Erik Axelsson Tott

Erik Axelsson (Thott), (c. 1419–1481) Dano-Swedish statesman and regent of Sweden, under the Kalmar Union, in 1457, shared with Jöns Bengtsson Oxenstierna, and alone 1466–1467.

Biography

Born in Scania during the reign of Eric of Pomerania, as the son of Axel Pedersen Thott, Lord of Herlev and Lilloe, and his second wife Ingeborg Ivarsdotter of a noble Sudermannian family. Entered the service of King Charles VIII of Sweden (c. 1408–1470), his mother's first cousin, at an early age, already when Charles was just a Lord High Constable and castellan.

Lord Eric was the "Swedish anchor" of his family, of whom most regarded themselves as Danish subjects. His father's first wife, who had produced four of the nine sons, was Danish, for starters. In two generations during the latter half of the 15th century, the nine Thott brothers, also known as "Axelssöner", and additionally some sons of Aage, a senior in the brotherly brood, held high and mighty positions just when Denmark and Sweden were opposing nations, however trying to preserve their own family's position and often act in concert.

A few of them changed sides in certain occasions, but mostly each of them aligned according to their most important personal landholdings. Eric was always in "Swedish" side, accepting the Danish monarch when Swedish nobility wanted that, and supported separate state/monarchy when the Swedes wanted that, i.e. most of the time.

Of his brothers, Iver Axelsen Thott established a veritable principality for himself by taking the island of Gotland, and sometimes surrounding regions.

Eric opposed his older kinsman the king in 1457 when he as king had gathered much dissatisfaction among Swedish high nobility. In 1467 Eric yet again supported King Charles VIII, in his third election. Acquired the Swedish estates of the Sword Brethren in 1467, including Årsta Castle.

As overlord of Finland he initiated the construction of the border fortress Olavinlinna in Savonlinna and the Vyborg town wall, both in the 1470s.

Lord Eric Axelsson died childless. His full brothers Ivar Thott and Lawrence Thott survived him, inheriting most of his properties. Some were inherited by his various nephews and nieces.

http://www.adelsvapen.com/genealogi/Tott#TAB_19

http://www.denstoredanske.dk/Dansk_Biografisk_Leksikon/Monarki_og_a...

http://medievaldanishfamilies.blogspot.com/2011/01/axel-pedersen-th...

Erik Axelsen lät uppföra borgen Olofsborg i Nyslott i Savolax.

• http://en.wikipedia.org/wiki/Erik_Axelsson_Tott_(regent_of_Sweden)
• http://sv.wikipedia.org/wiki/Olofsborg
• http://sv.wikipedia.org/wiki/Nyslotts_operafestival

  ---

  
  

Erik Axelsson (son av Axel Pedersson. tab 4) till Lagnö. Född omkring 1417. Svensk riksföreståndare, död 1481 på Viborgs slott. Kom som ung till Sverige, var sedan 1449 svenskt riksråd och åtnjöt förtroende hos konung Karl Knutsson, af hvilken han i förläning erhöll Åbo län 1450 och kort därefter i stället Nyköpings län. Han glömde likväl sin tacksamhetsskuld och öfvergick till det danska partiet. Då han förvärf vät stort inflytande, utsågs han vid Karl Knutssons afsättning 1457 till riksföreståndare jämte ärkebiskop Jöns Bengtsson, men beklädde detta ämbete endast en kortare tid. Han utbytte det s. å. mot hofmästarvärdigheten, som han sedan innehade under Kristian I, hvilken äfven anförtrodde honom Yiborgs län i Finland 1457 och Tavastehus län 1462. Ehuru Kristian störtades 1464, fortfor Erik att tillhöra unionspartiet och bidrog i väsentlig mån till Karl Knutssons tron-afsägelse 1465. Äregirig, som han var, blef han emellertid snart afundsjuk öfver ärkebiskopens maktställning och sökte då - i likhet med brodern Ivar - öka sitt inflytande genom att knyta närmare släktförbindelser med de svenske stormännen. Sedan han i sept. 1466 firat bröllop med en dotter till Gustaf Algotsson Sture, utsago de vid festen närvarande rådsherrarna honom åter till riksföreståndare och tvungo därefter Jöns Bengtsson att till honom öfverlämna riksföreståndarska-pet, som han innehade från okt. 1466 till nov. 1467. Hans styrelsetid blef emellertid högst orolig. I början sökte han hålla en medelväg mellan partierna, men när fiendskap uppstått mellan hans bröder i Danmark och Kristian I, öfvergick han till Karl Knutssons parti, var dock nära att duka under i striden, men räddades genom sin broder Ivars ingripande. Då han likväl på grund af sin utländska börd och sin länge tvetydiga hållning icke lyckades vinna svenska allmogens förtroende, främjade han Karl Knutssons återkallande. Vid dennes ankomst till Stockholm i nov. 1467 nedlade Erik sitt ämbete och begaf sig till Finland, där han innehade stora områden (från Nyköpings län synes han ha afstått 1470) och där han sedan nästan ständigt vistades, mycket upptagen af oroligheter på ryska gränsen. Till landets skydd anlade han 1475 fästningen Olofsborg, sedermera kallad Ny slott. Gift före 1444-08-01 med Bengta Matsdotter, dotter av riddaren och riksrådet Matts Ödgislesson (Lillie) och Ingeborg Gregersdotter (Aspenäsätten). Omgift före 1455-06-12 med Elin Gustavsdotter, dotter av riddaren och riksrådet Gustav Algotsson (Sture) och Märta Ulfsdotter (Sparre av Hjulsta och Ängsö).

Barn med Bengta Matsdotter:

Olof Eriksson, Troligen död ung

Eerik Akselinpoika Tott (ruots. Erik Axelsson Tott, 1415 Skåne – 1481 Viipurin linna) oli ruotsalainen valtaneuvos, joka toimi Ruotsin valtiohoitajana ensin vuonna 1457 Jöns Pentinpoika Oxenstiernan kanssa kuningas Kaarle Knuutinpoika Bonden ollessa syrjäytettynä sekä myöhemmin yksin vuosina 1466–1467.

Eerik Akselinpoika tuli jo nuorena Ruotsiin ja nautti kuninkaan (Kaarle VIII Knuutinpoika) suosiosta, minkä vuoksi hän sai Turun linnaläänin läänityksekseen vuonna 1450 ja pian sen jälkeen Nyköpingin linnaläänin. Hän siirtyi kuitenkin tanskalaispuolueen kannattajaksi.

Eerik Akselinpoika johti yhdessä Jöns Pentinpoika Oxenstiernan kanssa kapinaa kuningas Kaarle VIII Knuutinpoikaa vastaan vuonna 1457, minkä johdosta heistä tuli valtionhoitajia lyhytaikaisesti ennen Kristian I:n valtaannousua.

Vuonna 1467 Eerik Akselinpoika siirtyi Suomeen, jossa hän hallinnoi suuria alueita Viipurin käskynhaltijana.

Tott aloitti Olavinlinnan rakennustyöt vuonna 1475. Savonlinnassa on myös hänen mukaansa nimetty hotelli Tott, joka toimii nykyisin talvisin opiskelija-asuntolana. Savonlinnassa on myös Tottinkatu, joka alkaa torilta satamaa pitkin kiertäen Viiskulmaan.

http://www.adelsvapen.com/genealogi/Tott#TAB_19

http://www.blf.fi/artikel.php?id=43

http://www.adelsvapen.com/genealogi/Tott#TAB_19

http://www.denstoredanske.dk/Dansk_Biografisk_Leksikon/Monarki_og_a...

http://medievaldanishfamilies.blogspot.com/2011/01/axel-pedersen-th...

Erik Axelsen lät uppföra borgen Olofsborg i Nyslott i Savolax.

• http://en.wikipedia.org/wiki/Erik_Axelsson_Tott_(regent_of_Sweden)
• http://sv.wikipedia.org/wiki/Olofsborg
• http://sv.wikipedia.org/wiki/Nyslotts_operafestival

  ---

  
  

Erik Axelsson (son av Axel Pedersson. tab 4) till Lagnö. Född omkring 1417. Svensk riksföreståndare, död 1481 på Viborgs slott. Kom som ung till Sverige, var sedan 1449 svenskt riksråd och åtnjöt förtroende hos konung Karl Knutsson, af hvilken han i förläning erhöll Åbo län 1450 och kort därefter i stället Nyköpings län. Han glömde likväl sin tacksamhetsskuld och öfvergick till det danska partiet. Då han förvärf vät stort inflytande, utsågs han vid Karl Knutssons afsättning 1457 till riksföreståndare jämte ärkebiskop Jöns Bengtsson, men beklädde detta ämbete endast en kortare tid. Han utbytte det s. å. mot hofmästarvärdigheten, som han sedan innehade under Kristian I, hvilken äfven anförtrodde honom Yiborgs län i Finland 1457 och Tavastehus län 1462. Ehuru Kristian störtades 1464, fortfor Erik att tillhöra unionspartiet och bidrog i väsentlig mån till Karl Knutssons tron-afsägelse 1465. Äregirig, som han var, blef han emellertid snart afundsjuk öfver ärkebiskopens maktställning och sökte då - i likhet med brodern Ivar - öka sitt inflytande genom att knyta närmare släktförbindelser med de svenske stormännen. Sedan han i sept. 1466 firat bröllop med en dotter till Gustaf Algotsson Sture, utsago de vid festen närvarande rådsherrarna honom åter till riksföreståndare och tvungo därefter Jöns Bengtsson att till honom öfverlämna riksföreståndarska-pet, som han innehade från okt. 1466 till nov. 1467. Hans styrelsetid blef emellertid högst orolig. I början sökte han hålla en medelväg mellan partierna, men när fiendskap uppstått mellan hans bröder i Danmark och Kristian I, öfvergick han till Karl Knutssons parti, var dock nära att duka under i striden, men räddades genom sin broder Ivars ingripande. Då han likväl på grund af sin utländska börd och sin länge tvetydiga hållning icke lyckades vinna svenska allmogens förtroende, främjade han Karl Knutssons återkallande. Vid dennes ankomst till Stockholm i nov. 1467 nedlade Erik sitt ämbete och begaf sig till Finland, där han innehade stora områden (från Nyköpings län synes han ha afstått 1470) och där han sedan nästan ständigt vistades, mycket upptagen af oroligheter på ryska gränsen. Till landets skydd anlade han 1475 fästningen Olofsborg, sedermera kallad Ny slott. Gift före 1444-08-01 med Bengta Matsdotter, dotter av riddaren och riksrådet Matts Ödgislesson (Lillie) och Ingeborg Gregersdotter (Aspenäsätten). Omgift före 1455-06-12 med Elin Gustavsdotter, dotter av riddaren och riksrådet Gustav Algotsson (Sture) och Märta Ulfsdotter (Sparre av Hjulsta och Ängsö).

Barn med Bengta Matsdotter:

Olof Eriksson, Troligen död ung