Erik Jorpes

Erik Jorpes, född 15 juli 1894 i Kökar på Åland, Finland, död 10 juli 1973 i Adolf Fredriks församling, Stockholms län, var en finländsk-svensk medicinsk forskare.

Jorpes var doktorand hos Einar Hammarsten och disputerade 1928 vid Karolinska institutet på en doktorsavhandling om nukleinsyror.[1] Han efterträdde samma år Hammarsten som laborator när denne blev professor.[2] Jorpes var professor i medicinsk kemi vid Karolinska institutet 1947–1963.

Jorpes studerade under 1930-talet heparinets struktur och dess roll i koagulationsprocessen, och publicerade sina banbrytande rön på området 1935.[2] Han blev därigenom upphovsmannen bakom utnyttjandet av heparin som läkemedel mot blodproppssjukdomar. Det svenska läkemedelsföretaget Vitrum lanserade 1936 heparin som läkemedel för intravenöst bruk baserat på Jorpes upptäckter.

Jorpes invaldes 1945 som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. Han tilldelades 1950 KTH:s stora pris och var hedersdoktor vid Åbo Akademi.

Han publicerade också flera biografiska och kemihistoriska skrifter om Jöns Jacob Berzelius.

Suomen sotasurmat 1914-1922 tietokanta

Osapuoli: Punainen
Siviilisääty: naimaton
Surman todennäköisyys: todellisuudessa selvinnyt

Lähteet

1. Erik Jorpes: Wikipedia
   • https://fi.wikipedia.org/wiki/Erik_Jorpes
   • http://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Jorpes
2. J Erik Jorpes: https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=12209
3. Jorpes, Johan Erik: Suomen sotasurmat 1914–1922: Kansallisarkisto: https://sotasurmat.narc.fi/fi/victims/page/p_16361 / Viitattu 07.08.2020