

Från Genua över Poltava till Bohuslän

Av Sven H. Gullman

Inte kunde vare sig han själv eller hans familj ana vad livet skulle ha i beredskap åt honom.

Han föddes i en adlig familj i Italien, i en släkt som bland sina medlemmar också hade haft en doge, styresman under den tid då Genua var republik och konkurrerade med Venedig om det ekonomiska herraväldet till sjöss. Pengar saknades inte, Pinellos ägde flera palats i hemstaden. Fadern dog medan sonen var liten.

Den unge Pinello - han var född 1682 – skickades som tolvåring 1694 av sin farfar till Leiden i Nederländerna för att studera där. Leiden var berömt för sitt universitet och att en tolvåring kunde vara student var inte överraskande – det förekom även i Sverige vid denna tid. Men planerna på studier i Leiden kom på skam, för fartyget nådde aldrig bestämmelseorten – en storm drev det norrut i Nordsjön och det strandade på den norska västkusten. Pinello var en av de få som överlevde; bland de drunknade befann sig hans betjäning.

Vintern kom han att tillbringa i Bergen men så fort det blev vår begav han sig till Leiden. Där stannade han och studerade i två år. Till en ung adelsmans uppfostran hörde förmågan att fäkta, något som blev anledningen till att han först reste till Paris och därifrån till Madrid. Nu hade Pinello hunnit bli 18 år och livet låg framför honom. Han kunde göra vad han ville – visserligen skulle han så småningom återvända hem till Genua och ta i tu med förvaltningen av familjeegendomarna men det brådskade inte – han kunde göra det tids nog.

Vad hände nu? Han fick för sig att fara till norra Tyskland, närmare bestämt till Schleswig. Där blev han bekant med ett par svenskar, en av dem prost i Munktorp i Västmanland. De menade att han som adelsman skulle kunna göra en lysande karriär i Sverige. Sverige, det protestantiska landet i norr, kunde det vara något för en italienare, därtill katolik? Hans nyförvärvade vänner förklarade visserligen att den svenska lagen förbjöd katoliker att bo och arbeta i Sverige, men det skulle säkert ordna sig, bara han kom dit. Sagt och gjort. Giovanni Battista Pinello antog utmaningen och for med svenskarna med diligens till Köpenhamn, sedan med båt till Malmö och per hästskjuts på nytt till Munktorp. Barskrapad var han inte, hans penningbörs var fylld och väl framme ordnade prosten i Munktorp allt till det bästa för honom. Men prästen hade något annat i kikaren för sin gäst.

När denne hade installerat sig tog han sig samman och skrev ett brev till farföräldrarna och berättade om sina ändrade framtidsplaner. Det tog sin tid innan hans farfar och farmor i Genua fick brevet och vid det laget var sonsonen introducerad i de högre sociala skikten i Stockholm och antagen vid armén. Vad de inte visste var att prosten omedelbart efter hemkomsten hade börjat undervisa sin gäst i den lutherska tron. Den unge mannen var läraktig och snart avsade han sig sin katolska tro och upptogs i Svenska kyrkan. Nu var det sista hindret borta, hindret för att göra en karriär i Sverige. Förresten, en svensk kunde ju inte heta Giovanni Battista. Det blev Johan Baptist. Visserligen syftade den italienska namnformen på Johannes Döparen men Johan Baptist fick godkännas – det dög inte att någon hette Johannes Döparen, det kunde bara gå för sig i medelhavsländerna.

Mot Poltava och rysk fångenskap.

Den tjugoårige Pinellos militära bana började på allvar som ryttare vid livregementet till häst och sedan steg han i graderna. Redan samma år, 1702, skeppades regementet över Östersjön till Kurland, och de följande åren var han med om slagen vid Thorn, Lemberg, Frauenstadt, Holofzin, Mohilev och Veprik.

Så kom den ödesdigra dag 1709 då den svenska armén förlorade slaget vid Poltava och Karl XII fick fly till Bender. Pinello själv råkade illa ut, han skadades svårt och blev liggande på slagfältet. Ryssarna trodde att han var död men efter två dagar kvicknade han till och fördes österut. Österut, det var Sibirien som var målet för de svenska fångarna. Pinello hade ändå lyckan med sig. Tack vare sina språkkunskaper blev han uppmärksammad av guvernören i Tobolsk som gjorde honom till lärare för döttrarna. Men han längtade hem och lyckades efter sex år ta sig till Sverige. Då hade han ännu inte fyllt 33 år.

Det var för övrigt inte självklart att han med hälsan i behåll kunde återvända hem, även om han hade klarat strapatserna under fältslagen. De flesta som dog i krig i gångna tider råkade ut för sjukdomar, främst dysenteri. Men väl hemkommen återgick Pinello i aktiv tjänst och han deltog i det svenska anfallet mot Norge 1716. Då var han kapten vid Bohusläns dragonbataljon. Först 1725, vid 43 års ålder, stadgade han sig och ingick äktenskap. Hans hustru, Justina, 21 år yngre än han själv, var dotter till en schoutbynacht vid namn Nils Schruuf (uttal skruv) och de bosatte sig på gården Ramneberg vid Bullaren. Svärfadern adlades med namnet Gyllenschruf (obs med bara ett u). Eftersom Johan Baptist redan var adlig i Italien, infördes hans ätt på det svenska riddarhuset, vilket skedde 1751. Paret Pinello välsignades med inalles 16 barn men sex av dem dog i späd ålder. Johan Baptist och Justina fick sina gravar i Svarteborgs kyrka. Många bohuslänningar är sannolikt ättlingar till den italienske ädlingen – man vet att många av dem kom att leva i Bohuslän.

En schoutbynacht dåtidens konteramiral Det kan till slut vara intressant att veta vad en schoutbynacht sysslade med. Det nederländska schout-bij-nacht var en sjöofficersgrad som i vårt land efter 1771 kallades konteramiral. Ordet betyder egentligen "uppsyningsman under natten" och betecknade den officer på ett fartyg som hade befälet medan kaptenen sov.

Giovanni Battista Pinello har en namne i kompositören med samma namn. Vilket ev släktskap mellan dem är inte klarlagt. Namnen är född i Genua, år 1544, dog i Prag 15 juni 1587. Italiensk kompositör. Han höll tjänster vid Vicenza, Innsbruck och Dresden som kapellmästare 1580-1584. Han var engagerad i Prags Hovkapell. Han var mycket involverad i grälen mellan tyska och italienska musiker i Dresdens domstol.

Utdrag ur Leonard Kaggs dagbok, avser år 1715, sid. 230

I detta åhr blef majoren af Nylands cavall. Reinhold Brunow död i sitt fångenskap i Ryssland. Samma åhr echapperade lieutnanten af Wesmanlands regem. Pinello uhr sitt fångenskap