Col. Johan Jakob Ehrensvärd

Johan Jakob Schaeffer, adlad Ehrensvärd, född 1666-05-11 (1676?) i Finland.

Hantlangare vid artilleriet 1685. Adjutant vid artilleriet 1700. Artillerifänrik i Narva 1701. Löjtnant i Narva 1704. Löjtnant vid artilleriet i Stockholm 1709. Kapten vid fältartilleristaten i Stockholm 1710 och vid artilleristaten i Landskrona 1710.

Artillerimajor i Göteborg 1712. Konfirmationsfullmakt 1713. Major vid artilleriet i Wismar 1713. Överstelöjtnant vid fältartilleriet 1715. Befälhavare för fältartilleriet i Skåne 1716.

Adlad 1717-11-29, men sköldebrevet ej utfärdat förrän 1719 (introduserad 1719-11-20 under n:o 1542).

Överste och kommendant på Karlstens fästning 1719.

Död på Karlstens fästning 1731-10-17.

Hans vapen uppsattes i Marstrands kyrka.

"Han var med 1701 vid Dünaströmmen, 1708 vid Holovzin och 1709 vid Veprik och Poltava, på vilket senare ställe han blev fången och förd till Moskva, men befriade sig själv ur fångenskapen året därpå. Bevistade slaget vid Hälsingborg 1710 och fälttåget i Norge 1718 samt hade vakt samma afton vid Fredrikshall, då konungen blev skjuten. Av hans egenhändiga journaler ses, att han varit en allvarsam, driftig och oförskräckt man och sin överhet alltid tillgiven samt av ett särdeles muntert sinne. På flera ställen i marginalen av journalerna har han med lätt och konstfärdig hand avritat fästningsverk, torn, vallar, slott mm och, vid anteckningen om konungens död, en pelare, som i fallet blivit avbruten." 

Gift 1:o 1709-09-30 med Anna Margareta Mannerheim, född 1689-08-22, död 1723-06-25, dotter av bankokommissarien Augustin Marheim, adlad Mannerheim, och Anna Elisabet Olderman, adlad Cronstedt B.

Gift 2:o 1725-07-24 med grevinnan Sofia Polus i hennes 2:a gifte (gift 1:o 1711-10-10 med kanslirådet Johan Peringer, adlad Peringskiöld, i hans 2:a gifte, född 1654, död 1720), född 1684-06-15, död 1761-04-28, dotter av kungliga rådet Tomas Polus, adlad, friherre och greve Polus, och Margareta Elisabet Möller.

/////

Jacob Johan Ehrensvärd (Schaeffer / Schäffer).

Meriter

1. Jacob Johan Ehrensvärd (före adl. Schäffer), f. 11 maj 1666 (likpredikan, gravsten, huvudbanér) i Finland, d. 17 okt. 1731 på Karlstens fästning i Marstrand. Föräldrar: Petter Schäffer (se släktart.) och Maria Hein. Lärkonstapel vid artilleriet i Narva 1685; styckjunkare där 1700; fänrik 11 maj 1701; löjtnant 20 dec. 1704; fången vid Perevolotjna 1 juli 1709 men fick hempermission och blev s. å. utväxlad; löjtnant vid artilleriet i Stockholm 29 sept. 1709; kapten vid den för kriget i Skåne nyuppsatta fältartilleristaten 4 jan. 1710; artillerimajor i Göteborg 19 mars 1712; konfirm.-fullmakt 31 mars 1713; major vid artilleriet i Wismar 26 sept. s. å.; överstelöjtnant 24 jan. 1715; befälhavare för fältartilleriet i Skåne 1716; adlad 20 nov. 1717, men sköldebrevet ej utfärdat förrän 4 jan. 1720; överste och kommendant på Karlstens fästning 6 nov. 1719.

G. 1) 23 dec. 1709 i Stockholm m. Anna Margaretha Mannerheim, f. 23 aug. 1688 (gravsten), d. 25 juni 1723 i Marstrand, dotter av bankokommissarien Augustin Marheim, adl. Mannerheim, och Anna Elisabeth Olderman, adl. Cronstedt; 2) 24 juli 1725 m. grevinnan Sophia Polus, f. 15 juni 1684, d. 28 april 1761, dotter av K. rådet Thomas Polus, adl., frih. och greve Polus, och Margaretha Elisabeth Möller, samt förut g. 1711 m. kanslirådet Johan Peringer, adl. Peringskiöld, d. 1720.

Biografi

Bevarat källmaterial (se släktart.) ger inga belägg för att E:s fader, såsom tidigare uppgivits, skulle varit officer; vad han varit är okänt. E. blev moderlös vid omkr. två års ålder och faderlös vid omkr. nio år; vem, som efter föräldrarnas död uppfostrat honom, är icke heller känt. Det faktum, att han börjar sin artilleristbana i Narva, får väl anses ge någon fingervisning. Genom framstående begåvning och vidsträckta kunskaper bröt E. sig väg till högre poster och adelskap.

Han deltog 1700 i kampanjen i Livland under O. Vellingks kommando och fick efter slaget vid Narva fänriks ställning. Han deltog i övergången av Düna, följde huvudarmén till Kurland och beordrades till Riga, där han kvarblev till 1704. Därifrån kom han med en sjötransport till polska Preussen och blev hösten s. å. löjtnant. Han var huvudarmén följaktig i Polen, Sachsen och Ryssland samt var med vid Holowczin, Desnaströmmen, Veprik och Pultava.

Vid Perevolotjna blev han fången och fördes till Moskva men lyckades få tre veckors permission att resa till Sverige och blev i okt. s. å. utväxlad mot en rysk officer.

I Stockholm gifte sig E. vid jultiden med dåv. artillerimajoren Carl Cronstedts systerdotter.

Kommenderad på nyåret som kapten till Skåne med Stenbocks armé var E. med i slaget vid Hälsingborg 1710. Efter kommendering i Göteborg placerades han 1713 i Wismar, dit han lyckades ta sig in trots blockaden. Sedan han 1715 blivit överstelöjtnant vid artilleriet i fält, fick han ånyo som närmaste chef Carl Cronstedt. Schäffer, som han ännu hette, förblev i Wismar till 1716, då staden kapitulerade genom ackord. Återkommen fick han befälet över artilleriet under 1716 års fälttåg i Norge, tills armén drogs tillbaka. Han beordrades därpå till Karlshamn som chef för därvarande del av fältartilleriet.

Medan E. var i Karlshamn, adlades han och avgav direkt till K. M:t rapporter angående fienden, t. ex. om uppbringade fartyg, fiendeflottornas verksamhet o. s. v.

För deltagande i det nya fälttåget mot Norge uppbröt E. från Karlshamn 12 juli 1718 med en styrka bestående av 6 st. 6-pundiga svåra metallkanoner, 6 st. 3-pundiga kanoner av »slangeart» och 16 regementsstycken, alla av metall och »av den nya inven-tionen». E. ankom 2 aug. till Vänersborg och rapporterade 1 okt. (till konungen), att han samma dag skulle bryta upp för att enligt erhållen marschrutt inträffa i Skee 8 okt. Arméns artilleri under Cronstedts överbefäl bestod dessutom av annat fältartilleri, kommande från Stockholm, samt av fästningsartilleri under fransmannen Dubrocards befäl, sammanfört från Stockholm, Jönköping, Kristianstad, Kalmar, Halmstad, Malmö och Landskrona. Dubrocard hade fått gjuta några kanoner av egen modell, vilken utmärktes genom ringa vikt, trots grov kaliber.

Sedan artilleriet i jan. 1718 på Cronstedts förslag blivit omorganiserat och uppdelat på artilleriet »i fält» och »i fästningarna», blev E. placerad som överstelöjtnant på staben vid förstnämnda del av vapnet, d.v.s. som Cronstedts närmaste man, i vilken egenskap han deltog i fälttåget mot Norge 1718. Såsom redan antytts, var för ändamålet samlad en högst betydande artilleristyrka, särskilt vad grövre pjäser beträffar. Framförandet var förenat med betydande svårigheter, vilka dock blevo övervunna, så att 3 kanon- och 2 mörsarbatterier 25 nov. kunde öppna eld på 600 m. mot det närmaste anfallsmålet, skansen Gyldenlöve i Fredrikstens fästning. Efter tvenne dagars beskjutning var tornet borta och »skantzen syntes jämn med murarna» (Nordberg, 2, s. 678), varpå den intogs med storm utan större förluster.

Om E:s personliga upplevelser under fälttåget föreligger ingen annan uppgift, än att han vid Fredrikshald hade vakt samma afton konungen blev skjuten. År 1719 blev E. överste och kommendant på Karlstens fästning men deltog i försvaret av Roslagen och ankom till Karlsten först i slutet av följande år, då fästningen till honom överlämnades av den avtågande danska garnisonen. Såsom kommendant kvarstod han ända till sin död, ehuru han under de senare åren under långa tider åtnjöt tjänstledighet på grund av en kroppsskada.

E. säges ha varit en driftig och oförskräckt man av ett särdeles muntert sinne. I tvenne på Riksarkivet (Tosterupsaml.) förvarade anteckningsböcker (»Annotationer i diverse ämnen», »Strödda anteckningar») behandlar han de mest mångskiftande ämnen, varav framgår, att han besatt stor bildning eller åtminstone stor kunskapstörst. Hans notiser röra latin och kemi, svensk historia och topografi, Livlands historia, Persiens geografi och naturvetenskap, filosofiens historia och kyrkohistoria.

Det mesta utrymmet ägnas åt en översikt av Karl XII:s fälttåg till freden i Altranstädt. Innehållet kan ej gärna vara lånat från annat håll utan torde utgöra ett uttryck för vad E. själv förnummit eller upplevat, då han såsom officer vid artilleriet varit nära ansluten till högkvarteret. Anteckningarna måste därför tillmätas ett stort sanningsvärde. Sina egna upplevelser omnämner han dock icke. E. hade även konstnärliga anlag, som skulle gå i arv inom släkten, och intresserade sig bl. a. för etsningskonsten och framhåller J. Callot som en mästare däri.