Follow
Under andra världskriget 1939-45 deltog omkring 10 000 krigsfrivilliga svenskar på den finländska sidan mot Sovjetunionen. De finska krigen indelas i vinterkriget 1939-40, fortsättningskriget 1941-44 och Lapplandskriget 1944-45. Se även https://www.sotasampo.fi/fi/casualties/
Finska vinterkriget 1939-40
Under finska vinterkriget var inte Sverige neutralt, utan icke-krigförande. En rad mycket omfattande hjälpaktioner organiserades för att stödja Finland. "Finlands sak är vår", var ett vanligt slagord. De frivilliga hjälpaktionerna organiserades i Nationalinsamlingen för Finland, som samlade in pengar, och Centrala Finlandshjälpen, som handhade insamlingen av kläder och mottagandet av krigsbarn.
Veteraner från finska inbördeskriget hoppades in i det längsta på svensk reguljär intervention. Samtidigt planlade de skapandet av en frivilligstyrka, Svenska Frivilligkåren. Samma dag som vinterkriget utbröt öppnades frivilligbyråer i Stockholm och Göteborg. Den 21 december 1939 lämnade de första frivilliga Stockholms central. Den 6 december 1940 utgick ett upprop i Stockholmspressen. Den var undertecknad av 34 personer. Den 9 december bildades propagandaorganisationen Nordens Frihet.
Generallöjtnant Ernst Linder utnämndes till chef för Svenska Frivilligkåren, som organiserades i Torneå. Överstelöjtnant Carl August Ehrensvärd blev stabschef. Finlandskommittén organiserades för att förverkliga styrkan. 12 705 man anmälde sig. Av dessa enrollerades 8260 man. Utöver det enrollerades 727 norrmän. Omkring 500 svenskar skulle också placeras i andra förband. Eftersom kommandospråket var finska kom dessa 500 aldrig i strid. Svenska Frivilligkåren placerades i norra Finland, där det finska försvaret var som svagast. Syftet var att förhindra en attack mot Rovaniemi.
Efter utbildning i Torneå skickades 1400 svenska krigsfrivilliga på skidor till Märkäjärvi. 72 svenskar fick skickas tillbaka på grund av köldskador i 49 graders kyla. I Märkäjärvi ersatte svenskarna fem finska bataljoner och två batterier som skickades ned till Karelska näset för att möta de sovjetiska anstormningarna. De finska trupperna i Lappland, grupp Pennanen, grupp Roininen och 17:e bataljonen, inalles 7000 man, underställdes Linder. Striderna kännetecknades av ställningskrig och patrullstrider.
Svenska flygvapen var viktiga, som den frivilliga flygflottiljen F 19. I Åbo skötte svenska krigsfrivilliga en del av luftvärnet. I Uleåborg återfanns en artilleriskola. Även svenska Röda korset bistod vid krigssjukvården. Blå stjärnan hjälpte till vid veterinärsjukvård.
22 500 finländare stupade under vinterkriget. 1400 kom att registreras som saknade och 45 500 sårades.
Sveriges militära bistånd var omfattande:
- 24 flygplan
- 800 sjöminor och sjunkbomber
- 144 artilleripjäser
- 100 luftvärnskanoner
- 92 pansarvärnspjäser
- 600 stridsvagnsminor
- 34 granatkastare
- 347 kulsprutor
- 450 kulsprutsgevär
- 135 402 gevär
- 301 849 granater
- över 51 miljoner gevärspatroner
Vart tredje av Sveriges disponibla jaktplan sändes till Finland under vinterkriget.
Redan den 27 mars 1940 bildades Förbundet Svenska Finlandsfrivilliga på slagfältet i Märkäjärvi.
Fortsättningskriget 1941-44
Tyskland startade den 22 juni 1941 ett krig mot Sovjetunionen som kallades Operation Barbarossa. Den 25 juni 1941 började ett nytt finsk-sovjetiskt krig, fortsättningskriget. 1941 års frivilligrörelse sparkades igång. Nils Palme var den nya eldsjälen och han ackompanjerades av Eugène von Stedingk och Augustin Ehrensvärd. Frivilligbyrån för Finland blev Finlandskommitténs verkställande organ och frivilligrörelsens ansikte utåt. Byrån handhade bland annat kontakter med finska myndigheter. Förutsättningarna var annorlunda eftersom Finland var allierad med Tyskland. Slagordet "Finlands sak är vår" tonades ned den här gången. Istället försökte frivilligrörelsen motverka stämpeln "nazism" som kommunister försökte pådyvla de krigsfrivilliga. Från centralt håll (Palme) motarbetades t.ex. Martin Ekström eftersom denne hade ett nazistiskt förflutet. Propagandan och verkligheten överlappade varandra till viss del. Inom Svenska Frivilligbataljonen eller Hangöbataljonen bildades organisationen Sveaborg. Omkring 100 vid Hangöfronten var organiserade nazister.
Den 7 oktober 1941 fanns endast 825 svenska krigsfrivilliga i Finland. Omkring 2800 svenskar anmälde sig, varav 1700 inskrevs slutligen i den finska försvarsmaktens rullor. Hälften hade även deltagit i vinterkriget. Drygt 800 stred vid Hangöfronten. Svirkompaniet deltog i striderna vid Svirfronten. Det sistnämnda förbandet deltog även vid slutstriderna på Karelska näset. När kriget var slut hade 35 av dem stupat. Vid befrielsen av Hangö stupade 26 svenskar.
Den 4 september 1944 inleddes vapenvila. Under fortsättningskriget stupade över 58 700 finländare. Över 1510 civila fick sätta livet till.
Slutnotan
Omkring 90 000 finländare dog i samband med andra världskriget. Enligt databasen Sotasampo stupade 119 svenska medborgare under vinterkriget och fortsättningskriget. Bokverket Svenska frivilliga i Finland 1939-1944 upptar 121 namn. En förklaring är att norrmän och danskar anslöt sig till den svenska frivilligrörelsen.
Internetlänkar
- http://www.finlandsfrivilliga.se/svmm.pdf
- http://www.svenskafrivilliga.com/in_memoriam.html
- https://smvu.se/1940-44/
- http://www.hhogman.se/frivilligkaren-strider.htm
- https://www.gotlandsforsvarshistoria.se/biografica/fin.htm
- https://www.gotlandsforsvarshistoria.se/varia/63.htm
Filmer
Källor
- Alf Johansson, Finlands sak. Svensk politik och opinion under vinterkriget 1939-1940. Stockholm 1973
- Svenska frivilliga i Finland 1939-1944. Stockholm 1989
- Lars Ericson, Svenska frivilliga. Militära uppdrag i utlandet under 1800- och 1900-talen. Lund 1996
- Lars Gyllenhaal & Lennart Westerberg, Svenskar i krig 1914-1945. Lund 2004
- Kjell Olsson, Till bröders hjälp. Gotländska frivilliga i Finland 1939-1944 berättar. Visby 1997