Lauri Filipsson Karjalainen, Gunills

Lauris son var den självägande bonden Lars Larsson Karjalainen som uppges ha varit stalldräng hos konung Carl IX. Vid ett tillfälle skall han enligt folksägen ha räddat konungens liv i fält på dennes krigståg. För detta lär Lars Karjalainen ha fått Laggåsen av konung Gustav II Adolf. Den finländska folklivsforskaren och kulturpolitikern Carl Axel Gottlund besökte Laggåsen 1817 och skriver härom: Jag såg hans kungabref som var utfärdat af Gustaf II Adolf och daterat Näs gård d 14 oktober 1613. Kungabrevet gällde Laggåsskogen. Ett nära 15 000 tunnland stort område. [Lars] Karjalainen var den förste bebyggaren av Laggåsen och skall hafva begagnat silverknappar vid sin ankomst hit till orten och endast lifnärt sig med fågelskytte skriver Carl Axel Gottlund. På 1630-talet lät han bygga den idag kallade Sörgården i Stora Laggåsen. Han hade troligen god tillgång på arbetskraft i form av inneboende husfinnar. Söner till Lars Karjalainen byggde senare nuvarande Rönningen och Nordgården. Han uppges vara son till Lauri Karjalainen Gunills född omkring 1560 i Rautalampi s:n. (OBS!) i det historiska svenska landskapet Savolax i nuvarande Finland. Namnet Karjalainen antyder att släkten kom från det så kallade Svenska Karelen. Kompletterande uppgifter och anfäder till Lars Larsson Karjalainen tas tacksamt emot.

Savolax (finska: Savo, latin: Savonia) är ett historiskt landskap i östra Finland. Innan Finland betraktades som en enhet var detta ett eget område mellan Egentliga Finland och Karelen. Savolax omfattar en stor del av Insjöfinland med sjön Saimen och motsvarar de nuvarande landskapen Norra Savolax och Södra Savolax. Savolaxdialekten skiljer sig i viss mån från den västliga finskan och från karelskan.

Skogsfinnar[redigera | redigera wikitext] Under slutet av 1500-talet utvandrade många savolaxare till det mellansvenska skogsområdet, Bergslagen och Norrland. Dessa så kallade skogsfinnar med ättlingar behöll på många håll sin kulturella identitet och sitt finska språk, de sista i norra och västra Värmland. På 1980-talet dog den sista med finska som modersmål i Värmland. 1998 blev skogsfinnarna erkända som en nationell minoritet i Norge, jämte samer, judar och resande.