• entered Swedish service in 1700
• became colonel of a dragoon regiment in 1703
• POW at Perovolochna - came free after prisoner exchange (exchanged for Pierre Le Fort)
• from 1710 Major General of Cavalry
• from1713 General of Cavallery

http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=17751

http://www.adelsvapen.com/genealogi/D%C3%BCcker_nr_61

https://bbld.de/GND1019737409

Carl Gustaf Dücker (1663–1732) oli ruotsalainen valtaneuvos, sotamarsalkka ja kreivi.

Suuren Pohjan sodan aikana maaliskuussa 1710 Ruotsin puolustusneuvosto nimitti kenraalimajuri Dückerin Uudenmaan ratsuväen päälliköksi. Puolustusneuvoston tarkoituksena oli tehdä Dückeristä Suomen puolustuksesta vastanneen Georg Lybeckerin lähin apulainen. Dücker kuitenkin kieltäytyi tehtävästä, kun kuuli, että Suomen joukoilta oli rahat lopussa ja muutenkin huoltovaikeuksia. Dückerin sijaan tehtävän sai huhtikuussa 1710 Hans Henrik von Liewen.

Dücker osallistui Kaarle XII:n ja Stenbockin sotaretkiin, mutta kuninkaan kuoltua hän vaati yksinvallan poistamista. Hän oli holsteinilaisen puolueen johtohenkilöitä. Puolue kannatti Kaarle XII:n seuraajaksi kuninkaan sisarenpoikaa Holstein-Gottorpin herttuaa Kaarle Fredrikiä, mutta kun herttua avioitui Venäjän tsaarin Pietari Suuren tyttären Annan kanssa, puolueen riippuvuus Venäjästä lisääntyi ja sen kannatus Ruotsissa väheni.

/////

Carl Gustaf Dücker, friherre och greve Dücker, greve till Jakobsberg i Järfälla socken, Stockholms län och friherre till Säby, Järfälla socken, Stockholms län samt herre till Ober Pahlen, Addefer och Nemdendorf i Livland.

Född 1663 i Livland. Kadett vid Furstenbergska regementet i Frankrike 1688. Fänrik 1689. Slutligen major vid Furstenbergska regementet i Frankrike. Generaladjutant i svensk tjänst 1700. Överste för ett regemente dragoner 1703. Generalmajor av kavalleriet 1710. Överste för Västgöta kavalleriregemente 1710. Konfirmationsfullmakt 1710. Generallöjtnant 1711.

Friherre 1711-07-12 (ej introducerad). General av kavalleriet 1713. Riksråd 1718.

Greve 1719-04-17 (introducera 1719 under n:o 61).

Generalguvernör över Livland 1719. Fältmarskalk 1719. President i krigskollegium 1720.

Död 1732 natten mellan den 2 och 3 juli i Stockholm och begraven i Wasaborgska graven i Riddarholmskyrkan, där hans balsamerade lik ännu 1817 sågs. "Han var en oförskräckt och lycklig krigshjälte. Under tjänsten i Frankrike bevistade han åtta fälttåg, sju belägringar och två stora fältslag samt var med i konung Carl XII:s alla krig".

Gift 1:o 1707-10-13 med furstinnan Teodora Zkozielska Oginska, som han 1706 jämte tre hennes äldre systrar och en hennes kusin tog ur ett kloster i Wilna, född 1692-06-30 död 1719-09-09 i Lubeck samt begraven i katolska kyrkan i Altona, varest hennes man låtit över henne uppsätta en kostbar gravvård med vacker latinsk påskrift, dotter av polska starosten furst Bogislaus Oginski och friherrinnan Aurora Polydora Wrangel af Lindeberg.

Gift 2:o 1720-03-14 med grevinnan Hedvig Vilhelmina Oxenstierna af Korsholm och Wasa, född 1682-05-06, död 1758-01-04 i Stockholm och ligger begraven hos mannen i Riddarholmskyrkan, dotter av översten greve Gustaf Adolf Oxenstierna af Korsholm och Wasa och grevinnan Christina Douglas. Hon hade den hedern att bära till dopet konung Gustaf III och alla hans syskon.

http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=17751

https://bbld.de/GND1019737409

http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=17751

http://www.adelsvapen.com/genealogi/D%C3%BCcker_nr_61

https://bbld.de/GND1019737409

Карл Густав Дюкер

Карл Густав Дюкер (швед. Carl Gustaf Dücker) — шведский фельдмаршал (1719), соратник короля Карла XII, участник Северной войны.

Биография

Происходил из древнего германского дворянского рода, среди его предков были рыцари Тевтонского и Ливонского орденов.

Начало военной карьеры

Начал военную карьеру в 25 лет в 1688 году в качестве волонтёра на французской королевской службе в германском полку графа Фюрстенберга в звании кадета.

В составе этого полка принимал участие в восьми кампаниях в Пьемонте и Фландрии в 1690—1697 годах, участник семи сражений и двух генеральных битв.

Генерал-адъютант Карла XII

В 1700 году вернулся в Лифляндию. С началом Северной войны во время осады Риги саксонцами вновь выступил в качестве волонтёра, вскоре принял участие в битве при Нарве (30 ноября 1700 года), где был ранен. Его храбрость и широкие познания в военном искусстве были замечены королём Карлом XII, который 14 декабря 1700 года назначил его своим генерал-адъютантом.

В последующем участвовал в битвах на Двине (1701), при Клишове (1702), Пултуске (1703), а также при осаде и капитуляции Торна.

Полковник драгунского полка

22 декабря 1703 года получил чин полковника и назначен шефом вербованного драгунского полка, который набирался в Данциге. Во главе полка участвовал в штурме Львова 6 сентября 1704 года.

Одержал победу над саксонским отрядом полковника фон Брауна 6 ноября 1704 года при штурме Калиша, отличился в сражении у Поница 8 ноября 1704 года. 6 марта 1706 года в сражении при Олькениках (англ.)русск. нанёс поражение русско-польскому корпусу Р. Х. Баура и М. С. Вишневецкого.

Во время Русском походе Карла XII принял участие в боях у Городни и Полтавской битве (1709), при Переволочной взят в плен.

Сконе и Померания

Вернулся в Швецию в результате обмена, 11 февраля 1710 года произведен в чин генерал-майора кавалерии. Принял участие в изгнании датчан из Сконе, в битве при Хельсингборге 10 марта 1710 года командовал резервом. С 4 июня 1710 года — шеф Вестгётландского кавалерийского полка (швед.)русск..

1 мая 1711 года повышен в чине до генерал-лейтенанта, спустя три месяца пожалован титулом барона.

В январе 1712 года принял командование над корпусом Крассова в Померании, организовав оборону Штральзунда. 20 декабря 1712 года сражался при Гадебуше, где был ранен. Позже его полк был пленён при капитуляции Тённинга

После этого возглавил гарнизон Штральзунда в должности военного коменданта и губернатора, 6 апреля 1713 года получил чин генерала кавалерии. В декабре 1714 года в Штральзунд прибыл король Карл XII. По его приказу 22 декабря 1715 года гарнизон Штральзунда, исчерпав все средства к сопротивлению, капитулировал. Дюкер был отправлен с остатками гарнизона в Гамбург.

Фельдмаршал

Вернулся в Швецию в январе 1718 года и назначен командующим шведскими войсками в Норвегии. В том же году, 30 ноября (11 декабря), при осаде Фредриксхальда погиб король Карл XII.

После смерти короля, в 1719 году, произведен в фельдмаршалы, пожалован титулом графа, возглавил Военную коллегию и назначен членом Государственного Совета, в 1719 году организовывал оборону Стокгольма против русского десанта.

Был последним шведским генерал-губернатором Лифляндии.

Семья

Первый брак — польская княжна Феодора Zkolieska Oginska (1692-1719), которую он принудил вступать в брак, захватив её и её сестру во время Польского похода.

Второй брак — Хедвиг Вильгельмина Oxenstierna (1682-1758).

//////

http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=17751

http://www.adelsvapen.com/genealogi/D%C3%BCcker_nr_61

https://bbld.de/GND1019737409

Carl Gustaf Dücker, född 1663 i Kaunas, död natten mellan den 2 och 3 juli 1732 i Stockholm, greve, militär; fältmarskalk 1719, riksråd 1719.

Biografi

Fredrik Dücker och Anna Elisabeth Sass. Dücker började sin krigarbana i fransk tjänst vid 25 års ålder. Han deltog i tre fälttåg under 1690-talet. När Stora nordiska kriget börjar år 1700 befinner sig Dücker i Riga och deltar i stadens försvar mot August den starkes sachsiska här. 14 november samma år utnämns han av kung Karl XII till generaladjutant, och blev överste och regementschef 1703. Han deltog i kungens fälttåg i Stora nordiska kriget fram till slaget vid Poltava 1709, där han tillfångatogs. Efter att året därpå ha utväxlats befordrades han till generalmajor 1710 och deltog i slaget vid Helsingborg. 1713 utnämndes han till general av kavalleriet. Dücker var ståthållare i Stralsund när Karl XII natten till den 10 november 1714 överraskande ankom dit efter den långa ritten från Turkiet. Han kunde då verkligen känna igen kungen eftersom han varit i hans majestäts tjänst i många år. Dücker var också med vid belägringen av Frederikshald 1718 och enligt hovpredikant Jöran Nordberg bad Dücker enträget kungen att inte ge sig upp i löpgravarna, vilket konungen avslog med känt resultat. Dücker var även med och försvarade Stockholm i Slaget vid Stäket 1719.

Efter kungens död var Dücker den mest ansedde generalen i Sverige och han bereddes plats i rådet 1719. Han blev också greve och fältmarskalk och ledde Krigskollegium. Enligt ett citat i Elgenstierna (1927:373) meddelas att "Han var en oförskräckt och lycklig krigshjälte; under tjänsten i Frankrike bevistade han åtta fälttåg, sju belägringar och två stora fältslag samt var med i Carl XII:s alla krig".

Han var först gift med den polska furstinnan Theodora Zkolieska Oginska (1692–1719), som han tvingade till giftermål sedan han tillfångatagit henne och hennes syster under kriget i Polen; och andra gången med Hedvig Vilhelmina Oxenstierna (1682–1758)[1] Carl Gustaf Dücker är begravd i Wasaborgska graven i Riddarholmskyrkan.

Se även

Riksarkivets presentation av C G Dücker

Karl XIIs Officerare

Lista över svenska fältmarskalkar Järfälla kyrka Källor

Noter

^ Norrhem, Svante (2007). Kvinnor vid maktens sida : 1632–1772. Lund: Nordic Academic Press. Libris 10428618. ISBN 978-91-89116-91-7

Litteratur

Elgenstierna Gustaf, red (1926). Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 2, af Chapman-Fägerstråle. Stockholm: Norstedt. Libris 10076748 Sundberg, Ulf (2003). ”Vägen till toppen: Carl Gustaf Dücker fick en lysande bana - både som militär och politiker”. Populär historia "2003:4,": sid. 45-48 : ill. (vissa i färg). 1102-0822. ISSN 1102-0822. Libris 10234134 Vidare läsning[redigera | redigera wikitext] Lazarus (1898). Svenska millionärer: minnen och anteckningar. 2. Stockholm. Sid. 117-118. Libris 68700