Sofia Hallgren

Tidning för Wenersborgs stad och län 1855-12-19

I dag åtta dagar sedan, inträffade inom samhället ett lika oförmodadt som, rörande dödsfall. ! Kansliwaktmästaren A. Hallgrens ömt älskade maka, Carolina Sofia, född Ljunggren, afled nemligen kl. 7 på aftonen å förutnämde dag, efter endast några få dagars sjukdom, 41 år gammal och efterlemnade, utom den djupt bedröfwade maken, tio lefwande barn, däraf det yngsta blott 11 dagar gammalt. Under 21 års tid har fru Hallgren säsom ackuschörska (barnmorska) inom, staden och orten gjort sig känd för utmärkt skicklighet i sitt yrke i förening med ett stilla, anspråkslöst och hedrande uppförande. Som maka och moder egde hon många goda företräden och de små hon nu öfwergifwit hafwa i henne gjort en stor och oersättlig förlust. Det hör ock till sällsyntheter att förnimma en så allmän saknad som den hvilken här visade sig vid underrättelsen om fru Hallgrens timade död. Flertalet talade derom såsom om det varit en nära anhörig, och deltagandet framstod i hjertlig frikostighet, större än man tillförene förnummit.

• *************

Hennnes barnbarnsbarnbarnsbarn Andreas har uppgifter om att hon, Carolina Sofia, var oäkta barn enligt registren. Enligt intervju med barnbarnsbarnen Pelle och Bengt i slutet av 1900-talet var hon jordemor, dvs barnmorska till yrket. Det var ett respekterat yrke som ofta lärdes från mor till dotter.

"I sitt äktenskap var maken Anders särdeles lycklig. Förenad med en utmärkt maka (Carolina Sofia), som blev moder till 11 barn, vilka alla erhållit en god uppfostran och av vilka några redan äro ordentliga medborgare inom särskilda samhällen, sörjde han djupt, när denna oförmodat rycktes ifrån honom och de minderåriga barnen. Sedan dess blev han (Anders) mer tungsinnad och då han städse saknade den vän (Carolina Sofia), som så ömt förljuvat hans liv, sökte han förströelse bland vänner, vilket ibland förledde honom att glömma de stränga plikter, förmän fordra av underlydande.

David berättar: Carolina Sofia var min farfarsfarfarsmor. Min farfar och pappa berättade att hon var vaktmästarfru vid residenset i Vänersborg. De hade tjänstebostad där. Inget mera, sannolikt har makarnas historia, av skäl nedan, inte berättats vidare i den annars så anekdot-glada familjen. Min bror Andreas har nu letat fram uppgifter om deras liv:

Anders och Carolina Sofia fick 13 barn, varav några (minst två) dog som spädbarn och några som barn/ungdomar (minst två). Hon var 18 år när hon efter giftermål fick sitt första barn. Hon var 41 och maken var Anders 48 år när de i i december 1955 får sitt yngsta barn. Carolina Sofia dör i barnsäng någon vecka efter födseln och den lilla nyfödda flickan dör några månader efteråt. Anders var då ensam förälder med alla kvarvarande, sannolikt nio, barn, fyra söner (åldrar 2, 4, 14 (Henrik) och 16 år) samt fem döttrar (åldrar 6, 8, 10, 12 och 20 år). Det var en stor föräldragärning som fadern tydligen klarade väl (se artikeln). Han dog onödigt och i förtid 14 år senare, då barnen blivit ungdomar/unga vuxna. Se artikeln om katastrofen nedan. De traumatiska händelserna präglade sannolikt familjen starkt avseende sammanhållning och ansvar bland syskonen. Farfarsfarfar Henrik försörjde flera av sina systrar genom livet och hans bröder fick arbete i Henriks firma i Göteborg. Min bror Andreas undersöker om fler av syskonen fick familjer, det ser inte ut att ha blivit många ättlingar förutom de fallna från farfarsfarfar Henrik.

I tidningen 1869 i Vänersborg fanns följande artikel dagen efter Anders Hallgrens död (något moderniserad svensk stavning):

OMKOMMEN. I går strax på eftermiddagen observerade några på en båt på Vänern varande personer något ovanligt föremål flytande på vattnet vid stränderna å den s.k. Skräckleudde och då de med båten närmade sig, funno de en död människa nära nog stående i vattnet. Sedan de uppdragit den den drunknade, som var påklädd, igenkändes han vara vaktmästaren vid härvarande landskansli, Anders Hallgren, vilken på förmiddagen, sedan han efter vanan uttagit kansliposten, icke varit synlig i hemmet eller på expeditionsrummet. På vad sätt eller å vilket ställe han kommit i vattnet kan ännu icke bestämmas. Hallgren, som var född 1807 och som började sin tjänstebana såsom helt ung vid Västgötadals regementes musikkår och anvancerade därstädes till hautboist, rekommenderades av sitt befäl för sin pålitlighet och redbarhet till kanslivaktmästaresysslan, vilket han är 1839 tillträdde, och har således under 30 års tid beträtt densamma. Till lynnet glad och saktmodig skötte han länge med pålitlighet sin tjänst till förmäns belåtenhet och var aktad i samhället. I sitt äktenskap var han särdeles lycklig. Förenad med en utmärkt maka, som blev moder till 11 barn, vilka alla erhållit en god uppfostran och av vilka några redan äro ordentliga medborgare inom särskilda samhällen, sörjde han djupt, när denna oförmodat rycktes ifrån honom och de minderåriga barnen. Sedan dess blev han mer tungsinnad och då han städse saknade den vän, som så ömt förljuvat hans liv, sökte han förströelse bland vänner, vilket ibland förledde honom att glömma de stränga plikter, förmän fordra av underlydande. Litet mera eftertanke å ena sidan, litet mera konsideration å den andra hade - så tror man - kunnat förekomma den katastrof, som nu inträffat och väckt allmänt deltagande. Närmaste anledningen till den sorgliga händelsen hava givits av några visserligen viktiga men ej oersättliga papper, dem Hallgren emottagit men förlagt på något ställe som han sedan ej kunde erinra sig. Hallgren, som kort förut skall hava fått emottaga en allvarsam skrapa med bestämd hotelse att, i händelse han ånyo gjorde sig skyldig till någon tjänsteförseelse, varda från sin befattning skild, lärer ha varit på väg till sin förman för att bedja om överseende, men emellertid, uppskrämd och förvirrad som han var, ej vågat sig int till honom, utan istället beslutat sig för att genom självmord undandraga sig den väntade svåra följden av sitt fel. Huru härmed förhåller sig torde utrönas genom den polisundersökning som lärer komma att hållas. De olycksaliga papperen äro nu återfunna.