Gustaf Ljunggren var son till stadskomministern, medicine doktorn och filosofie magistern Anton Magnus Ljunggren och Katarina Sofia Ljunggren, född Kröger. Han gifte sig 1857 med friherrinnan Adelaide Lovisa Christina Ehrensvärd (1829–1911), dotter till ryttmästare Frans Adolf Ehrensvärd och Julia Augusta Dufva.[2] Bland deras barn märks Carl August och Evald Ljunggren.

Ljunggren blev filosofie magister 1844, docent i estetik, var professor i estetik samt litteratur‐ och konsthistoria vid Lunds universitet 1859–1889 och universitetsrektor 1867–1868 och 1877–1885.[3]

Ljunggren innehade utöver sin professur en mängd förtroendeuppdrag och var bland annat stadsfullmäktiges ordförande i Lund 1869–1877 och en tid ordförande i Malmöhus läns landsting.[3] Han var även inspektor för Skånska nationen 1859–1889, ordförande för Akademiska Föreningen 1860–1868 samt ålderman i Sankt Knuts Gille i Lund 1876–1905 och Kulturens ordförande.

Gustaf Ljunggren blev ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1881.[4]

Ljunggrens efterträdare på professuren, Henrik Schück, sade om honom att han var ”den man vilken varje ung litteraturhistoriker måste blicka upp till såsom en ledare”.

Ljunggren framträdde först som estetiker influerad av Friedrich Theodor Vischer, med verk som Framställning af de förnämsta esthetiska systemerna (2 band, 1856–60, ny upplaga 1869–83). Sin främsta insats gjorde han som litteraturhistoriker. Med Svenska dramat intill slutet av sjuttonde århundradet (1864) införde Ljunggren historisk metod i svensk litteraturforskning. Hans huvudverk, Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död (5 band, 1873–95) ger en bred, på ingående studier grundad framställning av den svenska litteraturen 1792–1821, tydligt präglad av Ljunggrens sympati för den akademiska riktning och hans aversion mot dennas motståndare Thomas Thorild och romantikerna. Bland Ljunggrens stora produktion märks vidare Skånska herregårdar (1852–63), Bellman och Fredmans epistlar (1867), Smärre skrifter (3 band, 1872–81), Minne af Eric Sjöberg (1875) och Svenska akademiens historia 1786–1886 (2 band, 1886).

https://sv.wikipedia.org/wiki/Gustaf_Ljunggren

Gustaf Håkan Jordan Ljunggren, Swedish man of letters, was born at Lund, the son of a clergyman. He was educated at Lund University, where he was professor of German (1850-1859), of aesthetics (1859-1889) and rector (1875-1885). He had been a member of the Swedish Academy for twenty years at the time of his death in 1905.

His most important work, Svenska vitterhetens häfder från Gustaf III:s död (5 vols., Lund., 1873-1895), is a comprehensive study of Swedish literature in the 19th century. His other works include: Framställning af de fornämsta esthetiska systemerna ("An exposition of the principal system of aesthetics"; 2 vols., 1856-1860); Svenska dramat till slutet af sjuttonde århundradet ("a history of the Swedish drama down to the end of the 17th century", Lund, 1864); Bellman och Fredmans epistlar: en studie (1864), and a history of the Swedish Academy in the year of its centenary (1886).

His scattered writings were collected as Smärre skrifter (3 vols., 1872-1881).

He was elected a member of the Royal Swedish Academy of Sciences in 1881.

/////

Professorn, en av de 18 i svenska akademien, KmstkNO m m., filosofie jubeldoktorn Gustaf Håkan Jordan Ljunggren, född 1823-03-06 i Lund, död där 1905-08-31.

Gift Erikstorp 1857-03-06 med Adelaide Louisa Christina Ehdernsvärd.

Gustaf Ljunggren

Gustaf Håkan Jordan Ljunggren, var en svensk æstetiker og litteraturhistoriker.

Ljunggrens hele livsgerning har været knyttet til hans fødeby; her blev han student (1839), Dr. phil. (1844), og her udnævntes han efter udsendelsen af sit første selvstændige videnskabelige arbejde, Euripides’ Medea, karakteriserad och jemförd med Shakespeares Othello, til docent i æstetik ved universitetet (1847). Siden da virkede han som lærer ved Lunds Universitet, indtil han 1889 trak sig tilbage. I adskillige år valgte hans kolleger ham til universitetets rektor, ligesom han jævnlig forestod administrative foranstaltninger med stor dygtighed. Ljunggren var medlem af det svenske Akademi, til hvis publikationer han har været en meget flittig bidragyder, og hvis historie han har skrevet (Svenska akademiens historia 1786-1886, 2 bind 1886).

En nyttig redegørelse for de æstetiske problemers historie har Ljungren givet i Framställning af de förnämsta estetiska systemers historia (2 bind, 1856-60; 2. oplag 1869-83). Mest skattet blev dog Ljunggren som litteraturhistoriker; foruden de mindre arbejder Svenska dramat intill slutet af sjuttende århundradet (1864) og Bellman och Fredmans epistlar (1867), væsentlig af æstetisk art, er det især hans hovedværk Svenska Vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död, der dog i 5 bind (1873-95) kun nåede at skildre tiden indtil 1821, som længst vil bevare Ljunggrens navn som en grundig og fin gransker.

/////

Professorn, en av de 18 i svenska akademien, KmstkNO m m., filosofie jubeldoktorn Gustaf Håkan Jordan Ljunggren, född 1823-03-06 i Lund, död där 1905-08-31. Gift Erikstorp 1857-03-06 med Adelaide Louisa Christina Ehdernsvärd.

Gustaf Ljunggren

Gustaf Håkan Jordan Ljunggren, né le 6 mars 1823 à Lund et mort le 31 août 1905 dans cette même ville, est un professeur suédois. Il enseigne l'esthétique, la littérature et l'histoire de l'art à l'université de Lund, dont il occupe à deux reprises le poste de recteur (1867-1868 et 1877-1885).
/////

Professorn, en av de 18 i svenska akademien, KmstkNO m m., filosofie jubeldoktorn Gustaf Håkan Jordan Ljunggren, född 1823-03-06 i Lund, död där 1905-08-31. Gift Erikstorp 1857-03-06 med Adelaide Louisa Christina Ehdernsvärd.