Ericus Petri Noræus (Angermannus)

Student i Uppsala 1645 15/2, blev hörare 1650 i Piteå skola och kallar sig 1653 scholae Pithensis praeceptor classius, d.v.s. kollega i tredje klassen.

Tilan omtalar, huru han den 15 aug. 1659 tillträdde Silbojokks pastorat 1653.

Hans ämbetsutöving störder på ett överraskande och ödesdigert sätt genom det anfall, som en norsk strövkår i augusti månad 1659 företog över svenska gränsen och som ledde till att hela bruksdriften upphörde.

Själv ögonvittne har kyrkoherden skildrat händelseförloppet i en relation daterad Arjeplog 30 aug. 1660.

Han omtalar, huru han den 15 aug. kl. 05.00 varit ute medd proviantskrivaren vid bruket för att dra upp fiskenoten i Piteträsket (Sädvajaur) och just höll på att hala båten i land, då den fientliga strykan, 20 man till häst och 80 man till fots, kom "ansättiandes uthi gruffweligh furie".

Anföraren, länsamtmannen i Nordlandet, Preben von Ahnen, satte pistolen för hans bröst och frågade om han ville låta sig fångas eller nedskjuta, "bad alltså om kvarter" (pardon,nåd). Medan plundringen av proviantförråden och bruksinventarierna som bäst pågick, fick kyrkoherdn och hans hustru företräde inför "junkaren", anhöllo om förskoning till liv och egendom, "vilket till en del beviljades".

Påföljande dag berövades kyrkan sin klocka, mässe- och altarkläderna samt andra mobilier, varefter den jämte flertalet hyttebyggnader stacks i brand.

På prästflkets ödmjuka bön skonades den lilla hyttegården med tvenne mjölbodar, som pastorn betecknade som sin privategendom, under det att kronans hus, bodar, bagar- och bryggstugor samt fähus spolierades. Fienden avtågade därpå till Nasafjäll, där förstörelseverket fullbordades den 18 aug.

Då det klena ekonomiska utbytet av gruvdriften icke lockade till dess återupptagande och byggnadsväsendet i dessa trakter, trots statsmakternas uppmuntran, icke haft nämnvärd framgång, blevpastoratets existensberättigande starkt ifrågasatt. Konsistoriet i Hrnösand förkunnar sålunda den 10 maj 1661, att Ericus Petri Noareus frordnad predikant vid Silbojoki, tills vidare må behålla sina förra lappar, och så framt silverbruket hädanefter icke upprättas utan det i Luleå uppfunnet är, Kedkevare, i stället upptagas, må han sig dit begiva och njuta den lön som där faller,

Någon förflyttning blev det emellertid ej av, utan Noraeus stannade som pastor i Silbojokk och kunde nu mera odelat och med frmgång ägna sin omsorg åt omvändelseverket i denna del av lappmarken. Ny kyrka uppfördes 1691.

---

Noteringar

År 1640 fattar regeringen viktiga beslut om Piteå lappmark. Där skall fyra kyrkor byggas, nämligen vid Arvidsjaur, Arjeplog, Silbojock och Nasafjäll. Samtidigt fastställes den lön prästerna vid dessa kyrkor skall få av Kronan. Tillika stadgas att dessa präster skall förses med 'prästbord' - boställe som bas för deras försörjning. Viktigast för att de skall överleva vintern är ju kon. År 1641 blir J.O.Hapstadius förste pastor i Arjeplog och Abraham Burelius förste pastor i Silbojock. År 1656 utses Ericus Petri Noraeus till predikant i Silbojock. Född c:a 1618 i Nora församling i Västernorrland blir han student av Ångermanlands nation i Uppsala 1645 15/2 och kommer som 'hörare' till Piteå skola 1650. Han kallar sig 1653 scholae Pithensis praeceptor classicus (dvs kollega - lärare - i tredje klassen). Han tillträder Silbojocks pastorat utnämningsåret. 1657 6/6 överlämnar Silbojokks bruks förvaltare Aegidius Otto i nye pastorns händer. Ericus Noraeus får snabbt uppleva att hans tjänst minst av allt är en 'pastoral idyll'. 1659 i augusti faller en norsk strövkår in över svenska gränsen med följd att hoppet om utvinning av ädel metall ur Nasafjälls gruva och Silbojokks silverbruk grusas. Själv ögonvittne ger Noraeus en skriftlig redogörelse för händelsen, som daterats Arjeplog 1660 30/8 (avtryckt i J.Bromés skrift 'Nasafjäll' 1923 s 242). Noraeus berättar hur han 1659 15/8 kl. 5 fm är ute med brukets proviantskrivare för att dra upp fiskenoten i Sädvajaur. De håller just på att hala båten i land, då en fientlig styrka, 20 man till häst och 80 man till fots, kommer 'ansättiandes uthi engruffweligh furie'. Anföraren, länsamtmannen i Nordlanden Preben von Ahnen, sätter pistolen för Noraeus' bröst och frågar om han vill låta sig fånga eller nederskjuta; 'bad alltså om kvarter' (pardon, nåd). Medan proviantförråd och bruksinventarier som bäst plundras, får kyrkoherden med hustru företräde inför 'junkaren', anhåller om förskoning till liv och egendom, vilket omsider till en del beviljas. Följande dag berövas kyrkan sin klocka, mäss- och altarklädnader samt andra flyttbara inventarier. Därefter sätts den jämte flertalet hyttebyggnader i brand. På prästfolkets ödmjuka bön skonas dock - som deras privata egendom - lilla hyttegården med tvenne mjölbodar. Kronans hus - bodar, bagar- och bryggstugor samt fähus - spolieras. Fienden avtågar därpå till Nasafjäll, där förstörelsen fullbordas 18/8. Det klena utbytet gör det mindre lockande att åter uppta driften av gruva och hytta. Även pastoratets vidare existensberättigande ifrågasätts. Noraeus får dock ´behålla sina förre lappar och så framt silverbruket härefter icke upprättas utan det i Luleå uppfunnet är (Kedkevare silverfyndighet) i stället upptages, må han sig dit begiva och njuta den lön, som där faller' (Domkapitlets protokoll 1661 10/5). Någon förflyttning blir inte av för Noraeus' del. Han får stanna som pastor i Silbojokk och kan därmed mera odelat och med större framgång ägna sig åt omvändelseverket i denna del av lappmarken. Ny kyrka uppföres även - dock först 1691. Vad väntar sig domkapitlet - och rikets herrar - av Kedkevare? Som bakgrund kan vi berätta om en episod vid marknadstinget i Arjeplog 1659. Där skall den rike samen Jon Persson 'skrivas i hållet' dvs åläggas att mot ersättning frakta malm med ren viss sträcka från Nasafjälls gruva till Silbojocks hytta. Han erbjuder lappfogden vad som helst för att slippa. Då intet hjälper tar han ur sin kåta fram en pung med silvermalm och berättar att malmen är funnen vid fjället Kedkevare sydost om sjön Virihaure. Bergskollegium sänder som-maren 1660 en kommission för att skaffa mer kunskap om förstörelsen vid Nasafjäll och om fyndigheten vid Kedkevare. Vid uppehållet i Arjeplog 1660 29/8 hålls vittnesförhör bl.a. med Ericus Noraeus. Denne meddelar att en sedermera avliden tolk berättat att berggmästaren Aegidius Otto gett Jon Persson 30 lod silver och 4 alnar kläde för rätten till malmstrecken. Det blir så småningom klart att brytning är möjlig. Driften sker först i Kronans hårda regi men överlämnas mot seklets slut åt enskilda intressenter. Med humanare metoder lyckas de få samerna villiga att samarbeta. Men när malmen snart tar snart slut, nedläggs driften. Alrik Hammarén Bland källorna: Awebro, Luleå silververk (1983) s 33. J.Bromé, Nasafjäll. Ett norrländskt silververks historia (1923). Petrus Laestadius Journaler (Kgl. Skytteanska Samfundets Handlingar N:o 15:1-3 1977) I s 413, II s 211 ff, 231 f, III s 135. Referat från rättegångar mm ur Ernst Manker, Nåjdkonst 1965 om Torviggen s 16, 30 s 122 ff. Bygdén, Härnösands stifts herdaminne I s 71 f, II s 178 och III s 270 ff. SBL XVI s 91 f.

_______________________________________________

http://sv.wikipedia.org/wiki/Nasa_silvergruva

http://www.saeys.se/fotoalbum/2005/01/20050804nasa/index.html

http://solace.se/~blasta/herdamin/index.htm

_______________________________________________

Profilbildet er fra Nasa silvergruva ved Silbojokk i Sverige.

_______________________________________________

---

År 1640 fattar regeringen viktiga beslut om Piteå lappmark. Där skall fyra kyrkor byggas, nämligen vid Arvidsjaur, Arjeplog, Silbojock och Nasafjäll. Samtidigt fastställes den lön prästerna vid dessa kyrkor skall få av Kronan. Tillika stadgas att dessa präster skall förses med 'prästbord' - boställe som bas för deras försörjning. Viktigast för att de skall överleva vintern är ju kon. År 1641 blir J.O.Hapstadius förste pastor i Arjeplog och Abraham Burelius förste pastor i Silbojock. År 1656 utses Ericus Petri Noraeus till predikant i Silbojock. Född c:a 1618 i Nora församling i Västernorrland blir han student av Ångermanlands nation i Uppsala 1645 15/2 och kommer som 'hörare' till Piteå skola 1650. Han kallar sig 1653 scholae Pithensis praeceptor classicus (dvs kollega - lärare - i tredje klassen). Han tillträder Silbojocks pastorat utnämningsåret. 1657 6/6 överlämnar Silbojokks bruks förvaltare Aegidius Otto i nye pastorns händer. Ericus Noraeus får snabbt uppleva att hans tjänst minst av allt är en 'pastoral idyll'. 1659 i augusti faller en norsk strövkår in över svenska gränsen med följd att hoppet om utvinning av ädel metall ur Nasafjälls gruva och Silbojokks silverbruk grusas. Själv ögonvittne ger Noraeus en skriftlig redogörelse för händelsen, som daterats Arjeplog 1660 30/8 (avtryckt i J.Bromés skrift 'Nasafjäll' 1923 s 242). Noraeus berättar hur han 1659 15/8 kl. 5 fm är ute med brukets proviantskrivare för att dra upp fiskenoten i Sädvajaur. De håller just på att hala båten i land, då en fientlig styrka, 20 man till häst och 80 man till fots, kommer 'ansättiandes uthi engruffweligh furie'. Anföraren, länsamtmannen i Nordlanden Preben von Ahnen, sätter pistolen för Noraeus' bröst och frågar om han vill låta sig fånga eller nederskjuta; 'bad alltså om kvarter' (pardon, nåd). Medan proviantförråd och bruksinventarier som bäst plundras, får kyrkoherden med hustru företräde inför 'junkaren', anhåller om förskoning till liv och egendom, vilket omsider till en del beviljas. Följande dag berövas kyrkan sin klocka, mäss- och altarklädnader samt andra flyttbara inventarier. Därefter sätts den jämte flertalet hyttebyggnader i brand. På prästfolkets ödmjuka bön skonas dock - som deras privata egendom - lilla hyttegården med tvenne mjölbodar. Kronans hus - bodar, bagar- och bryggstugor samt fähus - spolieras. Fienden avtågar därpå till Nasafjäll, där förstörelsen fullbordas 18/8. Det klena utbytet gör det mindre lockande att åter uppta driften av gruva och hytta. Även pastoratets vidare existensberättigande ifrågasätts. Noraeus får dock þbehålla sina förre lappar och så framt silverbruket härefter icke upprättas utan det i Luleå uppfunnet är (Kedkevare silverfyndighet) i stället upptages, må han sig dit begiva och njuta den lön, som där faller' (Domkapitlets protokoll 1661 10/5). Någon förflyttning blir inte av för Noraeus' del. Han får stanna som pastor i Silbojokk och kan därmed mera odelat och med större framgång ägna sig åt omvändelseverket i denna del av lappmarken. Ny kyrka uppföres även - dock först 1691. Vad väntar sig domkapitlet - och rikets herrar - av Kedkevare? Som bakgrund kan vi berätta om en episod vid marknadstinget i Arjeplog 1659. Där skall den rike samen Jon Persson 'skrivas i hållet' dvs åläggas att mot ersättning frakta malm med ren viss sträcka från Nasafjälls gruva till Silbojocks hytta. Han erbjuder lappfogden vad som helst för att slippa. Då intet hjälper tar han ur sin kåta fram en pung med silvermalm och berättar att malmen är funnen vid fjället Kedkevare sydost om sjön Virihaure. Bergskollegium sänder sommaren 1660 en kommission för att skaffa mer kunskap om förstörelsen vid Nasafjäll och om fyndigheten vid Kedkevare. Vid uppehållet i Arjeplog 1660 29/8 hålls vittnesförhör bl.a. med Ericus Noraeus. Denne meddelar att en sedermera avliden tolk berättat att berggmästaren Aegidius Otto gett Jon Persson 30 lod silver och 4 alnar kläde för rätten till malmstrecken. Det blir så småningom klart att brytning är möjlig. Driften sker först i Kronans hårda regi men överlämnas mot seklets slut åt enskilda intressenter. Med humanare metoder lyckas de få samerna villiga att samarbeta. Men när malmen snart tar snart slut, nedläggs driften. Alrik Hammarén Bland källorna: Awebro, Luleå silververk (1983) s 33. J.Bromé, Nasafjäll. Ett norrländskt silververks historia (1923). Petrus Laestadius Journaler (Kgl. Skytteanska Samfundets Handlingar N:o 15:1-3 1977) I s 413, II s 211 ff, 231 f, III s 135. Referat från rättegångar mm ur Ernst Manker, Nåjdkonst 1965 om Torviggen s 16, 30 s 122 ff. Bygdén, Härnösands stifts herdaminne I s 71 f, II s 178 och III s 270 ff. SBL XVI s 91 f. Ericus Petri skänkte en silverskål till Arjeplogs kyrka 1682.

Ericus Petri Noraeus Angermannus blev student i Uppsala 15 febr. 1645, blef hörare 1650 i Piteå skola och kallar sig 1653 scholae Pithensis praeceptor classicus (d.v.s. kollega i 3:e klassen). Tillträdde Silbojocks pastorat 1656 med samma lön som företrädaren och mottog 6 juni följande år den af bruksförvaltaren omhänderhafda kyrkokassan. Hans ämbetsutöfning stördes på ett överraskande och ödesdigert sätt genom det anfall, som en norsk ströfkår i aug. månad 1659 företog öfver svenska gränsen och som ledde till hela bruksdriftens upphörande. Själf ögonvittne har kyrkoherden skildrat händelseförloppet i en relation daterad Arjeplog 30 aug. 1660. Han omtalar, huru han 15 aug. 1659 kl 5 om morgonen varit ute med proviantskrifvaren vid bruket för att dra upp fiskenoten i Piteträsket (Sädvajaur) och just höll på att hala båten i land, då den fientliga styrkan, 20 man till häst och 80 man till fots, kom "ansättiandes uthi en gruffweligh furie". Anföraren, länsamtmannen i Nordlanden, Preben von Ahnen satte pistolen för hans bröst och frågade, om han ville låta sig fånga eller nederskjuta ; "bad alltså om kvarter" (pardon, nåd). Medan plundringen af proviantförråden och bruksinventarierna som bäst pågick, fick kyrkoherden och hans hustru företräde inför "junkaren", anhöllo om förskoning till lif och egendom, "hvilket omsider till en del beviljades". Påföljande dag beröfvades kyrkan sin klocka, mässe- och altarkläderna samt andra mobilier, hvarefter den jämte flertalet hyttebyggnader stacks i brand. På prästfolkets ödmjuka bön skonades emellertid lilla hyttegården med tvenne mjölkbodar, som pastorn betecknade som sin privategendom, under det att kronans hus, bodar, bagar- och bryggstugor samt fähus spolierades. Fienden aftågade därpå till Nasafjäll, där förstörelseverket fullbordades den 18 augusti. Då det klena ekonomiska utbytet af grufdriften icke lockade till dess återupptagande och nybyggarväsendet i dessa trakter trots statsmakternas uppmuntran icke haft nämnvärd framgång, blef pastoratet vidare existensberättigande starkt ifrågasatt. Konsistoret i Härnösand förkunnar sålunda 10 maj 1661, att dn Ericus Petri Noraeus, förordnad predikant vid Silbojocki, tillsvidare må behålla sina förre lappar, och så framt silfverbruket härefter icke upprättas utan det i Luleå uppfunnet är (Kedkevare) i stället upptages, må han sig dit begifva och njuta den lön, som där faller. Någon förflyttning blef emnellertid ej af, utan Noraeus stannade som pastor i Silbojock och kunde nu mera odeladt och med framgång ägna sig åt omvändelseverket i denna del av lappmarken. Ny kyrka uppfördes först 1691. Noraeus afled i febr. 1697 och begrofs i Arjepologs kyrka på samma gång som sin ungdomsvän och koilleha kyrkoherden därstädes Johan Laestadius. 9 barn, vilka antogo namnet Fjellström. (Härnösands stifts herdaminnen) Gift 1652-11-14 i Piteå lfs (BD) (Leif Boström-internet 2000) med efterföljande ana.

---

Pastor i Silbojock

---

År 1640 fattar regeringen viktiga beslut om Piteå lappmark. Där skall fyra kyrkor byggas, nämligen vid Arvidsjaur, Arjeplog, Silbojock och Nasafjäll. Samtidigt fastställes den lön prästerna vid dessa kyrkor skall få av Kronan. Tillika stadgas att dessa präster skall förses med 'prästbord' - boställe som bas för deras försörjning. Viktigast för att de skall överleva vintern är ju kon. År 1641 blir J.O.Hapstadius förste pastor i Arjeplog och Abraham Burelius förste pastor i Silbojock. År 1656 utses Ericus Petri Noraeus till predikant i Silbojock. Född c:a 1618 i Nora församling i Västernorrland blir han student av Ångermanlands nation i Uppsala 1645 15/2 och kommer som 'hörare' till Piteå skola 1650. Han kallar sig 1653 scholae Pithensis praeceptor classicus (dvs kollega - lärare - i tredje klassen). Han tillträder Silbojocks pastorat utnämningsåret. 1657 6/6 överlämnar Silbojokks bruks förvaltare Aegidius Otto i nye pastorns händer. Ericus Noraeus får snabbt uppleva att hans tjänst minst av allt är en 'pastoral idyll'. 1659 i augusti faller en norsk strövkår in över svenska gränsen med följd att hoppet om utvinning av ädel metall ur Nasafjälls gruva och Silbojokks silverbruk grusas. Själv ögonvittne ger Noraeus en skriftlig redogörelse för händelsen, som daterats Arjeplog 1660 30/8 (avtryckt i J.Bromés skrift 'Nasafjäll' 1923 s 242). Noraeus berättar hur han 1659 15/8 kl. 5 fm är ute med brukets proviantskrivare för att dra upp fiskenoten i Sädvajaur. De håller just på att hala båten i land, då en fientlig styrka, 20 man till häst och 80 man till fots, kommer 'ansättiandes uthi engruffweligh furie'. Anföraren, länsamtmannen i Nordlanden Preben von Ahnen, sätter pistolen för Noraeus' bröst och frågar om han vill låta sig fånga eller nederskjuta; 'bad alltså om kvarter' (pardon, nåd). Medan proviantförråd och bruksinventarier som bäst plundras, får kyrkoherden med hustru företräde inför 'junkaren', anhåller om förskoning till liv och egendom, vilket omsider till en del beviljas. Följande dag berövas kyrkan sin klocka, mäss- och altarklädnader samt andra flyttbara inventarier. Därefter sätts den jämte flertalet hyttebyggnader i brand. På prästfolkets ödmjuka bön skonas dock - som deras privata egendom - lilla hyttegården med tvenne mjölbodar. Kronans hus - bodar, bagar- och bryggstugor samt fähus - spolieras. Fienden avtågar därpå till Nasafjäll, där förstörelsen fullbordas 18/8. Det klena utbytet gör det mindre lockande att åter uppta driften av gruva och hytta. Även pastoratets vidare existensberättigande ifrågasätts. Noraeus får dock þbehålla sina förre lappar och så framt silverbruket härefter icke upprättas utan det i Luleå uppfunnet är (Kedkevare silverfyndighet) i stället upptages, må han sig dit begiva och njuta den lön, som där faller' (Domkapitlets protokoll 1661 10/5). Någon förflyttning blir inte av för Noraeus' del. Han får stanna som pastor i Silbojokk och kan därmed mera odelat och med större framgång ägna sig åt omvändelseverket i denna del av lappmarken. Ny kyrka uppföres även - dock först 1691. Vad väntar sig domkapitlet - och rikets herrar - av Kedkevare? Som bakgrund kan vi berätta om en episod vid marknadstinget i Arjeplog 1659. Där skall den rike samen Jon Persson 'skrivas i hållet' dvs åläggas att mot ersättning frakta malm med ren viss sträcka från Nasafjälls gruva till Silbojocks hytta. Han erbjuder lappfogden vad som helst för att slippa. Då intet hjälper tar han ur sin kåta fram en pung med silvermalm och berättar att malmen är funnen vid fjället Kedkevare sydost om sjön Virihaure. Bergskollegium sänder sommaren 1660 en kommission för att skaffa mer kunskap om förstörelsen vid Nasafjäll och om fyndigheten vid Kedkevare. Vid uppehållet i Arjeplog 1660 29/8 hålls vittnesförhör bl.a. med Ericus Noraeus. Denne meddelar att en sedermera avliden tolk berättat att berggmästaren Aegidius Otto gett Jon Persson 30 lod silver och 4 alnar kläde för rätten till malmstrecken. Det blir så småningom klart att brytning är möjlig. Driften sker först i Kronans hårda regi men överlämnas mot seklets slut åt enskilda intressenter. Med humanare metoder lyckas de få samerna villiga att samarbeta. Men när malmen snart tar snart slut, nedläggs driften. Alrik Hammarén Bland källorna: Awebro, Luleå silververk (1983) s 33. J.Bromé, Nasafjäll. Ett norrländskt silververks historia (1923). Petrus Laestadius Journaler (Kgl. Skytteanska Samfundets Handlingar N:o 15:1-3 1977) I s 413, II s 211 ff, 231 f, III s 135. Referat från rättegångar mm ur Ernst Manker, Nåjdkonst 1965 om Torviggen s 16, 30 s 122 ff. Bygdén, Härnösands stifts herdaminne I s 71 f, II s 178 och III s 270 ff. SBL XVI s 91 f. Ericus Petri skänkte en silverskål till Arjeplogs kyrka 1682.</p><p> Ericus Petri Noraeus Angermannus blev student i Uppsala 15 febr. 1645, blef hörare 1650 i Piteå skola och kallar sig 1653 scholae Pithensis praeceptor classicus (d.v.s. kollega i 3:e klassen). Tillträdde Silbojocks pastorat 1656 med samma lön som företrädaren och mottog 6 juni följande år den af bruksförvaltaren omhänderhafda kyrkokassan. Hans ämbetsutöfning stördes på ett överraskande och ödesdigert sätt genom det anfall, som en norsk ströfkår i aug. månad 1659 företog öfver svenska gränsen och som ledde till hela bruksdriftens upphörande. Själf ögonvittne har kyrkoherden skildrat händelseförloppet i en relation daterad Arjeplog 30 aug. 1660. Han omtalar, huru han 15 aug. 1659 kl 5 om morgonen varit ute med proviantskrifvaren vid bruket för att dra upp fiskenoten i Piteträsket (Sädvajaur) och just höll på att hala båten i land, då den fientliga styrkan, 20 man till häst och 80 man till fots, kom "ansättiandes uthi en gruffweligh furie". Anföraren, länsamtmannen i Nordlanden, Preben von Ahnen satte pistolen för hans bröst och frågade, om han ville låta sig fånga eller nederskjuta ; "bad alltså om kvarter" (pardon, nåd). Medan plundringen af proviantförråden och bruksinventarierna som bäst pågick, fick kyrkoherden och hans hustru företräde inför "junkaren", anhöllo om förskoning till lif och egendom, "hvilket omsider till en del beviljades". Påföljande dag beröfvades kyrkan sin klocka, mässe- och altarkläderna samt andra mobilier, hvarefter den jämte flertalet hyttebyggnader stacks i brand. På prästfolkets ödmjuka bön skonades emellertid lilla hyttegården med tvenne mjölkbodar, som pastorn betecknade som sin privategendom, under det att kronans hus, bodar, bagar- och bryggstugor samt fähus spolierades. Fienden aftågade därpå till Nasafjäll, där förstörelseverket fullbordades den 18 augusti. Då det klena ekonomiska utbytet af grufdriften icke lockade till dess återupptagande och nybyggarväsendet i dessa trakter trots statsmakternas uppmuntran icke haft nämnvärd framgång, blef pastoratet vidare existensberättigande starkt ifrågasatt. Konsistoret i Härnösand förkunnar sålunda 10 maj 1661, att dn Ericus Petri Noraeus, förordnad predikant vid Silbojocki, tillsvidare må behålla sina förre lappar, och så framt silfverbruket härefter icke upprättas utan det i Luleå uppfunnet är (Kedkevare) i stället upptages, må han sig dit begifva och njuta den lön, som där faller. Någon förflyttning blef emnellertid ej af, utan Noraeus stannade som pastor i Silbojock och kunde nu mera odeladt och med framgång ägna sig åt omvändelseverket i denna del av lappmarken. Ny kyrka uppfördes först 1691. Noraeus afled i febr. 1697 och begrofs i Arjepologs kyrka på samma gång som sin ungdomsvän och koilleha kyrkoherden därstädes Johan Laestadius. 9 barn, vilka antogo namnet Fjellström. (Härnösands stifts herdaminnen) Gift 1652-11-14 i Piteå lfs (BD) (Leif Boström-internet 2000) med efterföljande ana.