Peter Örneklou

Wikipedia

Peter Örneklou var en svensk militär och ämbetsman, som levde under 1600- och tidigt 1700-tal.

Biografi

Peter Örneklou föddes på 1630-talet som son till ståthållaren över Ingermanland Peder Larsson Alebeck, adlad Örneklou och hans hustru Margareta von Rosen.

Örneklou studerade en tid vid universitetet i Dorpat med sökte tidigt värvning i svenska armén. 1650 tjänstgjorde han som ryttare vid Otto Vellingks regemente, och blev 1655 kornett vid greve Gustaf Adolf Lewenhaupts regemente. Han visade skicklighet, särskilt som ingenjörsofficer, och befordrades 1658 till major. Örneklou sårades svårt vid Köpenhamns belägring 1659.

Därefter dröjde det till 1673 innan han genom sin beskyddare Magnus Gabriel De la Gardie befordrades till överstelöjtnant vid Dalregementet. 1674 erhöll Örneklou överstefullmakt och utnämndes 1675 till chef för Hälsinglands tremänningsregemente. Efter att ha deltagit i slaget vid Lund och där blivit sårad, flyttades han 1677 till Södermanlands regemente som överste, och utsågs samtidigt till kommendant i Halmstad. 1678 tog han avsked från den militära banan, och levde därefter på sina gods, fram tills han vid riksdagen 1680 åter lyckades slå sig fram i karriären, genom sitt stöd till kungen i opposition mot rådet och förmyndarregeringen.

Han insattes av Karl XI i sekreta utskottet samma år, och 1682 insattes han Stora kommissionen och blev en av reduktionens främsta förkämpar. Som belöning utsågs han 1683 till landshövding i Skaraborgs län. Han fick som landshövding en rad klagomål ställda mot sig från adeln i Västergötland, och tvingades efter en domstolsprocess till förlikning med dessa. Han behöll dock kungens gunst och upphöjdes 1687 i friherrlig värdighet.

År 1690 kom dock nya anklagelser emot honom, och kungen valde då att flytta Örneklou, och utnämnde honom istället till landshövding på Ösel. Även här kom dock hårda anklagelser emot honom och hans sätt att sköta sitt landshövdingedöme, och 1701 avsattes han och rymde då iväg till Tyskland. Han skall ha avlidit i Lübeck.

Adelsvapen

Peter Örneklou, friherre Örneklou, till Marieberg och Gunillaberg i Bottnaryds socken, Jönköpings län.

Född på 1630-talet. Student i Dorpat. Ryttare vid Otto Vellingks regemente 1650. Kornett vid Gust. Lewenhaupts regemente 1655. Kaptenlöjtnant vid livregementet till fot 1656. Kapten därst. s. å. i aug. och vid Östgöta infanteriregemente 1657. Konstit. generaladjutant vid infanteriet s. å. i juni. Major vid Västgötadals regemente 1658. Kommendant i Demmin 1660 och i Halmstad 1671. Överstelöjtnant vid dalregementet 1673.

Överstes karaktär 1674. Överste för Hälsinge-Gästriklands tre- och femmänningsregemente 1675. Tillika generalkvartermästarelöjtnant vid fortifikationen s. å. Överste för Södermanlands regemente 1677. Tillika kommendant i Halmstad s. å. Avsked därifrån 1678. Landshövding i Skaraborgs län 1683.

Friherre 1687-12-24 (introd. 1689 under n:o 83).

Avsked 1690. Landshövding på Ösel s. å. Avskedades därifrån 1701 och rymde ur landet. Död i början av 1700-talet i Lübeck.

"Han var en tapper krigare och skicklig ingenjörofficer samt blev flera gånger blesserad. Har dock mest gjort sig känd genom sin iver vid riksdagen 1680 emot konung Carl XI:s förmyndare och rådet, men var, för sin sinneshetta, utan styrka och sammanhang, en misslyckad riksdagstalare och ådrog sig såsom sådan stundom åtlöje. Väckte proposition därom, att hos konungen göra ansökning om rang för ämbetsmäns fruar efter deras mäns värdighet, vilket bemöttes på riddarhuset med stort löje, blandat med skymfliga ord emot honom samt förebråelser för hans undergivenhet för sin fru och förklarade ståndet, att det därmed icke ville befatta sig. Samlade dock, nitisk för sin frus företräde framför andra, några underskrifter till en underdånig ansökning, varpå följde konung Carl XI:s resolution av den 4 dec. 1680 om rang för fruntimmer enligt hans åstundan, med utsatta 500 rdrs böter för dem som däremot bröte. Begick såsom landshövding flera felaktigheter och ville anse häradshövdingarna stå under sitt kommando samt invecklade sig i strid med hovrätten och kammarkollegium. Avskedades slutligen från landshövdingämbetet på Ösel samt bortrymde av fruktan för honom förestående svår räkenskap." 

Gift 1:o med Christina Printz, död 1696-01-13 på Ösel, dotter av landshövdingen Johan Björnsson Printz, adlad Printz, och hans 1:a fru Elisabet von Bock.

Gift 2:o 1698-03-12 i Reval med Johanna Charlotta von Yxkull-Gyllenband i hennes 1:a gifte (gift 2:o före 1712 med kaptenen Josef Johan von Gröninger), dotter av översten Johan Yxkull-Gyllenband och Anna Maydell.