Follow
The Régiment Royal-Suédois (English: The Royal Swedes) was a foreign infantry regiment in the Royal French Army during the Ancien Régime. It was created in 1690 from Swedish prisoners taken during the Battle of Fleurus. The regiment eventually acquired the privilege of being called a Royal regiment.
The regiment nominally accepted only Swedish officers. However most of the privates and NCOs were of German origin, from Swedish Pomerania, in view of the difficulty of obtaining sufficient numbers of Swedish recruits,[1] and at least one Irishman, Daniel Charles, Count O´Connell, was a Lieutenant-Colonel in the regiment.
The actual Swedish element in the regiment diminished after 1740. Between 1741 and 1749 only one of the 438 men enlisted was actually Swedish. By 1754 even the officer corps numbered only 14 Swedes out of a total of 41.[2] In spite of its origins and connections the Royal-Suedois came to be ranked as a German regiment.
Count Axel von Fersen purchased the position of colonel-proprietor of the regiment in 1783, according to some in order to be able to stay close to the Queen of France Marie Antoinette. He remained in active command of the regiment until the beginning of the French Revolution in 1789, and officially this was still the case when, in 1791, all non-Swiss foreign regiments of the royal army were disbanded. The regiment was then reorganised as the new 89th Regiment of the Line.
Initially named the Lenck Regiment, the unit was renamed as the Appelgrehn Regiment in 1734. These titles were both names of the successive regimental colonels, following the usual French Army practice of the period. However in 1742 the Swedish government requested that the regiment be given the distinction of being renamed Royal-Suedois
Commanders
• J. H. de Leisler (1690)
• Erik Sparre (1694)
• J. G. de Lenck (1714)
• P. Appelgrehn (1734)
• J. I. M. Sparre (1742)
• A. S. J. Sparre (1756)
• L. E. J. Sparre (1770)
• Carl Gideon Sinclair (1771)
• Axel von Fersen the younger (1783)
• Ch. de Furstenwörther (1791)
• Joseph de Brusselles (1793)
Links and further information:
Kronoskaf - History of Royal Suédois (The Royal Swedes
--Created March 24:th 2021--
Royal Suédois, "Kungliga Svenska (regementet)", var ett främlingsregemente med först svenskt, men sedermera mest tyskt manskap, i fransk tjänst. Dess officerskår utgjordes till stor del av svenskar.
Det fanns även ett regemente i svensk tjänst med detta namn, som uppsattes 1813 i Pommern (Wolgast) av fransmän och italienare och som i slutet av året räknade 6 kompanier, formerade på en bataljon, även kallad italiensk-fransyska bataljonen.
Under 1700-talet ansågs det önskvärt att officerare tillbringade en del av sin utbildningstid i ett främmande lands armé. Även de meniga kom ofta från en rad länder, då det inte var ovanligt att tillfångatagna soldater eller legoknektar som inte fick sold gick över till fienden. Av de kontinentala stormakterna var det just Frankrike som Sverige hade bäst kontakter med, efter att Frankrike stött Sverige ekonomiskt under trettioåriga kriget.
Vid ett slag i Fleurus 1690 i Pfalziska tronföljdskriget i Belgien mellan Ludvig XIV:s Frankrike och den augsburgska ligan, bestående av England, Nederländerna, Österrike, Spanien och Sverige togs omkring 500 svenska soldater som stått under nederländsk ledning till fånga. De erbjöds enligt tidens sed att träda i fransk tjänst. Tillräckligt många gjorde så för att ett infanteriregemente kunde inrättas, även om det rådde brist på officerare. 1694 utsågs Erik Sparre till överste vid regementet, vilket inledde en lång period där regementet leddes av den utflyttade, franska grenen av denna ätt.
Namnet 'Royal Suédois' fick man 1742 efter att i strider vid Prag ha visat sig lojalt. Dessutom fick man andra materiella fördelar som tillkom ett kungligt regemente. Under Nordamerikanska frihetskriget deltog man i strider på den europeiska kontinenten, i synnerhet ett misslyckat angrepp på Gibraltar som fallerade då pumpsystemet på de specialtillverkade pråmar man använde inte fungerade.
1783 köpte sig Axel von Fersen d.y. en beställning som överste (colonel propriétaire) vid regementet, något som var mycket vanligt i Frankrike vid denna tid. Axels far, Fredrik Axel von Fersen, hade dessutom tidigare tjänstgjort i regementet. När Axel d.y. två år senare anslöt sig till detta 'kungliga svenska regemente' var en tredjedel av officerskåren svensk.
Den franska revolutionen ledde till att utländska regementen blev allt mindre välsedda. 1791 bytte regementet - som tidigare hade nummer 91 bland de franska infanteriregementena[1] namn och nummer till 89:e linjeregementet, men vid det laget var det inte många svenskar kvar. Sist ut blev Hans Henrik Sköldarm (Skjöldarm), som gav sig av i februari 1792.
Benämningar:
Régiment de Leisler
Bildat 1690
- 1694: Régiment de Sparre
- 1714: Régiment de Lenck
- 1734: Régiment d’Appelgrehn 105e RI
- 1742: Régiment de Royal Suèdois
- 1791: 89ème régiment d’infanterie de ligne
Befälhavare
• J. H. de Leisler (1690)
• Erik Sparre (1694)
• Jakob Gustaf de Lenck (1714)
• P. Appelgrehn (1734)
• J. I. M. Sparre (1742)
• A. S. J. Sparre (1756)
• L. E. J. Sparre (1770)
• Carl Gideon Sinclair (1771)
• Hans Axel von Fersen (1783)
• Ch. de Furstenwörther (1791)
• Joseph de Brusselles (1793)
Militaria - Generalmönsterrullor mm:
Generalmönsterrullor - Riksarkivet Avser det regemente som sattes upp 1813 i Pommern, Wolgast
Övrig info/länkar:
SO-Rummet Royal Suedois Svenskt regemente i Fransk tjänst
--Skapad 24/3-2021--
Le régiment Royal-Suédois est un régiment d'infanterie allemand du Royaume de France créé en 1690 devenue sous la Révolution le 89e régiment d'infanterie de ligne.
Le Commandant
• J. H. de Leisler (1690)
• Erik Sparre (1694)
• J. G. de Lenck (1714)
• P. Appelgrehn (1734)
• J. I. M. Sparre (1742)
• A. S. J. Sparre (1756)
• L. E. J. Sparre (1770)
• Carl Gideon Sinclair (1771)
• Axel de Fersen (1783)
• Ch. de Furstenwörther (1791)
• Joseph de Brusselles (1793)
Liens:
--Créé le 24 mars 2021--