

During the Finnish civil war in 1918 about 1600 Swedish volunteers joined the White side.
Sverige hjälpte på olika sätt den finländska regeringssidan i kampen mot den röda rebellsidan, från februari till början av maj 1918. Allmänt kallas det för finska inbördeskriget. Se även https://sotasurmat.narc.fi/fi/
Sverige hjälper Finland
Efter krigsutbrottet den 27 januari 1918 träffades personer från svenskt näringsliv, officerskåren och pressen för att dryfta vad man kunde göra för att hjälpa Finland. De finska regeringstruppernas överbefälhavare Gustaf Mannerheim efterlyste 20 svenska officerare, 200 underbefäl, 50 artillerister och 50 kulspruteutbildade. Föreningen Finlands vänner startades. Prominenta medlemmar var Sven Palme, Johan Mannerheim, Karl Langenskiöld. Andra medlemmar var kapten Sven Wijkman och journalisterna Valdemar Langlet och John Lönnegren samt söner till Sven Palme. Den 5 februari började värvningen. Vid sidan om kontrakterade Finska legationens anskaffningsbyrå folk till de finska vita trupperna. Finlands chargé d'affaires kontrasignerade. Den 10 februari upprättade Finlands vänner Svenska brigaden. På Svenska brigadens expedition basade arkeologen Gustaf Hallström. Mottot var "Till Finlands räddning och Sveriges heder". Olof Palme, Sven Palmes son, skrev in sig som nummer 1 i rullan. Syftet var att rekrytera 3000 man. Störst var Svenska brigaden vid segerparaden i Helsingfors den 16 maj 1918.
Omkring 1091 man (utom ambulansens personal) deltog i kriget enligt en beräkning år 1928. Svensk uppslagsbok anger 1100 frivilliga (1940). År 1969 kommer Hannu Soikkanen (1980) fram till 1169. År 1969 summerade Henry Peyron 1203 frivilliga. Det är alltså rimligt att anta att omkring 1000-1500 svenskar deltog på den vita sidan. Svenska brigaden var den största mottagararen. Omkring 800 anmälde sig, men endast 600 reste över och anslöt sig till Svenska brigadens led. Aapo Roselius (2009) kommer fram till 1300 svenska frivilliga. Tobias Berglind & Niclas Sennerteg (2018) får en högre siffra, nämligen 1619.
Krigshistoria
De ryska garnisonerna i norra Finland avväpnades av finska skyddskårer. Den 10 februari anlände kaptenerna Gösta Törngren och Carl Petersén till Mannerheims högkvarter. Nästa dag kom kaptenerna Archibald Douglas och Henry Peyron. En organisationsplan för högkvarteret upprättades:
Högkvarteret
I. Generalstaben
1. Generalkvartermästaravdelningen
A. Operationsdetaljen
B. Underrättelsedetaljen
C. Förbindelsedetaljen
D. Topografiska detaljen
2. Expeditionen
3. Personalavdelningen
4. Kommendanturen
II. Vapenstaben
III: Etappstaben
IV. Generalinspektionen för truppernas utbildning
I operationsdetaljen återfanns Törngren, Douglas och Peyron. På etappstaben återfanns kaptenerna Hjalmar Tannlund och Torgny Lychnell och löjtnant Folke Arnberger var Generalinspektionens stabschef. Löjtnant Rudolf Anthoni var chef för den topografiska detaljen. Kommendanturen låg under kapten Petersén.
Den 15 mars sparkades offensiven igång. Den 16 maj hölls segerparad i Helsingfors
Insatsen har beskrivits om den mest avgörande som svenska krigsfrivilliga deltagit i under 1900-talet. Delvis under svenska officerare avancerade regeringstrupperna mot det röda Tammerfors på ett par veckor. Svenska generalstabsofficerare planlade operationen. Krigsverksamheten organiserades i Satakundagruppen, under den svenske översten Ernst Linder med den svenske generalstabskaptenen Helge Malmberg som gruppens stabschef de facto; Virdoisdetachementet under svenske överstelöjtnanten Harald Hjalmarson; Tavastlandsgruppen under finländaren Martin Wetzer med major Ivar Hult som operativ chef på gruppstaben, tidvis var kapten Carl Petersén stabschef; Jämsägruppen under finländaren Karl Wilkman med den svenske majoren Erik Grafström som stabschef och Savolaxgruppen under finländaren Ernst Löfström med svenske löjtnanten Axel Rappe som stabschef.
Den karelska gruppen under Aarne Sihvo hade få svenska officerare på högre poster. Se även https://sv.wikipedia.org/wiki/Finska_inb%C3%B6rdeskriget
I en dagorder den 13 mars nämner Mannerheim ”Aeroplanet n:r 1 Greve von Rosen”. Denna betraktas som det finska flygvapnets första flygplan. Dagen när planet flögs över från Sverige hedras den 6 mars som det finska flygvapnets födelsedag. 28 svenskar var anställda av det finska flygvapnet. Åtta flygplan kom från Sverige. Löjtnant Allan Hygerth från Värmland var chef i början.
Artilleriskolan i Jakobstad grundades som utbildnings- och utrustningscentral för Mannerheims artilleri. Han hade anhållit om 50 artillerister från Sverige. Många svenska artillerister blev finska batterichefer. Kapten Adolf Hamilton från Sverige var chef.
Före värnplikten försökte Mannerheim fylla leden med värvat folk. Den 14 februari organiserades Vasa grenadjärbataljon under rikssvenskt befäl. Underbefälen kom från Sverige. Major Sixten Öberg från Stockholm var chef.
Åtminstone 23 svenskar anslöt sig till detta regemente som låg under svensken Martin Ekström och som deltog i kampanjen mot Viborg i slutet av april 1918.
Krigssjukvård och veterinärvård
Svenska Röda korset skickade ett par ambulanser till Finland. Ytterligare två skickades av föreningen Finlands vänner. Kanske 57 svenskar återfanns vid ambulanserna. Nästan hälften var kvinnor.
I Finland förekom även en veterinärambulans (Röda stjärnan, som 1941 bytte namn till Blå stjärnan). Av tretton svenskar var tio kvinnor.
Segerparad, medaljer och befordringar
Den 5 maj sträckte spillran av det röda gardet vapen. Ett femtiotal svenskar på den vita sidan dödades i samband med kriget. Den 16 maj ägde segerparaden rum i Helsingfors. Svenska krigsfrivilliga, stupade och sårade erhöll många medaljer. Svenska officerare och underofficerare befordrades ett par grader högre än i Sverige.
Efteråt delades 953 militära förtjänsttecken ut till svenska krigsfrivilliga. Alla belönades alltså inte. Några fick ett par medaljer.
Källor
Textbaserade länkar
Audiovisuella länkar