Karl Gäfvert/Gewert/Gefvert

Karl var född 1870-02-18 i Föskefors, Ekshärad (S) (Sveriges Dödbok). Död 1930-08-27 i Stora Kil (S) (Sveriges Dödbok).

Hans pappa Bengt var mästersmed vid Föskefors bruk i Ransäter. Smedyrket vid bruken hade varit en lång tradition i många led bakåt inom släkten Gefvert/Gäfvert/Gewert även om några varit vid andra bruk men yrket de valt att lära sig var fortfarande att verka som mästersmeder. Även farfar Bengt Karlsson Gäfvert, född 1805 var mästersmed vid Föskefors bruk efter att ha startat sin bana vid Lovisebergs bruk i Norra Råda där hans far Karl Henriksson Gäfvert, född 1777 var mästersmed vid Geijersholms bruk i Norra Råda.

Bengt Gäfvert, född 1834 född i Föskefors, Ransäter, gifte sig 1858 med Maria Nilsdotter född 1835 i Gräsmark i Sunne. De fick ett antal barn: Kristina "Stina" Maria, gift Westlund Gustaf Adolf Emma, gift Westlund Bengt "Ben" Karl Anna, gift Bäcker/Becker Anders

Fru Maria avled och några år senare gifte Bengt om sig, 1877, med Brita Maria "Maja" Jansdotter Lindberg, född 1834 i Gustaf Adolf. Inga barn föddes i det äktenskapet.

Karl Bengtsson Gäfvert., Karl föddes i Ransäter på Föskedfors bruk. 1867 var det stora potatismissväxtåret när många svenskar svalt och den vintern följde en riktig vargavinter som aldrig verkade ta slut. Tiderna var svåra och många svenskar utvandrade till Amerika. Så gjorde även Karl.

Bröderna Karl (sedermera pappa till Brita), född 1870-02-18 (död 1930) och brodern Gustaf Adolf "Adolf" Gäfvert/Gefvert, född 1862 växte som barn upp vid Föskedfors Bruk nära Ekshärad där fadern arbetade som mästersmed. Det var 8 års åldersskillnad mellan dem, men de följdes åt i livet.

Karls pappa Bengt var född i Ransäter dit hans förfader hade kommit under den tid som många andra smeder från (Nederländerna) Holland och Belgien kom för att svenskarna sökte efter skickliga smeder utomlands med kunskaper om hur man kunde smida järn och senare stål. De fördelades vid bruken i Värmland, Västmanland och Uppland. Bengt Gefvert gjorde bland annat vackra järnkors på Ekshärads kyrkogård som är välkända i hela Sverige.

Bengt (d ä) föddes i Värmland1834.

Han gifte sig med Brita Maria Lindberg.

De fick sju barn, varav Anders Nathanael dog efter 2 månader.

Kristina (Stina)

Gustaf Adolf"Adolf" f 1862

Emma f 1864

Bengt "Ben" f 1867

Karl f 1870

Anna f 1873.

Anders f 1876, död 1876-06-18

Stina gifte sig med smeden Westlund som var förman vid stålverket i Munkfors och fick tre söner varav två av dem emigrerade till USA, medan den yngste Yngve stannade hemma i Sverige. Kristina "Stina" Maria avled i Fresno i Kalifornien.

Brodern Bengt "Ben" emigrerade till Amerika. Redan år 1886 finns han registrerad i böckerna på Ellis Island. Bengt var då 19 år.

Tiderna var svåra i Sverige med missväxt och hungersnöd så år 1887 utvandrade Karl för första gången som 18 åring till Amerika tillsammans med sin äldre bror Adolf.

Först åkte de till en morbror i Minnesota. Karl och Adolf var unga och starka och sökte sig med guldgrävarströmmarna upp till Klondyke där de gjorde inmutning och sökte efter guld. Det var hårt arbete och till sist så fick de nog och reste sen vidare till syskonen som slagit sig ner i i Kalifornien i Fresno.

Karl ville hjälpa andra släktingar att utvandra till Amerika och han utvandrade, enligt papper som finns kvar, tre gånger ihop med yngre släktingar.
Första gången var år 1888 när han var 18 år och reste med fartyget Romeo. Den sista gången var 1902 tillsammans med systern Anna och hennes make Anders Becker (Bäcker) som också bestämt sig för att göra resan efter att de förlorat det tvillingpar som de fött i Munkfors och fått begrava där.
Karl återvände sen efter totalt 20 år i Amerika till Sverige och Värmland och invandrade enligt kyrkopapper år 1906. Familjen var medlemmar i Metodistkyrkan. Den stora jordbävningen (med 7,9 på Richterskalan) i San Francisco då sen hela staden brann ner under en våldsam brand i 3 dygn skedde år 1906 i april. Att det inte gick att släcka branden berodde på att det inte fanns vatten att tillgå för jordbävningen hade haft sönder alla ledningar. Staden byggdes sen upp igen under de följande åren. Jordbävningen kändes av ända ner till San José.

Adolf återvände år 1900 till Värmland och gifte sig med Anna Matilda Ingeborg Peterson.
Runt år 1902 finns dokumenterat att hans svärmor Lisken Persdotter lät honom och hans hustru ärva lite pengar, se nedan. Familjen var medlemmar i Metodistkyrkan.

Karls bror Bengt "Ben" Gefvert hade utvandrat redan år 1886 och tagit sig redan år 1890 till Kalifornien och startade sen år 1900 en stor fruktfarm/ranch i Fresno (se nedan). Familjen var medlemmar i Metodistkyrkan.

Systern Anna som också hade utvandrat (1902) med Anders Bäcker/Becker (som också kom från Föskedfors bruk i Ekshärad där hans far varit mästersmed. De startade också en fruktfarm i Fresno. Familjen var medlemmar i Metodistkyrkan.

----------------------------------------------------------
Ben Gefvert Ranch Historic District: http://ohp.parks.ca.gov/pages/1067/files/ben%20gefvert%20ranch.pdf

Bengt var född i Sverige år 1867 och gift med Mary Bengston (anm. troligen stavat Bengtsdotter i Sverige) i Enumclaw, WA/Washington. Ben immigrerade via Ellis Island år 1886 och anslöt sig till en svensk koloni i Minnesota. Han flyttade sen till Kalifornien 1890 av hälsoskäl.

Ben och Mary fick 4 barn tillsammans, Albert (gift och sedermera med egen gård), Paul (dog samma år som modern Mary), Anna och Elizabeth (gift R G Tyler) som levde på gården mellan 1968-2002 som var hela hennes liv, när sen dotter Madeline (gift m James Sheldon) tog över gården.

Bengt "Ben" Gefvert's ranch inköpte han år 1900 i Fresno i San Joaquin Valley. Ranchen som var på 57,2 Acres ( ca 23 hektar, el ca 231000 m2) var startad år 1891 av tidigare ägaren Charles D Smith. Marken hade från början ägts av US Government men såldes sen till privatpersoner som kunde köpa större markområden. Där odlade Ben bl a navelapelsiner och russindruvor. Han hade innan det arbetat i 10 år med på en mindre gård i närheten. Han startade även odling av vindruvor som han höll på med fram till sin död år 1917. Ben planterade även stora vackra rosenrabatter. De bevattningsanläggningar som redan fanns på gården underlättade skötsel av gården.

Druvor var den mest lönsamma produkten och det odlades druvor för vinproduktion, russindruvor och färska druvor. Odlarna gick samman och startade 1914 the Sun Maid Raisin Growers Association där 75 % av russinodlarna var medlemmar inklusive Ben Gefvert och Gefvert Ranchen har fortsatt att vara medlemmar ända sen dess och är det fortfarande. 95 % av USA's russinproduktion kommer från Fresno. En av granngårdarna ägdes av Theo Kearney som blev känd som "the Raisin King of California" som efter sin död skänkte hela sin jätteranch till University of California.

De blomstrande odlingarna i bygden runt gjorde att andra yrkeskunniga drogs till området, t ex smeder, transport, förpackning, marknadsföring, samt folk som kunde laga maskiner och verktyg, banker och försäkringsbolag. Allt sammantaget gjorde att bygden i Fresno County i San Joaquin Valley snabbt expanderade.

Efter att Ben avlidit så tog dottern Anna över ansvaret för skötsel och drift av gården, som brukades med kontraktsanställda arbetare, trots att hon bara var 18 år och inte hade fått längre skolgång än till 8e klass och lyckades ta gården genom svårigheterna under den stora depressionen under 1930-talet då många gårdar gick i konkurs. Anna gifte sig aldrig utan ägnade sig helhjärtat åt att sköta gården och odlingarna i 50 års tid fram till 1968. Anna blev 69 år gammal.

Brodern Paul och mamman Mary dog redan 1938. Brodern Albert hade gift sig och hade egen gård.

Vid Annas död tog Ben Gefverts dotter Elisabeth och hennes make R G Tyler över gården 1968- 2002.

År 2002 tog Madeline Tyler Sheldon, dotterdotter till Ben Gefvert, gift med James Sheldon över att sköta gården.

Gården är numera en del av the National Trust for Historic Preservation.

-----------------------------------------------------------------------------

Karl och Adolf var äventyrliga o följde efter en tid med strömmen av guldgrävare på en båt upp till Alaska för att söka lyckan som guldgrävare. Det var en lång färd med många strapatser som efter båtfärden företogs dels till fots med bl a snöskor och dels på hundslädar. Omständigheterna var äventyrliga och livet i guldrushlägret var hårda o besvärliga, (se artikel om guldgrävarna längst ner).

Karl ägde en egen gruva som inte gav så mycket men hittade ändå guld så han var nöjd och efter ett år bestämde sig han och brodern för att resa med en påse guld till syskonens fruktfarmer i Fresno i Kalifornien. Han lämnade sin gruva o det sista han gjorde var att ta en pil och skrev sitt namn på den och sköt ner den i gruvan.

På grund av äventyrslust och brist på pengar så åkte de en stor del av resan under tågvagnarna tvärs över kontinenten. I Kalifornien arbetade Karl tillsammans med Adolf och andra i familjen (syskonen Ben Gefvert och Anna Becker (född Gefvert) på fruktfarmerna i cirka 20 års tid där de var bland nybyggare och lät berätta hur rädda de blev när indianer kom förbi och tittade in genom fönstren.

Genom hårt arbete, skötsamhet och sparsamhet fick Karl så småningom en god ekonomi. Familjen var medlemmar i Metodistkyrkan.

Karl stannade i Amerika under ca 20 års tid (mellan 18 års ålder tills han var 36 år, åren 1888-01-30---1909-04-10) men gjorde två resor hem till Sverige på besök. Trafiken över Atlanten gick hela tiden fram och tillbaka mellan Sverige och Amerika och folk kom och gick. Enligt släktpapper så utvandrade Karl 3 gånger till Amerika.

Karl återvände från en av dessa resor åter till Kalifornien tillsammans med sin kusin Stanley Mört (som sedermera blev hamnkapten i San Francisco och ändrade sitt namn från Mört till det mer amerikanska Morth). Även Gösta Gefvert åkte till Amerika för att han ville lära sig att lägga vackra parkettgolv (som var på modet) för att kunna öppna egen firma som golvläggare i Karlstad senare.

De arbetade alla ett tag på fruktfarmerna i Fresno som brodern Bengt "Ben" och systern Anna startat med den man hon gift sig med vid namn Bäcker/Becker. Det var intensiva år och Fresno utvecklades starkt. Det odlades apelsiner, persikor och framförallt druvor där den stora produkten var russindruvor.

Anna och Anders Becker's fruktfarm drevs vidare ända fram till slutet av 1970-talet då marken delades upp till tomter. Arthur (Art) Becker var mäklare och förstod värdet av marken. Farmen i Fresno ägdes ännu av familjen år 1975 när Britas dotter, Margareta Fluur, besökte den och släktingarna Arthur*) Becker (son till Anna) o hans hustru Avis. Släktingar som finns kvar där än idag heter: Bonnie Kullberg som är dotter till Art o Avis. Hon gifte sig med svensken Lennart Kullberg som hon träffade i Sverige där hon bodde under en period på 60-talet. De har en son som heter Lars-Erik. De bor i Fresno.

År 1906 bestämde sig Karl för att återvända till Sverige och Värmland. Dit hade redan brodern Adolf återvänt och träffat änkan Ingeborg och gift sig och flyttat in i på en gård utanför Kil som hette Skårbol. 1902 finns kvitto bevarat på att han då bodde i Skårbol och han och Ingeborg fick ärva en liten summa efter Ingeborgs mor Lisken Persdotter.

"'För det mig i arfskifte af den 22 juli 1901 mig tillskiftade belopp efter min svärmoder Lisken Persdotter i Norra Stensdalen, Fyrtiotvå/42/ kronor 16 öre har jag denna dag uppburit full likvid jämte afskrift av skiftet erkännes och kvitteras. Kil Skårbol den 9 januari 1902 Adolf Gefvert'"

När Karl varit hemma i ett år hemma köpte han år 1907 mark i Kil och invandrade formellt 1909. I Kil möttes den då 36-årige Karl Gefvert och Julia Pettersson och de gifte sig 1910-12-31 borgerligt (eftersom Karl blivit metodist i Amerika liksom sina syskon där) och bildade familj.

Karl var en glad utåtriktad person som älskade att berätta historier på värmländskt manér om sina äventyrligheter i Amerika.
I dödsrunan efter Karls död 1930 står följande skrivet:
"Karl Gefvert var född den 18 februari 1870 på Föskedfors bruk där fadern var smed. Tillsammans med en bror utvandrade han vid 17 års ålder till Amerika o kom till en morbroder i Minnesota men trivdes inte så utan följde efter någon tid med guldgrävarströmmen till Alaska. Det var en strapatsrik färde den lång vägen, som gjordes dels till fots och dels på hundslädar. I Alaska stannade Gefvert bara ett år och vände sen åter söderut och bosatte sig i Kalifornien där han hade släktingar, bl a en syster (Anna Becker) och en bror (Ben/Bengt Gefvert). Sammanlagt tillbringade Karl totalt 20 år i USA men gjorde under tiden två kortare besök i Sverige. Genom hårt arbete, skötsamhet och sparsamhet förvärvade han så småningom en god ekonomisk ställning och beslöt år 1906 att återvänd och slå sig ned i hemlandet för alltid. Efter att under ett år ha undersökt olika möjligheter köpte han en gård i Kil där han byggde kreatursstallar och började driva kreatursaffär. Han förskaffade sig allmänt förtroende för sin redbarhet och var en god familjefader och granne."

Karl dog år 1930 i en ålder av 60 år. Julia var endast 41 år gammal då och Brita 17 år. 1923 hade sonen Georg dött av difteri. år 1930 blev ett svårt år för Julia för dottern Margot dog 1930-06-11 (som var född med vattenskalle och hade fått s k fallandesjuka/epilepsi) och ramlat ner för kökstrappan hemma och avlidit. Sen dog maken Karl den 27 augusti samma år. Kvar var änkan Julia med de fem barnen Brita, "Putte", Kurt, Torbjörn, Sven.

Dottern Brita var endast 17 år, men bestämde sig för att söka in till sjuksköterskeskolan vid Sahlgrenska Sjukhuset i Göteborg 1931 där hon började sin utbildning som 18 år gammal.

Guldrushen !!

Den 16 augusti 1896 fann Yukon-indianerna Skookum Jim Mason och Tagish Charlie samt George Carmack från Seattle, guld i Rabbit Creek, nära Dawson i Yukon området av Kanada runt floden Klondike på gränsen till Alaska. Floden döptes genast om till Bonanza Creek och många av lokalbefolkningen började göra utmätningar i området. Guld fanns i princip över hela området och många av dessa tidiga innehavare av utmätningar blev rika o kallades ”Klondike kungarna”.

Eftersom Yukon låg så avlägset till spred sig nyheten relativt långsamt och hölls hemligt i nästan ett helt år. Den 17 juli 1897, elva månader efter den första guldupptäckten, anlände ångfartyget Portland till Seattle från Dawson ”med mer än ett ton guld”, enligt tidningen Seattle Post-Intelligencer. Med det uttalandet startade Guldrushen i Klondike!

Inom sex månader hade ca 100 000 guldletare börjat bege sig till Yukon. Bara 30 000 nådde fram.

Många guldletare dog eller tappade entusiasmen och antingen stannade där de då befann sig eller vände tillbaka. Resan var lång, besvärlig och kall. De fick gå den mesta delen av resan och använda antingen ha den tunga packningen på över hundra kilo med försörjnings-material på djur eller på slädar.

Ridande polisen i Kanada krävde att alla guldgrävare skulle ha med sig 1 års förnödenheter med sig.

Men trots det så var svält och undernäring stora problem utmed vägen. Historien om en guldgrävare som kokade sina kängor för att dricka buljongen var vitt berättad och kan mycket möjligt ha varit sann. Kyla var ett annat allvarligt problem. Vinter temperaturerna i bergen i norra British Columbia och Yukon var oftast – 20 grader Fahrenheit och temperaturer på – 50 grader F var inte okänt. Tält var oftast det varmaste skyddet en guldletare kunde hoppas på.

Men det största problemet var själva resan. Guldgrävare hade två val, antingen tog de sig via Chilkoot Trail eller genom White Pass Trail.

Historien låter berätta att White Pass Trail startade i en stad som hette Skagway som helt hade tagits över av en man vid namn Jefferson ”Soapy” Smith som var en lurendrejare från Denver. Han ledde sina operationer från en saloon som kallades Jeff’s Place och hade ett gäng på 300 män, som han kallade sina lamm, som lurade alla som kom förbi och ville bli guldgrävare. Soapy genomförde också det första telegrambedrägeriet i Alaska. Det gick till så att han satta upp pålar och ledningar men de var inte kopplade till något… Men han tog betalt för att sända telegram från guldgrävare som ville sända brådskande meddelande hem.

Den andra vägen till guldområdet gick via Chilkoot Trail vilket inte var någon bättre lösning trots att det där fanns färre laglösa. Den var brantare än White Pass Trail och väldigt få var fullt förberedda hur svårt det var. Många drabbades av undernäring och/eller dog utmed vägen. Några blev sjuka eller dog pga att de åt kött från de döda hästar de fann utmed White Pass Trail vilken den kallades i folkmun för Döda Hästars Väg. Människor blev också tokiga utmed vägen och det är möjligt att deras diet (eller brist på) bidrog till detta.

Med en tillströmning på 30 000 människor som klarade sig fram till Dawson, blev staden den största norr om San Francisco. Det var inte längre en tältstad, utan en välmående stad med fler moderna bekvämligheter än man kan tro. Dawson hade brandsläckare på gatorna och var den första staden i västra Kanada som hade elektriska lampor. Människor kände sig trygga i Dawson. Den ridande polisen höll ordning och tvivelaktiga karaktärer som Soapy Smith tilläts inte komma in i staden. Dawsons tillväxt var den huvudsakliga orsaken till att Yukon territoriet blev en ny Kanadensisk provins den 13 juni 1898.

Klondike kungarna blev enormt rika. Det beräknas att det hittades guld till ett värde över en billion dollar - USD 1.000.000.000 - omräknat till penningvärdet i slutet av 1990-talet. Andra blev rika på andra sätt. Till exempel så blev Donald Trumps farfar, Fred Trump, rik på att driva Arctic Restaurant och Hotel längs Chilkoot Trail. Även flera kvinnor blev rika på att driva hotell och dansställen. Men få personer fann sina förhoppningar uppfyllda. När de flesta kom fram var all mark redan upptagen och de som kom sist fick istället arbeta åt dem som ägde marken. Många tjänade inte ens ihop till resan som kostade ca USD 1,200 i dåtidens penningvärde.

Ännu idag utvinns lite guld i området.

Sites of Interest: www.washington.edu/uwired/outreach/cspn/curklon/main.html Center for the Study of the Pacific Northwest www.lib.washington.edu/specialcoll/exhibits/klondike/ University of Washington Libraries Special Collections Division www.si.edu/postal/gold/gold2.html Postal Museum gold rush exhibit

Dödsruna: I Kil avled den 27 aug Gårdägaren Karl Gefvert, efter endast ett par dagars sjukdom, 60 år gammal. Gefvert var född den 18 febr 1870 på Föskedfors bruk där fadern var smed. Tillsammans med en broder utvandrade han vid 17 års ålder till Förenta Staterna och kom till en morbroder i Minnesota. Han trivdes dock ej länge här utan följde efter någon tid med guldgrävarströmmen till Alaska. Det var en strapatsrik färd den långa vägen som företogs dels till fots och dels på hundslädar. I Alaska stannade Gefvert blott ett år, han vände åter söderut och bosatte sig i Kalifornien. Inalles vistades han under 20 år i Förenta Staterna, men gjorde under tiden två kortare besök i hemlandet. Genom hårt arbete, skötsamhet och sparsamhet förvärvade han sig så småningom en god ekonomisk ställning och beslöt år 1906 att återvända till hemlandet och slå sig ner för alltid. Efter att under ett år ha undersökt olika möjligheter köpte han en gård i Kil, byggde där kreatursstallar och började driva kreatursaffär. Han förskaffade sig allmänt förtroende för sin redbarhet. Han var en god familjefader och granne och skördades mänskligt att döma alltför tidigt av liemannen. Närmast sörjande är maka och fem barn i vars djupa sorg en stor släkt- och vänkrets på det varmaste deltager.

Dödsannons över Karl Gefvert: Min älskade make, vår käre fader, Gårdsägaren Karl Gefvert, född 18 febr 1870 , död 27 aug 1930 kl 21.15 efter en kort tids sjukdom. Innerligt sörjd och saknad maka, barn, släktingar och en stor vänkrets. Kil den 29 aug 1930 Julia Gefvert Brita, Gösta, Torbjörn, Sven, Kurt Begravning sker på Kils kyrkogård onsdagen den 3 sept 1930 kl 16.

Källa: Swedish American Museum, Chicago www.swedishamericanmuseum.org Emigrantinformation: Det fanns en biljettagentur med kontor i Göteborg, Malmö och Stockholm. De hade 150 agenter ute i hela Sverige som sålde biljetter till tåg och fartygen i Svenska Amerikalinjen och kunde svara på frågor från emigranter som ville lämna sitt hemland. Den hette Larson Brothers. Till Gbg reste man med tåg, spenderade en natt där på något av de nya värdshusen på Sillgatan vid fiskmarknaden som låg nära the Swedish American Line pier. Det första fartyget hette M/S Stockholm och inköptes från den holländska amerikalinjen. Båten kunde ta 2292 passagerare varav 1880 reste som 3e klass passagerare. 1920 köptes M/S Drottningholm från Canadian Pacific Ocean Services 1924 byggdes M/S Gripsholm 1928 byggdes M/S Kungsholm

Ellis Island öppnades 1892 för immigranter från hela världen. Ca 20 miljoner människor kom via Ellis Island under åren 1892-1920. Ellis Island stängdes 1954 och är idag ett museum.

År 1870 var nästan hälften av alla invånare i Chicago immigranter och staden växte fort. År 1880 bodde 500.000 personer i Chicago av vilka 13.000 var av svenskt ursprung. År 1900 var det så många svenskar i Chicago att staden var den andra största staden av svenskar i världen, bara Stockholm var större.

De första immigranterna anlände 1830 och slog sig ner i Swede Town, nära Chicago River. Men efter den stora branden år 1871 så flyttade de flesta svenskar utanför citykärnan pga av att det blev förbjudet att bygga hus av trä. Många flyttade norrut till Andersonville.

Åren 1890-1910 var en tredjedel ensamstående kvinnor av alla som lämnade Sverige. De hade mottagit brev från släktingar som berättade om löften om tillgängliga arbeten och goda löner plus att det redan fanns tryggheten i en etablerad svensk samhällsgrupp. Kvinnorna sökte arbeten bl a i familjer som hembiträden och sparade pengar tills de kunde söka vidareutbildning och kunna öppna egna småföretag. Männen sökte arbeten som bl a snickare, byggnadsingenjörer, elektriker, apotekare.

Den svenska evangeliska lutherska kyrkan öppnade ett sjukhus 1884 i Chicago - the Augustana Hospital och där utbildades över 3000 sjuksköterskor innan sjukhuset stängdes 1989. Tidningar var en viktig del av den svensk-amerikanska kulturen och det fanns över 1500 svensk-amerikanska tidningar under åren 1850-1940. Varje stad och mindre samhälle i Amerika hade sin svenska tidning. Efter första världskriget avtog dessa tidningar och efter andra världskriget hade nästan alla svensk-amerikanska tidningar upphört.

Länken till hemlandet var viktig och mellan 1880-1920 startade svenskar, förutom ett dussintal kyrkor med olika trosinriktningar, mer än 130 sekulära organisationer som Vasa, the Order of Vikings, Svithiod, Swedish American Athletic Association, Swedish Engineers Society och körer som Freja, Chicago Swedish Male Chorus.