Kråkö From Wikipedia, the free encyclopedia Kråkö is a small island in Porvoo (Borgå in Swedish) in Finland. There formerly there were a primary school for Swedish-speaking children on the island and a voluntary fire station. There used to be a few shops and a cafeteria. However, these closed in the late 1990s. There is a museum of boatbuilding, reflecting the islanders' main industry during the 19th and 20th centuries. The population was, until recent times, almost unilingually Swedish speaking. More lately, the Finnish-speaking population has increased, and several new homes have been built on the island. Many of the new houses are summer holiday homes and are not occupied year-round. Kråkö is Swedish for "Crow Island". Kråkö has a surface area of 189 ha. Kråkö has 330 residents annually. https://krako.fi/index.php/sv/

Kråkö

Kråkö on pieni saari Porvoossa. Saarella oli aiemmin ruotsinkielisten lasten peruskoulu ja vapaaehtoinen paloasema. Siellä oli ennen muutamia kauppoja ja kahvila. Nämä kuitenkin suljettiin 1990-luvun lopulla. Kråkön saarella sijaitsee veneenrakennusmuseo, joka heijastaa 1800- ja 1900-luvuilla saaren pääelinkeinoa. Väestö oli viime aikoihin asti lähes yksikielisesti ruotsinkielinen. Viime aikoina suomenkielinen väestö on kasvanut, ja saarelle on rakennettu useita uusia koteja. Monet uudet talot ovat kesäloma-asuntoja, eivätkä ne ole käytössä ympäri vuoden. Kråkö on ruotsalainen "Varissaari". Kråkön pinta-ala on 189 hehtaaria. Kråköllä on vuosittain 330 asukasta.
https://krako.fi/index.php/sv/

Kråkön kyliä:

Killingö

Kråkömalmen

Fogdas

Mörtnäs

Girsnäs

Kristenäs

Påvals

Storgård

Dobbas

Kråkön saaria pääsaaren lisäksi:

Barlastholmen

Lilla Barlastholmen

Kråkö

Kråkö, bebodd ö i Borgå utanför inloppet till Borgå, tidigare till stor del uppfyllt av ett säteri med anor från 1500-t.,ursprungligen benämnt Kråkö, senare Storgård. Kråkö hade under slutet av 1800-talet och fram till början av 1970-talet en betydande sandexport med bl.a. egen smalspårig järnväg från Pargas kalks sandtäkt till lastningsbryggan i Kroksnässund .

Kråkö blev under 1900-talet känt för sina båtbyggerier. Arthur Lindström byggde båtar redan i början av seklet, och skaffade på 1930-talet den första bandsågen på Kråkö, en avsevärd förbättring när det gällde att såga ut knän och krämpor. Sönerna Allan, Thure, Gunnar och Bo Lindström fortsatte familjetraditionen. Arthur Lindströms båtbyggeri övertogs 1943 av Thure Lindström (1913-92), som i mitten av 1950-talet även startade en egen båtbyggarskola på ön. Andra kända båtbyggare var bl.a. Nils och Paul Andersson ("Bröderna Andersson"), som främst byggde segelbåtar, och bröderna Bror-Henrik och Börje W. Johansson, som började bygga båtar under 1940-talet. Båtar byggda på Kråkö exporterades på 1950-talet både till USA och Sverige, och öns varv fick ett gott rykte för kvalitet. Medan båtarna tidigare byggts i trä, började man omkring 1965 även använda glasfiberarmerad plast. Vid övergången från träbyggen till plastbåtar minskade behovet av arbetskraft. Som mest hade Thure Lindströms båtbyggeri 50 anställda 1958. Båtbyggeriernas antal minskade från 16 (1962) till sex år 1989. År 2005 specialiserade sig de få återstående båtvarven på Kråkö på service och vinterförvaring med endast en liten egen nyproduktion. Kråkö båtbyggarmuseum öppnades 1989. (Thure Malmberg)

Ön hade tidigare en grundskola för svensktalande barn och en frivillig brandstation. Det fanns några butiker och ett café. Dessa stängdes dock i slutet av 1990-talet. På Kråkö finns ett båtbyggnadsmuseum som speglar öns främsta försörjning under 1800- och 1900-talen. Fram till nyligen var befolkningen nästan enspråkig på svenska. På senare tid har den finskspråkiga befolkningen vuxit och flera nya bostäder har byggts på ön. Många av de nya husen är sommarhus och är inte tillgängliga året runt. Kråkö är en svensk "Varissaari". Kråkö täcker en yta på 189 hektar. Kråkö har en befolkning på 330 per år.