Knut Drake af Hagelsrum, till Graby

Knut Drake af Hagelsrum, till Graby och Forsnäs, båda i Sunds socken, Östergötlands län, Södra Linnekulla, Torpa socken och Dalby, Torpa socken, Östergötlands län, Rösjöholm i Näshults socken, Jönköpings län och Göberg med Oberga i Linderås socken, Jönköpings län samt till Hackersta i Å sn.

Hovjunkare 1609. Ryttmästare för en fana smålandsryttare 1611, varmed han deltog i Kalmarkriget 1611-1613. Innehade genom kungliga brevet 1613 Säby socken, Jönköpings län i förläning till 1619, då den indrogs.

Ryttmästare för svenska adelns rusttjänst 1623. Bevistade mötet i Ulfsbäck mellan Sveriges och Danmarks fullmäktige 1624 i maj.

Introducerad 1625 på ättens vägnar under n:o 90.

Deltog i Gustaf II Adolfs preussiska fälttåg.

Ståthållare på Jönköpings slott och över dess län 1633. Efter åtskiljande av den civila och militära makten inom länen överkommendant på Jönköpings slott 1634. Avsked på grund av sjuklighet 1638.

Död 1639-12-21 på Göberg.

Han utmärkte sig genom lysande tapperhet såsom rytteribefälhavare på Öland 1612 och särskilt under danskarnas belägring av Borgholm 1612 maj-juni. Bar vid Gustaf II Adolfs begravning Ölands landskaps fana. Han ägde förutom ovannämnda egendomar ett 40-tal smärre gårdar och hemman i Östergötland och Småland, ävensom del i Sydänmaa, Wihihalarko och Sillankorva i Finland.

Gift 1:o 1614-01-09 (morgongåva) (Ry I s. 364.) med Helga Månsdotter, död 1619, dotter av hövidsmannen Måns Olofsson (Stiernbielke), till Graby, Forsnäs och Rösjöholm, av en före riddarhusets instiftande utslocknad småländsk frälsesläkt, och Anna Brömsdotter (Bagge af Berga).

Gift 2:o efter 1620-04-20 med Maria Magdalena von Masenbach i hennes 2:a gifte (gift 1:o med fältöversten och ståthållaren på Kalmar slott Christer Some), levde änka 1654, dotter av ståthållaren på Stockholms slott och över Uppland Hans von Masenbach till Ökna och Hammarskog och Margareta Vogtin von Fronhausen, båda av invandrade förnämliga tyska ätter. Som »böneman» för Knut Drake hos hennes moder uppträdde konung Gustaf II Adolf själv i en skrivelse av den 1620-04-20, däri han lovprisade friarens förtjänster om konungen och riket.