Isak Björnsson, stamfar Banér

Isak Björnsson, stamfar Banér, enligt Adelsvapen.

Väpnare. Var häradshövding i Olands härad, Uppland 1375-08-09. Levde 1388-11-05. Han förde det vapen (spets från sidan), som sedan alltjämt burits av ätten.

Gift med Gertrud Andersdotter, levde änka 1405-02-18, dotter av väpnaren Anders Tomasson (2 spetsar uppifrån) till Lisa och Finsta.

Banér

Äldre släkttavlor härleda denna släkt från Danmark och anse den vara av samma stam som den danska ätten Banner (Høeg), men något samband dem emellän kan ej uppvisas, och i Danmark har intet stöd därför vunnits.

Namnet Banner l. Banér har hos båda hämtats från vapnets banerliknande utseende, men deras vapen äro väsentligt olika.

Svenska släkten för en spets från sidan, den danska en i rött och vitt ginstyckad sköld. Ett stöd för den danska härkomsten har man velat finna däruti, att den svenske Knut Eskilsson skulle hava ägt Olinge i Danmark, men detta bevisar här intet, ty godset Olinge fick han med sin hustru, vars moder var dotter av Peder Åkesson, som på 1430-talet skrev sig till Olinge.

Om även ett och annat frändskapsband inom den svenska släkten är dunkelt och ännu outrett, så är dess uppsvenska börd dock ostridig. En och annan, som att döma av vapnet, boningsort och andra förhållanden otvivelaktigt varit av denna ätt, har här av brist på anknytningsled måst utlämnas.

Att den på riddarhuset befintliga äldre genealogien är för de första släktleden alltigenom en frihandsteckning utan ringaste skäl och bevis, torde bäst framgå därav, att den Isak Isaksson, som på riddarhuset kallas den gamle och är tullmyndig man 1380, uppgives såsom sonsons son till en annan Isak, förnäm herre i Skåne, som levat 1323.

Tvenne grenar hava fortlevat i utlandet, en i Holland och en i Italien, men synas nu vara utslocknade.

Den förra skall härstammat från en son till riksrådet Sten Axelsson Banér (tab 10), vilken son 1605 lämnade fäderneslandet och bosatte sig i den nederlandska staden Deventer. Ättlingar till honom levde ännu i mitten av 1700-talet.

Den senare grenen skall härstammat från den vid Leipzig 1642 stupade kaptenen Johan Banér (tab 15). (C. A. Klingspor, Minnen från flydda dagar, Stockholm 1884).

//////////

Ätten Banér anses av äldre tiders genealoger vara dansk och av samma stam som danska ätten Banner. Något samband mellan dessa ätter kan emellertid ej påvisas. Namnen Banner respektive Banér har för de båda olika släkterna hämtats från släkternas vapens utseenden (så kallade talande vapen). Ättens äldste med säkerhet kände stamfader var väpnaren Isak Björnsson (Banér), som var häradshövding i Olands härad i Uppland; han kallas häradshövding 9 september 1375 och är ännu i livet 5 november 1388. Ättenamnet antogs under 1500-talets andra hälft.

Under perioden 1508-1813 ägde medlemmar av släkten Banér godset Djursholm.

Under perioden 1508-1813 ägde medlemmar av släkten Banér godset Djursholm i nuvarande Danderyds kommun i Uppland, och därför återfinns numera släktens stamvapen som en komponent i vapnet för Danderyds kommun. Sedan 1813 är istället Sjöö slott med tillhörande ägor släktens sätesgård. Godset, beläget söder om Örsundsbro mellan Uppsala och Enköping är idag ett av Sveriges största lantbruk.

Ätten

Introducerad 10 mars-4 april 1625 under n:o 17 i andra klassen.

Gustaf Persson Banér upphöjdes 1651 i friherrligt stånd. Släkten introducerades på riddarhuset 1652 som friherrlig släkt nummer 22 och fortlever än idag.

Gustaf Adam Banér upphöjdes 1651 i grevligt stånd för sin faders förtjänster, introducerad på riddarhuset som grevlig släkt nummer 11, som han själv slöt när han dog 1698.

http://runeberg.org/svhistfry/6/0472.html

Isak Björnsson, suvun Banér kantaisä (Adelsvapenin mukaan)

Isak Björnsson, suvun Banér kantaisä Adelsvapenin mukaan.

Iisakki oli asemiehiä ja kihlakunnantuomari Oolannin kihlakunnassa Ruotsin Uplannissa.

Hän elää köllötteli vielä ainakin marraskuussa 1388.

Hänellä oli vaakunassaan valkoinen nuoli sivusuunnassa punaisella pohjalla, ja tämä design on ollu suvun käytössä siitä saakka.

Hän viipotti vihille Kerttu Antinytären (Årby) kanssa. Årby-suku tykkäsi myös nuolista vaakunoissaan. Kerttu eleli leskenä ainakin vielä helmikuussa 1405.

Banér

Banér on Ruotsin ritarihuoneeseen kirjoitettu vapaaherrallinen aatelissuku numero 22 ja kreivillinen suku numero 11, joka ei kauaa elänyt. Tavan pulliaisiksi sukua ei koskaan aateloitu.

Suku on lähtöisin kenties Tanskasta, Skoonesta, missä Isaac Isaacsson mainitaan vuonna 1323. Suku on kuitenkin ehkä paremmin tunnettu Uplannista. Danderydin kunnan vaakuna on apinoitu Banérin vaakunasta.

Peder Banérin muksut saivat läänityksekseen Kokkolan (Gamla Garleby), heistä Nils sai vielä Kuitian.

http://runeberg.org/svhistfry/6/0472.html

Isak Björnsson, stamfar Banér

Isak Björnsson, stamfar Banér, enligt Adelsvapen.

Väpnare. Var häradshövding i Olands härad, Uppland 1375-08-09. Levde 1388-11-05. Han förde det vapen (spets från sidan), som sedan alltjämt burits av ätten.

Gift med Gertrud Andersdotter, levde änka 1405-02-18, dotter av väpnaren Anders Tomasson (2 spetsar uppifrån) till Lisa och Finsta.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Isak_Bj%C3%B6rnsson_(Ban%C3%A9r)

Banér

Äldre släkttavlor härleda denna släkt från Danmark och anse den vara av samma stam som den danska ätten Banner (Høeg), men något samband dem emellän kan ej uppvisas, och i Danmark har intet stöd därför vunnits.

Namnet Banner l. Banér har hos båda hämtats från vapnets banerliknande utseende, men deras vapen äro väsentligt olika.

Svenska släkten för en spets från sidan, den danska en i rött och vitt ginstyckad sköld. Ett stöd för den danska härkomsten har man velat finna däruti, att den svenske Knut Eskilsson skulle hava ägt Olinge i Danmark, men detta bevisar här intet, ty godset Olinge fick han med sin hustru, vars moder var dotter av Peder Åkesson, som på 1430-talet skrev sig till Olinge.

Om även ett och annat frändskapsband inom den svenska släkten är dunkelt och ännu outrett, så är dess uppsvenska börd dock ostridig. En och annan, som att döma av vapnet, boningsort och andra förhållanden otvivelaktigt varit av denna ätt, har här av brist på anknytningsled måst utlämnas.

Att den på riddarhuset befintliga äldre genealogien är för de första släktleden alltigenom en frihandsteckning utan ringaste skäl och bevis, torde bäst framgå därav, att den Isak Isaksson, som på riddarhuset kallas den gamle och är tullmyndig man 1380, uppgives såsom sonsons son till en annan Isak, förnäm herre i Skåne, som levat 1323.

Tvenne grenar hava fortlevat i utlandet, en i Holland och en i Italien, men synas nu vara utslocknade.

Den förra skall härstammat från en son till riksrådet Sten Axelsson Banér (tab 10), vilken son 1605 lämnade fäderneslandet och bosatte sig i den nederlandska staden Deventer. Ättlingar till honom levde ännu i mitten av 1700-talet.

Den senare grenen skall härstammat från den vid Leipzig 1642 stupade kaptenen Johan Banér (tab 15). (C. A. Klingspor, Minnen från flydda dagar, Stockholm 1884).

//////////

Ätten Banér anses av äldre tiders genealoger vara dansk och av samma stam som danska ätten Banner. Något samband mellan dessa ätter kan emellertid ej påvisas. Namnen Banner respektive Banér har för de båda olika släkterna hämtats från släkternas vapens utseenden (så kallade talande vapen). Ättens äldste med säkerhet kände stamfader var väpnaren Isak Björnsson (Banér), som var häradshövding i Olands härad i Uppland; han kallas häradshövding 9 september 1375 och är ännu i livet 5 november 1388. Ättenamnet antogs under 1500-talets andra hälft.

Under perioden 1508-1813 ägde medlemmar av släkten Banér godset Djursholm.

Under perioden 1508-1813 ägde medlemmar av släkten Banér godset Djursholm i nuvarande Danderyds kommun i Uppland, och därför återfinns numera släktens stamvapen som en komponent i vapnet för Danderyds kommun. Sedan 1813 är istället Sjöö slott med tillhörande ägor släktens sätesgård. Godset, beläget söder om Örsundsbro mellan Uppsala och Enköping är idag ett av Sveriges största lantbruk.

Ätten

Introducerad 10 mars-4 april 1625 under n:o 17 i andra klassen.

Gustaf Persson Banér upphöjdes 1651 i friherrligt stånd. Släkten introducerades på riddarhuset 1652 som friherrlig släkt nummer 22 och fortlever än idag.

Gustaf Adam Banér upphöjdes 1651 i grevligt stånd för sin faders förtjänster, introducerad på riddarhuset som grevlig släkt nummer 11, som han själv slöt när han dog 1698.

http://runeberg.org/svhistfry/6/0472.html