Joachim von Düben - d.ä.

• Wikipedia
• Joachim d.ä. Düben, von, Svenskt biografiskt lexikon (art av O. Jägerskiöld.), hämtad 2018-05-31
• Adelsvapen

Ämbetsman, hovkansler, riksråd och psalmförfattare. Kanslipresident, friherre postumt utnämnd till greve

I k. kansliet, där D. ingick 1694, hade han hunnit till referendarie sekreterare, då han 1707 jämte syskonen Anders och Emerentia undfick adligt diplom med namnet von Düben. Han åtföljde sedan Carl XII på hans krigståg och var expeditionssekreterare vid konungens fältkansli, då han 1709 blef fången vid Pultava och afförd till Moskva. Efter tio års fångenskap hemkommen till Sverige, väntade honom den ena utmärkelsen och upphöjelsen efter den andra. Utnämnd 1719 till statssekreterare, först utrikes- och sedan i krigsexpeditionen, blef han samma år jämte nyssnämnda syskon hugnad med friherrligt stånd. 1723 utnämnd till hofkansler, tog han en mycket verksam del i förhandlingarna om Hannoveranska alliansen och hade genom sin skicklighet, reda och arbetssamhet blifvit Arvid Horns högra hand. Tack vare dennes inflytande upphöjdes ock von D. 1727 till riksråd, fortfarande tjänstgörande i kansliet. Han tillvann sig i denna egenskap erkännande af franska ministern Brancas såsom »det utan motsägelse bästa hufvudet i senaten», och utan tvifvel hade en mera lysande framtid varit honom förbehållen, om ej döden kommit emellan d. 30 nov. 1730. Älskare af vitterhet, inskränkte likväl D. sin skriftställareverksamhet till några poetiska öfversättningar, hufvudsakligen af Boileau. Gift 1719 med Margareta Spegel, en dotter till ärkebiskopen Haqvin Spegel (se nedan). Hans ättlingar hugnades 1731 på grund af faderns förtjänster med greflig värdighet.