Ivar Axelsson Thott, till Lillö

Ivar Axelsen Thott, till Lillö

• Son of Axel Pederson Thott and Ingeborg Ivarsdotter
• Birth: 1420 in Denmark
• Death: October 01, 1487 (67) in Åsum, Skåne Sweden
• Place of Burial: Norra Åsum, Sweden

History

Ivar Axelsson to Lillö, (Scania, Sweden), was a Swedish and Danish National Council. Died 1 October 1487. Son of Axel Pedersson (Tott) and Cathrine Krognos.

Ivar Axelsson is mentioned for the first time when Kristofer of Bavaria arrived in 1457 with Kristian I to Sweden, but seems to have stayed the most at the Danish court in the following years. Because his brothers Olof and Filip died in 1464, he went to Gotland, which was probably left him as collateral on the summer of 1466 when he was sent to Sweden to negotiate with Archbishop Jöns Bengtsson and his party about Kristian I's resurrection on the throne.

Any hostility between him and the king mentioned, did not prevail at this time. In Sweden, he immediately threw himself into party politics and got married (September 1466) with Magdalena Karlsdotter, a daughter of Karl Knutsson (Bonde). He was probably a Swedish governor during this time, though he is not explicitly named as such until after Karl Knutsson's death.

Any relationships with him and the Danish king were completely broken when he declared war to him in May 1467. Shortly thereafter, he arrived to Sweden with a fleet from Gotland, and left his brother Erik with strong help with the Danes and their friends. In return, his brother made him join Stegeborg. His success led to the fact that Karl Knutsson became king for the third time.

This position did not last for long. He was made by the Swedish Council in 1468 a kind of coincidence to his father-in-law and received the assurance that, after his death, he could alone take over the board until one could agree with a king or chieftain. However, at the time of Karl Knutsson, he returned willingly, probably because he could not count on necessary support from the ruler, and instead supported Sten Sture, the elder with him he was close friends.

On May 25, 1472, he received a decision by the council of councils in Söderköping Stegeborg's castle and counties as a prelude to life. Most of them lived after 1470 on Gotland, where he regarded himself as independent prince, than robbery of Hanseatic and Dutch ships, but with his brother Erik, the forthcoming war with the life-long order of state. In spite of the friendship with Sten Sture, however, he sought reconciliation with Kristian I and finally acknowledged 1476 possession of Gotland as a prelude to Denmark's crown.

However, if his relationship with Kristian became better, in 1481 a fight with the Swedish governor broke out because of the death of his brother Erik, who powerfully entrusted the castle law to his Finnish citizens to his brothers Ivar and Laurens. However, since the latter died, 1483 came to a settlement, according to which the former would retain Raseborg and its counties for its lifetime, but exchange the other possessions of the family in Finland against Öland.

Swedish council meetings he visited yet 1484, but said that one had attempted to get his mate Arvid Trolle to the ruler instead of Sten Sture. Open battle between the former friends broke out in 1487. Mr. Sten then took over Stegeborg and Raseborg and also got possession by Öland. At the same time, Ivar Axelsson handed over Gotland to King Hans and retired to his property in Skåne

--------------------------------------------------------------------------------

Ivar Axelsson

is mentioned for the first time during Kristofer of Bavaria, arrived in 1457 with Kristian I to Sweden, but seems to have stayed the most at the Danish court in the following years. Since his brother Olof and Filip 1464 died, he went to Gotland, which was probably left him as a pantland in the summer of 1466, when he was sent to Sweden to negotiate with Archbishop Jöns Bengtsson and his party about Kristian I's resurrection on the throne. Any hostility between him and the king mentioned, did not prevail at this time. In Sweden, he immediately threw himself into party politics and was pulled through his married (September 1466) with Magdalena Karlsdotter, a daughter of Karl Knutsson (Bonde), to his followers. He has probably been Swedish governor since this time, though he is not explicitly named as such until after Karl Knutsson's death. With the Danish king he broke completely when he declared war to him in May 1467. Shortly thereafter, he arrived with a fleet from Gotland to Sweden and left his brother Erik with strong help with the Danes and their friends. In return, his brother made him join Stegeborg.

His success led to the fact that Karl Knutsson became king for the third time. The salary did not survive. He was made by the Swedish Council in 1468 a kind of coincidence to his father-in-law and received the assurance that, after his death, he could alone take over the board until one could agree with a king or chieftain. However, at the time of Karl Knutsson, he returned willingly, probably because he could not count on the necessary support from the general public, and supported Sten Sture, for whom he was in a friendly relationship for a long time. On May 25, 1472, he received a decision by the council of councils in Söderköping Stegeborg's castle and counties as a prelude to life.

Most of them lived after 1470 on Gotland, where he regarded himself as independent prince, than robbery of Hanseatic and Dutch ships, but with his brother Erik, the forthcoming war with the life-long order of state. In spite of the friendship with Sten Sture, however, he sought reconciliation with Kristian I and finally acknowledged 1476 possession of Gotland as a prelude to Denmark's crown.

However, if his relationship with Kristian became better, instead of 1481, a break came with the Swedish governor, because his brother Erik, at his death, powerfully entrusted the castle law to his Finnish citizens to his brothers Ivar and Laurens. However, since the latter died, 1483 came to a settlement, according to which the former would retain Raseborg and its counties for its lifetime, but exchange the other possessions of the family in Finland against Öland. Swedish Council meetings he visited yet 1484, but said that one of them tried to get his mate Arvid Trolle to the governor instead of Sten Sture, an open battle between the former friends broke out in 1487.

Mr. Sten then took over Stegeborg and Raseborg and was also owned by Öland. At the same time, Ivar Axelsson handed over Gotland to King Hans and retired to his property in Skåne

Spouses

• Married: (1) Margrethe Poulsdatter Laxmand
• Married: (2) Marine Torbensdatter Bille
• Married: (3) Magdalene Karlsdotter Bonde

Children Family Margareta Pavelsdotter Laxman

• Beata* Ivarsdatter, Arvede Alverslev ved sønnens tidlige død Døde af pest Effrid By, Trøid 5/12 1487, married (1) Trud Pedersen Galen (2) Arvid Birgersson Trolle
• Olof Ivarsen

https://www.geni.com/photo/view/4322595?album_type=photos_of_me&photo_id=6000000084652485607

Borgholms Slotts historia

Medeltidsborgen

Borgholm omtalades första gången i ett dokument 1268 men troligtvis uppfördes den första medeltidsborgen i Borgholm redan under 1100-talet andra hälft av Knut Eriksson (regent över Svealand och Götaland). Då bestod den av ett 20 meter högt fristående kärntorn, en kastal, byggt i kalksten med mer än fem meter tjocka murar och en vindlande trappa inuti.

Vid den här perioden låg Sverige i ständiga fejder med hedningarna på andra sidan Östersjön och Knut Eriksson tvingades därför bygga borgar och befästa alla kustkyrkor. Från tornet hade man uppsikt över sjöfarten i Kalmarsund och den viktiga handelsplatsen i Köpingsvik. Kärntornet skadades många gånger under de 450 år det fanns. Det revs till slut vid Karl X Gustavs ombyggnad på 1600-talet.

Borgen under Kalmarunionen

År 1397 genomdrev drottning Margareta (dotter till Valdemar Atterdag) Kalmarunionen, med syfte att samla Sverige, Danmark och Norge under samma krona. Unionstiden under 1400-talet kom att bli en ytterst orolig tid då borgen omväxlande var i svenska och danska händer.

Karl Knutsson lyckades hålla borgen svensk periodvis, liksom hans svärson, stormannen Ivar Axelsson Tott. I ungefär femton år härskade han på borgen och bodde här med hela sitt hushåll. Denne självrådige storman bedrev sjöröveri i stor skala på Östersjön och för att hindra hans framfart tvingades riksföreståndaren Sten Sture d ä till slut att år 1487 belägra Borgholm. Ivar lyckades fly ur borgen nattetid genom en lönnport. I skydd av mörkret nådde han snabbt Helvetesbacken som låg vid landborgen söder om borgen och undkom med båt till Gotland.

Ivar Axelsson Tott

Ivar Axelsson till Lillö, (Skåne), svenskt och danskt riksråd. Död 1 oktober 1487. Son till Axel Pedersson (Tott) och Cathrine Krognos.

Ivar Axelsson nämns första gången under Kristofer av Bayern, kom 1457 med Kristian I till Sverige, men synes under de följande åren ha uppehållit sig mest vid danska hovet. Sedan hans bröder Olof och Filip 1464 avlidit, begav han sig till Gotland, som sannolikt lämnades honom som pantlän sommaren 1466, då han sändes till Sverige för att underhandla med ärkebiskop Jöns Bengtsson och hans parti om Kristian I:s återuppsättande på tronen. Någon fiendskap mellan honom och nämnde konung rådde således icke denna tid. I Sverige kastade han sig genast in i partipolitiken och drogs genom sitt gifte (sept. 1466) med Magdalena Karlsdotter, en dotter till Karl Knutsson (Bonde), över till dennes anhängare. Troligen har han från denna tid varit svensk rådsherre, fast han ej uttryckligen namnges som sådan förrän efter Karl Knutssons död. Med den danske konungen bröt han fullständigt, då han i maj 1467 förklarade honom krig. Strax därefter kom han med en flotta över från Gotland till Sverige och lämnade sin broder Erik kraftig hjälp mot danskarna och deras vänner. I utbyte gjorde hans bror honom till fogde på Stegeborg.

Hans framgångar ledde till, att Karl Knutsson för tredje gången blev konung. Lönen uteblev icke. Han gjordes 1468 av svenska rådet till ett slags medregent åt sin svärfar och erhöll försäkran, att han efter dennes död skulle ensam få övertaga styrelsen, till dess man kunde ena sig om en konung eller hövitsman. Vid Karl Knutssons frånfälle trädde han dock villigt tillbaka, förmodligen därför, att han icke kunde räkna på behövligt stöd från allmogens sida, och understödde Sten Sture den äldre, till vilken han länge stod i vänskapligt förhållande. Den 25 maj 1472 fick han genom beslut av riksrådet i Söderköping Stegeborgs slott och län som förläning på livstid.

Mest vistades han efter 1470 på Gotland, där han betedde sig som självständig furste, än plundrande hanseatiska och holländska fartyg, än tillsammans med sin broder Erik förande krig med livländska ordensstaten. Trots vänskapen med Sten Sture sökte han dock ordna försoning med Kristian I och erkände sig slutligen 1476 inneha Gotland som förläning av Danmarks krona.

Men om hans förhållande till Kristian härefter blev bättre, inträdde i stället 1481 en brytning med den svenske riksföreståndaren, emedan hans broder Erik vid sin död egenmäktigt anförtrott slottsloven på sina finska borgar åt sina bröder Ivar och Laurens. Sedan emellertid den sistnämnde dött, kom det 1483 till en förlikning, enligt vilken den förre skulle för sin livstid behålla Raseborg och dess län, men utbyta släktens övriga besittningar i Finland mot Öland. Svenska rådsmöten besökte han ännu 1484, men säges vid ett sådant ha försökt att få sin måg Arvid Trolle till riksföreståndare i stället för Sten Sture, öppen strid mellan de förre vännerna utbröt 1487.

Herr Sten bemäktigade sig då Stegeborg och Raseborg och kom i besittning även av Öland. Samtidigt överlämnade Ivar Axelsson Gotland till konung Hans och drog sig tillbaka till sina gods i Skåne.

http://www.blf.fi/artikel.php?id=78

Borgholm Castle's history

Medeltidshotellet Borgen

Borgholm was mentioned for the first time in a document 1268, but probably the first medieval castle in Borgholm was already occupied by the second half of Knut Eriksson (ruling over Svealand and Götaland) in the 11th century. Then it consisted of a 20 meter high independent tower, a castle built in limestone with more than five meters thick walls and a winding staircase inside.

During this period Sweden was in constant feud with the Gentiles on the other side of the Baltic Sea and Knut Eriksson was forced to build fortresses and fortify all coastal churches. From the tower there was a view of the shipping in Kalmarsund and the important trading venue in Köpingsvik. The core tower was injured many times during the 450 years there were. It was finally demolished by Karl X Gustav's reconstruction in the 17th century.

The castle under the Kalmar Union

In 1397 Queen Margareta (daughter of Valdemar Atterdag) performed the Kalmar Union, aiming to gather Sweden, Denmark and Norway under the same crown. Union time during the 1400s was a very worrying time when the castle was alternating in Swedish and Danish hands.

Karl Knutsson managed to keep the fortress Swedish periodically, as well as his son-in-law, the stormman Ivar Axelsson Tott. For about fifteen years he ruled on the castle and lived here with his entire household. This self-inflicted storm carried out large-scale pilgrimage on the Baltic Sea, and in order to prevent his advancement, Sten Sture died at the end of the year 1487 to Borgholm. Ivar managed to escape from the castle at night through a maple gate. In the shelter of the dark, he quickly reached the Helvetesbacken, which lay at the borough south of the castle and escaped by boat to Gotland.

Ivar Axelsson Tott

Ivar Axelsson to Lillö, (Skåne), Swedish and Danish National Council. Died 1 October 1487. Son of Axel Pedersson (Tott) and Cathrine Krognos.

Ivar Axelsson is mentioned for the first time during Kristofer of Bavaria, arrived in 1457 with Kristian I to Sweden, but seems to have stayed the most at the Danish court in the following years. Since his brother Olof and Filip 1464 died, he went to Gotland, which was probably left him as a pantland in the summer of 1466, when he was sent to Sweden to negotiate with Archbishop Jöns Bengtsson and his party about Kristian I's resurrection on the throne. Any hostility between him and the king mentioned, did not prevail at this time. In Sweden, he immediately threw himself into party politics and was pulled through his married (September 1466) with Magdalena Karlsdotter, a daughter of Karl Knutsson (Bonde), to his followers. He has probably been Swedish governor since this time, though he is not explicitly named as such until after Karl Knutsson's death. With the Danish king he broke completely when he declared war to him in May 1467. Shortly thereafter, he arrived with a fleet from Gotland to Sweden and left his brother Erik with strong help with the Danes and their friends. In return, his brother made him join Stegeborg.

His success led to the fact that Karl Knutsson became king for the third time. The salary did not survive. He was made by the Swedish Council in 1468 a kind of coincidence to his father-in-law and received the assurance that, after his death, he could alone take over the board until one could agree with a king or chieftain. However, at the time of Karl Knutsson, he returned willingly, probably because he could not count on necessary support from the Almighty, and supported Sten Sture, the elder to whom he stood in a friendly relationship. On May 25, 1472, he received a decision by the council of councils in Söderköping Stegeborg's castle and counties as a prelude to life.

Most of them lived after 1470 on Gotland, where he regarded himself as independent prince, than robbery of Hanseatic and Dutch ships, but with his brother Erik, the forthcoming war with the life-long order of state. In spite of the friendship with Sten Sture, however, he sought reconciliation with Kristian I and finally acknowledged 1476 possession of Gotland as a prelude to Denmark's crown.

However, if his relationship with Kristian became better, instead of 1481, a break came with the Swedish governor, because his brother Erik, at his death, powerfully entrusted the castle law to his Finnish citizens to his brothers Ivar and Laurens. However, since the latter died, 1483 came to a settlement, according to which the former would retain Raseborg and its counties for its lifetime, but exchange the other possessions of the family in Finland against Öland. Swedish Council meetings he visited yet 1484, but said that one of them tried to get his mate Arvid Trolle to the governor instead of Sten Sture, an open battle between the former friends broke out in 1487.

Mr. Sten then took over Stegeborg and Raseborg and was also owned by Öland. At the same time, Ivar Axelsson handed over Gotland to King Hans and retired to his property in Skåne.

———————————————————————-

Ivar Axelsson Unknown artist, 1400s. - The painting belongs to Gavnö Castle, Denmark

Ivar Axelsson Tott inherited the Olof pledge to the brothers Gotland, which he held for 23 years, 1464-1487. It was a powerful proud gentleman, of a high flying mind, but unreliable. He had, besides Gotland, possessions in Skåne and Blekinge, namely in the last bracket Lillö, the circumference of Helgeå, in it, sednare Sölvitsborg. In the beginning he was in good relations with Danish the king, but this ended in 1466. The reason was that the king and the council took a couple of goods into the crown, Skjelsör and Tranekärr, like Ivars' cults, the 1464 murdered Filip Totts children, held, and without prior notification of Ivar. The mighty Axelsson considered this as an injustice, so much greater as Kristian to no small part had them to thank for their crowns. This gave rise to the powerful slaughter of Tott, who belonged to it Kristians adherents and the union party in Sweden, at the peak of which Eight Vase and Oxenstjerna, went over to Swedish the foster country party, whose chiefs among the Swedish nobility were the Earl Bonde, some of the eagle beams and stairs, and others the captured king Karl Knutsson's friends. The association between them and the Tottars fortified by the marriage between Ivar Tott and Karl Knutsson's daughter Magdalena. Their wedding was at Nyköpingshus i September 1466 and all the supporters of the party, who were gathered here, elected the governor the bride's brother, the brave Erik Axelsson Tott, who had Finland and Södermanland in charge. Archbishop Jöns Bengtsson Oxenstjerna, one of the opposition leaders, which two times had King Charles and the Soul Day gone? authority ruled the kingdom as a ruler since Karls last resignation 1465, now gathered their party and made themselves eligible for election to the National Presidents.

http://runeberg.org/gotlands/0213.html

Ivar Axelsson is mentioned for the first time during Kristofer of Bavaria, arrived in 1457 with Kristian I to Sweden, but seems to have stayed the most at the Danish court in the following years. Since his brother Olof and Filip 1464 died, he went to Gotland, which was probably left him as a pantland in the summer of 1466, when he was sent to Sweden to negotiate with Archbishop Jöns Bengtsson and his party about Kristian I's resurrection on the throne. Any hostility between him and the king mentioned, did not prevail at this time. In Sweden, he immediately threw himself into party politics and was pulled through his married (September 1466) with Magdalena Karlsdotter, a daughter of Karl Knutsson (Bonde), to his followers. He has probably been Swedish governor since this time, though he is not explicitly named as such until after Karl Knutsson's death. Brother Eriks election to Swedish governor 14 October 1466 finally transferred to the Swedish National Party, although he avoided acting openly as opposition to the Union.

Breaking with King Kristian In May 1467 there was conflict with King Kristian. Filip Axelsson and his heirs had 1456 received Tranekær County with Langeland as a pant country, and in 1462 the king had raised the prison for six years in connection with the increase of the pledge sum. In 1467, however, the king pulled into the county without repaying the pledge sum. Ivar Axelsson then told King Kristian his faith and obedience, and at the same time initiated a war of war with Danish ships from Gotland. On September 14, same year, Brother Erik also broke with Kristian, and on September 21, he agreed to withdraw Karl Knutsson as King of Sweden. In 1468, Ivar promised at a meeting in Örebro to be "the wife of my wife" and faithful and chosen to be king and kingdom of benefit and stock and at the same time appointed Karl Knutsson's closest man and in the situation of his death to the king's chief man to a new king or government officials could be chosen. By his clear support for Karl Knutsson, Ivar had made Kristian a negotiator, but this did not happen. In negotiations in Halmstad between Karl Knutsson and Kristian August 1468, Kristian demanded that Ivar Axelsson hand over Visborg and volunteer with eleven other distinguished gentlemen (including Brother Erik) to Danish captivity until the negotiations between Denmark and Sweden were resolved. Now for Karl Knutsson this was completely unacceptable. A storm committee in November 1468 declared the brothers Erik, Ivar and Laurens lost all their Danish goods.

However, Ivar Axelsson tried through Lübeck to negotiate with Kristian in order to recover his goods in Denmark. From preserved letters, it appears that Karl Knutsson was well aware of Ivar Axelsson's doubles. He was at the same time dependent on the Axelsons support, hoping to recycle Gotland to the Swedish krona.

With the Danish king he broke completely when he declared war to him in May 1467. Shortly thereafter, he arrived with a fleet from Gotland to Sweden, leaving his brother Erik with strong help with the Danes and thereafter

Sources

Links

• http://sv.wikipedia.org/wiki/Ivar_Axelsson
• http://sv.wikipedia.org/wiki/Ivar_Axelsson
• http://www.blf.fi/artikel.php?id=78
• http://runeberg.org/gotlands/0213.html
• http://finnholbek.dk/genealogy/getperson.php?personID=I18014&tree=2
• http://wadbring.com/historia/undersidor/stege.htm
• http://www.tjelvar.se/befastningar/6.htm

Ivar Axelsen Thott, till Lillö

Ivar Axelsson Tott till Lillö.

Ivar Axelsson till Lillö, (Skåne), svenskt och danskt riksråd. Död 1 oktober 1487. Son till Axel Pedersson (Tott) och Cathrine Krognos. Ivar Axelsson nämns första gången under Kristofer av Bayern, kom 1457 med Kristian I till Sverige, men synes under de följande åren ha uppehållit sig mest vid danska hovet. Sedan hans bröder Olof och Filip 1464 avlidit, begav han sig till Gotland, som sannolikt lämnades honom som pantlän sommaren 1466, då han sändes till Sverige för att underhandla med ärkebiskop Jöns Bengtsson och hans parti om Kristian I:s återuppsättande på tronen. Någon fiendskap mellan honom och nämnde konung rådde således icke denna tid. I Sverige kastade han sig genast in i partipolitiken och drogs genom sitt gifte (sept. 1466) med Magdalena Karlsdotter, en dotter till Karl Knutsson (Bonde), över till dennes anhängare. Troligen har han från denna tid varit svensk rådsherre, fast han ej uttryckligen namnges som sådan förrän efter Karl Knutssons död. Med den danske konungen bröt han fullständigt, då han i maj 1467 förklarade honom krig. Strax därefter kom han med en flotta över från Gotland till Sverige och lämnade sin broder Erik kraftig hjälp mot danskarna och deras vänner. I utbyte gjorde hans bror honom till fogde på Stegeborg. Hans framgångar ledde till, att Karl Knutsson för tredje gången blev konung. Lönen uteblev icke. Han gjordes 1468 av svenska rådet till ett slags medregent åt sin svärfar och erhöll försäkran, att han efter dennes död skulle ensam få övertaga styrelsen, till dess man kunde ena sig om en konung eller hövitsman. Vid Karl Knutssons frånfälle trädde han dock villigt tillbaka, förmodligen därför, att han icke kunde räkna på behövligt stöd från allmogens sida, och understödde Sten Sture den äldre, till vilken han länge stod i vänskapligt förhållande. Den 25 maj 1472 fick han genom beslut av riksrådet i Söderköping Stegeborgs slott och län som förläning på livstid. Mest vistades han efter 1470 på Gotland, där han betedde sig som självständig furste, än plundrande hanseatiska och holländska fartyg, än tillsammans med sin broder Erik förande krig med livländska ordensstaten. Trots vänskapen med Sten Sture sökte han dock ordna försoning med Kristian I och erkände sig slutligen 1476 inneha Gotland som förläning av Danmarks krona. Men om hans förhållande till Kristian härefter blev bättre, inträdde i stället 1481 en brytning med den svenske riksföreståndaren, emedan hans broder Erik vid sin död egenmäktigt anförtrott slottsloven på sina finska borgar åt sina bröder Ivar och Laurens. Sedan emellertid den sistnämnde dött, kom det 1483 till en förlikning, enligt vilken den förre skulle för sin livstid behålla Raseborg och dess län, men utbyta släktens övriga besittningar i Finland mot Öland. Svenska rådsmöten besökte han ännu 1484, men säges vid ett sådant ha försökt att få sin måg Arvid Trolle till riksföreståndare i stället för Sten Sture, öppen strid mellan de förre vännerna utbröt 1487. Herr Sten bemäktigade sig då Stegeborg och Raseborg och kom i besittning även av Öland. Samtidigt överlämnade Ivar Axelsson Gotland till konung Hans och drog sig tillbaka till sina gods i Skåne http://finnholbek.dk/genealogy/getperson.php?personID=I18014&tree=2

http://wadbring.com/historia/undersidor/stege.htm

http://www.tjelvar.se/befastningar/6.htm

http://runeberg.org/gotlands/0213.html

Far: XX:920989 Axel Pedersson Tott (- 1446)

Mor: XX:920990 Ingeborg Ivarsdotter (- 1466)

Född: 1420 Danmark

Död: 1487 Kristianstad

--------------------------------------------------------------------------------

Familj med Magdalena Karlsdotter Bonde (- 1495)

--------------------------------------------------------------------------------

Familj med Marine Torbensdotter Bille

--------------------------------------------------------------------------------

Familj med XIX:460496 Margareta Pavelsdotter Laxman

Barn:

XVIII:230248 Beata Ivarsdotter Tott (- 1487)

 Ivar Axelsson nämns första gången under Kristofer av Bayern, kom 1457 med Kristian I till Sverige, men synes under de följande åren ha uppehållit sig mest vid danska hovet. Sedan hans bröder Olof och Filip 1464 avlidit, begav han sig till Gotland, som sannolikt lämnades honom som pantlän sommaren 1466, då han sändes till Sverige för att underhandla med ärkebiskop Jöns Bengtsson och hans parti om Kristian I:s återuppsättande på tronen. Någon fiendskap mellan honom och nämnde konung rådde således icke denna tid. I Sverige kastade han sig genast in i partipolitiken och drogs genom sitt gifte (sept. 1466) med Magdalena Karlsdotter, en dotter till Karl Knutsson (Bonde), över till dennes anhängare. Troligen har han från denna tid varit svensk rådsherre, fast han ej uttryckligen namnges som sådan förrän efter Karl Knutssons död. Med den danske konungen bröt han fullständigt, då han i maj 1467 förklarade honom krig. Strax därefter kom han med en flotta över från Gotland till Sverige och lämnade sin broder Erik kraftig hjälp mot danskarna och deras vänner. I utbyte gjorde hans bror honom till fogde på Stegeborg.

Hans framgångar ledde till, att Karl Knutsson för tredje gången blev konung. Lönen uteblev icke. Han gjordes 1468 av svenska rådet till ett slags medregent åt sin svärfar och erhöll försäkran, att han efter dennes död skulle ensam få övertaga styrelsen, till dess man kunde ena sig om en konung eller hövitsman. Vid Karl Knutssons frånfälle trädde han dock villigt tillbaka, förmodligen därför, att han icke kunde räkna på behövligt stöd från allmogens sida, och understödde Sten Sture d.ä., till vilken han länge stod i vänskapligt förhållande. Den 25 maj 1472 fick han genom beslut av riksrådet i Söderköping Stegeborgs slott och län som förläning på livstid.

Mest vistades han efter 1470 på Gotland, där han betedde sig som självständig furste, än plundrande hanseatiska och holländska fartyg, än tillsammans med sin broder Erik förande krig med livländska ordensstaten. Trots vänskapen med Sten Sture sökte han dock ordna försoning med Kristian I och erkände sig slutligen 1476 inneha Gotland som förläning av Danmarks krona.

Men om hans förhållande till Kristian härefter blev bättre, inträdde i stället 1481 en brytning med den svenske riksföreståndaren, emedan hans broder Erik vid sin död egenmäktigt anförtrott slottsloven på sina finska borgar åt sina bröder Ivar och Laurens. Sedan emellertid den sistnämnde dött, kom det 1483 till en förlikning, enligt vilken den förre skulle för sin livstid behålla Raseborg och dess län, men utbyta släktens övriga besittningar i Finland mot Öland. Svenska rådsmöten besökte han ännu 1484, men säges vid ett sådant ha försökt att få sin måg Arvid Trolle till riksföreståndare i stället för Sten Sture, öppen strid mellan de förre vännerna utbröt 1487.

Herr Sten bemäktigade sig då Stegeborg och Raseborg och kom i besittning även av Öland. Samtidigt överlämnade Ivar Axelsson Gotland till konung Hans och drog sig tillbaka till sina gods i Skåne

Borgholms Slotts historia

Medeltidsborgen

Borgholm omtalades första gången i ett dokument 1268 men troligtvis uppfördes den första medeltidsborgen i Borgholm redan under 1100-talet andra hälft av Knut Eriksson (regent över Svealand och Götaland). Då bestod den av ett 20 meter högt fristående kärntorn, en kastal, byggt i kalksten med mer än fem meter tjocka murar och en vindlande trappa inuti.

Vid den här perioden låg Sverige i ständiga fejder med hedningarna på andra sidan Östersjön och Knut Eriksson tvingades därför bygga borgar och befästa alla kustkyrkor. Från tornet hade man uppsikt över sjöfarten i Kalmarsund och den viktiga handelsplatsen i Köpingsvik. Kärntornet skadades många gånger under de 450 år det fanns. Det revs till slut vid Karl X Gustavs ombyggnad på 1600-talet.

Borgen under Kalmarunionen

År 1397 genomdrev drottning Margareta (dotter till Valdemar Atterdag) Kalmarunionen, med syfte att samla Sverige, Danmark och Norge under samma krona. Unionstiden under 1400-talet kom att bli en ytterst orolig tid då borgen omväxlande var i svenska och danska händer.

Karl Knutsson lyckades hålla borgen svensk periodvis, liksom hans svärson, stormannen Ivar Axelsson Tott. I ungefär femton år härskade han på borgen och bodde här med hela sitt hushåll. Denne självrådige storman bedrev sjöröveri i stor skala på Östersjön och för att hindra hans framfart tvingades riksföreståndaren Sten Sture d ä till slut att år 1487 belägra Borgholm. Ivar lyckades fly ur borgen nattetid genom en lönnport. I skydd av mörkret nådde han snabbt Helvetesbacken som låg vid landborgen söder om borgen och undkom med båt till Gotland.

Ivar Axelsson Tott

Ivar Axelsson till Lillö, (Skåne), svenskt och danskt riksråd. Död 1 oktober 1487. Son till Axel Pedersson (Tott) och Cathrine Krognos.

Ivar Axelsson nämns första gången under Kristofer av Bayern, kom 1457 med Kristian I till Sverige, men synes under de följande åren ha uppehållit sig mest vid danska hovet. Sedan hans bröder Olof och Filip 1464 avlidit, begav han sig till Gotland, som sannolikt lämnades honom som pantlän sommaren 1466, då han sändes till Sverige för att underhandla med ärkebiskop Jöns Bengtsson och hans parti om Kristian I:s återuppsättande på tronen. Någon fiendskap mellan honom och nämnde konung rådde således icke denna tid. I Sverige kastade han sig genast in i partipolitiken och drogs genom sitt gifte (sept. 1466) med Magdalena Karlsdotter, en dotter till Karl Knutsson (Bonde), över till dennes anhängare. Troligen har han från denna tid varit svensk rådsherre, fast han ej uttryckligen namnges som sådan förrän efter Karl Knutssons död. Med den danske konungen bröt han fullständigt, då han i maj 1467 förklarade honom krig. Strax därefter kom han med en flotta över från Gotland till Sverige och lämnade sin broder Erik kraftig hjälp mot danskarna och deras vänner. I utbyte gjorde hans bror honom till fogde på Stegeborg.

Hans framgångar ledde till, att Karl Knutsson för tredje gången blev konung. Lönen uteblev icke. Han gjordes 1468 av svenska rådet till ett slags medregent åt sin svärfar och erhöll försäkran, att han efter dennes död skulle ensam få övertaga styrelsen, till dess man kunde ena sig om en konung eller hövitsman. Vid Karl Knutssons frånfälle trädde han dock villigt tillbaka, förmodligen därför, att han icke kunde räkna på behövligt stöd från allmogens sida, och understödde Sten Sture den äldre, till vilken han länge stod i vänskapligt förhållande. Den 25 maj 1472 fick han genom beslut av riksrådet i Söderköping Stegeborgs slott och län som förläning på livstid.

Mest vistades han efter 1470 på Gotland, där han betedde sig som självständig furste, än plundrande hanseatiska och holländska fartyg, än tillsammans med sin broder Erik förande krig med livländska ordensstaten. Trots vänskapen med Sten Sture sökte han dock ordna försoning med Kristian I och erkände sig slutligen 1476 inneha Gotland som förläning av Danmarks krona.

Men om hans förhållande till Kristian härefter blev bättre, inträdde i stället 1481 en brytning med den svenske riksföreståndaren, emedan hans broder Erik vid sin död egenmäktigt anförtrott slottsloven på sina finska borgar åt sina bröder Ivar och Laurens. Sedan emellertid den sistnämnde dött, kom det 1483 till en förlikning, enligt vilken den förre skulle för sin livstid behålla Raseborg och dess län, men utbyta släktens övriga besittningar i Finland mot Öland. Svenska rådsmöten besökte han ännu 1484, men säges vid ett sådant ha försökt att få sin måg Arvid Trolle till riksföreståndare i stället för Sten Sture, öppen strid mellan de förre vännerna utbröt 1487.

Herr Sten bemäktigade sig då Stegeborg och Raseborg och kom i besittning även av Öland. Samtidigt överlämnade Ivar Axelsson Gotland till konung Hans och drog sig tillbaka till sina gods i Skåne.

http://www.blf.fi/artikel.php?id=78

Ivar Axelsson Okänd konstnär, 1400-tal. - Målningen tillhör Gavnö slott, Danmark

Ivar Axelsson Tott ärfde efter brödren Olof panträttigheten till Gotland, som han innehade i 23 år, 1464—1487. Det var en mäkta stolt herre, af ett högt flygande sinnelag, men föga pålitlig. Han hade, utom Gotland, äfven besittningar i Skåne och Blekinge, nämligen i det förra fästet Lillö, kringflutet af Helgeå, i det sednare Sölvitsborg. I början stod han i godt förhållande till danska konungen, men detta tog slut 1466. Anledningen var att konungen och rådet indragit till kronan ett par gods, Skjelsör och Tranekärr, som Ivars myndlingar, den 1464 mördade Filip Totts barn, innehaft, och det utan att förut underrätta Ivar. De mäktige Axelssö-nerne ansågo detta såsom en orättvisa, så mycket större som Kristian till ej ringa del hade dem att tacka för sina kronor. Detta gaf anledning till att den mäktiga slägten Tott, som förut tillhört Kristians anhängare och unionspartiet i Sverige, i hvars spets stodo ätterna Vase och Oxenstjerna, gingo öfver till det svenska fosterlandspartiet, hvars hufvudmän bland svenska adeln voro ätten Bonde, somlige af ätten Bjelke och Stureätten samt andra den afsatte konung Karl Knutssons vänner. Föreningen mellan dem och Tottarne befästades genom det giftermål, som ingicks mellan Ivar Tott och Karl Knutssons dotter Magdalena. Deras bröllop stod på Nyköpingshus i September 1466 och partiets alla anhängare, som här voro församlade, valde till riksföreståndare brudgummens broder, den tappre Erik Axelsson Tott, som hade Finland och Södermanland i förläning. Erkebiskop Jöns Bengtsson Oxenstjerna, en af motpartiets chefer, hvilken tvänne gånger afsatt konung Karl och af sjelftagen myndighet styrde riket såsom riksföreståndare sedan Karls sista afsättning 1465, samlade nu sitt parti och lät utvälja sig till riksföreståndare.

http://runeberg.org/gotlands/0213.html

Ivar Axelsson nämns första gången under Kristofer av Bayern, kom 1457 med Kristian I till Sverige, men synes under de följande åren ha uppehållit sig mest vid danska hovet. Sedan hans bröder Olof och Filip 1464 avlidit, begav han sig till Gotland, som sannolikt lämnades honom som pantlän sommaren 1466, då han sändes till Sverige för att underhandla med ärkebiskop Jöns Bengtsson och hans parti om Kristian I:s återuppsättande på tronen. Någon fiendskap mellan honom och nämnde konung rådde således icke denna tid. I Sverige kastade han sig genast in i partipolitiken och drogs genom sitt gifte (sept. 1466) med Magdalena Karlsdotter, en dotter till Karl Knutsson (Bonde), över till dennes anhängare. Troligen har han från denna tid varit svensk rådsherre, fast han ej uttryckligen namnges som sådan förrän efter Karl Knutssons död. brodern Eriks val till svensk riksföreståndare 14 oktober 1466 förde definitiv över till det svenska nationella partiet, även om han undvek att öppet uppträda som motståndare till unionen.

Brytning med kung Kristian[redigera | redigera wikitext] I maj 1467 kom det till konflikt med kung Kristian. Filip Axelsson och hans arvingar hade 1456 erhållit Tranekærs län med Langeland som pantlän, och 1462 hade kungen i samband med att pantsumman höjts förlängt förläningen på sex år. 1467 drog dock kungen in länet utan att återbetala pantsumman. Ivar Axelsson sade då upp kung Kristian sin tro och lydnad, och inledde samtidigt ett kaparkrig med danska skepp från Gotland. 14 september samma år bröt även brodern Erik med Kristian, och 21 september var han med om beslutet att återkalla Karl Knutsson som kung över Sverige. 1468 lovade Ivar vid ett möte i Örebro att vara "mine hustrus fadher" huld och trogen och valti vara kungen och riket till gagn och bestånd, och utsågs samtidigt till Karl Knutssons närmaste man och i situationen av hans död till rikets hövitsman till en ny kung eller riksföreståndare kunde väljas. Ivar hade genom sitt tydliga stöd för Karl Knutsson göra Kristian förhandlingsvillig, men detta skedde inte. Vid förhandlingar i Halmstad mellan Karl Knutsson och Kristian augusti 1468 krävde Kristian att Ivar Axelsson skulle överlämna Visborg och frivilligt med elva andra framstående herrar (däribland brodern Erik) gå i dansk fångenskap, tills förhandlingarna mellan Danmark och Sverige var lösta. Nu var det här även för Karl Knutsson helt oacceptabla vilkor. En stormammanämnd förklarade i november 1468 bröderna Erik, Ivar och Laurens förlustig alla sina danska gods.

Ivar Axelsson försökte dock genom Lübeck att föra förhandlingar med Kristian för att kunna återfå sina gods i Danmark. Av bevarade brev framgår att Karl Knutsson var väl medveten om Ivar Axelssons dubbelspel. Han var samtidigt beroende av Axelsönernas stöd, och hoppades därtill kunna återvinna Gotland till svenska kronan.

Med den danske konungen bröt han fullständigt, då han i maj 1467 förklarade honom krig. Strax därefter kom han med en flotta över från Gotland till Sverige och lämnade sin broder Erik kraftig hjälp mot danskarna och deras vänner. I utbyte gjorde hans bror honom till fogde på Stegeborg.

I oktober 1469 utbröt ett uppror mot Karl Knutsson i Vadstena. Unionsvänliga grupper försökte avsätta kungen, samtidigt som Värendsborna sällade sig till upproret med hänvisning till att Karl Knutsson gynnade danska adelsmän. Formuleringen syftade uppenbart i första hand på Axelsönerna. Samtidigt inföll Kristian I med en armé i Sverige. Upproret slogs snabbt ned av adelsmän lojala med Karl Knutsson, och den danska armén besegrades av Sten Sture den äldre i slaget vid Öresten.

Ivar Axelsson förhöll sig passiv i striderna, för att inte bidra till propagandan om kungens förkärlek för danska adelsmän. Det passade honom utmärkt, då han ännu hoppades få till stånd en förlikning med Kristian. Han deltog i förhandlingarna 21 mars 1470 i Söderköping då upprorsmännen överlämnade slottet till Karl Knutsson, men förde inte befälet över belägringstrupperna.

Under våren 1470 befann han sig i Stockholm hos Karl Knutsson, som vid denna tid blev övertygad om att Ivar Axelssons intresse för släktegendomarna i Danmark var för stort för att han skulle vara pålitlig. Vid sin död 15 maj 1470 hade han i stället förordnat Sten Sture den äldre som sin efterträdare som riksföreståndare.

Efter Karl Knutssons död[redigera | redigera wikitext] Omdelbart efter Karl Knutssons död krävde nu Kristian att bli erkänd som kung i Sverige, då han 1457 både valts och krönts. I både Sten Stures och Ivar Axelssons intresse låg nu att förhala detta, Ivar tills hans godsinnehav i Danmark blivit säkrat, och Sten Sture tills en tillräckligt stor makt och självstyrelse tillförsäkrats honom som riksföreståndare. Därtill var de besläktade Sten Sture var gift med Ivars brorsdotter, och Sten Stures mor var halvsyster till Karl Knutsson, Ivars svärfar.

Kristian syns ha haft planer att anfalla Gotland 1470, men beslutade sig i stället för att först inrikta sig på svenska tronen. Vid ett möte på Kungsäters prästgård i april 1471 förhandlade danska och svenska stormän om unionens återställande. Från Sverige sida krävde att Axelssönernas egendomskrav i Danmark först skulle lösas, vilket de danska förhandlarna inte hade befogenhet att gå med på. Kristian beslöt då att gå till anfall mot Sverige. Kristians armé besegrades i Slaget vid Brunkeberg, vilket gjorde honom mer kompromissvillig.

Vid ett nytt möte i Kalmar stod Sverige fast vid att Axelsönernas krav skulle lösas, och menade att frågan om rätten till den svenska kronan skulle avgöras genom en rättegång. Kristian visade sig nu villig att kompromissa ifråga om Axelsönernas gods. Under 1470-talet återlämnade han stora delar av släktens ärvda gods. Eftergifterna oroade Sten Sture, som befarade att förlora Axelsönernas stöd. Den 25 maj 1472 erhöll Ivar Axelsson genom beslut av riksrådet i Söderköping Stegeborgs slott och län som förläning på livstid.

1474 kom Arbogasynoden med ett beslut om sankrosankförklaring av lagligt vald riksföreståndare, vilket samtidigt stärkte Sten Stures position som riksföreståndare. Nya förhandlingar i Kalmar 1474 ledde enbart beslut om ett nytt möte 1476. Inför detta möte träffades Kristian I och Ivar Axelsson i Åhus i januari 1476, där Ivar försäkrade Krstian om att han alltid betraktat sig som danska kronans länsinnehavare på Gotland och avsåg att hålla sin slottsloven till danske kungen. Han återfick nu alla sin agods, så är som på Sölvesborgs slottslän, som kungen avsåg att använda som påtryckningmedel. Vid förhandlingarna i Kalmar 1476 lades från svensk sida nu fram ett förlag till unionsakt som starkt inskränkte kungens inflytande. Man förde samtidigt upp frågan om Gotlands nationstillhörighet. Kristian gjorde vissa ändringar i förslaget, strök bland annat svenska riksrådets rätt till uppror och en garanti i fråga om Gotlands nationstillhörighet. Frågan om godkännande av unionen skulle tas upp på ett kommande svenskt riksmöte

Ett riksmöte i Strängnäs 1477 vägrade erkänna Kristian I som kung, något som blev ett bakslag för Ivar. Han befarade nu ett dansk angrepp på Gotland, och begärde att Sten Sture skulle hålla sina städer i Östergötland beredda att skicka manskap och förnödenheter till Visby om så behövdes.

1481 avled brodern Erik Axelsson på Viborgs slott. Brodern Laurens som närvarade vid dödsbädden förklarade att Erik ställt slottsloven på sina båda bröder Laurens och Ivar, för egna utlägg han hade haft vid byggandet av Olofsborg. Laurens önskade nu ett möte med riksrådet för att bekräfta deras slottsloven. Då brevet ankom till Sverige var riksrådet samlat i Enköping, och Ivar Axelsson var ibland dem. Sten Sture kom senare att hävda att Ivar där lovat överlämna sina län, något han själv kom att förneka. Ivar Axelsson reste kort därefter till Finland, dit riksföreståndaren senare följde efter honom. Sten Sture krävde att länen skulle betraktas som län på räkenskap, något Ivar och Laurens vägrade gå med på. Detta ledde till en fullständig brytning mellan Sten Sture och Ivar Axelsson, och i ett brev 6 augusti 1481 kom han med ett skarpt utfall mot riksföreståndaren där han varnar för fans inflytande.

Efter kung Kristians död[redigera | redigera wikitext] Under tiden hade kung Kristian avlidit 21 maj 1481 i Danmark. Ivar Axelsson hoppades nu kunna återfå sin stormannaställning i Danmark genom unionens återupprättande. I det nya läget fann Sten Sture behovet av försoning med Ivar. På Stegeborgs slott lovade Sten Sture att ge Ivar sitt fulla stöd i att återfå godsen i Danmark, då främst Sölvesborgs slottslän.

Förhandlingar, där Ivar Axelssons svärson Arvid Trolle var svensk representant gick inte enligt Ivars planer, då där stadgades att han skulle återlämna Gotland till Danmark men återfå Sölvesborgs slottslän först sedan kung Hans blivit vald till svensk kung. Återupprättandet av unionen blev nu av yttersta vikt för Ivar.

Ett möte mellan svenska och danska rådherrar i Halmstad 1482 betraktade unionens återupprättande som ett faktum, och kungavalet besluttades hållas vid ett nytt möte i Halmstad 13 januari 1483. Sten Sture uteblev från mötet, hänvisande till en svår ögonsjukdom, och de svenska rådsherrarna hade inte fullmakt att förrätta kungaval, och ett nytt möte avtalades till 15 augusti 1483. Sten Sture försökte vinna tid.

Sources

Links

• http://sv.wikipedia.org/wiki/Ivar_Axelsson
• http://sv.wikipedia.org/wiki/Ivar_Axelsson
• http://www.blf.fi/artikel.php?id=78
• http://runeberg.org/gotlands/0213.html
• http://finnholbek.dk/genealogy/getperson.php?personID=I18014&tree=2