Carsten Magni Rönnow

Kyrkoherde i Åhus 1661-1682 och sedan i Halmstad.Kontraktsprost i Örebro vid sin död

Universitetsstudier Strassburg, Rostock, Köpenhamn, Greifswald. Skaffade sig kungens stora bevågenhet, om genom spishistorien eller på annat sätt är ovisst.

Kyrkoherde i Åhus, Rinkaby och Viby. Född omkring 1638 i Ronneby. Död 1691 i Örebro [Carlquist 12 s. 157]. Föddes "såsom tillnamnet antyder i Ronneby" [Cavallin 5 s. 34]. Efter studier i Strassburg, Rostock, Köpenhamn och Greifswald blev han 1661 prästvigd till kyrkoherde i Åhus samt 1681 även i Viby och Rinkaby. 1682 blev han kyrkoherde i Halmstad och 1687 i Örebro och där även kontraktsprost. Under den första tiden i Åhus fram till 1664 tycks han samtidigt ha tjänstgjort som rektor vid Kristianstads skola.

Han blev fil. kand. 1683 och fil. mag. 1688. Åren 1675, 1682-83, 1686 och 1689 var han riksdagsman. Under sin första riksdag 1675 bevistade han Carl XI:s kröning i Uppsala. Det är mycket möjligt att han under vistelsen i Stockholm väcktes till beundran för svenskt statsskick och utvecklade sig i mera medvetet svenskvänlig riktning. Han skrev i varje fall en lång dikt på latin där han hyllade den nykrönte kungen. Vad kungen tyckte om dikten är okänt, men faktum är att Casten Rönnow om inte förr så åtminstone under skånska kriget 1676 -79 på ett eller annat sätt förvärvade sig Karl XI:s stora bevågenhet.

Traditionen vill göra gällande att Casten Rönnow vid ett kritiskt tillfälle räddade kungen från att bli tillfångatagen. Den äldsta uppteckningen av berättelsen finns i Rasmus Kåhres relation från 1720-talet. Karl XI kom under belägringen av Kristianstad ofta på besök i Åhus prästgård. Om dessa visiter hade danskarna blivit underrättade, och en dag då kungen befann sig där skickades en avdelning soldater dit för att ta honom till fånga. Innan man hunnit varsko Karl XI var prästgården kringränd. "Kiörkoherden ressolverade sig i en hast att ledsaga Konungen in i en Gäststufwa." Där gömde Casten Rönnow kungen över träspjället till den öppna spisen. Därpå gick han att öppna för danskarna som fåfängt sökte igenom hela gården "äfwen ock uthi Gäststufwan, der de stucko i sengarna och ville med hot och hugg tvinga Casten Rönnow att skaffa fram Konungen. Men han sade Konungen wara bortreden för en lijten stund sedan." Då det åter blivit lugnt blev Karl XI framstäppt från det sotiga och obekväma gömstället och kunde återvända till lägret på Ljungby gård.

Enligt en annan version var kyrkoherdens fru ensam med kungen i gäststugan och hjälpte honom upp i skorstenen. [Carlquist 12 s. 157f]

Enligt Alf Henriksson jagades kungen av snapphanar, och de undfägnades under sitt letande med öl av den rådige prästen, som därefter krönte sin bragd med att styra ut kungen till kolardräng, så att han med en korg träkol på ryggen kunde ta sig hem till högkvarteret igen. Under 1800-talet, då denna novell togs på allvar av många, frågade sig en och annan vad Carl XI hade haft i Åhus prästgård att göra, och någon lättfärdig person föreslog att han kanske hade något förhållande till frun i huset. Denna misstanke avvisas med indignation av Arvid Afzelius i hans "Svenska Sago-Häfder". [Alf Henrikson 3, s. 590] Thane Adrian uppger i berättelsen Fantasi och historia kring Åhus att kungen hade ett gott öga till dottern i huset, Katarina Rönnow. Det berättas att Casten Rönnow för sin rådiga räddning av Carl XI fått arvsrätt för sina efterkommande till Åhus pastorat. Den berättelsen är inte historiskt bestyrkt, och något beslut om arvsprivilegiet har "icke bevisligen någonsin funnits". Varken kungens underbara räddning eller arvsprivilegiet nämns i den dedikation som Rönnow ägnade kungen i sin gradualdisputation 1684. Under kriget lär kungen en tid ha legat sjuk i Åhus prästgård. Säkert är emellertid att Rönnow av någon anledning stod väl till hos Karl XI. Som bevis på det fick han 1680 löfte om att få Rinkaby och Viby socknar förenade med Åhus, och det löftet förverkligades 1681. Samma år fick han och hans efterkommande besittningsrätten till 4 7/8 mantal mot att "twå mönstergille monteringar under skånska cavalleriet" underhölls av hemmanens innehavare. Den rätten bekräftades den 22 oktober 1687 "efter[som] probsten mag. Rönnow är den förste, som antog rustningen efter krigets ophörande, för alla desse hemman, som då woro öde, och därmed alltsedan framhärdat, gåendes således åtskillige andre Wåre redelige Undersåtare där i orten före med godt exempel; dessförutan har han ock alltid wist sig trogen och redelig, jemwäl gjort mången godt den tijden kriget påstod uti Skåne och tillståndet war knapt." Besittningen av hemmanen lär ha åtföljt Åhus pastorat till år 1768. [Cavallin 5 s. 34 f]

Skarstedt s. 225 uppger med hänvisning till Schützenkrantz nedan nämnda verk att Casten Rönnow utnämndes till Örebro "innan Konungens plan och löfte hann fullbordas att giva honom ett biskopsdöme". Svenska män och kvinnor 6, s. 457 tillägger: "Skildringen av Karl XI:s räddning undan danskarna gör ... ett starkt sägenartat intryck och är måhända influerad av vissa berättelser om Gustav Vasas äventyr i Dalarna. Att konungen just i början av 1680-talet beviljat R. en del förmåner ... kan ha berott på att R tillhörde de präster, som visat intresse för arbetet på Skånes kyrkliga försvenskning." I artikeln hänvisas till H. Schützenkrantz "Svenska konungars olycksöden" (1775) och Y. Bogren "Den kyrkliga försvenskningen av Skånelandskapen och Bohuslän" (1937). Den påstådda arvsrätten till pastoratet hade betydelse när min farfars far Sam Adrian utnämndes till kyrkoherde i Gustaf Adolf och Rinkaby.

Gift 1:o 1662 i Kropp (M) [Cawallin 5 s. 34] med Elisabeth Gemzæus. Född i Åhus (L). Död maj 1685 i Åhus (L). Begravd i Halmstad [Carlquist 12 s. 160]. Sedan hon avlidit i Åhus fördes hennes lik till Halmstad och begrovs där "av viktiga skäl" som Casten Rönnow skrev till Biskop Hahn som kondolerat i ett brev. [Skarstedt s. 225] Carlquist nämner att i äktenskapet kan ha fötts, förutom de nedan nämnda, en dotter Elisabeth Rönnow, död i Partille 10 juni 1706, g.m. kyrkoherden i Landvetter Arvid Grundell i hans första gifte. [Carlquist 12 s. 160] Far: Anders Pedersen Gemzö. Kyrkoherde i Helsingborg. Född 1605. Död 1 mars 1650 [Carlquist 8 s. 227]. Mor: Kirstine Rasmusdatter (Leth). Död 1671 [Carlquist 8 s. 227]. Barn:

Magnus Dublar. Assessor i antikvitetsarkivet, orientalist och författare [Cawallin 5 s. 34]. Född 1665 [Sv. män o. kvinnor IV s. 457.]. Död 1735 i England [Cawallin 5 s. 34]. Känd som orientalist och latinsk skald [Cawallin 5 s. 34]. Kallade sig (också) Rönnou men adlades med namnet Dublar [Sv. män o. kvinnor VI s. 457]. "... den för sina besynnerliga öden och sköna latinska verser så bekante" Magnus Dublar dog på ett hospital i London [Skarstedt s. 225].

Casten (Carsten) Rönnow. Ryttmästare vid Skånska kavalleriregementet. Död 1743[Karl XII:s officerare]. Begravd 21 februari 1743 i Åhus (L) [Carlquist 12 s. 160]. Blev tagen till fånga vid slaget vid Poltava (1709) och förd till Sibirien; återkom 1724 och blev överstelöjtnant. [Cawallin 5 s. 35]. I boken Karl XII:s officerare del 2 preciseras platsen för tillfångatagandet till byn Perevoljtna 80 km söder om Poltava men uppges att Carsten Rönnow först var löjtnant vid Vestgöta stånddragonregmente och därefter undlöjtnant vid svenska adelsfanan och att han efter hemkomsten fick ryttmästares avsked. Enligt den uppgiften var han alltså aldrig överstelöjtnant. Observera att fångenskapen i Ryssland varade i 15 år. Enligt Hagström 4 s. 82 kom han vid återkomsten till Stockholm. Gift med Maria Nericius. Begravd 25 juni 1742 i Åhus (L) [Carlquist 8 s. 463].

Gustaf Otto Rönnow. Prästvigd 1692 till nådårspredikant i Örebro [Carlquist 12 s. 160].

Christina Catharina Rönnow. Död 5 juli 1727 i Åhus (L).

Johan Rönnow. "Död utrikes" [Cawallin 5 s. 35.] "Rest utomlands på konungens bekostnad". [Hagstr%C3%B6m 4 s. 82.]

Elsa Margreta Rönnow. Född (osäkert) 20 nov. 1673.

Gift 2:o omkring 1686 med Anna Wallerius. Död 7 mars 1730 i Marstrand (O) [Carlquist 12 s. 160]. Far: Daniel Wallerius. Biskop i Göteborg [Cawallin 5 s. 35.]. Mor: Margareta Schomerus. Barn:

Carl Rönnow. Född omkring 1687 [Carlquist 12 s. 160]. Död 1741.

Elisa Margareta Rönnow. Död 28 december 1751 i Foss (O).

http://www.adrian-borg.nl/castenronnow.htm

http://www.tjocka.nu/heritage/i681.htm#i8239

https://www.st-andrews.ac.uk/history/ssne/item.php?id=772

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Casten_M%C3%A5nsson_R%C3%B6nnow