Count Carl Johan Adlercreutz

Carl Johan Adlercreutz was a Finnish general and statesman. Entering the Swedish army aged 13 in the Finnish Light Cavalry Brigade, he was present when Gustav III launched his coup-d’etat. He studied military theory in Stockholm.

In 1777 he joined the Savolax Brigade protecting the Finnish border against Russian aggression. Adlercreutz first saw action in the 1788-1790 Russo-Swedish War, where he distinguished himself. He was promoted Major in 1791 and Squadron Commander 1792. During the Anjala mutiny he remained faithful to the King, standing against the war with Russia, then took part in the trials against the conspirators. He was thereafter appointed the commanding officer of the Nyland Dragoons, holding this post until 1804, when he was made Colonel of the newly raised Adlercreutz Regiment.

Finnish War of 1808

At the opening of the Finnish war Adlercreutz was appointed Colonel commanding the 2nd brigade under Klercker. He replaced Gustaf Löwenhielm as Wilhelm Mauritz Klingspor’s Chief of Staff on 14 April. Adlercreutz distinguished himself in action at Siikajoki, 18 April, and at Revolax, 27th. On 24 June he forced the Russians from Nykarleby. As CO of the Northern ‘Army’ he drove Raevsky from Lappo in a brilliant action on 14 July, then defeated the Russians again at Alavo in August. At the end of that month he was appointed to command the ‘Finnish’ Division under Klingspor. Forced to retreat due to the Swedish victories not being exploited, he was severely defeated by Nikolay Kamensky at the Battle of Oravais 14 September, which obliged him to abandon Finland.

As a consequence of the loss of Finland his estates were confiscated.

Coup d'Etat and subsequent career

Adlercreutz returned to Stockholm to take charge of a military junta ruling the country in place of the insane King Gustav IV after the Coup of 1809. With Georg Adlersparre, on 13 March 1809 at the head of the Junta he arrested the King and seized power. Adlercreutz proposed that he himself should be made king, but the French General Bernadotte was chosen instead as Crown Prince Charles XIII. Later the two generals quarreled, and Adlersparre was disgraced, while Adlercreutz remained in favor, elected Count and took a seat in the Government.

In 1813 Adlercreutz was made General and appointed Chief of Staff to Curt von Stedingk under the Crown Prince's Swedish Army of the North in Germany 1813. He served at the Battle of Leipzig 16–19 October, and was made a Commander of the Austrian Order of Maria Theresa, 88/144 promotion 1813-14.

Personal life

In 1792, Adlercreutz married Baroness Henrietta Amalia Stackelberg (1771-1796), daughter of Lieutenant General Bernt Fredrik Johan Stackelberg and Virginia Sofia Adlerberg. He married again in 1798 to Margareta von Engeström, daughter of bergsrådet Gustaf von Engeström and Abela Charlotta Lagerbring. He was the father of Fredrik Adlercreutz and uncle of Axel Gustav Adlercreutz.

Carl Johan Adlercreutz (suomeksi joskus Kaarle Juhana) (27. huhtikuuta 1757 Pernaja – 21. elokuuta 1815 Tukholma) oli Suomessa syntynyt Ruotsin armeijan kenraali, joka muistetaan parhaiten Suomen sodassa voittamistaan taisteluista. Hän kuului Adlercreutzin aatelissukuun ja kasvoi Porvoossa.

Adlercreutz osallistui jo 15-vuotiaana varakorpaalina Kustaa III:n vallankaappaukseen Jakob Magnus Sprengtportenin johtamien rakuunoiden joukossa. Adlercreutz taisteli Kustaa III:n sodassa vuosina 1788–1790. Hän toimi myös Suomen sodassa toisen prikaatin päällikkönä ja ylipäällikkö Klingsporin yliadjutanttina.

Adlercreutzin ansioksi on laskettu se, että armeija ryhtyi tekemään vastarintaa Siikajoella ja Revonlahdella ja saavutti voitot Lapuan ja Alavuden taisteluissa.

Adlercreutz jätti armeijan Suomen sodan sotatoimet Suomen alueella päättäneen Olkijoen sopimuksen jälkeen ja siirtyi Ruotsiin. .

Sodan aikana Adlercreutz osallistui henkilökohtaisesti vallankaappaukseen, jossa hän vangitsi kuningas Kustaa IV Aadolfin Tukholmassa 13. maaliskuuta 1809. Palkkioksi hän sai kenraaliadjutantin arvon ja käytännössä koko armeijan johdon.

Adlercreutz toimi Ruotsin armeijan esikuntapäällikkönä taisteluissa Napoleonia vastaan vuosina 1813–1814.

Adlercreutz korotettiin Ruotsissa 1808 vapaaherraksi ja 1814 kreiviksi.

Hän avioitui 1792 vapaaherratar Henrietta Amalia Stackelbergin (1771–1796) kanssa. Tämä oli kenraaliluutnantti Bernt Fredrik Johan Stackelbergin tytär. Toisen kerran hän oli naimisissa vuodesta 1798. Vaimo oli vuorineuvoksen tytär Margareta von Engeström.

Hänet haudattiin Riddarholmin kirkkoon Siikajoen taistelun muistopäivänä 18.4.1816

»Hän, Döbeln, aseveljen kutsun saatuaan

hän rientomarssiss´ehtii eellä ajan.

Soi sävel tuttu, vastaan riemuin hurrataan;

hän näkyy. - Rinnall´ Adlercreutz käy johtamaan,

kuin tulta tuntis jumal-innoittajan.

Ja vielä liekkii taisto tuokion,

toist´enää lieskoill´ei, jo hiipyneillä

taas Siikajoen tanner meidän on, 

on maine verin uljain pesty, tahraton,

on ensimmäinen, suuri voitto meillä. »

http://www.kansallisbiografia.fi/kansallisbiografia/henkilo/570

https://www.adelsvapen.com/genealogi/Adlercreutz_nr_125

Carl Johan Adlercreutz, friherre och greve, general Adlercreutz, en av rikets herrar

Litt.: G. Rein Karl Johan Adlercreutz 1-2 (1925-27).

Links:

• https://www.adelsvapen.com/genealogi/Adlercreutz_nr_125#TAB_1
• http://www.historiesajten.se/visainfo.asp?id=139
• http://www.blf.fi/artikel.php?id=570
• https://fi.wikipedia.org/wiki/Carl_Johan_Adlercreutz
• http://www.kansallisbiografia.fi/kansallisbiografia/henkilo/570
• https://sv.wikipedia.org/wiki/Carl_Johan_Adlercreutz
• https://www.adelsvapen.com/genealogi/Adlercreutz_nr_125

Граф Карл Юхан Адлеркрейц, шведский генерал.

Карл Юхан Адлеркрейц родился в семье финских аристократов. В 1770 году родители записали его в финский драгунский полк, вице-капралом, где он в 1773 году выдержал экзамен по фортификации и артиллерийским наукам.

Принимал деятельное участие в войне Швеции с Россией 1788—1790 годов. В 1796—1804 годах командовал Нюландским драгунским полком. В 1804 году ему поручено сформировать полк, получивший его имя.

Во время русско-шведской войны 1808—1809 годов командовал 2-й бригадой в Финляндии. Провёл успешный отход в Улеа. После пленения генерала Левенхельма принял начальство над шведскими войсками в Финляндии и упорно, хотя безуспешно, старался отстоять эту страну.

После войны вернулся в Швецию, где, пользуясь неудовольствием народа от политики короля Густава IV, 13 марта 1809 года в Стокгольме вместе с 6 офицерами арестовал короля. С 1810 года до своей кончины был государственным канцлером (без портфеля).

В кампанию 1813 года был начальником штаба Северной армии шведского наследного принца Карла-Иоанна (маршала Бернадотта) и принимал личное участие в сражениях при Грос-Берене, Денневице и при штурме Лейпцига. 28 декабря 1813 года за сражение при Лейпциге награждён российским орденом Святого Георгия 2-й степени.

В 1814 году, возглавляя штаб экспедиционного корпуса, участвовал в военной кампании против Норвегии.

Граф Карл Юхан Адлеркрейц умер 21 августа 1815 года в городе Стокгольме.

Carl Johan Adlercreutz, född 27 april 1757 på Kiala gård i Nyland i Finland, död 21 augusti 1815, var en svensk greve, militär och statsman, serafimerriddare, en av rikets herrar, svensk general och statsråd. Farbror till Axel Gustaf Adlercreutz och en av "1809 års män".

Föräldrar var kornetten Thomas Adlercreutz och Hedvig Katarina Bartels.

Redan vid 13 års ålder inträdde han i krigstjänst och utmärkte sig i Gustav III:s ryska krig 1788–90. Under Finska kriget (1808) förde han befäl över andra brigaden, blev generaladjutant i april efter greve Löwenhielm och spelade en avgörande roll i slaget vid Siikajoki den 18:e samma månad. Nio dagar senare blev ryssarna åter besegrade i slaget vid Revolax. För sina insatser utnämndes han till generalmajor och riddare av Svärdsordens stora kors.

Adlercreutz vann sedan flera stora segrar, till exempel vid Nykarleby den 23 juni, Lappo 14 juli, Alavo 17 augusti och vid Ruona den 31 augusti. Därefter vände dock den svenska krigslyckan men Adlercreutz anses ändå inte ha gjort goda insatser i de förlorade slagen vid Oravais och Virta bro.

I mars 1809 begav han sig till Stockholm där missnöjet med kung Gustav IV Adolf var allmänt utbrett, men krigshjälten Adlercreutz hyllades stort av alla samhällsklasser. När kungen beslutat sig för att ta befäl över södra armén går Adlercreutz den 13 mars, med sex andra, upp på slottet och förklarar att: "hela nationen vore försatt i häpnad öfver rikets olyckliga ställning och konungens tillämnade afresa och att man vore fastbesluten att afböja den" Kungen greps och sattes i husarrest.

Under julen 1809 landsförvisades Gustav IV Adolf. Hertig Karl tog över rikets ledning. 1810 blev Adlercreutz statsråd och general.

Gustav IV Adolf skrev senare i Schweiz: "Förräderi skall bli liktydigt med folkens sak, mened med tidsandan, och den sociala ordningens byggnad skall störta samman en olycksdiger dag, då man utan att blygas skall kunna säga: det finnes ingen uselhet, så snart den är allmän."

Adlercreutz belönades på flera sätt för sina viktiga insatser, bland annat förlänade ständerna honom och hans efterkommande Läckö kungsgård för 60 år och han upphöjdes i grevligt stånd. 1811 kallades han som riddare av Serafimerorden (Sveriges högsta utmärkelse).

Som chef för den förbundna nordarméns generalstab deltog han i slaget vid Leipzig 1813 mot Napoleon och året efter i fälttåget mot Norge (som resulterade i Svensk-norska unionen). Han avled den 21 augusti 1815 efter en kort tids sjukdom.

Adlercreutz var först gift 1792 med friherrinnan Henrietta Amalia Stackelberg (1771–1796), dotter till generallöjtnant Bernt Fredrik Johan Stackelberg och Virginia Sofia Adlerberg, och andra gången 1798 med Margareta von Engeström, dotter till bergsrådet Gustaf von Engeström och Abela Charlotta Lagerbring. Han var far till Fredrik Adlercreutz och farbror till Axel Gustaf Adlercreutz.

Carl Johan Adlercreutz, friherre och greve Adlercreutz, född 1757-04-27 Kiala.

Antagen i krigstjänst 1770. Sekundkorpral vid finska lätta dragonkåren 1770. Följde denna vid Sprengtportens revolutionsexpedition till Stockholm 1772. Avlade examen i fortifikation och artilleri 1773. Korpral 1773. Extra kornett 1775. Stabskornett 1776.

Med sitt kompani transporterad till karelska lätta dragonregementet 1777. Löjtnant i karelska lätta dragonregementet 1777. Stabskapten 1781 med tur från 1779, då fullmakten daterades. RSO 1789. Major i armén 1789. Premiärmajor 1791. Överstelöjtnant och chef för Nylands lätta dragonkår 1792. Överste i kåren 1796. Generaladjutant 1802.

Chef för det nyuppsatta Adlercreutzska lätta infanteriregementet 1804. Chef för 2. brigaden av finska armén 1808. Konungens tjänstgörande generaladjutant vid finska armén 1808. RSOmstk 1808. Generalmajor 1808.

KSO 1808-06-30 och uppflyttad i dåvarande riddarklassen under nr 1386 A. Friherre jämte sina tre söner, med succession på äldste sonen, son efter son, i varje ättegren, 1808-08-30 (introducerad 1810 under n:o 331).

Befälhavare för norra arméns första fördelning 1809. Befälhavande generaladjutant i Stockholm 1809. Tjänstgörande generaladjutant för armén 1809. Generallöjtnant 1809. KmstkSO 1809.

Statsråd 1810. StkFrHL 1810. General av kavalleriet 1811. RoKavKMO 1811.

Chef för kronprinsens generalstab 1813. Chef för norra tyska arméns generalstab 1813.

En av rikets herrar 1813. KÖMariaTeresiaO. RRS:tGO2kl. RPrSvÖO och RÖO.

Greve 1814-08-31, enligt 37 § regeringsformen (introducerad 1815-03-10 under n:o 125).

Avsked från generaladjutantsbefattningen 1815.

Död 1815-08-21 i Stockholm och begraven i Riddarholmskyrkan 1816-04-18, årsdagen av slaget vid Siikajoki.

"Han är segraren vid Siikajoki, Lappo, Alavo med flera ställen, för vilken sistnämnda batalj han blev benådad med friherrestånd, samt bidrog huvudsakligen till revolutionen 1809-3-13. Erhöll 1809, såsom ett vedermäle av riksens ständer, Leckö kungsgård i förläning under femtio år för sig och efterkommande, vilken kungsgård han lät giva namnet Siikajoki." 

Gift 1:o 1792-12-04 i Lovisa med friherrinnan Henrietta Amalia Stackelberg, född 1771-08-15 i Stockholm, död 1796, dotter av generallöjtnanten friherre Bernt Fredrik Johan Stackelberg, och Virginia Sofia Adlerberg, B.

Gift 2:o 1798-08-07 Vrå med Margareta Beata von Engeström, född 1770-09-04, död 1855-04-08 i Stockholm, dotter av bergsrådet Gustaf Engeström, adlad von Engeström, B., och Abela Charlotta Lagerbring.

• http://www.historiesajten.se/visainfo.asp?id=139
• http://www.blf.fi/artikel.php?id=570
• http://www.kansallisbiografia.fi/kansallisbiografia/henkilo/570

  ---

• Porvoon ruotsalaisen tuomiokirkkoseurakunnan arkisto - Lastenkirjat 1762-1771 (Maaseurakunta), jakso 165, sivu 323-324: ...Ånäs Gård, Trumslagarens, Kiala Gård, Mosa Krog, Wäfvarens,; Kansallisarkisto: http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=7953427
• Porvoon ruotsalaisen tuomiokirkkoseurakunnan arkisto - Rippikirjat 1771-1776, jakso 336, sivu 322: Kiala gård; Kansallisarkisto: http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=7958221
• ...
• Porvoon ruotsalaisen tuomiokirkkoseurakunnan arkisto - Rippikirjat 1786-1794, jakso 442, sivu 429: Gammelbacka gården; Kansallisarkisto: http://digi.narc.fi/digi/view.ka?kuid=24833878