Field Marshal Gustaf David Hamilton, till Barsebäck

http://www.adelsvapen.com/genealogi/Hamilton_nr_86

http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=12485

Gustav David bodde förmodligen både i Malmö och Göteborg innan han 1716 blev volontär vid Livdragonregementet. Han avancerade till kornett 1718 då han tog avsked för att fortsätta den militära utbildningen utomlands. Han blev kapten vid det franska regementet Royal Suèdois 1720, deltog i det polska tronföljdskriget och avancerade till kaptenkommendant 1735 och till överstelöjtnanti fransk tjänst 1740.

Under andra schlesiska kriget deltog han på preussisk 1745. Gustav David vistades tidvis i Sverig emellan dessa utländska uppdrag och hade olika befattningar i armén.

Hugo David köpte efter giftemålet Barsebäck med flera egendomar i Skåne vilka han gjorde till fideikomiss. Efter avskedet från armén och avslutat arbete i sekreta utskottet drog sig Gustav David tillbaka till Barsebäck. Som jordbrukare blev han en föregångsman. B.la. annat genomfördes omfattande dräneringar av jorden på Barsebäck, vilket blev ett föredöme för hela provinsen.

Gustav David utsågs till chef för den svenska armén i Pommern1758 där det s.k. "Pommerska kriget" mot Preussen pågick sedan 1757. Kriget blev ej den framgång man hoppats på i Sverige. I ett för fälttågets framgång avgörande skede gick planerad samverkan med bland andra ryska armén om intet och svenskarna blev tvungna att dra sig tillbaka. Gustav David tog på sig skulden för detta och erbjöd sig att avgå från sin post. I samband med att han senare begärde avsked ur aktiv tjänst utnämndes han dock tillfältmarskalk 1765 och blev 1788 en av "rikets herrar". Vid riksdagarna under 1760-talet var Gustav David en av partiet "hattarnas" ledande män. Han var medlem av sekreta utskottet 1769.

Gustav David beskrivs som en tapper, av trupperna omtyckt man. Han tycks ha varit något disträ, hade en viss svårighet att fatta beslut och ganska ofta råkat under andras inflytande. Hans fyndighet och humor var allmänt kändaliksom hans likgiltighet för den egna värdigheten.-