Follow
The Gunpowder Plot is the name given to the (probably) April 8, 1536, revelation of the stamp against Gustav Vasa's life. Among those who were behind the conspiracy were most Stockholm Germans. More of them were merchants and saw Gustav Vasa as an obstacle to their business. The names mentioned are Kort Druwehagel, Hans Bökman, Brandt Gottschalksson[1], skipper Hans Vindrank and mint master Anders Hansson.[2] There is also another interpretation of this event where the king wanted a share in the Dannemora mine without paying for himself and that several of these Germans opposed this, See The Stockholm trial of 1536 – The Stockholm Gunpowder Plot by Veijo Åberg. Brandt Gottschalk was one of those executed.
The plan was that they intended to "blow up the king with a bunch of gunpowder, which was to be placed under his chair in the Storkyrkan", take the Tre Kronor castle and henceforth place themselves under the protection of the Hansa. A tube containing a stub had been drawn from a charge of gunpowder placed under the king's chair. The explosion was to take place on Palm Sunday, when Gustav Vasa took his place.
One of those hired for the execution, Hans Vindrank, told his neighbor what was going on, the neighbor contacted the authorities and the plans were revealed. All the conspirators were arrested.
Trial began in an "extraordinary commissorial court" on May 5 of the same year at the castle. The court consisted of 38 members under the leadership of the Riksdag Knut Andersson (Lillie). The prosecutor was the castle bailiff Germund Svensson. Of the main accused, most were already sentenced to death on the same day, and only one of them was later pardoned by the king. The side accused were generally allowed to buy their lives with a fine. The mint master Anders Hansson threw himself out of the prison tower and killed himself, but the body was still carried to the scaffold for beheading. The properties and fortunes of those executed were confiscated by the king.
Almost four years later, Olaus Petri and Laurentius Andreæ were convicted of failing to disclose the gunpowder conspiracy. They would have found out about the assassination preparations via the confessional. The sentence was high treason, and the punishment was beheading. Both were pardoned from execution.
Krutkonspirationen benämns den (troligen) 8 april 1536 avslöjade stämplingen mot Gustav Vasas liv. Bland dem som låg bakom konspirationen var de flesta stockholmstyskar. Fler av dem var köpmän och såg Gustav Vasa som ett hinder för sin verksamhet. De namn som nämnts är Kort Druwehagel, Hans Bökman, Brandt Gottschalksson[1], skeppare Hans Vindrank samt myntmästaren Anders Hansson.[2] Det finns även en annan tolkning av denna händelse där kungen velat få del i Dannemora gruva utan att betala för sig och att flera av dessa tyskar motsatt sig detta, Se The Stockholm trial of 1536 – The Stockholm Gunpowder Plot av Veijo Åberg. Brandt Gottschalk var en av dem som blev avrättade.
Planen gick ut på att man avsåg "spränga kungen i luften med en hop krut, som skulle placeras under dennes stol i Storkyrkan", inta slottet Tre Kronor och framdeles ställa sig under Hansans beskydd. Från en krutladdning som lagts under kungens stol hade dragits ett rör innehållande en stubin. Explosionen skulle ske på Palmsöndagen, när Gustav Vasa intagit sin plats.
En av dem som anlitats för utförandet, Hans Vindrank, berättade för sin granne vad som var i görningen, grannen kontaktade myndigheterna och planerna avslöjades. Alla sammansvurna greps.
Rättegång inleddes i en "extraordinarie kommissorialrätt" 5 maj samma år på slottet. Rätten bestod av 38 ledamöter under ledning av riksrådet Knut Andersson (Lillie). Åklagare var slottsfogden Germund Svensson. Av de huvudanklagade dömdes de flesta redan samma dag till dödsstraff, och endast en av dem benådades senare av kungen. De sidoanklagade tilläts i allmänhet köpa sina liv med böter. Myntmästaren Anders Hansson kastade sig ut ur fängelsetornet och slog ihjäl sig, men kroppen bars likväl till schavotten för halshuggning. De avrättades fastigheter och förmögenheter beslagtogs av kungen.
Nästan fyra år senare dömdes Olaus Petri och Laurentius Andreæ för underlåtenhet att avslöja krutkonspirationen. De skulle ha fått reda på attentatförberedelserna via biktstolen. Domen var högförräderi, och straffet blev halshuggning. Båda benådades från avrättning.